Managua Nicaragua
Skrivet: 2011-01-30, klockan 04:40:36God afton Sverige, yes här i Managua är klockan 19.45 och jag är trött som ett as.
Resan till USA på 9 timmar flyg gick förvånandsvärt bra då det fanns en console i nackstödet framför mig där jag kunde välja på massa filmer eller spela olika spel =) Jag träffade en jätteskön tjej som heter Kajsa på vägen, hon skulle också till Costa Rica men hon skulle inte vidare sen.
I USA gick vi ut och tog en nypa frisk USA-luft, avgaser och mat typ. Men nu har jag i alla fall vart i USA och detta är min erfarenhet av det.
Resan till Costa Rica från New York på 5 timmar va apsegt! Ingen console och min stol hade fuckat up så jag kunde inte luta mig tillbaka. Väl i CR så drog jag och Kajsa till ett hostel, vi kom fram runt 12 på natten och det va varmt som stryk. Vi delade rum med 6 andra människor. Ett par riktigt bittra brudar ska tilläggas. Jag fick skäll för att jag duschade i flickornas dusch, fast jag hade fått tillåtelse av hostelchefen eftersom pojkarnas va ur funktion!
Resan till Nicaragua från Costa Rica va om möjligt, än värre än tidigare omnämnd resa. Jag sov kanske 1 timme på "hostellet". Gick upp 03.30, mörkt som stryk ute, tog en buss till ett ställe där en buss skulle stå och som skulle ta mig till Nicaragua. Min buss stannade mitt i ingenstans, busschaffören varnade mig och bad mig att ta det lugnt då det fortfarande va mörkt och att detta ställe är ett "barrio malo" dåligt kvarter helt enkelt. Så jag kubbade runt där i mörkret och letade efter "TransNica" men det va ju som att leta efter en köttbit hos en vegetarian! Jag frågade mig fram och tog tillslut en taxi som körde mig typ 300 meter till rätt ställe. Pang på bussen bara.
Att ta sig från Nica till CR går bara att beskriva med ett ord; KAOS!
Det är folk överallt, det är biljetter hit och papper dit. Ena gången ska du använda ett papper andra gången ska du använda ett kvitto. Ena gången ska du betala andra ska du inte. Som tur va träffade jag en skön snubbe på bussen som jag snackade och hängde med hela resan. Han blev min guide och räddare i nöden och gjorde så att jag kom igenom gränsen hyffsat smärtfritt.
Det tar inte mer än 20 minuter i landet för att skaffa sig en uppfattning om situationen här. På 20 minuter hade jag sett hemlösa, crackpipor, halta hundar, undernärda hästar, barn som jobbar, bränder and you name it!
Icke att förglömma den otroligt vackra naturen och dom snälla människorna som gör allt dom kan för att överleva dagen.
Från bussresan väl inne i Nicaragua
Från gränsen till Nicaragua på CR-sidan
Jag spelade schack mot datorn på planet och piskade hårt!
Hostel i Costa Rica, lumpenvarning!
Katastrof på Arlanda
Skrivet: 2011-01-27, klockan 22:54:23Haha ja va ska man säga!? Vilken dag! Jag sov nästan ingenting natten till idag eftersom pappa skulle köra mig till Arlanda runt halv 5 på morgonen. Vi kom fram i bra tid och fick vänta en bra stund på att få checka in väskan. När jag väl kom fram till disken så meddelar dom att flyget från New York är försenat, dom hade inte lämnat USA än och beräknades avgå runt 14.00.
Eftersom flyget va mer än 5 timmar försenat så bjöd flygbolaget på frukost och lunch. Smutt! =P Sagt och gjort. Jag, Petra och farsan kubbade upp på övervåningen och åt en god och välbehövlig frukost. Efter frukosten sa jag hejdå till pappa. Petra valde att stanna kvar tills jag gått igenom security checkpoint.
Jag såg en tjej bredvid oss som läste en bok om Costa Rica. Hon skulle också dit. Plötsligt ringde hennes telefon och dom sa att hon skulle komma ner till receptionen och att dom va tvugna att boka om hennes biljett. Men jag då? Ingen hade ju ringt mig!?
