4 månader kvar i Nicaragua del 1
Skrivet: 2011-09-30, klockan 19:00:34Satfläsk så fort tiden har gått! Men när jag tänker tillbaks så känns det som att jag vart här i 20 år.
Jag ska vara ärlig och säga att de sista två veckorna har vart riktigt riktigt tunga. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag tror att det är en kombination av mycket olika saker. Jag har dels känt mig väldigt trött, inte fysiskt utan mer mentalt. När jag blundar och sover så fladdrar massa bilder förbi och jag har svårt att koppla av. Här om dagen somnade jag 9 på kvällen och vaknade 18 timmar senare, det säger det mesta tycker jag.
Jag har lite hemlängtan, det har jag. Jag saknar mina älskade vänner och familj. Jag saknar kebab, bredband, lösgodis, att köra bil, sandbilen på våren, höstjackan på hösten och snögubbarna på vintern.
Efter att ha bott här i 8 månader så har jag träffat många oärliga människor. Människor som verkar vara hur reko som helst men som när dom får chansen så utnyttjar dig eller situationen till sin egen fördel. Det är så überruttet och jag har märkt hur svårt det är att lita på folk här. Alla mina nica-vänner säger detsamma. Folk är giriga, korrupta, spelar spelet och handlar under bordet när tillfälle ges. Och det tar så jävla mycket på krafterna att inte veta om du kan lita på personen du jobbar med, umgås med eller sitter bredvid på bussen.
Självklart gör detta det svårt för mig att hitta en organisation med folk som jag kan lita på. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar som rinner mellan fingrarna i större organisationer med mindre koll. Jag visste att detta skulle bli svårt, redan innan jag åkte. Jag tänkte dock aldrig på att det skulle påverka mig så personligt som det gjort. Jag hör till den kategori människor som litar på dig tills du bevisar motsatsen, en teori som funkar mindre bra här i centralamerika.
Del 2 kommer i nästa inlägg...
Jag ska vara ärlig och säga att de sista två veckorna har vart riktigt riktigt tunga. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag tror att det är en kombination av mycket olika saker. Jag har dels känt mig väldigt trött, inte fysiskt utan mer mentalt. När jag blundar och sover så fladdrar massa bilder förbi och jag har svårt att koppla av. Här om dagen somnade jag 9 på kvällen och vaknade 18 timmar senare, det säger det mesta tycker jag.
Jag har lite hemlängtan, det har jag. Jag saknar mina älskade vänner och familj. Jag saknar kebab, bredband, lösgodis, att köra bil, sandbilen på våren, höstjackan på hösten och snögubbarna på vintern.
Jag kom på mig själv med att googla min lägenhet i Köping och blev lite förvånad när jag såg att min bil syns på parkeringen =)
Efter att ha bott här i 8 månader så har jag träffat många oärliga människor. Människor som verkar vara hur reko som helst men som när dom får chansen så utnyttjar dig eller situationen till sin egen fördel. Det är så überruttet och jag har märkt hur svårt det är att lita på folk här. Alla mina nica-vänner säger detsamma. Folk är giriga, korrupta, spelar spelet och handlar under bordet när tillfälle ges. Och det tar så jävla mycket på krafterna att inte veta om du kan lita på personen du jobbar med, umgås med eller sitter bredvid på bussen.
Självklart gör detta det svårt för mig att hitta en organisation med folk som jag kan lita på. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar som rinner mellan fingrarna i större organisationer med mindre koll. Jag visste att detta skulle bli svårt, redan innan jag åkte. Jag tänkte dock aldrig på att det skulle påverka mig så personligt som det gjort. Jag hör till den kategori människor som litar på dig tills du bevisar motsatsen, en teori som funkar mindre bra här i centralamerika.
Del 2 kommer i nästa inlägg...
