Skorpionattack i min lägenhet!
Skrivet: 2011-10-31, klockan 04:05:44Jag håll på att städa när det här gigantiska äcklet ställde upp till fight. Efter 5 långa och svettiga minuter så avgjorde jag matchen genom att fånga besten i en tännsticksask!
Snabbaste sättet att bli av med en modellkarriär
Skrivet: 2011-10-31, klockan 02:11:04För någon månad sedan så bad en väninna mig att börja jobba med henne som modell i hennes modellagentur. Efter mycket om och men så lyckades hon övertala mig och det hela verkade mycket seriöst.
Jag besökte agenturen två tre gånger de kommande veckorna och personalen var mycket trevlig. En dag blev jag kallad till läkarundersökning. Bakfull och skakis tog jag en taxi till agenturen, jag hade helt klart sett bättre dagar!
Hur som helst så stövlar jag in och får mig ett glas vatten, kanske såg dom hur uttorkad jag var. Nu var det i alla fall dags att prata med doktorn. En kvinna på 40. Jag fick fylla i ett hälsoformulär och sedan svara på lite frågor. Hon mätte och vägde mig och bad mig sedan ta av mig tröjan.
Doktorn tyckte att jag hade en fin kropp, definierade muskler men sen satte hon sig vid skrivbordet, tittade menande på mig och sa "Patrik, jag råder dig att äta mer gallo pinto (ris och bönor)!". Du skulle behöva lägga på dig några kilon. Jaha jaja, tänkte jag. Hon ordinerade även att jag skulle få ett gymkort och det såg jag verkligen fram emot, jag hade saknat att gymma de senaste 6 månaderna.
So far so good. Någon vecka senare skulle första jobbet göras, spännande! En kväll kom min väninna förbi, jag frågade hur det går på jobbet och hon svarade att det inte går så bra. Mannen som hon gjort sig själv kompanjon med hade strulat till det. En vuxen karl på 50+ från spanien som alltså drev modellagenturen som min väninna köpte in sig i.
Min väninna var mycket nedstämd och jag undrade vad som hänt. Hon berättade sedan att polisen hade stormat in på mannens hotellrum och hittat honom med 4 prostituerade kvinnor, varav två under 18 år. Mannen satt nu i häktet och hade betalat en rejäl summa pengar (mutor) för att göra sig fri, vilket inte fungerat särskilt bra hittills. Affärerna stod stilla och hon hade inte alls någon lust att jobba med detta skithuvud.
Mannen lyckas (tror vi) köpa sig ur situationen efter att ha betalat runt en miljon svenska kronor och knatar just nu runt utan problem, dock har han ingen lust att köpa ut min väninna ur företaget och hon kommer inte åt sina pengar.
Så, ungefär här slutar min korta och intensiva karriär som modell. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig men vem vet, kanske uppstår nya möjligheter i framtiden =P
Etiketter: Patrik Appelquist, modell, modellagentur, karriär
Jag besökte agenturen två tre gånger de kommande veckorna och personalen var mycket trevlig. En dag blev jag kallad till läkarundersökning. Bakfull och skakis tog jag en taxi till agenturen, jag hade helt klart sett bättre dagar!
Hur som helst så stövlar jag in och får mig ett glas vatten, kanske såg dom hur uttorkad jag var. Nu var det i alla fall dags att prata med doktorn. En kvinna på 40. Jag fick fylla i ett hälsoformulär och sedan svara på lite frågor. Hon mätte och vägde mig och bad mig sedan ta av mig tröjan.
Doktorn tyckte att jag hade en fin kropp, definierade muskler men sen satte hon sig vid skrivbordet, tittade menande på mig och sa "Patrik, jag råder dig att äta mer gallo pinto (ris och bönor)!". Du skulle behöva lägga på dig några kilon. Jaha jaja, tänkte jag. Hon ordinerade även att jag skulle få ett gymkort och det såg jag verkligen fram emot, jag hade saknat att gymma de senaste 6 månaderna.
So far so good. Någon vecka senare skulle första jobbet göras, spännande! En kväll kom min väninna förbi, jag frågade hur det går på jobbet och hon svarade att det inte går så bra. Mannen som hon gjort sig själv kompanjon med hade strulat till det. En vuxen karl på 50+ från spanien som alltså drev modellagenturen som min väninna köpte in sig i.
Min väninna var mycket nedstämd och jag undrade vad som hänt. Hon berättade sedan att polisen hade stormat in på mannens hotellrum och hittat honom med 4 prostituerade kvinnor, varav två under 18 år. Mannen satt nu i häktet och hade betalat en rejäl summa pengar (mutor) för att göra sig fri, vilket inte fungerat särskilt bra hittills. Affärerna stod stilla och hon hade inte alls någon lust att jobba med detta skithuvud.
Mannen lyckas (tror vi) köpa sig ur situationen efter att ha betalat runt en miljon svenska kronor och knatar just nu runt utan problem, dock har han ingen lust att köpa ut min väninna ur företaget och hon kommer inte åt sina pengar.
Så, ungefär här slutar min korta och intensiva karriär som modell. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig men vem vet, kanske uppstår nya möjligheter i framtiden =P
Etiketter: Patrik Appelquist, modell, modellagentur, karriär
Nicaraguanska myndigheter -ett jävla kaos!
Skrivet: 2011-10-31, klockan 01:18:12Så, nu var det tre månader sedan jag blev tvungen att åka till Costa Rica för att få ny stämpel i passet och ytterliggare 90 dagar i Nicaragua.
Denna gången gick jag till Migracion, där man kan betala en slant för att slippa lämna landet och komma tillbaks igen. Sist jag va där kostade det 200:- för tre månader, nu 500:-.