Vi gick ner till receptionen och snackade med killen som hade checkat in mitt bagage. Han sa att han hade dåliga nyheter. Snökaos i New York, jag skulle få åka tidigast om 4 dagar. Herrejesus tänkte jag! Jag frågade hur vi skulle lösa boendefrågan. Jag bor ju inte i Stockholm och här står jag med 14 kilo sommarkläder och 5 almanackor. Han skruvade på sig lite och ropade upp en kollega på radion. Kollegan frågade om jag ville resa redan imorgon. Alltså exakt samma flygschema fast 24 timmar senare helt enkelt. Klart som fan jag ville! =P
Så dom bjöd på en middag och en hotellnatt på Radissons i SkyCity på Arlanda. Fyrstjärnigt hotell, riktigt mysigt! =) Tofflor och badrockar och jaccuzzi på gymmet. Tur att man inte har brådis. Semesterfirare med bara en veckas ledighet hade nog fått panik i den här situationen. Jag gillar läget =P Mañana mañana helt enkelt, ingen idé att stressa upp sig. Jag har ett år på mig...
Etiketter: radisson, skycity, arlanda, kaos, new york, costa rica, appelquist
Eftersom flyget va mer än 5 timmar försenat så bjöd flygbolaget på frukost och lunch. Smutt! =P Sagt och gjort. Jag, Petra och farsan kubbade upp på övervåningen och åt en god och välbehövlig frukost. Efter frukosten sa jag hejdå till pappa. Petra valde att stanna kvar tills jag gått igenom security checkpoint.
Jag såg en tjej bredvid oss som läste en bok om Costa Rica. Hon skulle också dit. Plötsligt ringde hennes telefon och dom sa att hon skulle komma ner till receptionen och att dom va tvugna att boka om hennes biljett. Men jag då? Ingen hade ju ringt mig!?
Vi gick ner till receptionen och snackade med killen som hade checkat in mitt bagage. Han sa att han hade dåliga nyheter. Snökaos i New York, jag skulle få åka tidigast om 4 dagar. Herrejesus tänkte jag! Jag frågade hur vi skulle lösa boendefrågan. Jag bor ju inte i Stockholm och här står jag med 14 kilo sommarkläder och 5 almanackor. Han skruvade på sig lite och ropade upp en kollega på radion. Kollegan frågade om jag ville resa redan imorgon. Alltså exakt samma flygschema fast 24 timmar senare helt enkelt. Klart som fan jag ville! =P
Så dom bjöd på en middag och en hotellnatt på Radissons i SkyCity på Arlanda. Fyrstjärnigt hotell, riktigt mysigt! =) Tofflor och badrockar och jaccuzzi på gymmet. Tur att man inte har brådis. Semesterfirare med bara en veckas ledighet hade nog fått panik i den här situationen. Jag gillar läget =P Mañana mañana helt enkelt, ingen idé att stressa upp sig. Jag har ett år på mig...
Etiketter: radisson, skycity, arlanda, kaos, new york, costa rica, appelquist
Risto och Maggan tipsar
Skrivet: 2011-01-26, klockan 23:09:41Jag fick ett tips igår av Risto och Maggan från Gisslarbo. Ett tips som kan vara viktigare än man tror.
Vi sitter vid matbordet och har precis ätit klart. Risto plockar fram en karta över Nicaragua och berättar med stor inlevelse om olika platser och projekt som han upplevt i landet. Han tittar på mig och säger; "Patrik, det är väldigt viktigt att, när du kommer ner dit, att du...", han tar ett djupt andetag, höger sina armar i höjd med huvudet och andas ut samtidigt som han sänker armarna ner på bordet igen.
"Att du tar det lugnt", fortsätter han. "Es un poco differente", (det är lite annorlunda) säger han med otroligt rullande "r". "Åk dit, känn in omgivningen, känn in staden och människorna innan du ger dig iväg på äventyr".
Risto, Maggan. Jag är otroligt glad att jag har lärt känna er och att ni är så hjälpsamma och goa =) Jag får med mig alla almanackorna och dom kommer att komma väl till hands vill jag lova! =)
Nu ska jag packa klart, gå igenom listan 200 gånger och kontrollera mina prylar.
Etiketter: bagage, gisslarbo, poco, äventyr, nicaragua
Vi sitter vid matbordet och har precis ätit klart. Risto plockar fram en karta över Nicaragua och berättar med stor inlevelse om olika platser och projekt som han upplevt i landet. Han tittar på mig och säger; "Patrik, det är väldigt viktigt att, när du kommer ner dit, att du...", han tar ett djupt andetag, höger sina armar i höjd med huvudet och andas ut samtidigt som han sänker armarna ner på bordet igen.
"Att du tar det lugnt", fortsätter han. "Es un poco differente", (det är lite annorlunda) säger han med otroligt rullande "r". "Åk dit, känn in omgivningen, känn in staden och människorna innan du ger dig iväg på äventyr".
