Gatubarn.nu -Välgörenhet för gatubarn på nätet

Soptippen var första stället jag besökte här i Nicaragua, och jag tror att jag föll pladask direkt. Det är svårt att inte förundras över stället, faschineras och skrämmas på samma gång, över hur 3.000 människor lever bland bergen av sopor. Jag tänkte att, kanske är det ett för stort steg att ta direkt. Att "jobba med barn som bor på en soptipp" lät fruktansvärt tufft, på ett jobbigt sätt. Och det har det så klart vart. Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem efter en dag med barnen och självdött i sängen ett par timmar för att sedan försöka pallra mig iväg till någon typ av kvällsaktivitet, träning eller dylikt.

Alla har vi ju sett videoklippen som man visar på barngalorna på tv, hur barnen springer skrattandes mot volontärerna när dom kommer. När jag kom med Yader och Miguel va det som om jag inte fanns och på vägen hem kastade någon en övermogen frukt på mig. Här hade man tagit sig över Atlanten för att "hjälpa till", men det va ingen som ville ha någon hjälp...

Självklart var det inte riktigt så. Organisationen Juntos Contigo ville ha min hjälp men barnen och många av de andra människorna ville ju inte det (eller förstod kanske snarare inte att vi faktiskt är där för dem och deras barn. Barnen är individualister och klarar allt själva. Varför ska dom lära sig engelska eller hur man använder en dator? Dom ska ju ändå bara jobba med att samla plast och glas, precis som sina föräldrar. Dessutom är det jobbigt att engagera sig, det är roligare att leka.

Med tiden såg jag hur mycket enklare det är att påverka barn om man lyckas påverka föräldrarna. Något som Andrea gör väldigt bra i Earth Education Project för kvinnor på La Chureca och i området runt om.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men vad jag vill få fram är att jag litar på Andrea till 100% och jag älskar vad hon gör för kvinnorna här. Jag tror att hennes organisation skulle kunna vara en potentiell samarbetsorganisation till oss. Ta en titt på deras hemsida och kom med kommentarer.

Från och med i måndags så tar jag ett brejk från soptippen. Det är dags att besöka andra organisationer ett tag. Jag har blivit lite hemmablind kan jag känna och jag vill passa på att se hur andra jobbar för att lära mig mer och ta med mig dessa erfarenheter till vart projektet till slut kommer att landa.