Eftersom jag vet att det alltid är mycket folk där så såg jag tid att vara i god tid! Halv 9 va jag där, klockan 10 öppnar dom. Trodde vi ja. Vi va säkert 20 pers som stod i kö när klockan slog 10 och ett gäng målare knatar in på Migracion och börjar måla. Ordinarie personal förklarade att vi fick gå hem eller åka till Migracion Central istället, här skulle målas om. Ingen skylt eller någonting, här hade vi väntat i flera timmar i onödan!
Som ett par apor i bur målade männen om i lokalen medans jag och ett tjugotal andra stod och tittade på utanför. När dom va mer eller mindre klara så öppnade tanterna upp och vi fick äntligen hjälp med våra ärenden. Det slå ta mig fan aldrig fel, det är ALLTID något som jävlas. Jag tänker varenda gång att "nu, nu har jag allt med mig, nu kan inget gå fel". Men det gör det alltid...
Etiketter: nicaragua, myndigheter, migracion, managua, pass
Denna gången gick jag till Migracion, där man kan betala en slant för att slippa lämna landet och komma tillbaks igen. Sist jag va där kostade det 200:- för tre månader, nu 500:-.
Vänta vänta vääänta!!!
Eftersom jag vet att det alltid är mycket folk där så såg jag tid att vara i god tid! Halv 9 va jag där, klockan 10 öppnar dom. Trodde vi ja. Vi va säkert 20 pers som stod i kö när klockan slog 10 och ett gäng målare knatar in på Migracion och börjar måla. Ordinarie personal förklarade att vi fick gå hem eller åka till Migracion Central istället, här skulle målas om. Ingen skylt eller någonting, här hade vi väntat i flera timmar i onödan!
Måla måla måla!!!
Som ett par apor i bur målade männen om i lokalen medans jag och ett tjugotal andra stod och tittade på utanför. När dom va mer eller mindre klara så öppnade tanterna upp och vi fick äntligen hjälp med våra ärenden. Det slå ta mig fan aldrig fel, det är ALLTID något som jävlas. Jag tänker varenda gång att "nu, nu har jag allt med mig, nu kan inget gå fel". Men det gör det alltid...
Etiketter: nicaragua, myndigheter, migracion, managua, pass
HipHop-kväll och graffitimålning i Managua
Skrivet: 2011-10-30, klockan 21:46:38Yes mina vänner, i helgen har jag blitt förkyld, det är ett jävla skit att va förkylt i ett varmt land som Nicaragua ska jag säga! Men trots allt så lurade Simer iväg mig till ett HipHop-event i Managua.
Vi kom dit redan vid 15.00 och möttes av en stor lokal med massa tatuerade killar och tjejer i. Någon satt i soffan och käkade hämtpizza, en fransos målade en cool gubbe på väggen och vi tog en öl och snackade lite med pressen som va där.
Någon timme senare drog festen igång, en av Nicaraguas största Djs va där, Willy Ricco och ett par artister från Mexiko va också på plats. Det blev en fest likt Eminems film när han battlar och vinner. Lite samma känsla, lite sunkig lokal, massa folk och tunga killar som chikanerar varandra, till åhörarnas förtjusning.
El condor pasa
Skrivet: 2011-10-29, klockan 00:56:31Planerar min bok
Skrivet: 2011-10-27, klockan 04:05:12Idag har jag bara suttit vid datorn, ögonen värker och jag ser verkligen fram emot att ta en kaffe med Juniette snart. Jag har börjat strukturera lite för hur jag vill att min bok ska bli uppbyggd.
Jag tycker alltid att det är viktigt med en röd tråd i alla texter, artiklar och böcker. Denna röda tråden försöker jag att behålla genom alla kapitlen för att sedan knyta ihop säcken på ett snyggt sätt. Just nu har jag bara stolpat upp ett 10-12 kapitel, något innehåll finns ej ännu.
Det känns spännande att äntligen vara igång, även om boken inte kommer att vara klar förrän slutet på 2012. Vad jag finner lite svårt är att se vart exakt man ska sätta gränserna, det är lätt att man svävar iväg och gör boken bredare än röven på en flodhäst, så att säga...
Boken kommer att handla om att vara ung och svårigheten med att välja vägar i livet. Något som jag säkerligen inte är ensam om. Boken kommer även att innehålla utdrag från mina egna erfarenheter och tips som jag själv gärna hade velat få när jag va "yngre" =)
Etiketter: patrik appelquist, bok, planera, livet, vägar, skriva
Jag tycker alltid att det är viktigt med en röd tråd i alla texter, artiklar och böcker. Denna röda tråden försöker jag att behålla genom alla kapitlen för att sedan knyta ihop säcken på ett snyggt sätt. Just nu har jag bara stolpat upp ett 10-12 kapitel, något innehåll finns ej ännu.
Det känns spännande att äntligen vara igång, även om boken inte kommer att vara klar förrän slutet på 2012. Vad jag finner lite svårt är att se vart exakt man ska sätta gränserna, det är lätt att man svävar iväg och gör boken bredare än röven på en flodhäst, så att säga...
Boken kommer att handla om att vara ung och svårigheten med att välja vägar i livet. Något som jag säkerligen inte är ensam om. Boken kommer även att innehålla utdrag från mina egna erfarenheter och tips som jag själv gärna hade velat få när jag va "yngre" =)
Etiketter: patrik appelquist, bok, planera, livet, vägar, skriva
Jag vann deltävlingen i Köping!
Skrivet: 2011-10-26, klockan 07:23:51Som ni vet så har jag sista veckan förberett en presentation för att presentera min affärsidé i affärsidé-tävlingen som "Drakarna i Västmanland" arrangerat och idag var dagen D!