Kontaktad av Breaking News FF
Skrivet: 2011-09-30, klockan 18:36:23För några dagar sedan skrev Breaking News med Filip och Fredrik till mig på twitter. Något i stil med "Hej, vi skulle vilja skicka en t-shirt till dig. Kontakta oss på denna email...."
Jag blev ju så klart nyfiken och undrade varför dom vill skicka en t-shirt till mig. Så jag skrev ett email till dom och förklarade att jag bor i Nicaragua och jobbar med gatubarn men att dom gärna får skicka t-shirten hit om dom kan. Jag passade också på att fråga varför dom valt att ge just mig en t-shirt.
Som svar fick jag att dom redan skickat två t-shirts till min svenska adress och att dom skickat tishorna till mig för att jag vart aktiv på twitter och kommenterat / deltagit i diskussion om och i programmet. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt och trevligt. Jag är på sätt och vis deras kund och dom gör vad dom gör för att ge mig ett mervärde och göra mig till en glad kund, kanske en ännu bättre kund.
Jag tror att fler företag/organisationer och produktioner skulle vinna mycket på just detta mervärde till kund i relation till den nivå av lyhördhet som faktiskt utnyttjas på twitter. Förstå om du köpt en skitbra platt-tv som du väljer att ösa beröm över och att samsung hör av sig till dig o ba "Tja, vi vill skicka en samsung galaxy S II till dig, kontakta oss på denna email...". Nog skulle du bli glad alltid.
Kalla mig lättköpt men jag vet hur jag ska behandla mina framtida kunder för att få glada kunder. "Behandla dina kunder som du själv vill bli behandlad...". För övrigt tycker jag att Filip och Fredrik är bland det bästa vi har i humorsverige. Älskar deras sätt att slänga sig med kluriga ord och deras namedropping. Tråkigt att säsong 1 redan är över, väntar spänt på nästa säsong!
Jag blev ju så klart nyfiken och undrade varför dom vill skicka en t-shirt till mig. Så jag skrev ett email till dom och förklarade att jag bor i Nicaragua och jobbar med gatubarn men att dom gärna får skicka t-shirten hit om dom kan. Jag passade också på att fråga varför dom valt att ge just mig en t-shirt.
Som svar fick jag att dom redan skickat två t-shirts till min svenska adress och att dom skickat tishorna till mig för att jag vart aktiv på twitter och kommenterat / deltagit i diskussion om och i programmet. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt och trevligt. Jag är på sätt och vis deras kund och dom gör vad dom gör för att ge mig ett mervärde och göra mig till en glad kund, kanske en ännu bättre kund.
Jag tror att fler företag/organisationer och produktioner skulle vinna mycket på just detta mervärde till kund i relation till den nivå av lyhördhet som faktiskt utnyttjas på twitter. Förstå om du köpt en skitbra platt-tv som du väljer att ösa beröm över och att samsung hör av sig till dig o ba "Tja, vi vill skicka en samsung galaxy S II till dig, kontakta oss på denna email...". Nog skulle du bli glad alltid.
Kalla mig lättköpt men jag vet hur jag ska behandla mina framtida kunder för att få glada kunder. "Behandla dina kunder som du själv vill bli behandlad...". För övrigt tycker jag att Filip och Fredrik är bland det bästa vi har i humorsverige. Älskar deras sätt att slänga sig med kluriga ord och deras namedropping. Tråkigt att säsong 1 redan är över, väntar spänt på nästa säsong!
Sophantering utan mellanhänder
Skrivet: 2011-09-28, klockan 09:26:54Jag har snart jobbat 8 månader med barnen och ungdomarna på soptippen i Managua. Här på tippen bor ca 350 familjer, nästan 3.000 pers. De flesta jobbar här. Nej inte med kontrakt och fast lön etc etc. Nej dom samlar plast, metall, glas, allt som går att sälja.
