Mors dag i mañana-mañana-land
Skrivet: 2011-05-31, klockan 07:04:40Visst är det la härligt när man har en sån där riktig skitmorgon. Du vet när du vaknar av en kattrumpa i ansiktet, du hittar inte väckarklockan som skriker så högt att du får ont i öronen och på vägen tillbaks till sängen trampar du på laddaren till datorn så att det slår gnistor om grejorna...
Nu är man för förbannad för att sova och i ren frustration tar man sig in i badrummet, det kliar på kroppen, nått jävla djur har frossat på din hud under natten och du bara måste duscha av dig den krypande känslan. Aldrig någonsin har vattnet känts så kallt som idag, nej det va 4 månader sedan du duschade i en varm dusch. Kroppen skriker i panik när den sista gnuttan av liv och värme lämnar, du är klar på 20 sekunder och är glad att det är över men påminns snabbt om att du inte har någon handduk på rummet.
Du torkar dig provisoriskt med en t-shirt och genast känner du dig smutsig igen. På med kalsongerna, ut för att hämta en handduk. Hund + katt kommer springande som två utvecklingsstörda ekorrar och stryker sig mot dina våta ben, vilket resulterar i ett pälsbyte x2 för de fyrbenta och ett tillägg i kroppsbehåring för dig.
På med jobbkläderna, dom som du skulle ha tvättat igår men glömde eftersom du hade roligare saker för dig. På med lite parfym, nej just ja, den va slut. Ut och fylla upp vatten i flaskan, men vart fan är flaskan då? Någon har kastat den. Tittar på klockan, jävlar måste åka. In i taxi och iväg. Chauffören påpekar att han aldrig någonsin i sina 32 år som taxichaffis sett så mycket trafik på morgonen...
På plats, pjuh, du han i tid. Sitta och vänta på kollegorna några minuter, precis som vanligt, andas ut. Klockan går, nu borde dom vart här. Efter en stund, nu borde dom definitivt vart här. Ringer kollega, "nej det är mors dag idag, vi är lediga, glömde vi ringa dig eller?"...
Etiketter: mors dag, appelquist, morgon, jobb, ledig, ekorrar
Nu är man för förbannad för att sova och i ren frustration tar man sig in i badrummet, det kliar på kroppen, nått jävla djur har frossat på din hud under natten och du bara måste duscha av dig den krypande känslan. Aldrig någonsin har vattnet känts så kallt som idag, nej det va 4 månader sedan du duschade i en varm dusch. Kroppen skriker i panik när den sista gnuttan av liv och värme lämnar, du är klar på 20 sekunder och är glad att det är över men påminns snabbt om att du inte har någon handduk på rummet.
Jag vaknar upp 03:40 en söndag natt...
På med jobbkläderna, dom som du skulle ha tvättat igår men glömde eftersom du hade roligare saker för dig. På med lite parfym, nej just ja, den va slut. Ut och fylla upp vatten i flaskan, men vart fan är flaskan då? Någon har kastat den. Tittar på klockan, jävlar måste åka. In i taxi och iväg. Chauffören påpekar att han aldrig någonsin i sina 32 år som taxichaffis sett så mycket trafik på morgonen...
På plats, pjuh, du han i tid. Sitta och vänta på kollegorna några minuter, precis som vanligt, andas ut. Klockan går, nu borde dom vart här. Efter en stund, nu borde dom definitivt vart här. Ringer kollega, "nej det är mors dag idag, vi är lediga, glömde vi ringa dig eller?"...
Etiketter: mors dag, appelquist, morgon, jobb, ledig, ekorrar
Min ekonomiska situation i Nicaragua
Skrivet: 2011-05-29, klockan 13:33:55Idag när jag kollade mitt bankkonto så fick jag se att jag hade fått lön, semesterlönen! =) Det var inte igår kan jag säga! Sista lönen fick jag i januari och sedan dess lever jag på mina besparingar som jag jobbade ihop året innan jag åkte hit. (Nej alla insamlade pengar i föreningen går oavkortat till arbetet för gatubarn och ska inte betala för mitt uppehälle etc), så var det sagt också.
Jag har räknat lite och jag följer min ekonomiska plan ganska bra. Nu när jag fått lite koll på vilka utgifter man har här så vet jag att min budget kommer att hålla finfint =) Men det är lite tråkigt att inte få in en lön varje månad. Att ständigt se kontot bli mindre och mindre för varje vecka som går.
Jag funderar på om jag ska börja exportera lite smått härifrån Centralamerika och Nicaragua. Det finns väldigt mycket vackra hantverk i trä, örhängen, halsband och armband som jag tror skulle sälja bra i Sverige, det kommer ett inlägg med om det snart. Jag hjälper redan ett företag som importerar hängmattor och säljer i Sverige, kanske är ditt företag också intresserad av produkter härifrån?
Etiketter: gatubarn, patrik appelquist, nicaragua, centralamerika, exportera, hantverk, örhängen, halsband
Jag har räknat lite och jag följer min ekonomiska plan ganska bra. Nu när jag fått lite koll på vilka utgifter man har här så vet jag att min budget kommer att hålla finfint =) Men det är lite tråkigt att inte få in en lön varje månad. Att ständigt se kontot bli mindre och mindre för varje vecka som går.
Jag funderar på om jag ska börja exportera lite smått härifrån Centralamerika och Nicaragua. Det finns väldigt mycket vackra hantverk i trä, örhängen, halsband och armband som jag tror skulle sälja bra i Sverige, det kommer ett inlägg med om det snart. Jag hjälper redan ett företag som importerar hängmattor och säljer i Sverige, kanske är ditt företag också intresserad av produkter härifrån?
Etiketter: gatubarn, patrik appelquist, nicaragua, centralamerika, exportera, hantverk, örhängen, halsband
Bjuda in lokala förmågor till organisationen
Skrivet: 2011-05-27, klockan 12:57:00Ibland går vi runt på soptippen och gör reklam för organisationen och vad VI gör. Vi går från "hus" till hus och berättar om mjölkprogrammet, att vi lär ut engelska, datakunskap och att vi spelar fotboll etc etc.
Men så idag slog det mig. Varför frågar vi inte människorna på soptippen vad dom är bra på? Vad dom kan hjälpa organisationen med? Säkerligen finns det folk där inne med jättefina kunskaper inom områden som vi aldrig annars tänkt på och jag tror att det skulle vara ett bra sätt att bygga ännu starkare band mellan organisation och människor.
Jag tänker mig att det finns gamla människor som inte jobbar som säkerligen har tid över och har skittråkigt om dagarna. Kanske kan dom berätta historier från back in the days, spela gitarr eller dylikt. Hmm...
Vad tror du?
Men så idag slog det mig. Varför frågar vi inte människorna på soptippen vad dom är bra på? Vad dom kan hjälpa organisationen med? Säkerligen finns det folk där inne med jättefina kunskaper inom områden som vi aldrig annars tänkt på och jag tror att det skulle vara ett bra sätt att bygga ännu starkare band mellan organisation och människor.
Jag tänker mig att det finns gamla människor som inte jobbar som säkerligen har tid över och har skittråkigt om dagarna. Kanske kan dom berätta historier från back in the days, spela gitarr eller dylikt. Hmm...
Vad tror du?
Lägesrapport och hälsning till Sverige
Skrivet: 2011-05-27, klockan 05:14:18Ett kärt återseende och irriterande svartsjuka
Skrivet: 2011-05-27, klockan 01:23:59Idag hade vi ännu en mycket trevlig dag med barnen på soptippen. Jag och min kollega Yader språkade lite om La Churecas (soptippens) framtid och hur regeringen här i Nicaragua ska få bukt med problemet med just avfallshanteringen.
