Datakurs för nybörjare
Skrivet: 2011-07-28, klockan 07:40:46Igår hade jag datakurs. 3 flickor mellan 14-21 år. En utav dom hade aldrig någonsin använt en dator, dom andra två hade provat lite förut. Det va skoj att ha datakurs. För en gångs skull visste jag vart jag skulle börja. Från noll.
Jag plockade fram min pedagogiska sida och skämtade lite om mig själv som utlänning i deras land. Vi gick snabbt igenom hur musen funkar, startmenyn i windows, vart man hittar alla program etc etc. Sedan ville dom skriva lite, dom hade hört att man kunde göra det.
Vi startade word och dom undrade vad dom skulle skriva. Det är lite småklurigt att lära känna människorna på soptippen. Man pratar inte så mycket om sig själv, särskilt inte barnen. Via den här övningen kunde jag lära känna flickorna mycket snabbare. Jag bad dom skriva lite om sig själva, svårt tyckte dom. Jag kom med exempel, som musik, favoritmat, om familjen, intressen etc.
Vi böt färger, fet stil, ändrade typsnitt och strök under. Sen fick dom leka lite i paint och måla vad som helst. Även här lackade fantasin lite. En av tjejerna, Diana hade dock mycket fantasi och självförtroende. Hon satte genast igång och målade en "mariposa", en fjäril. Sedan infogade vi bilderna i word till texten som dom hade skrivit och vi avslutade kursen med att lära sig hur man sparar sitt fantastiska dokument som man gjort.
Nej dags att slagga nu, imorgon ska jag till Costa Rica. Upp tidigt och iväg. 7 timmars buss =/ Jag kommer förmodligen att gå åt!
Etiketter: la chureca, datakurs, nybörjare, nicaragua,
Jag plockade fram min pedagogiska sida och skämtade lite om mig själv som utlänning i deras land. Vi gick snabbt igenom hur musen funkar, startmenyn i windows, vart man hittar alla program etc etc. Sedan ville dom skriva lite, dom hade hört att man kunde göra det.
Vi startade word och dom undrade vad dom skulle skriva. Det är lite småklurigt att lära känna människorna på soptippen. Man pratar inte så mycket om sig själv, särskilt inte barnen. Via den här övningen kunde jag lära känna flickorna mycket snabbare. Jag bad dom skriva lite om sig själva, svårt tyckte dom. Jag kom med exempel, som musik, favoritmat, om familjen, intressen etc.
Milton höll mig sällskap under lektionen
Vi böt färger, fet stil, ändrade typsnitt och strök under. Sen fick dom leka lite i paint och måla vad som helst. Även här lackade fantasin lite. En av tjejerna, Diana hade dock mycket fantasi och självförtroende. Hon satte genast igång och målade en "mariposa", en fjäril. Sedan infogade vi bilderna i word till texten som dom hade skrivit och vi avslutade kursen med att lära sig hur man sparar sitt fantastiska dokument som man gjort.
Nej dags att slagga nu, imorgon ska jag till Costa Rica. Upp tidigt och iväg. 7 timmars buss =/ Jag kommer förmodligen att gå åt!
Etiketter: la chureca, datakurs, nybörjare, nicaragua,
Man förlorade båda benen på soptippen idag
Skrivet: 2011-07-27, klockan 06:24:00Som jag berättat förut. La Chureca (soptippen) är en farlig plats. Inte bara pga alla rånare som bor här men även pga alla maskiner och fordon som kör runt som idioter.
En man berättar att han stod och jobbade som vanligt bland soporna, letade efter något värdefullt att sälja. Plötsligt hittar någon ett par ben och jättemycket blod bland soporna. I samma sekund som sopbilen lämnar platsen hör dom en man skrika, mannen som precis förlorat sina två ben.
Han var berusad, har problem med spriten. Idag tog solen hårt på honom och han la sig för att vila en stund. Han somnade och han vaknade för sent. En traktor klippte av benen som en sax på den sovande mannen.
Snabbt som stryk kastade dom in honom i en bil och körde till sjukan. Mannen överlevde men kommer att få leva resten av sitt liv i rullstol. Han är 21 år gammal...