Det finns mycket pengar att tjäna på sopor, det fattade Tom Szaky som blev inspirerad av en marijuanaodlig och startade ett återvinningsföretag. Han återvinner sånt som man inte kan återvinna. Han samarbetar med både producenter, konsumenter och sopsorterare. Läs artikel på e24 här.
Tom Szaky säger att "los cartoneros" är nästa grupp att jobba med. Cartoneros är fattiga människor i Argentina som drar runt på nätterna och samlar på sig allt skräp som har någon typ av värde. I Nicaragua kallar vi dom för "Churequeros" och dom bor allt som oftast på soptippen som heter "La Chureca", där jag just nu jobbar med barnen.
Men om det finns så mycket pengar i sopor, varför bor sopsamlarna på soptippen och inte i fina villor? Mellanhänder. En liten kille på 10 år samlar in 20 kilo glas och säljer till en äldre herre som i sin tur säljer till en äldre utländk herre som i sin tur säljer det till ett återvinningsbolag utomlands. Lillkillen fick en bråkdel av värdet på glaset och Nicaragua blev snuvat på pengar.
Soporna som kommer till tippen är redan utplockade på gobitarna. Vissa stryker omkring i rikemansområdena (precis som cartoneros) och öppnar påsarna och tar det värdefullaste. Sen kommer sopgubbarna, dom tar flaskor och plast och kanske maskiner och dylikt. Ja det är lätt att förstå varför människor som lever i misär och återvinner för ett helt land inte är blir rika...
Etiketter: la chureca, managua, nicaragua, återvinning, sopor, avfall
Det finns mycket pengar att tjäna på sopor, det fattade Tom Szaky som blev inspirerad av en marijuanaodlig och startade ett återvinningsföretag. Han återvinner sånt som man inte kan återvinna. Han samarbetar med både producenter, konsumenter och sopsorterare. Läs artikel på e24 här.
Min vän Humberto + familj på La Chureca
Tom Szaky säger att "los cartoneros" är nästa grupp att jobba med. Cartoneros är fattiga människor i Argentina som drar runt på nätterna och samlar på sig allt skräp som har någon typ av värde. I Nicaragua kallar vi dom för "Churequeros" och dom bor allt som oftast på soptippen som heter "La Chureca", där jag just nu jobbar med barnen.
Men om det finns så mycket pengar i sopor, varför bor sopsamlarna på soptippen och inte i fina villor? Mellanhänder. En liten kille på 10 år samlar in 20 kilo glas och säljer till en äldre herre som i sin tur säljer till en äldre utländk herre som i sin tur säljer det till ett återvinningsbolag utomlands. Lillkillen fick en bråkdel av värdet på glaset och Nicaragua blev snuvat på pengar.
Soporna som kommer till tippen är redan utplockade på gobitarna. Vissa stryker omkring i rikemansområdena (precis som cartoneros) och öppnar påsarna och tar det värdefullaste. Sen kommer sopgubbarna, dom tar flaskor och plast och kanske maskiner och dylikt. Ja det är lätt att förstå varför människor som lever i misär och återvinner för ett helt land inte är blir rika...
Etiketter: la chureca, managua, nicaragua, återvinning, sopor, avfall
Tele2-vd jobbar med gatubarn i sydamerika
Skrivet: 2011-09-26, klockan 10:00:22Niclas Palmstierna sa upp sig från jobbet som vd på Tele2 och drog till Colombia för att jobba med utsatta barn i tre månader.
Saxat ur artikeln:
"Det gav honom mycket men Niclas Palmstierna ifrågasätter om det blev så stor hjälp för barnen."
Några intressanta kommentarer saxade från SvDs artikel:
"Jag kan tyvärr inte imponeras av personer som vill förverkliga sig själva, om de har den ekonomiska tryggheten att göra det. Känns mer som en platsannons, insmickrande och eländigt."
"Han kunde ju köpt en ny bil istället, vilket är vad de flesta andra i hans sits skulle gjort."
