Drogerna flödar
Skrivet: 2012-01-15, klockan 07:04:15Va ute en sväng igår, inga större äventyr direkt. Vi gick till en bar, jag och en vän. Tog några öl och snackade skit. Eventuellt hänger han med mig till Costa Rica nu när jag måste dit snart igen, det vore ju trevligt. Ja jag måste ju över gränsen nu igen för att stanna där i 3 dagar för att sedan återvända så att jag får 90 nya dagar i landet =)
Hur som haver, igår va första gången som jag sett folk använda droger in public. Folk här är ytterst måna om vad folk tror/tänker om dom så att bli tagen för droganvändare är få som skulle vilja. Dock är det ju många som använder det, både kokain och marijuana.
Själv har jag ibland övervägt att sluta dricka alkohol, jag känner för många som har problem med spriten, det är verkligen ett jävulens verktyg. Men å andra sidan tycker jag att det är väldans trevligt att gå ut och ta en öl med vänner då och då. Däremot kommer jag aldrig börja röka, har inte fattat grejen med det. Det luktar apa, smakar apa och kostar pengar, känns ovärt.
Vad är din inställning till droger? Vad är okey och vad är inte okey?
Hur som haver, igår va första gången som jag sett folk använda droger in public. Folk här är ytterst måna om vad folk tror/tänker om dom så att bli tagen för droganvändare är få som skulle vilja. Dock är det ju många som använder det, både kokain och marijuana.
Själv har jag ibland övervägt att sluta dricka alkohol, jag känner för många som har problem med spriten, det är verkligen ett jävulens verktyg. Men å andra sidan tycker jag att det är väldans trevligt att gå ut och ta en öl med vänner då och då. Däremot kommer jag aldrig börja röka, har inte fattat grejen med det. Det luktar apa, smakar apa och kostar pengar, känns ovärt.
Vad är din inställning till droger? Vad är okey och vad är inte okey?
Calle 13 - Latinoamerica
Skrivet: 2012-01-13, klockan 07:12:19Besöker en eve blivande leverantör
Skrivet: 2012-01-13, klockan 04:12:06Jag besökte en verkstad idag som gör kläder. Dom hade faktiskt ett tyg som jag gillade och som jag tror skulle passa bra till Dump Tees, dock tyckte jag dom va lite otrevliga och hade en tråkig ton, men det är ju trots allt fullt normalt i detta landet. Jag fick med några prover hem för att testa och jämföra.
Jag fick också veta att om jag nu skulle fixa mig ett permanent uppehållstillstånd i Nicaragua för att kunna registrera ett företag här så får jag inte vara utanför landet i längre än 12 månader, då förlorar man tillståndet. Typiskt! Det känns plötsligt riktigt onödigt att ansöka om det. Jag får gå en annan väg!
Man kan regga ett företag som utlänning men då måste man göra det ihop med en person som är från Nicaragua så det är la det alternativet som återstår tror jag. Ett alternativ som inte alls är så dumt tror jag. Men så här är det hela tiden, två steg framåt, ett steg bakåt. Poco a poco, sakta men säkert! Ja man blir smått galen men jag har fått en grym "patience" här, kommer inte ens på vad det heter på svenska... =)
Det är förresten härligt när man måste ringa och påminna företag om prisförslaget som dom glömt skicka till min email, fail!
Jag fick också veta att om jag nu skulle fixa mig ett permanent uppehållstillstånd i Nicaragua för att kunna registrera ett företag här så får jag inte vara utanför landet i längre än 12 månader, då förlorar man tillståndet. Typiskt! Det känns plötsligt riktigt onödigt att ansöka om det. Jag får gå en annan väg!
Man kan regga ett företag som utlänning men då måste man göra det ihop med en person som är från Nicaragua så det är la det alternativet som återstår tror jag. Ett alternativ som inte alls är så dumt tror jag. Men så här är det hela tiden, två steg framåt, ett steg bakåt. Poco a poco, sakta men säkert! Ja man blir smått galen men jag har fått en grym "patience" här, kommer inte ens på vad det heter på svenska... =)
Det är förresten härligt när man måste ringa och påminna företag om prisförslaget som dom glömt skicka till min email, fail!
Byråkrati, det är ju så tråkigt!
Skrivet: 2012-01-11, klockan 04:38:10Ush nu sitter jag med allt pappersgöra igen. Och det hade ju vart okey om man bara visste exakt vilka papper som behövs, vart man får tag på dom och vart man ska skicka dom vidare sen etc.