Risto, Maggan. Jag är otroligt glad att jag har lärt känna er och att ni är så hjälpsamma och goa =) Jag får med mig alla almanackorna och dom kommer att komma väl till hands vill jag lova! =)
Nu ska jag packa klart, gå igenom listan 200 gånger och kontrollera mina prylar.
Etiketter: bagage, gisslarbo, poco, äventyr, nicaragua
Mindre än 24 timmar till avresa
Skrivet: 2011-01-26, klockan 11:48:44Yeah folks!
Det börjar minst sagt dra ihop sig. 09.00 imorgon lyfter planet mot New York. Igår va jag på Ikea och köpte gardiner. Haha nej jag ska inte ta med mig gardiner för att hänga upp i fönstret. Dom funkar skitbra som myggnät nämligen.
På dagen lunchade jag med en vän nere på Café Latte. Han är en jätteduktig grafisk designer och han erbjöd sig även att hjälpa mig med min grafiska profil till företaget sen =)
Igår sa jag även hejdå till min lille mamma. Nu ses vi inte på ett år. Damn jag kommer sakna dig!
På kvällen åkte jag hem till Risto och Maggan i Gisslarbo, mina vänner från Vänskapsföreningen Sverige Nicaragua. Dom bjöd på god mat och kastade åt mig en hel hög med prylar. Risto ville försäkra sig om att jag hade en bra regnjacka med mig. Och ja, en regnjacka har jag men jag sa att jag funderade på att köpa en poncho väl på plats. Maggan kubbade ut i förrådet och kom snabbt tillbaks med en grön oöppnad poncho som va jätteliten och smidig att ta med sig =) Dom är för goa!
Sen fick jag även ett par stycken väggalmanackor, pennor, karta och en lapp med telefonnummer, namn och emailadresser som kan komma väl till pass i Nicaragua. Du kanske undrar vad jag ska med väggalmanackor till i Latinamerika? Well det är helt enkelt en jättebra present att ge bort. Folk har inte råd att ha tavlor och dylikt på väggarna. Att få en almanacka från Sverige med vackra bilder är för vissa väldigt lyxigt.
Okey nej jag har mycket att pyssla med idag så jag lär springa vidare. Några att träffa, papper som ska lämnas in, packa klart, köpa resgodis osv osv =)
Etiketter: poncho, nicaragua, gisslarbo, vfsn, almanacka, latinamerika
Det börjar minst sagt dra ihop sig. 09.00 imorgon lyfter planet mot New York. Igår va jag på Ikea och köpte gardiner. Haha nej jag ska inte ta med mig gardiner för att hänga upp i fönstret. Dom funkar skitbra som myggnät nämligen.
På dagen lunchade jag med en vän nere på Café Latte. Han är en jätteduktig grafisk designer och han erbjöd sig även att hjälpa mig med min grafiska profil till företaget sen =)
Igår sa jag även hejdå till min lille mamma. Nu ses vi inte på ett år. Damn jag kommer sakna dig!
På kvällen åkte jag hem till Risto och Maggan i Gisslarbo, mina vänner från Vänskapsföreningen Sverige Nicaragua. Dom bjöd på god mat och kastade åt mig en hel hög med prylar. Risto ville försäkra sig om att jag hade en bra regnjacka med mig. Och ja, en regnjacka har jag men jag sa att jag funderade på att köpa en poncho väl på plats. Maggan kubbade ut i förrådet och kom snabbt tillbaks med en grön oöppnad poncho som va jätteliten och smidig att ta med sig =) Dom är för goa!
Sen fick jag även ett par stycken väggalmanackor, pennor, karta och en lapp med telefonnummer, namn och emailadresser som kan komma väl till pass i Nicaragua. Du kanske undrar vad jag ska med väggalmanackor till i Latinamerika? Well det är helt enkelt en jättebra present att ge bort. Folk har inte råd att ha tavlor och dylikt på väggarna. Att få en almanacka från Sverige med vackra bilder är för vissa väldigt lyxigt.
Okey nej jag har mycket att pyssla med idag så jag lär springa vidare. Några att träffa, papper som ska lämnas in, packa klart, köpa resgodis osv osv =)
Etiketter: poncho, nicaragua, gisslarbo, vfsn, almanacka, latinamerika
"Jag ha hela bilen full grejor"
Skrivet: 2011-01-18, klockan 19:12:00Jag känner mig som laserturken! Jag ser säkert lika galen ut också. Det är grejer överallt. Som tur är har jag strukturerat upp det hyffsat så att jag har en påse med "prylar som eventuellt ska med till Nicaragua". 9 dagar kvar...