"Även om det är som han säger att resan inte fick något större resultat, så är det i alla fall beundransvärt att någon vågar sätta ner foten och försöka göra något."
Det är tydligt att folk ser väldigt olika på det här med att hjälpa människor. Vissa kräver mer av välgöraren, särskilt om hen är förmögen, andra tycker att det är bra att "någon gör något" och inte bara snackar.
Jag har jobbat med barn och ungdomar på soptippen här i Managua i snart 8 månader. Ibland får jag får också samma känsla som Niclas fick, att man funderar på hur mycket effekt ens tid och engagemang egentligen får. Men vi är inga superhjältar, vi kan inte rädda hela världen själva. Ibland tror jag det och då tror jag verkligen på det, det känns bra. Men ibland sviker självförtroendet i frågan och det känns riktigt tungt, då får man påminna sig själv, "ingen superhjälte...".
En annan viktig del i mitt arbete kan jag känna är att förklara hur livet funkar på andra sidan jorden, hur bra vi i Sverige har det, engagera andra taggade/driftiga ungdomar att göra något liknande. Att jobba som volontär är inget jag kan göra för resten av mitt liv. Dels är det en ekonomisk fråga men sen är det också ett påfrestande jobb rent psykiskt.
Niclas Palmstierna har säkerligen med massa VDs i sin umgängeskrets, kanske kan han inspirera andra att göra något liknande. Kanske fick han blodad tand och gör något likt Bill Gates gör i USA nu. Niclas är förmodligen fruktansvärt driftig, kanske fick han samma idé som jag fick när han jobbade med de utsatta barnen. Att starta ett socialt företag som hjälper de utsatta med jobb, vem vet...
Läs hela artikeln på e24.se
Saxat ur artikeln:
"Det gav honom mycket men Niclas Palmstierna ifrågasätter om det blev så stor hjälp för barnen."
Några intressanta kommentarer saxade från SvDs artikel:
"Jag kan tyvärr inte imponeras av personer som vill förverkliga sig själva, om de har den ekonomiska tryggheten att göra det. Känns mer som en platsannons, insmickrande och eländigt."
"Han kunde ju köpt en ny bil istället, vilket är vad de flesta andra i hans sits skulle gjort."
"Även om det är som han säger att resan inte fick något större resultat, så är det i alla fall beundransvärt att någon vågar sätta ner foten och försöka göra något."
Det är tydligt att folk ser väldigt olika på det här med att hjälpa människor. Vissa kräver mer av välgöraren, särskilt om hen är förmögen, andra tycker att det är bra att "någon gör något" och inte bara snackar.
Jag har jobbat med barn och ungdomar på soptippen här i Managua i snart 8 månader. Ibland får jag får också samma känsla som Niclas fick, att man funderar på hur mycket effekt ens tid och engagemang egentligen får. Men vi är inga superhjältar, vi kan inte rädda hela världen själva. Ibland tror jag det och då tror jag verkligen på det, det känns bra. Men ibland sviker självförtroendet i frågan och det känns riktigt tungt, då får man påminna sig själv, "ingen superhjälte...".
En annan viktig del i mitt arbete kan jag känna är att förklara hur livet funkar på andra sidan jorden, hur bra vi i Sverige har det, engagera andra taggade/driftiga ungdomar att göra något liknande. Att jobba som volontär är inget jag kan göra för resten av mitt liv. Dels är det en ekonomisk fråga men sen är det också ett påfrestande jobb rent psykiskt.
Niclas Palmstierna har säkerligen med massa VDs i sin umgängeskrets, kanske kan han inspirera andra att göra något liknande. Kanske fick han blodad tand och gör något likt Bill Gates gör i USA nu. Niclas är förmodligen fruktansvärt driftig, kanske fick han samma idé som jag fick när han jobbade med de utsatta barnen. Att starta ett socialt företag som hjälper de utsatta med jobb, vem vet...