Jag vaknade runt klockan 07, gick igenom presentationen 4-5 gånger innan Erik ringde för att kolla ljudet och tekniken. Tro på fan om det inte skulle strula då. Ingen signal i rummet där juryn skulle sitta. Och ja, som ni säkert förstår så kunde jag inte ta mig hela vägen till Sverige för att presentera detta utan fick köra min presentation inför juryn via Skype och en powerpoint som jag skickat i förväg.
Sedan väntade jag och väntade på att Erik skulle ringa mig för att berätta hur det gått. Han såg glad ut när han ringde, det bådade gott. Jag frågade hur det hade gått under kvällen och han sa att det gått fint och att han hade glada nyheter =P Jag hade vunnit och va nu i final i Västerås den 6e december!!! =) Juryn hade gillat min idé och kommit med många bra kommentarer som jag verkligen ser fram emot att få ta del av! Att samtliga dessutom ville köpa min produkt gjorde ju inte saken sämre! =)
Nu laddar jag om, fokuserar på den 6e december, då ska presentationen sitta som en jävla smäck! Denna gången nöjer jag mig inte med någon andraplats, det är bara förstaplats som gäller!
Etiketter: entreprenörskap, företag, affärsidé, drakar, investerare, tävling
Jag vaknade runt klockan 07, gick igenom presentationen 4-5 gånger innan Erik ringde för att kolla ljudet och tekniken. Tro på fan om det inte skulle strula då. Ingen signal i rummet där juryn skulle sitta. Och ja, som ni säkert förstår så kunde jag inte ta mig hela vägen till Sverige för att presentera detta utan fick köra min presentation inför juryn via Skype och en powerpoint som jag skickat i förväg.
Själva genomförandet gick hyffsat bra, jag va lite nervös men jag taggar alltid till när jag blir det, det är en egenskap jag gillar hos mig. När jag pratat mina 5 minuter så kom juryn med lite frågor och dom verkade verkligen gilla min idé =) Skitroligt!
Sedan väntade jag och väntade på att Erik skulle ringa mig för att berätta hur det gått. Han såg glad ut när han ringde, det bådade gott. Jag frågade hur det hade gått under kvällen och han sa att det gått fint och att han hade glada nyheter =P Jag hade vunnit och va nu i final i Västerås den 6e december!!! =) Juryn hade gillat min idé och kommit med många bra kommentarer som jag verkligen ser fram emot att få ta del av! Att samtliga dessutom ville köpa min produkt gjorde ju inte saken sämre! =)
Nu laddar jag om, fokuserar på den 6e december, då ska presentationen sitta som en jävla smäck! Denna gången nöjer jag mig inte med någon andraplats, det är bara förstaplats som gäller!
Etiketter: entreprenörskap, företag, affärsidé, drakar, investerare, tävling
Varumärken i Nicaragua
Skrivet: 2011-10-26, klockan 06:31:03Ibland när jag tittar igenom mina nicaraguanska vänners bilder på facebook så hittar jag varumärken som är måste vara tämligen starka för att ha tagit sig ända hit. Senast idag såg jag en skylt med "Absolut Vodka" bakom en nöjd halvberusad flicka. Fast Absolut Vodka är la inte svenskt längre, eller?
På soptippen träffade jag en grabb på ca 10 år som hade tatuerat in "Puma" på höger arm och idag träffade jag en hemlös man på 30+ som bland annat hade tatuerat in "Nike" på underarmen. Nästa gång måste jag komma ihåg att fråga varför dom tatuerat in just den tatueringen!
Etiketter: varumärke, nicaragua, absolut, nike, puma, tatuering
På soptippen träffade jag en grabb på ca 10 år som hade tatuerat in "Puma" på höger arm och idag träffade jag en hemlös man på 30+ som bland annat hade tatuerat in "Nike" på underarmen. Nästa gång måste jag komma ihåg att fråga varför dom tatuerat in just den tatueringen!
Etiketter: varumärke, nicaragua, absolut, nike, puma, tatuering
Att importera varor till Sverige
Skrivet: 2011-10-25, klockan 04:47:00Nog för att det är hårt att vara företagare i dagens Sverige men jävlar det blir hårdare när det ska till att importera något. Jag satt och tittade på lite tullpriser här om dagen:
12% av totalkostnaden för varorna du importerar
25% moms på tullvärdet+frakt+fraktförsäkring
Man ska la ha en jävla marginal på varorna om det ska gå ihop. Tur att det finns barnarbetare och slavlöner i utvecklingsländer, nu förstår jag varför det finns...
Etiketter: företagande, entreprenörskap, tull, export, import, moms
12% av totalkostnaden för varorna du importerar
25% moms på tullvärdet+frakt+fraktförsäkring
Man ska la ha en jävla marginal på varorna om det ska gå ihop. Tur att det finns barnarbetare och slavlöner i utvecklingsländer, nu förstår jag varför det finns...
Etiketter: företagande, entreprenörskap, tull, export, import, moms
Boxande robotar och bra folk!
Skrivet: 2011-10-25, klockan 04:37:18Tja folks, hoppas ni haft en bra helg. Själv hade jag det riktigt bra. Karin hade 30 årsfest och jag fick träffa hennes kusin Linda som va på besök från Sverige, mycket trevlig tjej. Hela gänget från Latinamerikagrupperna va på plats och vi åt god mat och språkade hela kvällen.
På lördagen åkte Karin tillbaks till Ecuador där hon bor, riktigt tråkigt faktiskt, en riktigt bra tjej. Hur som haver så fick jag passa kusinen Linda som bara vart i Managua i några dagar =P Vi åkte till laguna de tiscapa och tittade på lagunen, åt mat och pratade, i 7 timmar. Helt sjukt så fort tiden gick.