To-do-list:
Etiketter: nicaragua, vaccin, växla pengar, årsmöte, gymkort, resa
To-do-list:
- Säga upp gymkortet [check]
- Vaccineras mot div jävliga sjukdommar
- Fixa en reseförsäkring [på gång]
- Växla pengar [på gång]
- Fixa stor väska [check]
- Kolla buss mellan Costa Rica och Nicaragua [på gång]
- Fylla hårddisken med filmer
- Packa allt jag ska ha med mig
- Lösa bilen
- Lämna in protokoll från årsmötet till banken
- Lämna tillbaks dammsugaren + böcker till Danne
Etiketter: nicaragua, vaccin, växla pengar, årsmöte, gymkort, resa
En pappa i Nicaragua till sin 16 åriga son
Skrivet: 2011-01-14, klockan 08:52:48Planen för Nicaragua 2011
Skrivet: 2011-01-12, klockan 19:11:11Hey folks, jag får många frågor om vad som händer och vad planen inför resan är, så här kommer det =)
Jag lämnar Sverige 27e januari. Planet går 09.00 och jag landar ca tre timmar senare i New York där jag kommer att få vänta 5 härliga timmar på planet till Costa Rica. Jag landar i San José Costa Rica runt halv tio på kvällen och kommer förmodligen att få spendera natten på flygplatsen. Något säger mig att jag behöver ström till datorn och pengar till mat =P
Dagen efter kommer jag att ta första bästa buss via panamerican highway till Managua i Nicaragua. Där kommer jag förmodligen att stråla samman med Berits dotter som hämtar upp mig. Berit är bosatt i Nicaragua sen 24 år tillbaks och drog igång ett kontor för Rädda Barnen där i slutet på 80-talet. Hon har vart engagerad i sociala projekt i större delen av sitt liv och är väl insatt i vilka organisationer som finns runt om i landet.
Berits hus kommer till en början att bli min bas och högkvarter =) Under året i Nicaragua tänker jag att besöka och jobba på ett flertal sociala projekt och organisationer. Jag måste få en bra känsla över projektet och folket som är involverade för att kunna ta ett beslut om vart pengarna vi samlat in ska användas. Det är viktigt att det blir rätt och känns bra, att man märker att pengarna verkligen kommer att göra skillnad för en längre tid. Och som du vet så tror vi att nyckeln till utveckling ligger i utbildning och kommer därför att satsa på det.
Annars kommer mitt arbete förmodligen att bestå av en mängd olika saker. Att finnas som vuxen, som förebild och som engelskalärare och vän. Många av barnen saknar helt respekt och tillit till vuxna då dom vuxit upp under hemska förhållanden med droger, våld osv. Att få villkorslös kärlek kan betyda mycket.
Samtidigt kommer jag att jobba för att bygga vår organisation i Sverige större. Så länge jag har en uppkoppling så kommer jag att kunna nå vad jag behöver. Dock vet jag att just internet där borta kan komma och gå som det själv vill emellanåt och det kommer definitivt bli klurigare än nu =) Jag får la anamma lite av mañana mañana mentaliteten så kanske jag klarar av det ;)
Planen är att stanna i ett år i Nicaragua. Men jag vet inte alls hur jag kommer att reagera och hur tufft det kommer att vara. Jag känner mig själv ganska väl och jag vet att jag är stark psykiskt och jag har försökt att förbereda mig på ett tufft år med både mycket skratt och gråt. Men det är just det som är så skönt med att driva projekt i egen regi, jag bestämmer själv när, var och hur. En dag i taget helt enkelt.
"Bekostar föreningen din resa med hjälp av mina gåvor"? Svar nej. Jag finansierar min resa, alla utgifter och leverne på egen hand.
Vill du engagera dig för gatubarn, samla in pengar eller på annat sätt jobba för organisationen? Hör av dig till mig på patrik(snabela)gatubarn.nu.
Etiketter: Gatubarn.nu, nicaragua, costa rica, gatubarn, new york
Jag lämnar Sverige 27e januari. Planet går 09.00 och jag landar ca tre timmar senare i New York där jag kommer att få vänta 5 härliga timmar på planet till Costa Rica. Jag landar i San José Costa Rica runt halv tio på kvällen och kommer förmodligen att få spendera natten på flygplatsen. Något säger mig att jag behöver ström till datorn och pengar till mat =P
Dagen efter kommer jag att ta första bästa buss via panamerican highway till Managua i Nicaragua. Där kommer jag förmodligen att stråla samman med Berits dotter som hämtar upp mig. Berit är bosatt i Nicaragua sen 24 år tillbaks och drog igång ett kontor för Rädda Barnen där i slutet på 80-talet. Hon har vart engagerad i sociala projekt i större delen av sitt liv och är väl insatt i vilka organisationer som finns runt om i landet.