Es un dolor de huevo, som man säger här, riktig pungsmärta! Ett Nicaraguanskt företag skall startas men innan dess måste jag ha uppehållstillstånd och för det krävs tex personbevis, friskintyg och utdrag ur polisregistret. Det klurigaste av allt är att dom vill ha ett friskintyg från SVERIGE, men jag har ingen lust att åka till SVERIGE bara för att göra en läkarundersökning. Sen ska alla papper stämplas av UD och sedan vidare till Nicaraguanska UD. Ja vi får se hur det löser sig...
Men jag blir smått galen när jag inte får tag på informationen jag vill ha och när det ska vara så knöligt som möjligt hela tiden! Att driva företag är ju superskoj, att spåna roliga idéer osv, men detta min vän, det tar död på allt, detta är den mörka sidan av företagande!
Es un dolor de huevo, som man säger här, riktig pungsmärta! Ett Nicaraguanskt företag skall startas men innan dess måste jag ha uppehållstillstånd och för det krävs tex personbevis, friskintyg och utdrag ur polisregistret. Det klurigaste av allt är att dom vill ha ett friskintyg från SVERIGE, men jag har ingen lust att åka till SVERIGE bara för att göra en läkarundersökning. Sen ska alla papper stämplas av UD och sedan vidare till Nicaraguanska UD. Ja vi får se hur det löser sig...
Men jag blir smått galen när jag inte får tag på informationen jag vill ha och när det ska vara så knöligt som möjligt hela tiden! Att driva företag är ju superskoj, att spåna roliga idéer osv, men detta min vän, det tar död på allt, detta är den mörka sidan av företagande!
Ansöker till inkubatorn Playing For Change
Skrivet: 2012-01-10, klockan 00:07:29Idag sitter jag på Casa del Café och jobbar, ett café mitt i Managua. Ganska trevligt, det blåser skönt här och personalen är faktiskt trevliga.
Hade möte med en tjej idag som förmodligen kommer att bli min högra hand här i Nicaragua, en tjej som kommer att dra i trådarna här medans jag är i Sverige. Hon är halv svensk, halv nica och kan planera, strukturera och få saker gjort. Hon är sociolog och jobbar som lärare på en skola här i Managua.
Idag sökte jag till företagsinkubatorn Playing For Change, sista anmälningsdag är den 12e januari. En inkubator fungerar som ett växthus och ditt företag är fröet. Inkubatorn utvärderar din idé och ser om den är hållbar och kommer du in så kan du få hjälp med kontakter, juridik, finansiering, mentorer etc etc etc.
Det är viktigt att omge sig med rätt personer för att få ett projekt att landa och att komma in i den här sociala entreprenörsfamiljen skulle verkligen kännas tryggt och spännande! Särskilt nu när jag har bestämt mig för att köra 100% på detta.
Hade möte med en tjej idag som förmodligen kommer att bli min högra hand här i Nicaragua, en tjej som kommer att dra i trådarna här medans jag är i Sverige. Hon är halv svensk, halv nica och kan planera, strukturera och få saker gjort. Hon är sociolog och jobbar som lärare på en skola här i Managua.
Idag sökte jag till företagsinkubatorn Playing For Change, sista anmälningsdag är den 12e januari. En inkubator fungerar som ett växthus och ditt företag är fröet. Inkubatorn utvärderar din idé och ser om den är hållbar och kommer du in så kan du få hjälp med kontakter, juridik, finansiering, mentorer etc etc etc.
Det är viktigt att omge sig med rätt personer för att få ett projekt att landa och att komma in i den här sociala entreprenörsfamiljen skulle verkligen kännas tryggt och spännande! Särskilt nu när jag har bestämt mig för att köra 100% på detta.
Resumé året 2011
Skrivet: 2011-12-30, klockan 08:31:07Åren går upp och ner, det är tydligt. Ibland går det bra, ibland är det tungt att leva. För två år sedan hade jag ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Familj dog, vänner mådde riktigt dåligt och jag själv blev tvungen att bryta med en av mina bästa vänner och jobbet erbjöd ingen utveckling direkt. Det va en jävligt tung period och ibland va det svårt att se hur man skulle ta sig ur det.