Igår, söndag blev det inte många knop, jag filade lite på min presentation som jag ska ha imorgon och sen gick jag på bio med Lily, vi såg den där med robotarna som fightas, ganska bra faktiskt! Real Steal heter den!
På lördagen åkte Karin tillbaks till Ecuador där hon bor, riktigt tråkigt faktiskt, en riktigt bra tjej. Hur som haver så fick jag passa kusinen Linda som bara vart i Managua i några dagar =P Vi åkte till laguna de tiscapa och tittade på lagunen, åt mat och pratade, i 7 timmar. Helt sjukt så fort tiden gick.
Igår, söndag blev det inte många knop, jag filade lite på min presentation som jag ska ha imorgon och sen gick jag på bio med Lily, vi såg den där med robotarna som fightas, ganska bra faktiskt! Real Steal heter den!
Födelsedagsfest och powerpointpresentation
Skrivet: 2011-10-21, klockan 00:17:12De sista dagarna har jag haft en fantastisk dygnsrytm. Jag somnar runt 10 på kvällen och vaknar runt 4 på morgonen. Helst skulle jag vilja vakna runt 5, för då öppnar gymmet, det vore perfekt. Jag åt lite pasta till frukost och drog till migracion för att förlänga mitt visa, vilket dom har höjt priset på, till det dubbla! Förut kostade det ca 200:- för tre månader, nu ca 500:-. Jävla rånare!
Hur som haver så hoppade jag migracion idag, det är nämligen 10 dagar kvar innan det går ut och man förlorar dom om man förlänger innan, ja jag vet det är dumt men det är så det "funkar" här.
Jag drog till gymmet istället, pumpade armar, tungt va det, det känns alltid lite tyngre på morgonen tycker jag. En massa ungdomar hade samlats vid en rondell och lirade musik och gjorde massa reklam för sitt politiska parti. Lunchade på en stormarknad, kyckling ris och bönor, juice till det. Ca 20:-
Gick tillbaks till Metrocentro, en galleria för att köpa en födelsedagspresent till min bäste vän Eunice, och jag hittade en riktigt riktigt fin tröja som hon ska få när jag träffar henne nästa gång. Butiksförsäljaren (kvinna) gav mig komplimanger för mina "vackra blå ögon" och jag vet inte om det funkade eller inte men jag köpte i alla fall tröjan där.
Min powerpointpresentation inför projekttävlingen är nu klar och min mentor sa att det va en av dom bättre powerpointpresentationerna han sett =) Nu hoppas jag bara att det funkar bra att hålla presentationen via Skype också.
Ikväll blir det födelsedagsfest i La colonia centroamerica, smutt!
Hur som haver så hoppade jag migracion idag, det är nämligen 10 dagar kvar innan det går ut och man förlorar dom om man förlänger innan, ja jag vet det är dumt men det är så det "funkar" här.
Ett regnigt managua
Jag drog till gymmet istället, pumpade armar, tungt va det, det känns alltid lite tyngre på morgonen tycker jag. En massa ungdomar hade samlats vid en rondell och lirade musik och gjorde massa reklam för sitt politiska parti. Lunchade på en stormarknad, kyckling ris och bönor, juice till det. Ca 20:-
Gick tillbaks till Metrocentro, en galleria för att köpa en födelsedagspresent till min bäste vän Eunice, och jag hittade en riktigt riktigt fin tröja som hon ska få när jag träffar henne nästa gång. Butiksförsäljaren (kvinna) gav mig komplimanger för mina "vackra blå ögon" och jag vet inte om det funkade eller inte men jag köpte i alla fall tröjan där.
Min powerpointpresentation inför projekttävlingen är nu klar och min mentor sa att det va en av dom bättre powerpointpresentationerna han sett =) Nu hoppas jag bara att det funkar bra att hålla presentationen via Skype också.
Ikväll blir det födelsedagsfest i La colonia centroamerica, smutt!
Att bo ett år i naturen
Skrivet: 2011-10-19, klockan 15:12:18Såg precis ett avsnitt av "Outsiders" och det handlade om människor som är trötta på stressen i världen som vi lever i och istället bestämmer sig för att flytta ut i skogen, grottan eller stugan.
Jag har själv funderat på hur det skulle vara att bo ett helt år ute i skogen. Jag minns stunder från lumpen och min tid i Nordic Battle Group när vi va ute i skogen, frihetskänslan och enkelheten, utnyttja skogens resurser. Det är fan underbart!
Jag må vara prylbög och älskar alla livets bekvämligheter men det finns fortfarande något som lockar med denna frihet och enkelhet som man bara kan uppleva ute i skogen, långt borta från tunnelbanor, stormarknader och konsumtion.
Men skulle jag göra något liknande så skulle jag kanske inte vilja bo så spartanskt som i en grotta. Det handlar la mer om att bo i kontakt med naturen men ändå så bekvämt som möjligt. Jag skulle vilja bo i en liten vedeldad stuga, ha solpaneler på taket för att få el, ha bra utrustning för att fiska/jaga eve föda upp lite egna djur, ett trädgårdsland för att odla, nära till sjö för bad och fiske och gärna en brunn för vatten. Smutt!
Å andra sidan, när jag tänker på det så skulle jag lika gärna kunna bo i ett tält utan ett skit, men i så fall ihop med en god vän! =P Förstå att bo så i ett år! Skulle du klara det?
Jag har själv funderat på hur det skulle vara att bo ett helt år ute i skogen. Jag minns stunder från lumpen och min tid i Nordic Battle Group när vi va ute i skogen, frihetskänslan och enkelheten, utnyttja skogens resurser. Det är fan underbart!