Jag finner det otroligt svårt att förstå. Att få någon tydlig bild över situationen här. Det är så många organisationer och människor inblandade och situationen är så långt ifrån Sverige som det möjligtvis går att komma. Jag får nog ägna detta ett helt eget inlägg, med risk för att det blir ett långt sådant också...
Idag kom killen som jag lärde spela schack förut. Som du minns blev han plötsligt tvungen att börja jobba, vid ca 11 års ålder. Han slutade då helt att komma och jag har bara träffat honom en gång sedan dess. Men idag kom han och vi plockade sedvanligt fram schackspelet och satte igång. Jag hade tur och vann dom två första partierna på ofrivillig shackmatt medans han vann fair and square den tredje rundan =)
Det va härligt att se honom igen. Han är riktigt smart och lär sig jättefort. Som vanligt var jag intresserad över hur det va med honom och hans familj och som vanligt svarade han bara i största enkelhet, han vill nog helst inte prata om det helt enkelt. Det är synd, jag tror att han har mycket att bära på inombords...
Det är nästan läskigt att se hur dåligt utvecklade vissa barn här är. Han skulle kunna bli vad som helst om han gick i skolan och fick lära sig att läsa och skriva. Jag blir nästan förbannad när jag tänker på det! Jävla föräldrar, skaffa er ett jävla jobb och låt barnen gå i skolan och få en egen framtid!
Idag hade jag även problem med två flickor. Dom är systrar. Tretton och 11 år gamla ungefär. Det funkade bra hela dagen tills lilla Vanessa kom, en jättesöt liten flicka på kanske 5-6 år. Då blev dom som svartsjuka och började retas. Vanessa satt i mitt knä och dom andra två flickorna frågade om det va min flickvän och började sedan fnissa ikapp. Jag ignorerade dom bara och kramade om Vanessa och sa att hon är min lilla kompis.
När vi va på väg hem så följde systrarna oss på vägen en bit, den yngre av dom två kastade då en bit mango på mig. Efter att ha sagt till henne två gånger så kastade hon en stor bit mango på min arm och nu blev jag riktigt irriterad. Hon skrattade och försökte springa därifrån, men jag tog tag i henne och tvingade henne att åtminstone lyssna på mig. Hennes mun skrattade men hennes ögon berättade att hon blev påtagligt berörd av min reaktion.
Det är jobbigt att sätta ner foten ibland. Särskilt på ett sånt här ställe där jag vet hur barnen blir behandlade dagarna i ända. Jag hoppas att mitt sätt att tackla situationen fungerade bra och att hon nu vet vart jag står och hur jag kan reagera om hon går över gränsen igen.
Etiketter: svartsjuka, gatubarn, appelquist, återseende, soptipp, schack
Jag finner det otroligt svårt att förstå. Att få någon tydlig bild över situationen här. Det är så många organisationer och människor inblandade och situationen är så långt ifrån Sverige som det möjligtvis går att komma. Jag får nog ägna detta ett helt eget inlägg, med risk för att det blir ett långt sådant också...
Idag kom killen som jag lärde spela schack förut. Som du minns blev han plötsligt tvungen att börja jobba, vid ca 11 års ålder. Han slutade då helt att komma och jag har bara träffat honom en gång sedan dess. Men idag kom han och vi plockade sedvanligt fram schackspelet och satte igång. Jag hade tur och vann dom två första partierna på ofrivillig shackmatt medans han vann fair and square den tredje rundan =)
Två knattar lirar schack
Det va härligt att se honom igen. Han är riktigt smart och lär sig jättefort. Som vanligt var jag intresserad över hur det va med honom och hans familj och som vanligt svarade han bara i största enkelhet, han vill nog helst inte prata om det helt enkelt. Det är synd, jag tror att han har mycket att bära på inombords...
Det är nästan läskigt att se hur dåligt utvecklade vissa barn här är. Han skulle kunna bli vad som helst om han gick i skolan och fick lära sig att läsa och skriva. Jag blir nästan förbannad när jag tänker på det! Jävla föräldrar, skaffa er ett jävla jobb och låt barnen gå i skolan och få en egen framtid!
Idag hade jag även problem med två flickor. Dom är systrar. Tretton och 11 år gamla ungefär. Det funkade bra hela dagen tills lilla Vanessa kom, en jättesöt liten flicka på kanske 5-6 år. Då blev dom som svartsjuka och började retas. Vanessa satt i mitt knä och dom andra två flickorna frågade om det va min flickvän och började sedan fnissa ikapp. Jag ignorerade dom bara och kramade om Vanessa och sa att hon är min lilla kompis.
När vi va på väg hem så följde systrarna oss på vägen en bit, den yngre av dom två kastade då en bit mango på mig. Efter att ha sagt till henne två gånger så kastade hon en stor bit mango på min arm och nu blev jag riktigt irriterad. Hon skrattade och försökte springa därifrån, men jag tog tag i henne och tvingade henne att åtminstone lyssna på mig. Hennes mun skrattade men hennes ögon berättade att hon blev påtagligt berörd av min reaktion.
Det är jobbigt att sätta ner foten ibland. Särskilt på ett sånt här ställe där jag vet hur barnen blir behandlade dagarna i ända. Jag hoppas att mitt sätt att tackla situationen fungerade bra och att hon nu vet vart jag står och hur jag kan reagera om hon går över gränsen igen.
Etiketter: svartsjuka, gatubarn, appelquist, återseende, soptipp, schack
Att fylla 13 år på en soptipp
Skrivet: 2011-05-24, klockan 22:33:03Hola amigos, he tenido un dia de puta madre hoy! Los niños estaban tan lindos y portaron bien tambien. A vezes me encanta mi trabajo =)
Hej kompis, idag har jag haft en underbar dag med barnen. Precis när vi kom på plats så passerade brödmannen. Han säljer ett mjukt, saftigt bröd som är gjort på majs, redigt gott! Jag köpte 3 stycken för 20 cordobas och blev återigen skyldig honom en peso =)
Innan knattarna kommer så brukar vi hinna ha en morgonfika men idag va två flickor väldigt tidiga. När vi satt där och pratade så visade det sig att det va ena flickans födelsedag. Mina kollegor frågade varför hon inte badat dagen till ära, jag frågade om hon fått några presenter. Hon hade varken badat eller fått några presenter. Dock skulle dom nog sjunga för henne i skolan senare idag trodde hon. När vi satt där och åt så tyckte jag så fruktansvärt synd om henne. Hon fyllde 13 år. Jag tog fram mitt paket med chokladkakor som jag hade tagit med mig, gav det till henne och sa grattis på födelsedagen. Hon klämde min hand, log och sa tack. Jag började fundera på vad jag fick när jag fyllde 13...
Hon är en bra tjej, och givmild. Även fast hon bara fick ett paket kakor i födelsedagspresent så tvekade hon aldrig att dela med sig när hennes kompis och en kollega frågade om dom fick smaka.
På morgonen smög vi iväg till ett mangoträd. Jag och en av flickorna klättrade upp och plockade ner ca 20 stenhårda mangosar. Vi skulle göra mangosallad =) Haha ja du läste rätt. Igår fick jag smaka en liten bit av salladen dom hade gjort och jag älskade det! Därför ville dom göra en ny idag, en som jag också fick äta =) Dock undrar jag om det är så bra att äta mangos som växer och får sin näring från vatten som rinner genom en soptipp... =S
För att göra mangosallad använder man omogna mangos. Dom är små, gröna och stenhårda. Man skalar och plockar ur kärnan för att sedan strimla själva köttet i små bitar. Sen läggar man bitarna i en skål och tillsätter vinäger och salt och voilá!