Läs hela artikeln på e24.se
Nicaraguanska drar en Bellman på svenska!
Skrivet: 2011-09-20, klockan 01:22:44Här är min älskade vän Eunice, hon är från Nicaragua, gillar språk och tycker att svenska låter lustigt. En dag tvingade jag henne att läsa en bellmanhistoria på svenska, vilket hon gjorde =P
Etiketter: nicaragua, språk, svenska, bellman, historia
Spansk låt: Jag vill ha dig med lime och salt!
Skrivet: 2011-09-20, klockan 00:28:58Lediga dagar och paniktvätt
Skrivet: 2011-09-14, klockan 07:49:55Idag vaknade jag upp av ett sms från chefen på "Juntos Contigo". Han sa att en släkting till min kollega hade gått bort och att Martha därför skulle vara borta idag. Han tyckte att det var bäst om jag också stannade hemma.
Dessa dagar är helgdagar i Nicaragua, jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte har superkoll på vad som ska firas men ledighet är ledighet. Än väninna till mig sa att hon och några kompisar ska till Ometepe (en ö i nicaraguasjön) och frågade om jag ville följa med. Jag har grymma minnen från den ön, den är verkligen fantastisk.
Jag insåg dock att jag inte har ett rent plagg hemma, jag hade planerat att tvätta imorgon. Snabbt som fan la jag alla kläder på sängen, snörde ihop sängkläderna och fick med mig alla grejerna i en taxi till tvätteriet. Där tvättades det så det stod härliga till och ca 2 timmar senare kom jag ut med rena grejer. Ca 80:- för två maskiner + torktumlare fick jag pynta. Så imorgon bär det av.
Det blir inget bloggande på några dagar, men jag kommer snart tillbaks, kram så länge!
Nicaragua bakom fönstret
Skrivet: 2011-09-13, klockan 07:18:57Igår åkte jag med Deyanira till hennes danslärare. Vi fick en privatlektion i salsa. Hon kan ju redan så lektionen var mer ämnad för mig. Skitroligt! En kille som heter Robert höll i lektionen.
Nu var det inte det jag skulle säga utan att hans elever som kom senare har gjort en liten "mini dokumentär" om Nicaragua. Den visar inte bara de bra sakerna utan att ett mynt även har en baksida. Dom har nämligen filmat en hel del från soptippen där jag jobbar. Ta en titt får du se, och tänk dig sen att det bor ca 3.000 pers där...
Nu var det inte det jag skulle säga utan att hans elever som kom senare har gjort en liten "mini dokumentär" om Nicaragua. Den visar inte bara de bra sakerna utan att ett mynt även har en baksida. Dom har nämligen filmat en hel del från soptippen där jag jobbar. Ta en titt får du se, och tänk dig sen att det bor ca 3.000 pers där...
Dj oväder!
Skrivet: 2011-09-13, klockan 07:12:49Idag hade jag datalektion största delen av dagen. Det blir lite krångligt när man inser att lillen framför sig inte ens kan läsa. Vi struntade i skrivandet i Word och lekte med lite mappar och paint istället.
En av tjejerna som kom idag va riktigt duktig, det syns att hon deltagit, lyssnat och lärt sig. Hon delade in texten i fina stycken, satte olika färg på varje stycke och använde inte 15 mellanslag mellan orden.
I slutet av dagen visade Franklin mig Virtual DJ, han brukar tydligen mixa lite låtar ibland. Nu funkade inte ljudet på datorn vi satt vid men imorgon hoppas jag att han tar med sig något så jag får höra. Vi kanske till och med lägger upp det här så ni får höra hans DJ-skills!
En av tjejerna som kom idag va riktigt duktig, det syns att hon deltagit, lyssnat och lärt sig. Hon delade in texten i fina stycken, satte olika färg på varje stycke och använde inte 15 mellanslag mellan orden.