Berits hus kommer till en början att bli min bas och högkvarter =) Under året i Nicaragua tänker jag att besöka och jobba på ett flertal sociala projekt och organisationer. Jag måste få en bra känsla över projektet och folket som är involverade för att kunna ta ett beslut om vart pengarna vi samlat in ska användas. Det är viktigt att det blir rätt och känns bra, att man märker att pengarna verkligen kommer att göra skillnad för en längre tid. Och som du vet så tror vi att nyckeln till utveckling ligger i utbildning och kommer därför att satsa på det.
Annars kommer mitt arbete förmodligen att bestå av en mängd olika saker. Att finnas som vuxen, som förebild och som engelskalärare och vän. Många av barnen saknar helt respekt och tillit till vuxna då dom vuxit upp under hemska förhållanden med droger, våld osv. Att få villkorslös kärlek kan betyda mycket.
Samtidigt kommer jag att jobba för att bygga vår organisation i Sverige större. Så länge jag har en uppkoppling så kommer jag att kunna nå vad jag behöver. Dock vet jag att just internet där borta kan komma och gå som det själv vill emellanåt och det kommer definitivt bli klurigare än nu =) Jag får la anamma lite av mañana mañana mentaliteten så kanske jag klarar av det ;)
Planen är att stanna i ett år i Nicaragua. Men jag vet inte alls hur jag kommer att reagera och hur tufft det kommer att vara. Jag känner mig själv ganska väl och jag vet att jag är stark psykiskt och jag har försökt att förbereda mig på ett tufft år med både mycket skratt och gråt. Men det är just det som är så skönt med att driva projekt i egen regi, jag bestämmer själv när, var och hur. En dag i taget helt enkelt.
"Bekostar föreningen din resa med hjälp av mina gåvor"? Svar nej. Jag finansierar min resa, alla utgifter och leverne på egen hand.
Vill du engagera dig för gatubarn, samla in pengar eller på annat sätt jobba för organisationen? Hör av dig till mig på patrik(snabela)gatubarn.nu.
Etiketter: Gatubarn.nu, nicaragua, costa rica, gatubarn, new york
Kan Dees motiv slutsålt!
Skrivet: 2011-01-11, klockan 20:10:36Yes du hörde rätt. Nu är det specialdesignade motivet för gatubarn slutsålt och Kan Dee gjorde sista insättningen till föreningskontot häromdagen. Grattis till er som han köpa er ett exemplar! Ni har ett unikt exemplar! =) Och miljoner tack till Kan Dee för ett jävligt trevligt samarbete och en trevlig tid ihop på kursen vi läste. Stort lycka till i framtiden, hoppas vi kan göra något mer ihop snart =)
Vilken konstnär ska nu få chansen att sälja sina verk via Gatubarn.nu, förslag? Lasse Åberg hade ju vart kanonskoj, han verkar ju vara en jordnära människa som vill alla väl.
Etiketter: kan dee, motiv, föreningskonto
Vilken konstnär ska nu få chansen att sälja sina verk via Gatubarn.nu, förslag? Lasse Åberg hade ju vart kanonskoj, han verkar ju vara en jordnära människa som vill alla väl.
Etiketter: kan dee, motiv, föreningskonto
Sista dagen på år 2010
Skrivet: 2010-12-31, klockan 16:53:48Ett år har gått till enda. 2010, vilket år! Jag tänkte säga att det har vart ett av dom bästa åren på länge men jag valde att skriva om meningen. Dags att va realistisk här. Det har vart ett ganska bra år. Ett fantastiskt år för projektet och bloggen men ganska stormigt privat emellanåt då många människor som står mig nära inte mår så jättebra. Det påverkar en så klart. Det känns lite jobbigt att veta att jag inte kommer att kunna finnas här för dom under nästa år när jag är i Latinamerika.
Så sjukt skoj att titta tillbaks på året som gått och tänka tillbaks på allt roligt som hänt =P Vi har samlat in ca 40.000 kronor till gatubarn!! Och största anledningen till det är gatubarngalan som vi arrangerade ihop med Hagateatern och IOGT-NTO här i Köping. =) Jag hoppas att vi dubblar den nuvarande summan nästa år! Nej jag vet, räknaren är inte ändrad och det är för att alla pengar inte har kommit in på föreningskontot än. Snart så, lite is i magen bara ;)
Jag har majestätiska förhoppningar på 2011. 27e januari åker jag äntligen till Latinamerika, Nicaragua och kommer, om allt går som planerat att stanna där hela året ut och jobba med gatubarn. Jag har även stora planer på en helt ny sajt och tjänst som kommer att dra in en jävla massa pengar till gatubarnen. Mer om det när det är färdigt =) Om Gatubarn.nu va en människa så är den än så länge bara en liten bäbis, this is just the beginning folks! ;) Den sociala entreprenören i mig har fått blodad tand so you better watch out!