Amerikanarna kom precis när vi plockat ner våra frukter. Jag blev tvungen att smyga iväg för att ha lektion och Carina och hennes lillasyster hade lagom gjort klart salladen när lektionen va slut. Då plockade vi fram schackspelet, spelade schack och mumsade mangosallad =)
Etiketter: födelsedag, soptipp, mangoträd, mangosallad, soptipp, gatubarn, kakor
Hej kompis, idag har jag haft en underbar dag med barnen. Precis när vi kom på plats så passerade brödmannen. Han säljer ett mjukt, saftigt bröd som är gjort på majs, redigt gott! Jag köpte 3 stycken för 20 cordobas och blev återigen skyldig honom en peso =)
Innan knattarna kommer så brukar vi hinna ha en morgonfika men idag va två flickor väldigt tidiga. När vi satt där och pratade så visade det sig att det va ena flickans födelsedag. Mina kollegor frågade varför hon inte badat dagen till ära, jag frågade om hon fått några presenter. Hon hade varken badat eller fått några presenter. Dock skulle dom nog sjunga för henne i skolan senare idag trodde hon. När vi satt där och åt så tyckte jag så fruktansvärt synd om henne. Hon fyllde 13 år. Jag tog fram mitt paket med chokladkakor som jag hade tagit med mig, gav det till henne och sa grattis på födelsedagen. Hon klämde min hand, log och sa tack. Jag började fundera på vad jag fick när jag fyllde 13...
Hon är en bra tjej, och givmild. Även fast hon bara fick ett paket kakor i födelsedagspresent så tvekade hon aldrig att dela med sig när hennes kompis och en kollega frågade om dom fick smaka.
På morgonen smög vi iväg till ett mangoträd. Jag och en av flickorna klättrade upp och plockade ner ca 20 stenhårda mangosar. Vi skulle göra mangosallad =) Haha ja du läste rätt. Igår fick jag smaka en liten bit av salladen dom hade gjort och jag älskade det! Därför ville dom göra en ny idag, en som jag också fick äta =) Dock undrar jag om det är så bra att äta mangos som växer och får sin näring från vatten som rinner genom en soptipp... =S
För att göra mangosallad använder man omogna mangos. Dom är små, gröna och stenhårda. Man skalar och plockar ur kärnan för att sedan strimla själva köttet i små bitar. Sen läggar man bitarna i en skål och tillsätter vinäger och salt och voilá!
Amerikanarna kom precis när vi plockat ner våra frukter. Jag blev tvungen att smyga iväg för att ha lektion och Carina och hennes lillasyster hade lagom gjort klart salladen när lektionen va slut. Då plockade vi fram schackspelet, spelade schack och mumsade mangosallad =)
Etiketter: födelsedag, soptipp, mangoträd, mangosallad, soptipp, gatubarn, kakor
Engelskalektion med unga män
Skrivet: 2011-05-24, klockan 22:14:48I veckan fick jag äntligen med Franklin på engelskalektionen. Han är smart och en riktigt bra kille. Du kanske minns att han först ville han att bara jag skulle lära honom men att jag tillslut fick honom att gå med på att Matt skulle vara med, eftersom han kan språket innan och utan.
Dessutom fick vi med Milton, en annan jättetrevlig kille på ca 15 år. Så jag, Matt, Milton och Franklin satt ihop i nästan en timme och läste engelska. För att göra det intressant och roligt för dessa hormonstinna unghingstarna så valde vi att börja med några enkla fraser som man har användning av om man ska flörta med en tjej ;) Det blev många goa skratt när jag spelade tjej och en av killarna skulle försöka ragga på mig =P
Grabbarna älskar musik, därför tänker jag ta med en engelsk låt som dom gillar och översätta den till spanska. Jag tror att det kan va ett bra och roligt sätt att lära sig.
Hoppas dock att det inte blir som när jag lärde mig spanska, att alla spanska låtar blev lite sämre än tidigare. Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så smörigt och sliskigt som det är. 90% av alla spanska låtar använder orden kärlek, hjärta, himlen, ögon, läppar och månen.
Etiketter: engelska, la chureca, lektion, spanska, kärlek, musik
Matt, engelskaläraren från USA
Dessutom fick vi med Milton, en annan jättetrevlig kille på ca 15 år. Så jag, Matt, Milton och Franklin satt ihop i nästan en timme och läste engelska. För att göra det intressant och roligt för dessa hormonstinna unghingstarna så valde vi att börja med några enkla fraser som man har användning av om man ska flörta med en tjej ;) Det blev många goa skratt när jag spelade tjej och en av killarna skulle försöka ragga på mig =P
Milton och Franklin
Grabbarna älskar musik, därför tänker jag ta med en engelsk låt som dom gillar och översätta den till spanska. Jag tror att det kan va ett bra och roligt sätt att lära sig.
Hoppas dock att det inte blir som när jag lärde mig spanska, att alla spanska låtar blev lite sämre än tidigare. Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så smörigt och sliskigt som det är. 90% av alla spanska låtar använder orden kärlek, hjärta, himlen, ögon, läppar och månen.
Etiketter: engelska, la chureca, lektion, spanska, kärlek, musik
Njurslag mitt på blanka dagen
Skrivet: 2011-05-24, klockan 21:43:18Jag står och väntar på min kollega Suyen, hon räcker över en bok till mig och plötsligt smäller det. Bam! En knytnäve träffar mig i magen, eller snarare lite på sniskan, vid njuren. Det var inget hårt slag men den klockrena träffen fick mig att vilja lägga mig på golvet och be till gud och hans heliga mormor!
Men jag valde att hålla god min, bet ihop ordentligt och gillade läget. Jag ville inte visa den lilla flickan som slog mig att hon kunde få mig så lätt ur spel =) Jag fick dock säga till ordentligt att jag inte gillar att skojslåss och även om jag hade velat så hade jag inte kunnat just då. Men, "det går över innan jag gifter mig" som min gamla fotbollstränare i KFF skulle ha sagt...
Livet på soptippen i Managua fortsätter. Lite hårdare, lite smutsigare...
Etiketter: njurslag, gatubarn, soptipp, managua, nicaragua, appelquist
Men jag valde att hålla god min, bet ihop ordentligt och gillade läget. Jag ville inte visa den lilla flickan som slog mig att hon kunde få mig så lätt ur spel =) Jag fick dock säga till ordentligt att jag inte gillar att skojslåss och även om jag hade velat så hade jag inte kunnat just då. Men, "det går över innan jag gifter mig" som min gamla fotbollstränare i KFF skulle ha sagt...
Livet på soptippen i Managua fortsätter. Lite hårdare, lite smutsigare...
Etiketter: njurslag, gatubarn, soptipp, managua, nicaragua, appelquist
En dag med design för utveckling i framtiden
Skrivet: 2011-05-22, klockan 23:37:33Hallå eller! Idag har jag nästan bara designat i photoshop. Det är till projektet jag planerar för unga män på soptippen och nu ska jag få fram en produkt, skicka den till Sverige och få den testad, visad, kommenterad och förhoppningsvis såld!
Allt känns så jäkla spännande just nu. Det känns bra och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med själva idén och konceptet som kommit fram ur allt tänkande, ritande och mindstormande. Jag är stöttad av Coompanion och jag har en mentor på g! =) En mentor som är i samma branch och som har gjort i princip det som jag vill göra.
Nu skulle jag bara vilja att Björn Söderberg på Watabaran tar och svarar på mitt email så att vi kan få igång en diskussion om hur det är att driva företag i ett fattigt land också.
Etiketter: photoshop, design, mentor, watabarn, björn söderberg
Allt känns så jäkla spännande just nu. Det känns bra och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med själva idén och konceptet som kommit fram ur allt tänkande, ritande och mindstormande. Jag är stöttad av Coompanion och jag har en mentor på g! =) En mentor som är i samma branch och som har gjort i princip det som jag vill göra.
Nu skulle jag bara vilja att Björn Söderberg på Watabaran tar och svarar på mitt email så att vi kan få igång en diskussion om hur det är att driva företag i ett fattigt land också.