I slutet av dagen visade Franklin mig Virtual DJ, han brukar tydligen mixa lite låtar ibland. Nu funkade inte ljudet på datorn vi satt vid men imorgon hoppas jag att han tar med sig något så jag får höra. Vi kanske till och med lägger upp det här så ni får höra hans DJ-skills!
Att vara utlänning och lära sig språket
Skrivet: 2011-09-12, klockan 03:15:29Något som jag verkligen hatar med att vara utlänning är människor som stör sig på att man säger "va?" när man inte hörde eller förstod vad dom sa. Folk som säger "nej glöm det" eller "det va inget" eller "ash". Hur ska man någonsin lära sig om man aldrig får höra vad dom sa när man inte förstod?
Samtidigt blir man lite opepp på att fråga denna människa vad han/hon menade, vilket bara försämrar kommunikationen.
Detta är något jag tar med mig till Sverige nästa gång jag möter folk med knackig svenska. Tänk på det du också.
Etiketter: språk, spanska, utlänning, svenska
Samtidigt blir man lite opepp på att fråga denna människa vad han/hon menade, vilket bara försämrar kommunikationen.
Detta är något jag tar med mig till Sverige nästa gång jag möter folk med knackig svenska. Tänk på det du också.
Etiketter: språk, spanska, utlänning, svenska
Dåligt självförtroende och jammande på soptippen
Skrivet: 2011-09-08, klockan 09:33:24Något som är riktigt svårt i jobbet med barnen och ungdomarna på soptippen är deras tålamod. Dom har fruktansvärt svårt att sitta still, att upprepa en övning tills den sitter etc. På småbarnen märks det tydligast när vi spelar nya spel, vi måste spela många, små, korta omgångar för att dom ska lära sig spelet. När dom sen kan reglerna etc så går det jättebra att spela tex fia med knuff med 4 pluttar var istället för 1.
På ungdomarna ser jag lite samma tendenser till dåligt tålamod. Speciellt när vi lirar gitarr eller har datakurs. Dom lirar gärna saker dom redan kan, men att traggla något nytt, som dom dessutom inte är bra på (så klart) är inte särskilt skoj. När vi provar nya saker så kommer det snabbt ett "nej jag kan inte". Jag sätter tydliga mål för dagen och det är skoj att se hur nöjda dom blir när dom lyckas med vad vi sagt.
Idag gjorde vi en jävla skoj grej däremot. En av killarna har lärt sig lite gitarr av sin pappa redan. Han lirar rancheras som det kallas. Typ gammal bondemusik, finns ett klipp på när hans pappa lirar just det. Idag lirade han ackorden i sedvanlig följd och jag improviserade fram en melodi till det, riktigt svårt men också riktigt skoj när tonerna satt!
På ungdomarna ser jag lite samma tendenser till dåligt tålamod. Speciellt när vi lirar gitarr eller har datakurs. Dom lirar gärna saker dom redan kan, men att traggla något nytt, som dom dessutom inte är bra på (så klart) är inte särskilt skoj. När vi provar nya saker så kommer det snabbt ett "nej jag kan inte". Jag sätter tydliga mål för dagen och det är skoj att se hur nöjda dom blir när dom lyckas med vad vi sagt.
Alex (Özz Nujens dubbelgångare) visar prov på sin snurra!
Idag gjorde vi en jävla skoj grej däremot. En av killarna har lärt sig lite gitarr av sin pappa redan. Han lirar rancheras som det kallas. Typ gammal bondemusik, finns ett klipp på när hans pappa lirar just det. Idag lirade han ackorden i sedvanlig följd och jag improviserade fram en melodi till det, riktigt svårt men också riktigt skoj när tonerna satt!