Ett stort tack till sponsorerna som vart supergulliga hela året! Kan Dee, Optimalprint, Nallebudet.se, Café Big Inn, Lightspot och Pizzeria Verona. Hoppas ni får ett lysande 2011! Jag vill tacka alla läsare för att ni peppar mig, kommenterar och är delaktiga i projektet, ni är fan guld värda! Tack och Gott Nytt År! =)
Några godbitar från året som gått!
Jag började videologga
Indisk greve skänker pengar till projektet
Hiphopgruppen Block44 joinar projektet för gatubarn
10.000 kronor insamlat till gatubarn
Kan Dee Drawings joinar projektet
Patrik medverkar i film för att förebygga snatteri
Teater <3 Gatubarn = Sant
Gatubarnpizzan föds på Verona i Köping
Gatubarn.nu knyter nya kontakter i Gisslarbo
Gatubarn.nu testar julklappar åt CoolStuff.se
Aftonbladet ringer
Projektet fick mycket uppmärksamhet i media under 2010
Projektet blir omskrivet i Securitastidningen
Stor artikel om projektet i Magazin24
Intervju i p4
Intervju i p3
Bärgslagsbladet "Stor succé för Gatubarngalan"
Magazin24 inför gatubarngalan
Så sjukt skoj att titta tillbaks på året som gått och tänka tillbaks på allt roligt som hänt =P Vi har samlat in ca 40.000 kronor till gatubarn!! Och största anledningen till det är gatubarngalan som vi arrangerade ihop med Hagateatern och IOGT-NTO här i Köping. =) Jag hoppas att vi dubblar den nuvarande summan nästa år! Nej jag vet, räknaren är inte ändrad och det är för att alla pengar inte har kommit in på föreningskontot än. Snart så, lite is i magen bara ;)
Jag har majestätiska förhoppningar på 2011. 27e januari åker jag äntligen till Latinamerika, Nicaragua och kommer, om allt går som planerat att stanna där hela året ut och jobba med gatubarn. Jag har även stora planer på en helt ny sajt och tjänst som kommer att dra in en jävla massa pengar till gatubarnen. Mer om det när det är färdigt =) Om Gatubarn.nu va en människa så är den än så länge bara en liten bäbis, this is just the beginning folks! ;) Den sociala entreprenören i mig har fått blodad tand so you better watch out!
Ett stort tack till sponsorerna som vart supergulliga hela året! Kan Dee, Optimalprint, Nallebudet.se, Café Big Inn, Lightspot och Pizzeria Verona. Hoppas ni får ett lysande 2011! Jag vill tacka alla läsare för att ni peppar mig, kommenterar och är delaktiga i projektet, ni är fan guld värda! Tack och Gott Nytt År! =)
Några godbitar från året som gått!
Jag började videologga
Indisk greve skänker pengar till projektet
Hiphopgruppen Block44 joinar projektet för gatubarn
10.000 kronor insamlat till gatubarn
Kan Dee Drawings joinar projektet
Patrik medverkar i film för att förebygga snatteri
Teater <3 Gatubarn = Sant
Gatubarnpizzan föds på Verona i Köping
Gatubarn.nu knyter nya kontakter i Gisslarbo
Gatubarn.nu testar julklappar åt CoolStuff.se
Aftonbladet ringer
Projektet fick mycket uppmärksamhet i media under 2010
Projektet blir omskrivet i Securitastidningen
Stor artikel om projektet i Magazin24
Intervju i p4
Intervju i p3
Bärgslagsbladet "Stor succé för Gatubarngalan"
Magazin24 inför gatubarngalan
Vad skulle du fråga ett gatubarn?
Skrivet: 2010-12-28, klockan 20:00:0030 dagar till avresa...
Jag sitter och funderar lite. Jag har aldrig jobbat med gatubarn förut, jag har aldrig ens träffat ett gatubarn förut. Jag tänker ofta på hur det kommer att bli under mitt år i Latinamerika med gatubarn. Efter att ha läst böcker och pratat med tidigare volontärer så får jag någonstans en bild av hur det kommer att vara och hur det kommer att bli. Något som förmodligen är långt bortom verkligheten.