Etiketter: photoshop, design, mentor, watabarn, björn söderberg
Fotboll och bebispassning
Skrivet: 2011-05-20, klockan 02:31:35Idag står luften still. Trycket är högt och det känns som att det ska börja regna när som helst. Några styrde upp en fotbollsmatch på grusplanen utanför Juntos Contigo. Då jag sprang mig dyngblöt igår så ville jag hålla mig lite torr för en gångs skull. Därför valde jag att vara bebispassare istället, medans mamman spelade =)
Barnhem och engelskalektion
Skrivet: 2011-05-18, klockan 06:18:27Idag hade jag en känslomässigt stormig dag på soptippen. Jag fick veta att lillkillen som kallar mig för pappa kanske ska tas om hand om och bli satt på ett barnhem. Det är en av de amerikanska organisationerna som nu kommer att utreda hans fall och som jag förstod det kan det gå fort i svängarna. Mamman eller pappan behöver i princip bara godkänna att han bli omhändertagen och vips så är saken biff.
På ett sätt skulle det vara bra för honom. Jag tror inte att hans mamma finns där särskilt mycket för honom, som jag förstått så lämnade hon honom när han va 1.5 år ungefär och jag vet att hans pappa jobbar jättemycket. Han bor och umgås med sina kusiner och mormor. Han verkar ha problem med hälsan också. Hans näsa rinner alltid. Han har ofta utslag i huvudet och nu sista veckan har han haft små röda prickar över hela bröstet.
Annars är han världens goaste lilla grabb. Med stora bruna ögon och ett leende som kan få vilket hjärta som helst att börja blöda. Han är livlig, glad, nyfiken och busig. Han förtjänar en jättebra familj och att bli överöst med kärlek. Jag hoppas detta går bra...
Matt, en av killarna som kommer för att lära ut engelska satt ensam idag. Hans student kom inte idag heller. Jag berättade för honom om dom unga grabbarna som hänger hos oss och om killen som bad mig lära honom engelska. Vi kom överens om att vi ska försöka få med dom allihopa på engelskaundervisning.
Jag haffade killen som tidigare visat intresse och förklarade att jag har en plan för honom. Att jag tror på honom och att vi vill lära honom engelska med start nästa tisdag. Han nickade snällt och gick med på vår deal. Jag hoppas att han inte skiter i detta nu. Att lära sig engelska är en enorm fördel när du söker jobb här, det kan till och med vara en väg ut från soptippen. Frågan är, vill man egentligen ut och bort härifrån...?
Etiketter: appelquist, gatubarn, managua, nicaragua, barnhem, engelska
På ett sätt skulle det vara bra för honom. Jag tror inte att hans mamma finns där särskilt mycket för honom, som jag förstått så lämnade hon honom när han va 1.5 år ungefär och jag vet att hans pappa jobbar jättemycket. Han bor och umgås med sina kusiner och mormor. Han verkar ha problem med hälsan också. Hans näsa rinner alltid. Han har ofta utslag i huvudet och nu sista veckan har han haft små röda prickar över hela bröstet.
Annars är han världens goaste lilla grabb. Med stora bruna ögon och ett leende som kan få vilket hjärta som helst att börja blöda. Han är livlig, glad, nyfiken och busig. Han förtjänar en jättebra familj och att bli överöst med kärlek. Jag hoppas detta går bra...
Matt, en av killarna som kommer för att lära ut engelska satt ensam idag. Hans student kom inte idag heller. Jag berättade för honom om dom unga grabbarna som hänger hos oss och om killen som bad mig lära honom engelska. Vi kom överens om att vi ska försöka få med dom allihopa på engelskaundervisning.
Jag haffade killen som tidigare visat intresse och förklarade att jag har en plan för honom. Att jag tror på honom och att vi vill lära honom engelska med start nästa tisdag. Han nickade snällt och gick med på vår deal. Jag hoppas att han inte skiter i detta nu. Att lära sig engelska är en enorm fördel när du söker jobb här, det kan till och med vara en väg ut från soptippen. Frågan är, vill man egentligen ut och bort härifrån...?
Etiketter: appelquist, gatubarn, managua, nicaragua, barnhem, engelska
Hockey-VM på ett internetcafé i Nicaragua
Skrivet: 2011-05-16, klockan 07:34:10Att vara svenne i Nicaragua är inte alltid så jävla roligt. Särskilt inte under hockey-vm-tider! Internet hemma va för långsamt för att streama från viasat. Jag hittade några andra länkar som streamade men med 50kb/s hackade det ganska friskt. Lite mer än mitt tålamod orkade med.
Jag letade upp ett internetcafé. En uteliggare som jag tidigare skänkt några pesos till gjorde mig en gentjänst och berättade vart det skulle finnas ett söndagsöppet café. Och mycket riktigt, det var det. Jag fick provsurfa för att se om uppkopplingen va tillräcklig, och det såg så ut. Jag och caféägaren tjötade en stund om ditt och datt, jag blev bjuden på öl. Klockan va halv 11 och jag blev kalle kanon på en gång, frukost hade jag ju inte ätit än.
Men det va fortfarande en timme kvar till match. Jag tackade för ölen och sprang hem och käkade lunch, packade ner lite kakor och dricka i en påse och gick tillbaks. Well matchen flöt ju på ganska bra måste jag säga. Trots att första perioden kommenterades på poländska och andra perioden på ryska.
Jag är stolt över grabbarna i landslaget. Vi är näst bäst i världen i hockey ändå, well played, nästa gång tar vi dom!
Efter matchen stannade jag kvar och tjötade med mannen på internetcafét. Han var väldigt intresserad av Sverige, av nudistbad, porr och prostituerade kvinnor. Han var fruktansvärt öppen och drog sig inte för att fråga om jag gillar porr eller om jag vart med en prostituerad.
Jag hade svårt att avgöra om varningsklockorna ringde för fullt eller om han bara var ovanligt öppen och pratglad. Nåväl jag pyntade 30 peso (10kr) för tre timmars hockeysurf och två öl, det min vän är ett bra pris!
Annars blev det en lugn söndag, jag längtar verkligen tillbaks till simbassängen igen! Imorgon ska jag träffa knattarn på soptippen. Jag tror att någon av dom små rackarna har smittat mig med hosta, hoppas det går över imorgon. Gör det inte det får jag la köpa kuckelimuckmedicin!
Etiketter: managua, hockey-vm, internetcafe, nicaragua
Jag letade upp ett internetcafé. En uteliggare som jag tidigare skänkt några pesos till gjorde mig en gentjänst och berättade vart det skulle finnas ett söndagsöppet café. Och mycket riktigt, det var det. Jag fick provsurfa för att se om uppkopplingen va tillräcklig, och det såg så ut. Jag och caféägaren tjötade en stund om ditt och datt, jag blev bjuden på öl. Klockan va halv 11 och jag blev kalle kanon på en gång, frukost hade jag ju inte ätit än.
Men det va fortfarande en timme kvar till match. Jag tackade för ölen och sprang hem och käkade lunch, packade ner lite kakor och dricka i en påse och gick tillbaks. Well matchen flöt ju på ganska bra måste jag säga. Trots att första perioden kommenterades på poländska och andra perioden på ryska.
Jag är stolt över grabbarna i landslaget. Vi är näst bäst i världen i hockey ändå, well played, nästa gång tar vi dom!
Efter matchen stannade jag kvar och tjötade med mannen på internetcafét. Han var väldigt intresserad av Sverige, av nudistbad, porr och prostituerade kvinnor. Han var fruktansvärt öppen och drog sig inte för att fråga om jag gillar porr eller om jag vart med en prostituerad.
Jag hade svårt att avgöra om varningsklockorna ringde för fullt eller om han bara var ovanligt öppen och pratglad. Nåväl jag pyntade 30 peso (10kr) för tre timmars hockeysurf och två öl, det min vän är ett bra pris!