Men som dom säger, inget ont som inte har något gott med sig. Det blev också vändpunkten i mitt liv. Jag har 2-3 stycken sådana händelser hittills i mitt liv. Du vet, när allt bara tar en annan väg helt plötsligt. You can´t see it coming bara...
29e januari 2011 åkte jag till Nicaragua för att jobba med gatubarn via den ideella förening jag startade 1,5 år innan. Jag hade aldrig vart i Latinamerika, jag hade aldrig jobbat med utsatta barn. Vad fan hade jag gett mig in på? Jag minns fortfarande första natten i Latinamerika, på ett hostal i Costa Rica. Jag låg där bland 5-6 andra i ett delat rum och tänkt "vad i helvete gör jag här egentligen?".
Någon vecka senare började jag jobba på Juntos Contigo med barn och ungdomar på soptippen i Managua. Wow! Jag ska inte sticka under stolen med att det har vart svårt och jobbigt, för det har det. Men även sjukt lärorikt och roligt. Jag hade ställt in mig på att jag skulle få skratta, gråta, bli arg och även besviken. Jag har fått känna på alla dom känslorna.
Jag har skrattat med barnen när vi lekte lekar, jag har gråtit när jag inte förstått, jag har blivit arg när jag sett föräldrar slå sina barn och jag har blivit besviken när folk har ljugit för mig.
Jag kom hit för att hitta en nicaraguansk organisation som den svenska ideella föreningen skulle kunna stödja i sitt arbete för utsatta barn, och det har jag gjort. Mission accomplished!
Under året har min spanska blivit mycket mycket bättre. Det va 4-5 år sedan jag bodde i Spanien och mycket hade sakta men säkert försvunnit men nu pratar jag helt utan problem och får ofta komplimanger för både tal och skrift, riktigt roligt! Just nu pratar jag hellre spanska än engelska faktiskt.
Efter 8-9 månader på soptippen behövdes ett brejk. Jag hade blivit helt förblindad av verkligheten. En dag på vägen till soptippen så slog det mig: "Patrik för i helvete, du jobbar med barn som bor på en soptipp, EN SOPTIPP!". Det hade blivit helt normalt för mig och jag hade förlorat min objektiva syn på det hela. Det var dags för en paus.
Pausen ledde till tid att tänka, och det gjorde jag. Vilket i sin tur ledde till en affärsidé om ett företag, närmare bestämt ett klädmärke som anställer människor som bor på soptippen. Jag fick kontakt med Coompanion och idéerna sprudlade.
I november vann jag pris för "Västmanlands bästa affärsidé 2011" och Weledastipendiet, vilken otrolig framgångssaga. Det var svårt sjukt svårt att förstå att det va sant! Efter att ha jobbat ideellt i nästan ett år och inte tjänat en krona på mitt arbete så vinner jag 90.000:- från två organisationer som tror på mig och min affärsidé. Damn vilken känsla!
Det jag har saknat mest av allt här är nära vänner, du vet vännerna som man kan berätta allt för, som inte bryr sig om dina pengar eller ditt europeiska pass. Familj som finns där när man behöver en kram och känna kärlek. Det tyngsta av allt har vart ensamheten som infinner sig ibland, någon att dela allt med.
2011 har vart ett bra år, sjukt när man tänker tillbaks. På ett sätt känns det som att jag kom hit igår men när jag tänker tillbaks på allt som hänt så känns det som jag vart här jättelänge. Jag inser ju nu när jag skriver dett att jag skulle kunna göra detta inlägg till en 200 sidor långt men det är inte meningen, du får läsa resten i boken sen helt enkelt. Too many stories to tell!
Nu hoppas jag att ni får en kanonavslutning på 2011 så ses vi nästa år, kram på dig!
Det jag har saknat mest av allt här är nära vänner, du vet vännerna som man kan berätta allt för, som inte bryr sig om dina pengar eller ditt europeiska pass. Familj som finns där när man behöver en kram och känna kärlek. Det tyngsta av allt har vart ensamheten som infinner sig ibland, någon att dela allt med.
2011 har vart ett bra år, sjukt när man tänker tillbaks. På ett sätt känns det som att jag kom hit igår men när jag tänker tillbaks på allt som hänt så känns det som jag vart här jättelänge. Jag inser ju nu när jag skriver dett att jag skulle kunna göra detta inlägg till en 200 sidor långt men det är inte meningen, du får läsa resten i boken sen helt enkelt. Too many stories to tell!
