Jag skrev tidigare om denna bok och nu har jag snart läst ut den.

I boken berättar Stefan bland annat om de vänliga och sociala människorna han mött i Uruguay, ett litet land med drygt 3 miljoner invånare. Stefan menar att det kanske är just därför Uruguayanerna är så trevliga, lättare för människor att träda fram.

"Tidningsförsäljaren, blomstersnubben, servitören, flyktingarna...Alla verkade de ha tid att prata en stund om livet i Uruguay och, inte sällan hur de en gång varit i Sverige. Till mina bästa minnen hör kvällarna hos Daniel i tidningskiosken. När han berättade om alla udda existenser som gled förbi. Hur tiggare och lodisar blev till individer med sina historier och sina drömmar."

Som det ser ut idag kommer mitt projekt att landa i Costa Rica. Även det ett litet land med ca 4 miljoner invånare. Jag hoppas att jag också kommer att få sitta på ett gammalt café, sippa på en cafelito medans solen går ner över vulkanerna och prata med en massa mysiga människor som vill dela med sig av sina erfarenheter, historier och drömmar...Kanske kan dom hjälpa mig att förstå Latinamerika bättre.

Tiden går fort, inte mer än 10 månader kvar tills vi gör verklighet av projektet =)

Jag passar på att uppmana dig att delta i Nalletävlingen eller välgörenhetsstämpla din blogg eller varför inte bara skänka en slant via din mobiltelefon.



Etiketter: gatubarn, latinamerika, välgörenhet, blogg, projekt