Annars blev det en lugn söndag, jag längtar verkligen tillbaks till simbassängen igen! Imorgon ska jag träffa knattarn på soptippen. Jag tror att någon av dom små rackarna har smittat mig med hosta, hoppas det går över imorgon. Gör det inte det får jag la köpa kuckelimuckmedicin!
Etiketter: managua, hockey-vm, internetcafe, nicaragua
Lördagsröj
Skrivet: 2011-05-15, klockan 10:17:00Du vet när man har en sån där dag, det är lördag, man liksom känner att man borde gå ut, träffa lite folk. Men man har fan ingen lust. Man velar fram och tillbaks och man kan fan inte bestämma sig. Tillslut tar man sig i kragen, byter tröja, på med parfymen och drar ut ändå. Och jävlar vilken kväll det blir sen då.
Några blivande vänner som jag träffade i San Juan Del Sur förra veckan va nu i Managua. En fransos och en Nica-tjej. Dom va på Matrix och ville att jag skulle komma. Jag hade aldrig vart där tidigare så jag tänkte att det kan om inte annat va skoj att se hur det ser ut där inne. 100 cordobas för att komma in, sen pyntar man 10 cordobas per öl/shot fram till klockan 01:00 tror jag bestämt, billigt!
Riktigt jävla bra musik spelade dom också, hiphop, reggaeton, salsa etc. Lagom mycket folk. Vi var 5 personer i sällskapet och vi hade det riktigt trevligt, buena honda, som man säger här. Fransosen hade lyckats lärt sig hyffsad spanska på ca 4 veckor i Latinamerika och han va en riktig hygglig prick som njuter av livet och allt som det erbjuder.
Vi dansade fram till 04:30 ungefär, då började dom sopa golven så då fick vi snällt gå. Det blir fler besök på den klubben i framtiden, det är ett som är säkert!
Etiketter: matrix, managua, fest, klubb, disco, dans, musik, latino
Några blivande vänner som jag träffade i San Juan Del Sur förra veckan va nu i Managua. En fransos och en Nica-tjej. Dom va på Matrix och ville att jag skulle komma. Jag hade aldrig vart där tidigare så jag tänkte att det kan om inte annat va skoj att se hur det ser ut där inne. 100 cordobas för att komma in, sen pyntar man 10 cordobas per öl/shot fram till klockan 01:00 tror jag bestämt, billigt!
Riktigt jävla bra musik spelade dom också, hiphop, reggaeton, salsa etc. Lagom mycket folk. Vi var 5 personer i sällskapet och vi hade det riktigt trevligt, buena honda, som man säger här. Fransosen hade lyckats lärt sig hyffsad spanska på ca 4 veckor i Latinamerika och han va en riktig hygglig prick som njuter av livet och allt som det erbjuder.
Vi dansade fram till 04:30 ungefär, då började dom sopa golven så då fick vi snällt gå. Det blir fler besök på den klubben i framtiden, det är ett som är säkert!
Etiketter: matrix, managua, fest, klubb, disco, dans, musik, latino
Lacrosse på soptippen
Skrivet: 2011-05-14, klockan 00:04:20I en av våra containrar har vi lite allt möjligt för att underhålla och utbilda barnen. Något som jag finner väldigt skojigt är Lacrosse racketerna som vi har =) Vi styrde upp en liten turnering där vinnaren fick stå kvar. Gissa om en av pojkarna blev nöjd när han slog mig!
Faktum är att amerikanarna har Lacrosseträning två eller tre gånger i veckan på soptippen med barnen på skolan där. Jag har nu bjudit in mig själv till det nästa vecka, på onsdag tror jag vi sa =) Ska bli riktigt skoj att se hur det går till!
Faktum är att amerikanarna har Lacrosseträning två eller tre gånger i veckan på soptippen med barnen på skolan där. Jag har nu bjudit in mig själv till det nästa vecka, på onsdag tror jag vi sa =) Ska bli riktigt skoj att se hur det går till!
Simning och kokosnötter
Skrivet: 2011-05-11, klockan 12:03:00Blodcentral, polis, krock och stulna glasögon
Skrivet: 2011-05-11, klockan 05:56:47En rejäl dag på soptippen idag mina vänner. Vi började skitbra med lite hantverk, väskor stod på temat idag. Jättefina blev dom också =) Ungarna går verkligen igång på att hålla på med händerna och "pyssla" =) Det är skoj att se även den mest energiladdade ungtuppen sitta och sy sig en rosa plastväska ;)
Runt 10 snåret kom gringosarna, en grupp från USA som håller i engelskalektioner. När dom va klara så skulle dom dra till blodcentralen och lämna blod. En liten flicka som bor här på soptippen lider av leukemi och en annan blodsjukdom och behöver därför en ganska stor mängd blod då och då. Här funkar de tydligen så att du kan bestämma vem som ska få ditt blod, om du vill. Och det har dom gjort.
Jag har givit blod i Sverige i ca ett år och tänkte att detta är ett underbart tillfälle att fortsätta med detta. Dock hade jag inte legitimationen med mig så jag får vänta till nästa gång. Känns otroligt att veta att mitt blod, mitt egna blod kommer att gå direkt till henne och hjälpa henne bekämpa sjukdomen.
På väg hem (tillbaks till soptippen) så blev vi stoppade av snuten. En surig man som menade att vi kört mot enkelriktat och ville ha 400 cordobas. Vi drog hela storyn om flickan och om vad vi gjort men det lät väl för bra för att vara sant, han bara skrattade och viftade med boten. Han ringde dock sin överordnade som kom, en kvinna. Hon viskade några ord i hans öra, bad sedan om förarens körkort, som han givetvis inte hade med sig! Sen sa hon åt oss att åka, utan böter! =) Ibland går det bra...
På väg hem (till huset) i taxin sen så bevittnade jag hela tre krockar i trafiken! Jag är så jävla sugen på att skaffa mig en motorcykel här. Så att man kan ta sig runt vart man vill när man vill, frihet liksom. Dom kostar ca 400-1200 dollar ungefär, beroende på märke. Dock är olycksstatistiken en otrevlig läsning i tidningen här, vi får se...
Sen försvann mina solglasögon idag också. Jag va dum som inte tog med mig dom när jag åkte till blodcentralen. Förmodligen någon av knattarna som lagt vantarna på dom. Men en redig skopa tur kan dom komma fram imorgon, men jag tvivlar på det! =P
Etiketter: gatubarn, la chureca, blodcentral, polis, krock, solglasögon, nicaragua
Runt 10 snåret kom gringosarna, en grupp från USA som håller i engelskalektioner. När dom va klara så skulle dom dra till blodcentralen och lämna blod. En liten flicka som bor här på soptippen lider av leukemi och en annan blodsjukdom och behöver därför en ganska stor mängd blod då och då. Här funkar de tydligen så att du kan bestämma vem som ska få ditt blod, om du vill. Och det har dom gjort.
Jag har givit blod i Sverige i ca ett år och tänkte att detta är ett underbart tillfälle att fortsätta med detta. Dock hade jag inte legitimationen med mig så jag får vänta till nästa gång. Känns otroligt att veta att mitt blod, mitt egna blod kommer att gå direkt till henne och hjälpa henne bekämpa sjukdomen.
På väg hem (tillbaks till soptippen) så blev vi stoppade av snuten. En surig man som menade att vi kört mot enkelriktat och ville ha 400 cordobas. Vi drog hela storyn om flickan och om vad vi gjort men det lät väl för bra för att vara sant, han bara skrattade och viftade med boten. Han ringde dock sin överordnade som kom, en kvinna. Hon viskade några ord i hans öra, bad sedan om förarens körkort, som han givetvis inte hade med sig! Sen sa hon åt oss att åka, utan böter! =) Ibland går det bra...