R.I.P Stefan Liv
Landslagsmatch, ris a la malta och affärsplan
Skrivet: 2011-09-07, klockan 07:09:23Först och främst får jag lov att gratulera svenska landslaget till vinsten mot San Marino igår. 0-0 efter första halvleken såg helt klart oroande ut men grabbarna fick ordning på skutan, kom in i matchen och puttade in 5 mål till slut. Det är gött att vara svensk i Nicaragua just nu! =)
Klockan är 22:37, jag har haft en riktig skitdag idag. Ingenting har känts skoj, motivationen i botten. När inspirationen väl kom så klampade hyresvärden + 3 grabbar in och skulle sätta upp en tv-hållare på väggen. Ja det krävs nämligen 4 män för att sätta upp en sådan pryl. En som håller skruven, en som borrar etc etc.
För några dagar sedan gjorde jag och en vän lite mat och tittade på film hos mig. Vad vi glömde va att äta efterrätten, ris a´la malta! Så den har jag mumsat på ikväll, fint som stryk. Tack Lily! =)
Planering planering planering, jag blir galen på all planering. Jag vill bara sätta igång och göra något handfast! Just nu står planeringen och väger i ett vägskäl, lite beroende på andra människor som jag vill ha med mig.
Imorgon ska jag iväg till soptippen med knattarna igen, vi ska öva lite fingerspel på gitarren. På eftermiddagen ska jag hitta rätt på en "lavanderia" (tvättstuga) där man kan gå och tvätta sina kläder, jag har ju fortfarande ingen tvättmaskin där jag bor nu. Jag tipsade hyresvärden om hur man skulle kunna möblera/inreda smart för att spara utrymme. Han gick igång på idén med skåp i köket och under bänken, weey! =)
Klockan är 22:37, jag har haft en riktig skitdag idag. Ingenting har känts skoj, motivationen i botten. När inspirationen väl kom så klampade hyresvärden + 3 grabbar in och skulle sätta upp en tv-hållare på väggen. Ja det krävs nämligen 4 män för att sätta upp en sådan pryl. En som håller skruven, en som borrar etc etc.
För några dagar sedan gjorde jag och en vän lite mat och tittade på film hos mig. Vad vi glömde va att äta efterrätten, ris a´la malta! Så den har jag mumsat på ikväll, fint som stryk. Tack Lily! =)
Planering planering planering, jag blir galen på all planering. Jag vill bara sätta igång och göra något handfast! Just nu står planeringen och väger i ett vägskäl, lite beroende på andra människor som jag vill ha med mig.
Imorgon ska jag iväg till soptippen med knattarna igen, vi ska öva lite fingerspel på gitarren. På eftermiddagen ska jag hitta rätt på en "lavanderia" (tvättstuga) där man kan gå och tvätta sina kläder, jag har ju fortfarande ingen tvättmaskin där jag bor nu. Jag tipsade hyresvärden om hur man skulle kunna möblera/inreda smart för att spara utrymme. Han gick igång på idén med skåp i köket och under bänken, weey! =)
Grafittimålande på lyxhotell i Managua
Skrivet: 2011-09-04, klockan 23:19:56För någon vecka sedan berättade jag att jag lärde känna en kille som målar grafitti här i Managua. Det visade sig lustigt nog att jag bara en veckan innan det tagit ett foto på ett av hans verk vid universitetet la UCA.
Han heter Simer. Simer och hans vän Dorian Serpa blev inbjudna till hotel intercontinental för att måla varsin gigantisk tavla och Simer frågade om jag hade lust att följa med. Dum fråga med tanke på hur löjligt intresserad och fascinerad jag blivit av konst, design etc sista tiden.
Dorian Serpa är väl känd i Nicaragua. Han både tatuerar och målar och reser världen runt för att sätta sina verk på väggar och människor.
Jag fungerade som assistent, höll koll på färgen, ölen, ljuset, tog fotografier, filmade etc. Ett riktigt bra jobb måste jag säga! En hotellgäst kom förbi och ville köpa Simers tavla för 400 dollar. Tyvärr hade hotellägaren redan första tjing på den. Att en dj lirade musik och att folk festade medans "vi" målade gjorde inte saken sämre!