Jag förväntar mig mycket glädje, sorg,hat, kärlek och frustration.
Jag tror att jag kommer att känna glädje när jag undervisar och leker med barnen och när pengarna använts för att hjälpa dom. Jag tror att jag kommer att känna sorg när jag åker hem efter mitt år i Latinamerika. Jag tror att jag kommer att känna hat när jag ser hur dessa barn blir behandlade i sina "hem" och av samhället. Jag tror att jag kommer att känna kärlek när jag knutit kontakt med barnen. Och jag kommer förmodligen känna frustration över läget. Över byråkratin och "mañana mañana"-tänket som florerar så starkt på kontinenten på andra sidan Atlanten. Frustration över att inte kunna hjälpa flera.
Vad skulle du fråga om du träffade ett barn som bodde på gatan?
Etiketter: gatubarn, latinamerika, nicaragua, hat, glädje, kärlek
Jag sitter och funderar lite. Jag har aldrig jobbat med gatubarn förut, jag har aldrig ens träffat ett gatubarn förut. Jag tänker ofta på hur det kommer att bli under mitt år i Latinamerika med gatubarn. Efter att ha läst böcker och pratat med tidigare volontärer så får jag någonstans en bild av hur det kommer att vara och hur det kommer att bli. Något som förmodligen är långt bortom verkligheten.
Jag förväntar mig mycket glädje, sorg,hat, kärlek och frustration.
Jag tror att jag kommer att känna glädje när jag undervisar och leker med barnen och när pengarna använts för att hjälpa dom. Jag tror att jag kommer att känna sorg när jag åker hem efter mitt år i Latinamerika. Jag tror att jag kommer att känna hat när jag ser hur dessa barn blir behandlade i sina "hem" och av samhället. Jag tror att jag kommer att känna kärlek när jag knutit kontakt med barnen. Och jag kommer förmodligen känna frustration över läget. Över byråkratin och "mañana mañana"-tänket som florerar så starkt på kontinenten på andra sidan Atlanten. Frustration över att inte kunna hjälpa flera.
Vad skulle du fråga om du träffade ett barn som bodde på gatan?
Etiketter: gatubarn, latinamerika, nicaragua, hat, glädje, kärlek
Två år sedan som idén om Gatubarn.nu föddes
Skrivet: 2010-12-26, klockan 21:15:01I december för två år sedan hände det. Jag var understimulerad till tusen och fick inte utlopp för all energi som snurrade runt i min kropp. Vad skulle jag ta mig till? Byta jobb, hobbys eller flickvän? Nej så enkelt va det inte.
Innan jag satte igång, behövde jag ta reda på vad jag tycker om att göra och vad jag brinner för. Min hjärna sprutade ideér som värsta kulsprutan. Vissa var bra, andra mindre bra (men jag har dom kvar i min lilla projektbok). I veckor läste jag böcker om allt mellan himmel och jord, mestadels självbiografier av kända personer.
Jag kom fram till att jag brinner för TRE saker:
Hur skulle jag nu kunna kombinera dessa tre saker till någonting som tar tillräckligt mycket energi för att jag ska hålla mig lugn och sansad på jobbet och samtidigt känna mig tillfredsställd? En sen kväll när jag såg en dokumentär på tv om gatubarn så slog det mig!
Jag startar ett projekt för gatubarn i Latinamerika! Du som hängt med ett tag vet att föreningen "Hundratusen och ett år" startades i April 2009.
Detta var ett stort steg för mig att ta men det kändes helt rätt och det var bara att ta tjuren vid hornen! Äventyret hade börjat. Och vilket år det blev sedan. Jag tror aldrig någonsin att det hänt så mycket i mitt liv som under 2009, på både gott och ont faktiskt. Jag sökte med mitt projekt till en företagarkurs i Västerås Science Park som jag kom in på och träffade jättemycket bra folk. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv, att driva projekt, välgörenhet, sociala media, latinamerika, teater, kontrakt, annonser, sponsring och samarbeten.
Som jag sa, äventyret hade bara börjat. Varje dag växer föreningen och projektet och den 27e januari får jag äntligen koncentrera mig på nummer 1 i min lista, att hjälpa människor. Då beger jag mig till Latinamerika för att jobba som volontär med gatubarn i ett år. Det är i skrivande stund bara 32 dagar kvar tills jag åker.
Du som följt projektet har säkert sett en hel del utveckling och förändring under tiden som gått. Och då kan jag lova att den största förändring inte har skett online eller i "verkligheten" utan i mitt huvud. Jag började med en tanke och trodde stenhårt på den. Men denna tanke har slipats av tiden och formats till något som ska fungera bättre för att nå de mål jag har.