På väg hem (till huset) i taxin sen så bevittnade jag hela tre krockar i trafiken! Jag är så jävla sugen på att skaffa mig en motorcykel här. Så att man kan ta sig runt vart man vill när man vill, frihet liksom. Dom kostar ca 400-1200 dollar ungefär, beroende på märke. Dock är olycksstatistiken en otrevlig läsning i tidningen här, vi får se...
Sen försvann mina solglasögon idag också. Jag va dum som inte tog med mig dom när jag åkte till blodcentralen. Förmodligen någon av knattarna som lagt vantarna på dom. Men en redig skopa tur kan dom komma fram imorgon, men jag tvivlar på det! =P
Etiketter: gatubarn, la chureca, blodcentral, polis, krock, solglasögon, nicaragua
Zombiemåndag i Managua
Skrivet: 2011-05-10, klockan 11:32:00Rackarns så skevt mitt dygn har blivit. Det började redan i onsdags förra veckan när jag kom hem från jobbet. Helt förstörd somnade jag klockan 3 på eftermiddagen och sov nästan 4 timmar. Denna tidsfördröjning fick jag aldrig riktigt bukt med under helgen och resulterade i en sömnlös natt söndag-måndag.
Men det gick fint att jobba ändå, barnen ger mig energi och sen tar dom den =) Dock spelade jag alldeles för mycket fotboll för mitt eget bästa. Jag fattar inte varför jag alltid svettas mest när vi spelar!? Och sen är jag svettig resten av dagen, det liksom släpper aldrig!
Nåväl, denna vecka kommer bli intressant jag ska designa klart en folder till en organisation och göra en provkollektion till ett av projekten jag planerar. Inshallah!
Idag åkte förresten Berit, min hyresvärd, till Sverige =) Hon blir borta nästan en månad så jag och Flor får underhålla varandra bäst vi kan. Vi planerar en riktig brakfest ;)
Etiketter: nicaragua, patrik appelquist, zombie, managua, provkollektion
Men det gick fint att jobba ändå, barnen ger mig energi och sen tar dom den =) Dock spelade jag alldeles för mycket fotboll för mitt eget bästa. Jag fattar inte varför jag alltid svettas mest när vi spelar!? Och sen är jag svettig resten av dagen, det liksom släpper aldrig!
Patrik Zombie Appelquist
Nåväl, denna vecka kommer bli intressant jag ska designa klart en folder till en organisation och göra en provkollektion till ett av projekten jag planerar. Inshallah!
Idag åkte förresten Berit, min hyresvärd, till Sverige =) Hon blir borta nästan en månad så jag och Flor får underhålla varandra bäst vi kan. Vi planerar en riktig brakfest ;)
Etiketter: nicaragua, patrik appelquist, zombie, managua, provkollektion
Fast and the furious five...thousand
Skrivet: 2011-05-09, klockan 12:04:00I fredags gick jag på bio, själv. Det va trevligt faktiskt. Sjukt mycket folk som ville se samma rulle som mig. Riktigt skoj att hela salongen va fullsatt, en helt annan stämning då! Något som biografen i Köping borde jobba för att göra oftare, fylla salongen alltså...
Och jag måste säga att filmen är helt klart sevärd! Den är snyggt gjord med vyer över Rio de janeiro, cool som vanligt med alla grymma bilar och muskler, rappa roliga kommentarer och har en bättre story än dom tidigare 4 filmerna. Nej jag måste säga att jag blev mäkta imponerad av en film som är nummer 5 i ordningen...
Jag beställde combo 3, en varm korv med bröd, nachos med smält ost och en stor cola, smutt!
När jag sen skulle hem så ville taxigubben har oförskämt mycket betalt. 80 cordobas, fan jag bor ju ett par stenkast därifrån bara. Jag vägrade. Jag körde den där "stå kvar tyst och titta"-metoden. Tillslut kom det ett par tjejer som skulle någonstans och då ropade han på mig och sa att jag fick åka med för 50 cordobas, precis som jag ville. Annars tycker jag att det bara blir billigare och billigare att åka taxi, kanske har det att göra med att min spanska blir bättre och bättre så att jag kanske lyckas lura en och annan att man kanske har rötter här eller dylikt, no sé! =)
Etiketter: fast five, filmtips, managua, bio, taxi, pris
Och jag måste säga att filmen är helt klart sevärd! Den är snyggt gjord med vyer över Rio de janeiro, cool som vanligt med alla grymma bilar och muskler, rappa roliga kommentarer och har en bättre story än dom tidigare 4 filmerna. Nej jag måste säga att jag blev mäkta imponerad av en film som är nummer 5 i ordningen...
Jag beställde combo 3, en varm korv med bröd, nachos med smält ost och en stor cola, smutt!
När jag sen skulle hem så ville taxigubben har oförskämt mycket betalt. 80 cordobas, fan jag bor ju ett par stenkast därifrån bara. Jag vägrade. Jag körde den där "stå kvar tyst och titta"-metoden. Tillslut kom det ett par tjejer som skulle någonstans och då ropade han på mig och sa att jag fick åka med för 50 cordobas, precis som jag ville. Annars tycker jag att det bara blir billigare och billigare att åka taxi, kanske har det att göra med att min spanska blir bättre och bättre så att jag kanske lyckas lura en och annan att man kanske har rötter här eller dylikt, no sé! =)
Etiketter: fast five, filmtips, managua, bio, taxi, pris
Potatis och majs hela dagen
Skrivet: 2011-05-09, klockan 10:28:34Potatis och majs är två viktiga produkter för Nicaragua. Nu fick dom en helt egen dag och hyllades av många besökare på UCA, ett universitet här i Managua. Hela skolgården va full av små stånd med majs och potatisprodukter i alla dess former.
Jag han knappt kliva in genom grinden innan jag fick syn på en cool cykel. Till dynamon hade man kopplat en matmixer. Ville man ha juice va de bara att börja trampa. Självklart ville jag få avnjuta en juice som är gjord på mitt eget svett, blod och tårar! Till på köpet fick jag pynta 20 peso!
Jag kom att tänka på kvinnorna som återanvänder papper på Juntos Contigo. När strömmen gick häromveckan så funkade så klart inte matmixern. Kanske skulle vi ta och bygga en liknande cykel åt dom, ifall att? Nu pratade jag med Ana (föreståndaren) och hon sa att strömmen sällan går. Men vill man göra sina produkter "grönare" i framtiden så är det helt klart ett alternativ =)
Projektet kommer från Guatemala från början och dom lär ut konsten helt gratis. Det sjuka är att när jag sen kommer hem och berättar om detta för Berit så säger hon att just den cykeln som jag sitter på har stått i hennes vardagsrum! Haha då visar det sig att hon känner snubben som jag snackade med på marknaden och jag har vattnat hans blommor medans han va på semester =P Världen är liten, även Managua!
Etiketter: grön el, potatis, majs, juntos contigo, managua, uca
Foto: Suyén Martínez Céliz
Jag han knappt kliva in genom grinden innan jag fick syn på en cool cykel. Till dynamon hade man kopplat en matmixer. Ville man ha juice va de bara att börja trampa. Självklart ville jag få avnjuta en juice som är gjord på mitt eget svett, blod och tårar! Till på köpet fick jag pynta 20 peso!
Patrik Appelquist - Foto: Suyén Martínez Céliz
Jag kom att tänka på kvinnorna som återanvänder papper på Juntos Contigo. När strömmen gick häromveckan så funkade så klart inte matmixern. Kanske skulle vi ta och bygga en liknande cykel åt dom, ifall att? Nu pratade jag med Ana (föreståndaren) och hon sa att strömmen sällan går. Men vill man göra sina produkter "grönare" i framtiden så är det helt klart ett alternativ =)
Projektet kommer från Guatemala från början och dom lär ut konsten helt gratis. Det sjuka är att när jag sen kommer hem och berättar om detta för Berit så säger hon att just den cykeln som jag sitter på har stått i hennes vardagsrum! Haha då visar det sig att hon känner snubben som jag snackade med på marknaden och jag har vattnat hans blommor medans han va på semester =P Världen är liten, även Managua!