Jag må vara prylbög och älskar alla livets bekvämligheter men det finns fortfarande något som lockar med denna frihet och enkelhet som man bara kan uppleva ute i skogen, långt borta från tunnelbanor, stormarknader och konsumtion.
Men skulle jag göra något liknande så skulle jag kanske inte vilja bo så spartanskt som i en grotta. Det handlar la mer om att bo i kontakt med naturen men ändå så bekvämt som möjligt. Jag skulle vilja bo i en liten vedeldad stuga, ha solpaneler på taket för att få el, ha bra utrustning för att fiska/jaga eve föda upp lite egna djur, ett trädgårdsland för att odla, nära till sjö för bad och fiske och gärna en brunn för vatten. Smutt!
Å andra sidan, när jag tänker på det så skulle jag lika gärna kunna bo i ett tält utan ett skit, men i så fall ihop med en god vän! =P Förstå att bo så i ett år! Skulle du klara det?
Projekttävling och 100.000 riksdaler i vinstpotten
Skrivet: 2011-10-17, klockan 12:25:25God afton Sverige,
I dagarna har jag skrivit på en presentation för en projekttävling som snart går av stapeln. Min powerpoint är klar och presentationen hålls i slutet av veckan om jag inte missminner mig helt. Jag får köra presentationen på Skype, vilket ska bli riktigt intressant att se hur det går =)
100.000:- ligger i prispotten och det skulle så klart ge en riktig rivstart på projektet jag planerar för killarna på soptippen.
Jag har ju ställt upp i ett antal sådana här tävlingar tidigare och börjar få ganska bra erfarenhet av det. Det är alltid stenhård tävling, människor har så jävla bra idéer helt enkelt ;) Men jag kommer att göra mitt bästa!
I dagarna har jag skrivit på en presentation för en projekttävling som snart går av stapeln. Min powerpoint är klar och presentationen hålls i slutet av veckan om jag inte missminner mig helt. Jag får köra presentationen på Skype, vilket ska bli riktigt intressant att se hur det går =)
100.000:- ligger i prispotten och det skulle så klart ge en riktig rivstart på projektet jag planerar för killarna på soptippen.
Jag har ju ställt upp i ett antal sådana här tävlingar tidigare och börjar få ganska bra erfarenhet av det. Det är alltid stenhård tävling, människor har så jävla bra idéer helt enkelt ;) Men jag kommer att göra mitt bästa!
Chris René - En sopgubbe som blir stjärna
Skrivet: 2011-10-17, klockan 00:28:09Tänker på grabbarna på La Chureca när jag ser detta. Life is beautiful! Tack till "plutt" för att du delade denna video!
Inspirationstal av Steve Jobs
Skrivet: 2011-10-17, klockan 00:20:40Steve Jobs håller ett tal till avgångsklassen på Stanford. Han pratar om livet, kärlek och döden. Ett inspirerande tal måste jag säga!
"Iris" av Viktoria Myrén
Skrivet: 2011-10-16, klockan 13:09:20Någon som läst denna bok? Den verkar ruskigt intressant, kanske mest för att det handlar om en kvinna och Nicaragua.
"Vi följer Malva under hennes tid i Nicaragua dit hon följt med sin man. Det är som om ett hårdare, mer ojämlikt och orättvist samhälle förändrar henne och hennes man. Det som hemma var en självklar jämställd relation, blir sakta något annat."
Läs hela på bokus.se
Värd att köpa?
"Vi följer Malva under hennes tid i Nicaragua dit hon följt med sin man. Det är som om ett hårdare, mer ojämlikt och orättvist samhälle förändrar henne och hennes man. Det som hemma var en självklar jämställd relation, blir sakta något annat."
Läs hela på bokus.se
Värd att köpa?
Svininfluensan drar in över Nicaragua
Skrivet: 2011-10-16, klockan 05:45:37Senaste veckan har 32 fall av svininfluensan rapporterats i Nicaragua, med koncentration i Managua. Myndigheterna säger dock att dom har det under kontroll och att man inte bör oroa sig för spridning.
Skön musik från Latinamerika
Skrivet: 2011-10-15, klockan 11:38:11En låt som spelas rätt friskt här är EA Flow - Quitipon, jag diggar o älskar videon!
Rånad 3 gånger på 2 veckor i Managua!
Skrivet: 2011-10-15, klockan 09:35:36Häromdagen träffade jag Andrea, hon som driver pappersprojektet på soptippen, projektet som jag älskar! Www.eartheducationproject.org för den intresserade. Ett projekt för kvinnor där dom återvinner papper och säljer det sedan som vykort och kuvert etc.
Hur som haver, Andrea har bara vart här i två veckor men under dessa två veckor har hon blivit rånad 3 gånger. En gång va hon sekunder ifrån att bli "machete-rånad" inne på soptippen, andra gången blev hon rånad av en grabb med pistol och tredje gången av två killar på en moped som började slita i hennes handväska.
Det är ju helt sjukt! Tre gånger på två veckor. En annan tjej jag känner blev rånad av två grabbar med pistol för inte så längesen, precis utanför där jag bodde förut faktiskt. Dom avlossade två skott, som tur va träffade inget henne.
Innan jag åkte till Nicaragua va jag helt säker på att jag skulle bli rånad, peppar peppar ta i trä, än har det gått bra, trots otaliga vändor in till soptippen och tillbaks. Men men, det är några månader kvar, vi får la se. Kanske grabbarna rädda för den där rakade vita snubben...
Etiketter: managua, nicaragua, brott, kriminalitet, centralamerika, rån, pistol
Hur som haver, Andrea har bara vart här i två veckor men under dessa två veckor har hon blivit rånad 3 gånger. En gång va hon sekunder ifrån att bli "machete-rånad" inne på soptippen, andra gången blev hon rånad av en grabb med pistol och tredje gången av två killar på en moped som började slita i hennes handväska.