Etiketter: hotel intercontinental, managua, hotell, nicaragua, grafitti, simer, dorian,
Han heter Simer. Simer och hans vän Dorian Serpa blev inbjudna till hotel intercontinental för att måla varsin gigantisk tavla och Simer frågade om jag hade lust att följa med. Dum fråga med tanke på hur löjligt intresserad och fascinerad jag blivit av konst, design etc sista tiden.
Dorian Serpa är väl känd i Nicaragua. Han både tatuerar och målar och reser världen runt för att sätta sina verk på väggar och människor.
Nästa helg ska jag eventuellt hänga med Simer till San Juan del Sur för att måla på ett annat ställe. Finns tid och utrymme så ska jag prova göra en liten målning! ;) Återkommer med det!
Etiketter: hotel intercontinental, managua, hotell, nicaragua, grafitti, simer, dorian,
Nicaraguas Ikea
Skrivet: 2011-09-02, klockan 10:46:00Mercado Oriental, en marknad i Managua som har allt! En farlig plats enligt många. Här hittar du exotiska djur, kläder, köksprylar, tyger, mat, skor, leksaker, you name it!
Här är saker mycket billigare än i affärerna runt om i Managua. Faktum är att många av affärerna och verkstäderna köper sina prylar här för att sedan sälja det billigare. Många Nicaraguaner drar sig faktiskt för att själva åka till marknaden, då den har dåligt rykte om sig.
Jag har vart där 3-4 gånger nu. Jag gillar stället, varje gång hittar jag nya ställen som jag inte sett förut. Den är fantastiskt stor och det går liksom inte att ta in. Överallt hänger det prylar, gångarna är små och trånga. Överallt ropar folk efter dig typ "vad söker du?" "fråga om du vill veta något" "kom in, kom in".
Det finns liksom inget system som Ikea har, att man följer en linje så missar man inget. Här får man fråga sig fram om man ska ha något speciellt. Ibland hämtar någon det åt dig och lägger på 10% på priset för att själv tjäna sig en slant. Är du vit (ljushyad) så kommer du att få betala mer, så är det bara (om inte produkt har prislapp redan).
Häromdagen köpte en tjejkompis 6 par skitsnygga jeans för ca 100:- styck. Då med märken som Coogi och Levis, förmodligen kopior men wtf. Hon köpte även två par högklackade skor för också ca 100:- styck. Och det finns sjukt mycket att välja på!
Själv köpte jag lite prylar till köket, nu kan jag äntligen laga mat som en vettig människa! Förutom att jag lagar på gasspis...
Etiketter: mercado oriental, coogi, levis, kläder, huembes, appelquist
Här är saker mycket billigare än i affärerna runt om i Managua. Faktum är att många av affärerna och verkstäderna köper sina prylar här för att sedan sälja det billigare. Många Nicaraguaner drar sig faktiskt för att själva åka till marknaden, då den har dåligt rykte om sig.
Jag har vart där 3-4 gånger nu. Jag gillar stället, varje gång hittar jag nya ställen som jag inte sett förut. Den är fantastiskt stor och det går liksom inte att ta in. Överallt hänger det prylar, gångarna är små och trånga. Överallt ropar folk efter dig typ "vad söker du?" "fråga om du vill veta något" "kom in, kom in".
Häromdagen köpte en tjejkompis 6 par skitsnygga jeans för ca 100:- styck. Då med märken som Coogi och Levis, förmodligen kopior men wtf. Hon köpte även två par högklackade skor för också ca 100:- styck. Och det finns sjukt mycket att välja på!
Själv köpte jag lite prylar till köket, nu kan jag äntligen laga mat som en vettig människa! Förutom att jag lagar på gasspis...
Etiketter: mercado oriental, coogi, levis, kläder, huembes, appelquist
Tillbaks till startsidan