Etiketter: grön el, potatis, majs, juntos contigo, managua, uca
Patrik måste flytta
Skrivet: 2011-05-07, klockan 23:06:32Nu har jag bott här hos Berit, Flor och Kati i nästan 3 månader men snart måste jag tyvärr ta mitt pick och pack och röra mig mot ett annat boende. Det är så att en kvinna med barn kommer hit från Sverige för att jobba i juni och eftersom situationen blir lite speciell så skulle det vara bäst om hon kunde bo hos Berit för att få landa lugnt, liksom jag gjorde.
Därför kommer jag att flytta i början av juni. Berit hade två kontakter som kan funka. En colombian som inte vill bo ensam i ett stort hus och därför hyr ut rum. Ett annat alternativ är en nicaraguansk kvinna som hyr ut rum här i närheten. Internet etc ska tydligen finnas på båda ställena så vi kommer fortfarande att kunna chatta, twittra och blogga ihop ;)
Det känns både spännande och tråkigt. Jag trivs väldigt bra här hos Berit, det är lugnt och skönt men det är ju alltid trevligt att byta miljö och träffa nya människor =) Vi kommer ju trots allt fortfarande att bo i samma barrio!
Etiketter: flytta, nicaragua, patrik appelquist, managua, hus
God morgon Sverige! =)
Därför kommer jag att flytta i början av juni. Berit hade två kontakter som kan funka. En colombian som inte vill bo ensam i ett stort hus och därför hyr ut rum. Ett annat alternativ är en nicaraguansk kvinna som hyr ut rum här i närheten. Internet etc ska tydligen finnas på båda ställena så vi kommer fortfarande att kunna chatta, twittra och blogga ihop ;)
Det känns både spännande och tråkigt. Jag trivs väldigt bra här hos Berit, det är lugnt och skönt men det är ju alltid trevligt att byta miljö och träffa nya människor =) Vi kommer ju trots allt fortfarande att bo i samma barrio!
Etiketter: flytta, nicaragua, patrik appelquist, managua, hus
Filmtips: Rio
Skrivet: 2011-05-07, klockan 14:00:27Det var många som kommenterade negativt om filmen innan jag gick och såg den. Vilket förmodligen gjorde att jag inte hade så stora förhoppningar. Dock måste jag säga att jag tyckte att den va jävligt bra! Riktigt rolig och genomtänkt och väldigt fint gjord med otroliga miljöer i Rio, Brasilien. Samtidigt va den lite sorglig och fin, en bra kombo!
Dessutom såg jag den dubbad till Spanska, jag kan bara tänka mig hur skoj det skulle va att se den på svenska med Dogge som en av rösterna...
Se den, passar lika bra för barn som för vuxna =)
Etiketter: rio, filmtips, tecknat, dubbat, brasilien
Dessutom såg jag den dubbad till Spanska, jag kan bara tänka mig hur skoj det skulle va att se den på svenska med Dogge som en av rösterna...
Se den, passar lika bra för barn som för vuxna =)
OBS: Jag såg den ej i 3D
Etiketter: rio, filmtips, tecknat, dubbat, brasilien
Glädje i all enkelhet
Skrivet: 2011-05-06, klockan 02:25:58Jag sitter i taxin på väg hem från en lång dag på jobbet på soptippen. Jag är svettig och smutsig från dagens lekar och bestyr med barnen. Jag och chauffören småpratar lite om det ena och det andra medans vi passerar dom smutsiga gatorna i Managua.
Vi kommer fram till ett rödljus. Ett tiotal människor trängs mellan bilarna och uppe på kanten mellan filerna. Någon säljer frukt, en annan vatten. En gammal man kommer gående med kryckor och ber om en slant, han har gått här hela dagen, i flera månader, i flera år. Många jobbar så här bland bilar, avgaser och stekande sol för att få mat på bordet varje dag. Det är ett slitsamt jobb men många har inget alternativ...
Men där, på andra sidan rödljuset händer något. En liten kille på kanske 12 år kommer springande i full karriär mot oss. En äldre man, kanske 30 år, jagar honom. Jag tänker att nu jävlar åker han på däng, han har säkert snott någonting. Men så ser jag att den lilla killen ler, liksom skrattar. Du vet sådär som man bara skrattar när någon jagar en och man känner att man liksom inte kommer undan, man vet att man kommer att bli fångad, så skrattar han.
Den äldre mannen har en påse med små vattenpåsar i handen, dom som han brukar sälja här. Lillkillen är snabb och kubbar snabbt och smidigt runt bilarna. Den äldre mannen inser att han inte hinner med och plockar istället upp en påse med vatten och kastar efter lillkillen, han missar, men han skrattar ändå, vänder sig om och knatar tillbaks mot refugen.
Lillkillen inser sin triumf och vänder snabbt tillbaks till mannen, sprutar honom i ryggen med vattenflaskan, den som han annars använder för att blöta vindrutor på bilarna. Den äldre mannen vänder sig snabbt om och får tag i honom och en kärvänlig brottningsmatch tar vid, mitt på gatan vid rödljuset, framför alla bilister som tålmodigt väntar på grönt. Killarna skrattar ikapp och sjunker till slut ner vid refugen för att torka sina kläder.
Etiketter: glädje, fattigdom, managua, nicaragua, rödljus
Vi kommer fram till ett rödljus. Ett tiotal människor trängs mellan bilarna och uppe på kanten mellan filerna. Någon säljer frukt, en annan vatten. En gammal man kommer gående med kryckor och ber om en slant, han har gått här hela dagen, i flera månader, i flera år. Många jobbar så här bland bilar, avgaser och stekande sol för att få mat på bordet varje dag. Det är ett slitsamt jobb men många har inget alternativ...
Men där, på andra sidan rödljuset händer något. En liten kille på kanske 12 år kommer springande i full karriär mot oss. En äldre man, kanske 30 år, jagar honom. Jag tänker att nu jävlar åker han på däng, han har säkert snott någonting. Men så ser jag att den lilla killen ler, liksom skrattar. Du vet sådär som man bara skrattar när någon jagar en och man känner att man liksom inte kommer undan, man vet att man kommer att bli fångad, så skrattar han.
Den äldre mannen har en påse med små vattenpåsar i handen, dom som han brukar sälja här. Lillkillen är snabb och kubbar snabbt och smidigt runt bilarna. Den äldre mannen inser att han inte hinner med och plockar istället upp en påse med vatten och kastar efter lillkillen, han missar, men han skrattar ändå, vänder sig om och knatar tillbaks mot refugen.
Lillkillen inser sin triumf och vänder snabbt tillbaks till mannen, sprutar honom i ryggen med vattenflaskan, den som han annars använder för att blöta vindrutor på bilarna. Den äldre mannen vänder sig snabbt om och får tag i honom och en kärvänlig brottningsmatch tar vid, mitt på gatan vid rödljuset, framför alla bilister som tålmodigt väntar på grönt. Killarna skrattar ikapp och sjunker till slut ner vid refugen för att torka sina kläder.
Etiketter: glädje, fattigdom, managua, nicaragua, rödljus
En spelfilm om verkligheten på soptippen
Skrivet: 2011-05-05, klockan 06:12:58Idag träffade jag killen från soptippen som förut stolt berättade att han medverkat i en film. Han kom förbi när jag och några av barnen lekte utanför Juntos Contigo. Han berättade att han nu hittat skivan med filmen och frågade om jag ville se den. Självklart vill jag det, sa jag!