Nu hoppas jag att ni får en kanonavslutning på 2011 så ses vi nästa år, kram på dig!
Fet julmusik från Latinamerika!
Skrivet: 2011-12-28, klockan 20:37:59Nostalgitripp - Dinosaurs
Skrivet: 2011-12-28, klockan 09:40:50Efter att ha tjötat med en kille på twitter i förrgår så kom jag att tänka på den här serien. Kommer ni ihåg den? Vilken nostalgi! =P
I Nicaragua frågar man minst två gånger!
Skrivet: 2011-12-28, klockan 09:30:05En tumregel här är att om du behöver svar på en fråga, fråga två gånger. Gärna två olika människor. Jag vet inte hur många gånger folk säger sig veta något, typ när nästa buss går eller liknande och man får olika svar första och andra gången man frågar.
För någon dag sedan när jag skulle till Ostional så hände det mig två gånger. Och det (ursäkta uttrycket) jävla klappträet sa att sista bussen skulle gå om 30 minuter. My ass! Tack vare honom firade jag julafton ensam i San Juan del Sur och kom en dag sent till Ostional.
Dagen efter, ny klåpare. Han påstod sig till och med vara vän med familjen som jag skulle besöka och menade att bussen dit skulle gå klockan 09.00. Jag slog mig ner och pratade en stund med honom och plötsligt frågade en av taxikillarna mig vart jag skulle. Han förklarade att det inte alls skulle gå några bussar dit den dagen. Wtf liksom! Man bara tar saker rakt ur luften och gör det till sanning.
Taxichaufförer ljuger ibland om att sista bussen har gått bara för att dom ska få köra dig (för dyra pengar). Jag ska by the way göra ett inlägg om just taxiresor i Managua och några andra städer sen. Det är så lätt att bli lurad!
Taxichaufförer ljuger ibland om att sista bussen har gått bara för att dom ska få köra dig (för dyra pengar). Jag ska by the way göra ett inlägg om just taxiresor i Managua och några andra städer sen. Det är så lätt att bli lurad!
Mat i Nicaragua del1 - Gallo Pinto
Skrivet: 2011-12-20, klockan 08:50:31Det finns gott om god mat här i Nicaragua. Här kommer en video på min personliga favorit!
Longboard och friheten
Skrivet: 2011-12-19, klockan 07:19:53Jag älskar frihet. Jag älskar att bestämma själv. Jag hatar att bli tvingad till saker, vilket egentligen ter sig lite konstigt då jag faktiskt älskade att jobba i försvarsmakten som bevakningssoldat.
Men friheten som känsla är härlig. För mig är frihet att vara på resande fot. Och då menar jag själva resan i sig. Den behöver inte vara lång som till ett annat land utan det kan vara en kilometer eller två på cykel.
Jag har berättat tidigare om min romantiska bild av mig själv på en veteranmoped på en grusväg mellan havrefälten. Man har liksom inte bråttom. Man kanske ska någonstans men fokuserar inte på det, man bara är.
Något som jag tycker ser väldigt frihetligt ut är att åka longboard. Jag är ju själv en gammal inlinare men har ju alltid fått vänta utanför butikerna när poolarna gick in för att köpa läsk osv. Jag är inte ute efter att göra massa trix och grejer, jag vill bara kunna glida runt bekvämt på gator och torg med min longboard.
Hör gärna av dig om vad för typ av bräda man ska ha, jag är helt novis på detta.
Kram
Svenska hjältar och musikhjälpen 2011
Skrivet: 2011-12-16, klockan 21:32:23Sitter och tittar på klipp på Aftonbladet från galan. Vilka människor! Nu ska dom tydligen lägga ut det på nätet efter 22.00 svensk tid och jag hoppas då att jag kommer att kunna titta på hela programmet här i Nicaragua. Tittar du?
Etiketter: musikhjälpen, svenska hjältar, dump tees, la chureca, gatubarn.nu, utbildning
Eftersom jag fortfarande har strul med mitt internet (den tappar dns var 3e minut) så är det svårt att följa Musikhjälpen i år. Jag är verkligen skitförbannad för detta och har mailat, ringt och provat supporten hos internetoperatören, utan svar! Jävla nötter. OBS kommer du till Nicaragua någon gång, skaffa ALDRIG "Claro", varken på telefon eller internet. Bra, då va det sagt.