Det är ju helt sjukt! Tre gånger på två veckor. En annan tjej jag känner blev rånad av två grabbar med pistol för inte så längesen, precis utanför där jag bodde förut faktiskt. Dom avlossade två skott, som tur va träffade inget henne.
Innan jag åkte till Nicaragua va jag helt säker på att jag skulle bli rånad, peppar peppar ta i trä, än har det gått bra, trots otaliga vändor in till soptippen och tillbaks. Men men, det är några månader kvar, vi får la se. Kanske grabbarna rädda för den där rakade vita snubben...
Etiketter: managua, nicaragua, brott, kriminalitet, centralamerika, rån, pistol
4 månader kvar i Nicaragua del 2
Skrivet: 2011-10-07, klockan 19:25:00Soptippen var första stället jag besökte här i Nicaragua, och jag tror att jag föll pladask direkt. Det är svårt att inte förundras över stället, faschineras och skrämmas på samma gång, över hur 3.000 människor lever bland bergen av sopor. Jag tänkte att, kanske är det ett för stort steg att ta direkt. Att "jobba med barn som bor på en soptipp" lät fruktansvärt tufft, på ett jobbigt sätt. Och det har det så klart vart. Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem efter en dag med barnen och självdött i sängen ett par timmar för att sedan försöka pallra mig iväg till någon typ av kvällsaktivitet, träning eller dylikt.
Alla har vi ju sett videoklippen som man visar på barngalorna på tv, hur barnen springer skrattandes mot volontärerna när dom kommer. När jag kom med Yader och Miguel va det som om jag inte fanns och på vägen hem kastade någon en övermogen frukt på mig. Här hade man tagit sig över Atlanten för att "hjälpa till", men det va ingen som ville ha någon hjälp...
Självklart var det inte riktigt så. Organisationen Juntos Contigo ville ha min hjälp men barnen och många av de andra människorna ville ju inte det (eller förstod kanske snarare inte att vi faktiskt är där för dem och deras barn. Barnen är individualister och klarar allt själva. Varför ska dom lära sig engelska eller hur man använder en dator? Dom ska ju ändå bara jobba med att samla plast och glas, precis som sina föräldrar. Dessutom är det jobbigt att engagera sig, det är roligare att leka.
Med tiden såg jag hur mycket enklare det är att påverka barn om man lyckas påverka föräldrarna. Något som Andrea gör väldigt bra i Earth Education Project för kvinnor på La Chureca och i området runt om.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men vad jag vill få fram är att jag litar på Andrea till 100% och jag älskar vad hon gör för kvinnorna här. Jag tror att hennes organisation skulle kunna vara en potentiell samarbetsorganisation till oss. Ta en titt på deras hemsida och kom med kommentarer.
Från och med i måndags så tar jag ett brejk från soptippen. Det är dags att besöka andra organisationer ett tag. Jag har blivit lite hemmablind kan jag känna och jag vill passa på att se hur andra jobbar för att lära mig mer och ta med mig dessa erfarenheter till vart projektet till slut kommer att landa.
Alla har vi ju sett videoklippen som man visar på barngalorna på tv, hur barnen springer skrattandes mot volontärerna när dom kommer. När jag kom med Yader och Miguel va det som om jag inte fanns och på vägen hem kastade någon en övermogen frukt på mig. Här hade man tagit sig över Atlanten för att "hjälpa till", men det va ingen som ville ha någon hjälp...
Självklart var det inte riktigt så. Organisationen Juntos Contigo ville ha min hjälp men barnen och många av de andra människorna ville ju inte det (eller förstod kanske snarare inte att vi faktiskt är där för dem och deras barn. Barnen är individualister och klarar allt själva. Varför ska dom lära sig engelska eller hur man använder en dator? Dom ska ju ändå bara jobba med att samla plast och glas, precis som sina föräldrar. Dessutom är det jobbigt att engagera sig, det är roligare att leka.
Med tiden såg jag hur mycket enklare det är att påverka barn om man lyckas påverka föräldrarna. Något som Andrea gör väldigt bra i Earth Education Project för kvinnor på La Chureca och i området runt om.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men vad jag vill få fram är att jag litar på Andrea till 100% och jag älskar vad hon gör för kvinnorna här. Jag tror att hennes organisation skulle kunna vara en potentiell samarbetsorganisation till oss. Ta en titt på deras hemsida och kom med kommentarer.
Från och med i måndags så tar jag ett brejk från soptippen. Det är dags att besöka andra organisationer ett tag. Jag har blivit lite hemmablind kan jag känna och jag vill passa på att se hur andra jobbar för att lära mig mer och ta med mig dessa erfarenheter till vart projektet till slut kommer att landa.
Sista dagen som översättare
Skrivet: 2011-10-07, klockan 07:48:33Vilken pärs! Att min spanska är bra, det vet jag men jag trodde inte att det skulle bli en sån stor utmaning att översätta spanska - svenska. Vad som gjorde det extra svårt va att personerna som behövde översättning är ekonomer. Dessutom kommer dom från olika länder allihop, Nicaragua, Bolivia och Ecuador, alla med sin egen dialekt och vokabulär. Det blev klurigt när en annan är van vid språket på soptippen =P
Men så jävla roligt det har vart då. Svårt men mycket intressant och lärorikt och det har faktiskt gått riktigt bra måste jag säga. Jag har lärt mig säkert 100 nya ord de sista 3 dagarna, allt från budget till handkassa till bokföring etc =P
Människorna är helt underbara, trevliga och goa och imorgon styr vi upp en avskedsfest hemma hos Berit, det ska bli riktigt trevligt. Imorgon ska jag äntligen få prata med min mentor på Coompanion, det var alldeles för längesedan. Dessutom lirar Sverige - Finland fotboll, det kan bli en bra dag =)
Kram på er!