Han försvan in i ett "hus" som ligger i närheten av Juntos Contigo. Jag känner till familjen som bor där. Lillkillen som kallar mig pappa bor där och det är en stor och ganska våldsam familj. Jag sa till min kollega Yader att jag ville gå iväg och titta på filmen och frågade om han ville följa med. Han hade dock inte tid och verkade orolig över att jag skulle hälsa på ensam hos familjen. Han frågade en av männen som vi litar på om det skulle va säkert för mig att besöka huset och han menade på att det nog inte skulle vara några problem.
Sagt och gjort, jag och två av småpojkarna gick hand i hand över till skjulet som jag passerat många gånger men aldrig sett hur det ser ut innuti. När jag väl kom in låg en kvinna i en hängmatta innanför dörren. Något som liknade sängar stod överallt och väggarna va täckta med plastpåsar och annat skrot. Rakt fram i rummet stod en tv och en dvd på ett skrivbord. En gungstol stod parkerad snett mitt emot på jordgolvet.
Jag hälsade på människorna som fanns inne i huset och så satte killen igång filmen. Det var en tung film. Den handlade om en pojke som växer upp på soptippen. Han är ca 6 år gammal och bor med sin mamma. Den va tung men fin, jättefin och mycket välgjord. Mycket bättre än vad jag hade tänkt mig och alla som medverkade i filmen hade verkligen talang.
Med lilla Daniel i knät gungade vi oss igenom filmen. Han andades tungt och höll nästan på att somna. Värmen i huset var påträngande, luften stod liksom still. Jag blev så där emotionell som jag kan bli när jag tittar på filmer. Skillnaden är ju trots allt att detta är på riktigt. Detta är ingen påhittad story med någon överklassunge som spelar huvudrollen. Detta är the real shit, detta är verkligheten på band, tjugo minuters verklighet...
Jag ska försöka få tag på organisationen som spelade in filmen och se hur det ligger till med rättigheterna. Jag vill att alla ni som läser detta inlägg, du som följer bloggen och projekten, ska få se denna film. Jag hoppas verkligen att vi får kopiera den. Kanske kan vi sälja den för några kronor och på så vis få ihop pengar till nya skor eller liknande åt killen som spelade huvudrollen. Vad säger du om det?
Etiketter: nicaragua, la chureca, managua, soptipp, film
Han försvan in i ett "hus" som ligger i närheten av Juntos Contigo. Jag känner till familjen som bor där. Lillkillen som kallar mig pappa bor där och det är en stor och ganska våldsam familj. Jag sa till min kollega Yader att jag ville gå iväg och titta på filmen och frågade om han ville följa med. Han hade dock inte tid och verkade orolig över att jag skulle hälsa på ensam hos familjen. Han frågade en av männen som vi litar på om det skulle va säkert för mig att besöka huset och han menade på att det nog inte skulle vara några problem.
Sagt och gjort, jag och två av småpojkarna gick hand i hand över till skjulet som jag passerat många gånger men aldrig sett hur det ser ut innuti. När jag väl kom in låg en kvinna i en hängmatta innanför dörren. Något som liknade sängar stod överallt och väggarna va täckta med plastpåsar och annat skrot. Rakt fram i rummet stod en tv och en dvd på ett skrivbord. En gungstol stod parkerad snett mitt emot på jordgolvet.
Jag hälsade på människorna som fanns inne i huset och så satte killen igång filmen. Det var en tung film. Den handlade om en pojke som växer upp på soptippen. Han är ca 6 år gammal och bor med sin mamma. Den va tung men fin, jättefin och mycket välgjord. Mycket bättre än vad jag hade tänkt mig och alla som medverkade i filmen hade verkligen talang.
Med lilla Daniel i knät gungade vi oss igenom filmen. Han andades tungt och höll nästan på att somna. Värmen i huset var påträngande, luften stod liksom still. Jag blev så där emotionell som jag kan bli när jag tittar på filmer. Skillnaden är ju trots allt att detta är på riktigt. Detta är ingen påhittad story med någon överklassunge som spelar huvudrollen. Detta är the real shit, detta är verkligheten på band, tjugo minuters verklighet...
Jag ska försöka få tag på organisationen som spelade in filmen och se hur det ligger till med rättigheterna. Jag vill att alla ni som läser detta inlägg, du som följer bloggen och projekten, ska få se denna film. Jag hoppas verkligen att vi får kopiera den. Kanske kan vi sälja den för några kronor och på så vis få ihop pengar till nya skor eller liknande åt killen som spelade huvudrollen. Vad säger du om det?
Etiketter: nicaragua, la chureca, managua, soptipp, film
Pappa till två flickor dödad med machete
Skrivet: 2011-05-04, klockan 07:11:30Innan vi åkte till las maderas i helgen så träffade vi två tjejer som frågade om dom fick åka med oss, självklart fick dom det. Dom kände till stället väl och berättade om san juan del sur och områdena i närheten. Nu visste vi vart vi skulle gå ut på kvällen och vart bästa restaurangen låg. Vi träffade en av tjejerna senare, hon hängde med oss hela kvällen och vi tjötade om allt mellan himmel och jord.
Hon är 21 år, mörk, ganska kort och väldigt söt. Hon har redan två barn. Två flickor, en på 7 och en på 5 år. Snabbt insåg jag att hon upplevt mer under sina 21 år än vad många gör under en livstid. Hon va gift förut, hade en man. Han dog, jag frågar hur det gick till. Hon förklarar att det visade sig att han smugglade droger. Han hamnade i problem och en dag kom ett gäng med machete (en gigantisk kniv) och slog honom i bitar. Till på köpet hade han en älskarinna som nu hatar denna 21-åriga flicka och har hotat att döda henne.
Nu står hon här, 21 år, två barn, ingen man och ingen direkt utbildning. Hon berättar att en äldre herre runt 50 år har erbjudit henne pengar och "ett bra liv" tillsammans med honom. Men att hon vet bättre och att hon är värd så mycket mer. Trots detta besvärliga läge så förklarar hon att hon älskar barn och vill ha många fler, 12 stycken vill hon ha, en stor familj. Kaos pågår i mitt huvud och jag förstår inte hur det ska gå ihop. Kanske är det den Svenska problemlösaren som skriker rakt ut efter att ha lagt ihop siffrorna och räknat ut att det aldrig kommer att hålla ekonomiskt. Men kanske är det annorlunda här.
Kanske är det en fördel att vara många i en familj, kanske gör man vad man måste för att få det att gå runt. Frågan är, vart går gränsen?
Etiketter: machete, mördad, nicaragua, smugglare, droger
Hon är 21 år, mörk, ganska kort och väldigt söt. Hon har redan två barn. Två flickor, en på 7 och en på 5 år. Snabbt insåg jag att hon upplevt mer under sina 21 år än vad många gör under en livstid. Hon va gift förut, hade en man. Han dog, jag frågar hur det gick till. Hon förklarar att det visade sig att han smugglade droger. Han hamnade i problem och en dag kom ett gäng med machete (en gigantisk kniv) och slog honom i bitar. Till på köpet hade han en älskarinna som nu hatar denna 21-åriga flicka och har hotat att döda henne.
Ej den riktiga flickan
Nu står hon här, 21 år, två barn, ingen man och ingen direkt utbildning. Hon berättar att en äldre herre runt 50 år har erbjudit henne pengar och "ett bra liv" tillsammans med honom. Men att hon vet bättre och att hon är värd så mycket mer. Trots detta besvärliga läge så förklarar hon att hon älskar barn och vill ha många fler, 12 stycken vill hon ha, en stor familj. Kaos pågår i mitt huvud och jag förstår inte hur det ska gå ihop. Kanske är det den Svenska problemlösaren som skriker rakt ut efter att ha lagt ihop siffrorna och räknat ut att det aldrig kommer att hålla ekonomiskt. Men kanske är det annorlunda här.
Kanske är det en fördel att vara många i en familj, kanske gör man vad man måste för att få det att gå runt. Frågan är, vart går gränsen?
Etiketter: machete, mördad, nicaragua, smugglare, droger
Tillbaks till startsidan