Dock har jag gjort en Musikhjälpenkampanj för Dump Tees som skänker 50:- per såld t-shirt under dessa dagar och 5:- per antal delat inlägg på fb (detta inlägget) och 2:- per varje nytt fan. Alla flickor i denna värld har rätt till att gå i skola och här på soptippen i Nicaragua har jag verkligen sett vad en utbildning gör för ett barns framtid och person.
Appelquist använder bilbälte
Skrivet: 2011-12-15, klockan 06:46:59Igår när jag och min väninna skulle iväg och titta på en kontorslokal så hämtade hon mig med bilen. I bilen satt hennes kusin, hennes två små döttrar på typ 2 och 4 år. Jag hoppar in i baksätet och så drar vi iväg. Nu vet jag ju hur hon kör (som en biltjyv) och hur trafiken i Managua är, så jag tog på mig bilbältet. Vilket faktiskt här är ovanligt att det finns på bilarna i baksätet.
Och precis när jag gör det så vrålar kusinen ut: "Haha Patrik har bilbälte på sig". Jag tänkte på en gång att ingen skulle reagera, kusinen är bara 15 år eller liknande och jag tänkte att de andra, de äldre vet bättre och därför inte skulle nappa på hennes försök till åtlöje. Men jo, hela bilen skrattade åt mig när jag satt där bak med bilbälte på mig och min väninnas två döttrar + kusin satt utan...
From a son to a father!
Skrivet: 2011-12-13, klockan 07:13:48Det gör ont i hjärtat när jag tänker på mina nära och kära där hemma i Sverige. Jag blev tårögd av att bara skriva rubriken till detta blogginlägg. Det kändes lite konstigt att fira sin födelsedag utan familjen. Dock påminnde min mamma mig om att det inte heller var första gången, när jag bodde i Spanien blev det likadant faktiskt.
Detta inlägg vill jag helt tillägna min pappa, Kjell Appelquist. Kanske världens härligaste gubbtjyv som trots sina brister lyckas finnas där när man är 3.000 mil from home. Och brister, det säger jag bara för att vi är ganska olika, inte fysiskt men som personer. Nej fysiskt är vi ganska lika faktiskt. Jag är kanske lite starkare bara ;) Fast han är nog segare, målare som han är, van att bära tungt och jobba i jobbiga positioner.
I dagarna har jag sålt min lägenhet i Köping. Och det gick ju allt annat än smidigt då det hade uppstått ett missförstånd av storlek större mellan mig och killen som jag hyrde ut åt i andra hand. Jag satt på en stol här i Nicaragua och kommunicerade med min lillasyster som i sin tur skrev ner saker på små lappar åt min kära far som sedan löste biffen på ett alldeles förträffligt sätt. Utan din hjälp igår pappa, ja då hade det gått på röven.
Vill passa på att önska dig all lycka med din nya kärlek, som jag fortfarande inte har träffat eftersom jag vart här i snart ett år =) Det ska bli skönt att komma hem och våldgästa dig igen. Det glädjer mig att höra från mina systrar att du ser lycklig ut!
From a son to a father, over and out!
Patrik besöker en finca i Chontales
Skrivet: 2011-12-12, klockan 08:43:00Igår åkte jag med min väninna Juppi till Chontales. En resa på nästan 5 timmar från Managua. Vi åkte runt 3 på natten och kom fram strax innan 8 på morgonen!
Som tur va så hade jag tagit med öronproppar (som jag fått av min älskade syster CeciliaAppelqvist.se) så vi sov båda två på bussen. Jag hade packat med marshmellows, kex och jordgubbsklubbor som resgodis.
Fincan (gården) tillhör Juppis syster och man (som för övrigt är från Sverige) och vi åkte dit för att kolla så att allt såg bra ut och att mannen som tar hand om gården gör ett bra jobb.
Det märktes att vi va på landet. Alla tittade på oss, speciellt på mig. Här känner alla alla fick jag veta. Vi åt riktigt god tacos på ett litet ställe som låg utmed vägen i alla fall. Två tacorullar täckta med finstrimlad vitkålssallad och ketchup och majonäs på det. Mums!
Barnen va förmodligen i skolan, denna basketplan stod öde när vi gick förbi. En vacker dag kanske jag med hjälp av DumpTees.com kan bygga en basketplan åt ungdomar i fattiga områden här i Managua!