Men så jävla roligt det har vart då. Svårt men mycket intressant och lärorikt och det har faktiskt gått riktigt bra måste jag säga. Jag har lärt mig säkert 100 nya ord de sista 3 dagarna, allt från budget till handkassa till bokföring etc =P
Människorna är helt underbara, trevliga och goa och imorgon styr vi upp en avskedsfest hemma hos Berit, det ska bli riktigt trevligt. Imorgon ska jag äntligen få prata med min mentor på Coompanion, det var alldeles för längesedan. Dessutom lirar Sverige - Finland fotboll, det kan bli en bra dag =)
Kram på er!
En dag som översättare
Skrivet: 2011-10-05, klockan 06:40:25Nog för jag visste att det skulle bli en tung dag med att översätta spanska - svenska hela dagen men damn så trött i bollen man va efter de 8 timmarna!
Det var riktigt svårt också, jag kände mig inte alls bekväm. Dom jag översätter för jobbar administrativt i en organisation och har hand om ekonomi, löner etc etc. Alla dessa fackuttryck tog kol på mig. Som tur var hade vi en man där som kunde svenska ganska bra, han skötte det mesta av översättningen. Man kan lugnt säga att jag kände mig överflödig. Han ska dock inte vara där imorgon och gudarna vet hur det ska gå då. Åke, svenska mannen som jag översätter för, förstår det mesta men pratar ingen spanska.
Vi kom överens om att vi ska göra det bästa av situationen imorgon helt enkelt. Förhoppningsvis går vi igenom något som inte är lika tungt. På lunchen gick vi hem till Berit och käkade lunch, mycket trevligt! Älskade lilla Katti (hund) kände igen mig efter några sekunder och blev så där galet glad som bara hon kan bli, übermysigt! Jag ska tjyva med mig henne hem till Sverige sen ;)
På kvällen drog jag till gymmet med Katty, jag körde bröst och axlar efter min personliga tränares råd. Dock tränade inte Katty, hon satt och pratade skit i en timme medans jag tappade skivstången på bröstet när jag körde bänkpress, precis en sån grej man önskar göra när man kommer till ett nytt gym *NOT!*
Nu är jag helt slut som artist, nu kastar jag in handduken och tackar för mig. Sov gott Sverige!
Det var riktigt svårt också, jag kände mig inte alls bekväm. Dom jag översätter för jobbar administrativt i en organisation och har hand om ekonomi, löner etc etc. Alla dessa fackuttryck tog kol på mig. Som tur var hade vi en man där som kunde svenska ganska bra, han skötte det mesta av översättningen. Man kan lugnt säga att jag kände mig överflödig. Han ska dock inte vara där imorgon och gudarna vet hur det ska gå då. Åke, svenska mannen som jag översätter för, förstår det mesta men pratar ingen spanska.
Vi kom överens om att vi ska göra det bästa av situationen imorgon helt enkelt. Förhoppningsvis går vi igenom något som inte är lika tungt. På lunchen gick vi hem till Berit och käkade lunch, mycket trevligt! Älskade lilla Katti (hund) kände igen mig efter några sekunder och blev så där galet glad som bara hon kan bli, übermysigt! Jag ska tjyva med mig henne hem till Sverige sen ;)
Jag och favorithunden!
På kvällen drog jag till gymmet med Katty, jag körde bröst och axlar efter min personliga tränares råd. Dock tränade inte Katty, hon satt och pratade skit i en timme medans jag tappade skivstången på bröstet när jag körde bänkpress, precis en sån grej man önskar göra när man kommer till ett nytt gym *NOT!*
Nu är jag helt slut som artist, nu kastar jag in handduken och tackar för mig. Sov gott Sverige!
Nära att hamna i slagsmål med rånare
Skrivet: 2011-10-04, klockan 07:14:42Vilken jävla dag det var på soptippen idag då! Det började med att det låg en giftorm på gången på väg till soptippen. Ett helt gäng med grabbar kastade sten och försökte döda den, alla höll behörigt avstånd. En äldre man kom gående, fort gick han, vi skrek till honom att det låg en orm där framme men han tycktes inte höra något. Med raska kliv gick han fram till ormen, stampade den på huvudet och drog foten genom gruset så att huvudet gick av. "Så gör man pojkar", kläckte han sedan ur sig till pojkarna utan att vända sig om.
40 minuter senare börjar Kevin och en annan liten kille bråka. Dom slåss med knytnävarna och jag särar på dom. 3 minuter senare slåss dom igen och jag plockar ut båda två från Juntos Contigo och förklarar att vi inte slåss inne hos oss. Kevin fattar vinken, han är van, han åker ut då och då, trots att han bara är 4 år. Den andra killen är en riktig tjurunge, han gråter så fort det inte passar eller när han vill ha uppmärksamhet. Han ställde till stora scenen och började stortjuta, han tog upp en näve grus och började kasta stenarna mot mig, en och en men träffade mig aldrig.
När stenarna va slut och han själv fortfarande va frustrerad så gick han loss på Kevin istället, som stod lutad mot stängslet. Med knytna nävar gick han lös och fick in 6-8 slag rakt i Kevins ansikte. Nu hade jag fått nog, det var dags för den här lillkillen att gå hem för idag! Jag slet upp grinden, särade på pojkarna och höjde rösten ordentligt till bråkstaken, något i stil med "vad i helvete håller du på med, nu går du hem!". Pojken börjar lipa och springer hem, Kevin gråter en skvätt men ser mest förvånad ut över min reaktion.