Jag är en social entreprenör. Jag vill hjälpa människor och kunna leva gott på det. Jag vill dra mitt strå till stacken för att rädda världen, jag vill bara engagera mig i saker som jag brinner för!
27e januari börjar äventyret i Latinamerika. Jag hoppas du följer med mig på en oförglömlig resa till andra sidan Atlanten. Det är då vi ska använda alla pengar vi samlat in för att hjälpa gatubarn!
32 dagar...
Etiketter: gatubarn, välgörenhet, förening, äventyr, hjälpa, latinamerika, västerås
Innan jag satte igång, behövde jag ta reda på vad jag tycker om att göra och vad jag brinner för. Min hjärna sprutade ideér som värsta kulsprutan. Vissa var bra, andra mindre bra (men jag har dom kvar i min lilla projektbok). I veckor läste jag böcker om allt mellan himmel och jord, mestadels självbiografier av kända personer.
Jag kom fram till att jag brinner för TRE saker:
- Att hjälpa människor
- Att starta något och få det att växa
- Äventyr, att prova helt nya saker
Hur skulle jag nu kunna kombinera dessa tre saker till någonting som tar tillräckligt mycket energi för att jag ska hålla mig lugn och sansad på jobbet och samtidigt känna mig tillfredsställd? En sen kväll när jag såg en dokumentär på tv om gatubarn så slog det mig!
Jag i Kan Dee s specialdesignade t-shirt för Gatubarn.nu. Köp den här!
Jag startar ett projekt för gatubarn i Latinamerika! Du som hängt med ett tag vet att föreningen "Hundratusen och ett år" startades i April 2009.
Detta var ett stort steg för mig att ta men det kändes helt rätt och det var bara att ta tjuren vid hornen! Äventyret hade börjat. Och vilket år det blev sedan. Jag tror aldrig någonsin att det hänt så mycket i mitt liv som under 2009, på både gott och ont faktiskt. Jag sökte med mitt projekt till en företagarkurs i Västerås Science Park som jag kom in på och träffade jättemycket bra folk. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv, att driva projekt, välgörenhet, sociala media, latinamerika, teater, kontrakt, annonser, sponsring och samarbeten.
Som jag sa, äventyret hade bara börjat. Varje dag växer föreningen och projektet och den 27e januari får jag äntligen koncentrera mig på nummer 1 i min lista, att hjälpa människor. Då beger jag mig till Latinamerika för att jobba som volontär med gatubarn i ett år. Det är i skrivande stund bara 32 dagar kvar tills jag åker.
Du som följt projektet har säkert sett en hel del utveckling och förändring under tiden som gått. Och då kan jag lova att den största förändring inte har skett online eller i "verkligheten" utan i mitt huvud. Jag började med en tanke och trodde stenhårt på den. Men denna tanke har slipats av tiden och formats till något som ska fungera bättre för att nå de mål jag har.
Jag är en social entreprenör. Jag vill hjälpa människor och kunna leva gott på det. Jag vill dra mitt strå till stacken för att rädda världen, jag vill bara engagera mig i saker som jag brinner för!
27e januari börjar äventyret i Latinamerika. Jag hoppas du följer med mig på en oförglömlig resa till andra sidan Atlanten. Det är då vi ska använda alla pengar vi samlat in för att hjälpa gatubarn!
32 dagar...
Etiketter: gatubarn, välgörenhet, förening, äventyr, hjälpa, latinamerika, västerås
700 soldater i armén som krigar för gatubarn!
Skrivet: 2010-12-22, klockan 21:42:36Givakt, manöver! Nu är vi över 700 soldater i denna armé som krigar för gatubarn i Latinamerika! I dagarna har jag verkligen sett bra aktivitet på facebookgruppen. Grym respons och ni hjälper blixtsnabbt till med er expertis. Me like! Vi behöver alla olika typer av människor i gruppen. Advokater, flygvärdinnor, strippor och aktiemäklare. Alla kompetenser behövs och alla kan "take your passion and make it happen for charity", no matter what you do for a living!
Tänk om ett år. Då kanske vi är 10.000 stycken. Tio tusen människor med expertis inom alla brancher och områden, då är vi otroligt starka i vårt nätverk!
Vi ska bli 800 soldater innan nyår! Rekrytera en vän eller två, men bara dom som pallar trycket. Nästa år blir det förmodligen många tråkiga bilder men även många lyckliga bilder när vi använder alla pengar som samlats in för att hjälpa barnen. Häng med, bara 36 dagar kvar till avresa...
Tillbaks till startsidan