Gatubarn.nu planerar samarbete med org i Nicaragua
Skrivet: 2011-12-09, klockan 23:42:37Idag sitter jag på internetcafét igen. En stor svart skön soffa och ett glasbord. Jag beställer in cappuccino och panini, känner mig som rena Alex Schulman när jag sitter här med min laptop och jobbar. Det är lite dyrt här dock, jag kan inte komma varje dag.
Men det är skönt att komma ut ur lägenheten, se lite folk och slippa dö av syrebrist. Nyss satt det två män i femtio års åldern i soffan framför mig. Plötsligt tog dom varandra i handen och blundade. Bara den ena pratade. Han tackade gud för livet som han fått...
Själv sitter jag här och pratar med en kvinna från en organisation som jobbar på soptippen. Vi går igenom hur Gatubarn.nu och ideella föreningen i Sverige ska kunna hjälpa dom i sin verksamhet. Vi går igenom en hel del praktiska saker. Tills nästa gång ska vi båda skriva vår del av ett avtal. Sen ska vi diskutera det och sen ska vi förhoppningsvis godkänna det båda två.
Gatubarn.nu har troligtvis hittat sitt ändamål och det kommer inte bara att gynna barn som bor på soptippen, men även kvinnor/mammor.
Bli gärna medlem i föreningen (som har sitt säte i Köping) och hjälp kvinnor och barn bort från slavarbete på soptippen!
DumpTees.com - Västmanlands bästa affärsidé 2011
Skrivet: 2011-12-07, klockan 23:05:33Jag är inne i en helt underbar tid i mitt liv just nu, jag hänger nästan inte med själv ens! På min födelsedag den 30 november så vann jag Weledastipendiet med Dump Tees som affärsidé, 20.000:- kronor till projektet. Ett pris som jag är otroligt stolt över med tanke på alla jätteintressanta idéer.
Och så igår så vann jag finalen i "drakarna i västmanland 2011". Allt gick verkligen på röven innan jag hade min presentation. Jag vaknade 03.00 på morgonen och kunde inte somna om. Internet funkade inte, panik! Internetleverantören hade generalfel i hela Managua. Snabbt som fan drog jag iväg till Deyanira som lånade mig ett mobilt internet. Hem igen och koppla in, det funkade! Men då försvann strömmen istället! Ooh, min dator funkar inte utan kabeln i väggen, batteriet är så dåligt nu, panik igen!!
All denna stress gav mig en fruktansvärd huvudvärk så jag letade reda på en alvedon, döm om min förvåning när vattnet hade försvunnit också. Jag fick skölja ner tabletten med en varm öl istället, urk!
30 minuter innan min presentation kom strömmen tillbaks, tack gode gud! Erik från Coompanion ringde upp mig på skype, nästan 100 pers satt i hörsalen på Gate25 i Västerås och väntade på att få höra presentationen. Jag höll alla tummar för att internet inte skulle strula. Presentationen gick bra! Min underbara vän Cecilia Ohlsson hade på sig ett provex av första Dump Tees t-shirten som hon visade upp medans jag pratade =)
Direkt efter presentationen fick jag höra de andra deltagarnas affärsidéer, så ruskigt intressanta projekt folk har på gång! Jag kände direkt att detta skulle bli en tuff match, ända in i kaklet! 40 minuter efter sista presentationen så ringde Erik upp mig igen. På med webbcammen, nu skulle juryn ge sitt utlåtande och det lät såhär:
"Genom att utnyttja asymmetrin mellan två världar skapar Patrik ett ansvarsfullt och omtänksamt företag med stor utvecklingspotential. Vinnare av Drakarna 2011, Patrik Appelqvist Dump Tees."
Jag blev helt stum, chockad, jag hörde knappt vad juryn sa men jag hörde mitt namn och sedan DumpTees.com , hade jag vunnit? Va det sant!? Det va sant. Det var nästan svårt att förstå det...
När vi hade lagt på luren så satt jag kvar ensam och tyst vid bordet i köket och tänkte. Plötsligt började jag gråta, men jag var inte ledsen. Nej det va fan rena och skära lyckotårar över att allt slit och arbete hade vart mödan värt. Jag kände mig nästan lite löjlig, jag borde ju hoppa runt av lycka. Men det var som en stor tyngd släppte från mitt bröst. Att få ett sånt här pris, en sån fantastiskt uppskattning för något man brinner för och jobbat så hårt för, offrat så mycket för, att känna att folk tror på en och ens idéer, det var känslomässigt överväldigande.