30 sekunder senare kommer pojkens mamma, väldigt upprörd. Jag förstod att det skulle bli diskussion och jag sa direkt att hennes lille ängel till son hade slagits hejvilt hela morgonen och att jag därför tog ut dom båda. Hon ger pojken en omgång på rumpan och han springer åter igen hem gråtandes. 30 sekunder senare kommer någon som liknar pojkens pappa, även han mycket upprörd. Mannen är en av soptippens farligaste rånare och tur var väl att Rubén va på plats när det hände, så att han kunde lugna ner mannen lite. Lillkillen hade nämligen sagt att jag slagit honom. Här skiter man vad anledningen är, finns det en chans att bruka våld så gör man gärna det...
Mannen lugnade ner sig och spenderade resten av dagen med några tatuerade vänner utanför dagcentrat där jag jobbar. Det låg i luften, när som helst skulle det smälla. Jag sa till Rubén att vi borde gå och prata med familjen, reda ut vad det var som hände så att det inte blir några missförstånd. Rubén tyckte att vi skulle vänta tills dom lugnat ner sig lite, mannen utanför avreagerade sig med machete på ett mangoträd...
I slutet av dagen frågade jag Rubén igen, om vi skulle prata med familjen. Det märktes att han inte hade någon större lust men jag insisterade. Vi knatade ut och tjötade alla tre för att sedan komma fram till att lillkillen ljugit för sin mamma ang att jag slagit honom, folk runt omkring hade ju sett allt. Vi skakade tass och valde att glömma vad som hänt...
40 minuter senare börjar Kevin och en annan liten kille bråka. Dom slåss med knytnävarna och jag särar på dom. 3 minuter senare slåss dom igen och jag plockar ut båda två från Juntos Contigo och förklarar att vi inte slåss inne hos oss. Kevin fattar vinken, han är van, han åker ut då och då, trots att han bara är 4 år. Den andra killen är en riktig tjurunge, han gråter så fort det inte passar eller när han vill ha uppmärksamhet. Han ställde till stora scenen och började stortjuta, han tog upp en näve grus och började kasta stenarna mot mig, en och en men träffade mig aldrig.
Rubén, chiefen på Juntos Contigo
När stenarna va slut och han själv fortfarande va frustrerad så gick han loss på Kevin istället, som stod lutad mot stängslet. Med knytna nävar gick han lös och fick in 6-8 slag rakt i Kevins ansikte. Nu hade jag fått nog, det var dags för den här lillkillen att gå hem för idag! Jag slet upp grinden, särade på pojkarna och höjde rösten ordentligt till bråkstaken, något i stil med "vad i helvete håller du på med, nu går du hem!". Pojken börjar lipa och springer hem, Kevin gråter en skvätt men ser mest förvånad ut över min reaktion.
30 sekunder senare kommer pojkens mamma, väldigt upprörd. Jag förstod att det skulle bli diskussion och jag sa direkt att hennes lille ängel till son hade slagits hejvilt hela morgonen och att jag därför tog ut dom båda. Hon ger pojken en omgång på rumpan och han springer åter igen hem gråtandes. 30 sekunder senare kommer någon som liknar pojkens pappa, även han mycket upprörd. Mannen är en av soptippens farligaste rånare och tur var väl att Rubén va på plats när det hände, så att han kunde lugna ner mannen lite. Lillkillen hade nämligen sagt att jag slagit honom. Här skiter man vad anledningen är, finns det en chans att bruka våld så gör man gärna det...
Mannen lugnade ner sig och spenderade resten av dagen med några tatuerade vänner utanför dagcentrat där jag jobbar. Det låg i luften, när som helst skulle det smälla. Jag sa till Rubén att vi borde gå och prata med familjen, reda ut vad det var som hände så att det inte blir några missförstånd. Rubén tyckte att vi skulle vänta tills dom lugnat ner sig lite, mannen utanför avreagerade sig med machete på ett mangoträd...
I slutet av dagen frågade jag Rubén igen, om vi skulle prata med familjen. Det märktes att han inte hade någon större lust men jag insisterade. Vi knatade ut och tjötade alla tre för att sedan komma fram till att lillkillen ljugit för sin mamma ang att jag slagit honom, folk runt omkring hade ju sett allt. Vi skakade tass och valde att glömma vad som hänt...
Jacob Gordin
Skrivet: 2011-10-04, klockan 04:51:35Jag blir så lycklig av att se talanger, därför är jag så ruskigt svag för program som Idol och True Talent. Om du också följer True Talent så vet du vem Jacob Gordin är. Han kan va världens goaste kille.
En ruskig talang och personlighet som lirar sina egna låtar. En man som gått den hårda vägen genom livet men som aldrig gett upp, kämpar på och lyckas så jävla bra just nu! I söndags åkte han ur True Talent, jag grät när han pratade inför dom andra medtävlandena. Så fruktansvärt härlig människa, så omtänksam, jordnära och så äkta.
Jag önskar dig all lycka i framtiden Jacob Gordin, du är en stor förebild, jag och svenska folket älskar dig, rock´n roll!
En ruskig talang och personlighet som lirar sina egna låtar. En man som gått den hårda vägen genom livet men som aldrig gett upp, kämpar på och lyckas så jävla bra just nu! I söndags åkte han ur True Talent, jag grät när han pratade inför dom andra medtävlandena. Så fruktansvärt härlig människa, så omtänksam, jordnära och så äkta.
Jag önskar dig all lycka i framtiden Jacob Gordin, du är en stor förebild, jag och svenska folket älskar dig, rock´n roll!
På bilden med skägg är du så jävla lik min farbror!
Etiketter: jacob gordin, true talent, idol, talang, farbror
Tillbaks till startsidan