Jag tackar Coompanion för det fantastiska priset på 70.000sek och ser fram emot fortsatt arbete med er. "Drakarna i västmanland" är en kanonidé som främjar företagande och entreprenörskap i västmanland och det öppnar möjligheter för människor som har bra idéer men som inte har fickan full med pengar för att genomföra dom. Mer sånt!
Etiketter: entreprenörskap, företagande, sociala företag, Dump Tees, Patrik Appelquist
Inget internet på 24 timmar
Skrivet: 2011-12-06, klockan 03:24:47Idag är det dagen för dagen. Imorgon smäller det. Finalen av "drakarna i västmanland" går av stapeln imorgon kväll på Gate25 i Västerås och en vinnare ska koras.
Idag hade jag tänkt att förbereda en massa praktiska saker men dom planerna gick lite om stöpet då en hel internetleverantör (Claro) gick under igår kväll. Under 24 timmar var nätet borta i hela Managua. Men det löste sig till slut ändå fick jag se nu när jag kunde logga in igen =)
Jag smög iväg till ett Café här i Managua idag. Satt där nästan hela dagen. Deras internet funkade inte heller men jag finputsade min presentation och skrev lite på boken. När jag satt där och filosiferade såg jag en liten kolibri i trädet bredvid, så liiiiten o fin.
Åt en broccolisoppa och kycklingmacka, mums! Det blir fler besök på det cafét kan jag säga! Det var om än lite dyrt. Nu är klockan 20:24 och jag är riktigt trött. Ska sova nu så att jag kommer upp i bra tid imorgon och hinner förbereda mig lite mer, skicka filer osv.
Ha en bra dag folks! Kram
Appelquist spelar doktor i kortfilm i Nicaragua
Skrivet: 2011-12-06, klockan 02:28:28I slutet av förra veckan fick jag en förfrågan av en väninna om inte jag hade lust att medverka i en kortfilm som hon håller på att spela in. Dom behövde en snygg doktor. Jag blev lite tveksam till en början men samtidigt intresserad och som vanligt när jag hamnar i dom situationerna så tackar jag JA =) Jag vet ju att det är det jag vill innerst inne.
Filmen handlar om en tjej som ska göra sin första gynundersökning och blir alltså mottagen av en manlig doktor (jag). Hon tycker det är jättepinsamt, särskilt eftersom jag är så snygg (inget jag hittar på nu, det står så i manus!).
Etiketter: patrik appelquist, doktor, managua, nicaragua
Igår spelade vi alltså in. Vi träffades runt tio på morgonen på en läkarmottagning här i Managua och jag fick kirurgrock och stetoskop som rekvisita =P Smutt!
Filmen handlar om en tjej som ska göra sin första gynundersökning och blir alltså mottagen av en manlig doktor (jag). Hon tycker det är jättepinsamt, särskilt eftersom jag är så snygg (inget jag hittar på nu, det står så i manus!).
Jag ställer lite frågor till henne
och ber henne sedan gå in i ett rum och klä av sig/byta om och hon tror hela tiden att det är jag som ska undersöka henne men så är icke fallet. När hon kommer ut så möts hon tillslut av en kvinnlig doktor. Från den stunden vet jag inte riktigt vad som händer, det får vi se i filmen sen =P
och ber henne sedan gå in i ett rum och klä av sig/byta om och hon tror hela tiden att det är jag som ska undersöka henne men så är icke fallet. När hon kommer ut så möts hon tillslut av en kvinnlig doktor. Från den stunden vet jag inte riktigt vad som händer, det får vi se i filmen sen =P
Hon kubbar sedan ut ur läkarmottagningen och jag sitter då vid mitt skrivbord vid entrén och vinkar när hon går.
Det va kanonskoj att få vara med i kortfilmen. Flickorna ändrade i manus precis innan vi skulle börja och allt blev nytt och jag märkte att det är mycket svårare att improvisera på spanska än på svenska. Jag har tex ingen koll på termer som doktorer använder på spanska osv. Men, det blev säkert bra =) Nu återstår klippning och redigering.
Etiketter: patrik appelquist, doktor, managua, nicaragua
Beviset på att jag är gammal!!!
Skrivet: 2011-12-02, klockan 06:38:2724 timmar efter att jag fyllt 26 år så får jag den här kommentaren nedan. Haha jaha, tack livet. Det var trevligt att råkas, gud kom och ta mig jag är redo!
Tillbaks till startsidan