Etiketter: la chureca, nicaragua, traktor, soptipp, gatubarn
En man berättar att han stod och jobbade som vanligt bland soporna, letade efter något värdefullt att sälja. Plötsligt hittar någon ett par ben och jättemycket blod bland soporna. I samma sekund som sopbilen lämnar platsen hör dom en man skrika, mannen som precis förlorat sina två ben.
Kevincito
Han var berusad, har problem med spriten. Idag tog solen hårt på honom och han la sig för att vila en stund. Han somnade och han vaknade för sent. En traktor klippte av benen som en sax på den sovande mannen.
Snabbt som stryk kastade dom in honom i en bil och körde till sjukan. Mannen överlevde men kommer att få leva resten av sitt liv i rullstol. Han är 21 år gammal...
Etiketter: la chureca, nicaragua, traktor, soptipp, gatubarn
Nicaraguanska företag och företagare
Skrivet: 2011-07-25, klockan 06:55:00Igår satt jag hela dagen och grillade en nicaraguansk väninna som ska starta en modellagentur här. Jag förklarade "spelreglerna" och sa att det är endast för att hjälpa dig och få lite nya ögon på din idé som jag kommer att ställa jobbiga frågor. Till en början gick det bra men koncentrationen blev mindre och mindre ju längre vi kom.
Affärsplanen har hon i huvudet. Jag tyckte att det vore intressant att räkna lite på hennes månatliga utgifter och se hur mycket hon måste dra in varje månad för att gå runt utan att äta av kapitalet. När jag visade henne siffrorna så blev hon lagom imponerad och sa att "jaja, det där löser sig sen, en sak i taget".
En annan satt som en tomte på kokain och hade svårt för att hålla truten. Än jobbigare blev det när jag frågade vad hon hade för mål de kommande 5 åren. Första året gick ganska bra, hon hade en hel del saker som hon vill uppnå, dock många saker som är väldigt svåra att mäta om hon faktiskt uppnått målet när året är slut. Tex "jag vill göra mitt företag större" och "jag vill bli ett känt ansikte". Okey men HUR stort ska företaget va efter 1 år, hur mycket drar du in, hur många jobb har du i månaden, hur många anställda har du?
I min värld är det viktigt att sätta mål som är mätbara. Och idag tänker jag inte säga att "well, kanske är det jag som är svensk och dom vet bättre vad som funkar här", men efter att ha sett hur folk driver sina företag och organisationer här så kan jag med all säkerhet säga att det hade gått SÅ mycket bättre med den "svenska modellen" punkt slut!
Jag avslutar med några citat från en organisation som hjälper småföretagare och som har hittat vart det ofta brister:
"Många har dålig strategisk vision och förmåga att planera stort"
"Liten eller ingen uppfattning om miljön och marknaden dom befinner sig i"
"Man ser sällan en utgift som en investering för att vinna ett mervärde på längre sikt"
Etiketter: nicaragua, företag, business, entreprenör, småföretagare
Affärsplanen har hon i huvudet. Jag tyckte att det vore intressant att räkna lite på hennes månatliga utgifter och se hur mycket hon måste dra in varje månad för att gå runt utan att äta av kapitalet. När jag visade henne siffrorna så blev hon lagom imponerad och sa att "jaja, det där löser sig sen, en sak i taget".
En annan satt som en tomte på kokain och hade svårt för att hålla truten. Än jobbigare blev det när jag frågade vad hon hade för mål de kommande 5 åren. Första året gick ganska bra, hon hade en hel del saker som hon vill uppnå, dock många saker som är väldigt svåra att mäta om hon faktiskt uppnått målet när året är slut. Tex "jag vill göra mitt företag större" och "jag vill bli ett känt ansikte". Okey men HUR stort ska företaget va efter 1 år, hur mycket drar du in, hur många jobb har du i månaden, hur många anställda har du?
I min värld är det viktigt att sätta mål som är mätbara. Och idag tänker jag inte säga att "well, kanske är det jag som är svensk och dom vet bättre vad som funkar här", men efter att ha sett hur folk driver sina företag och organisationer här så kan jag med all säkerhet säga att det hade gått SÅ mycket bättre med den "svenska modellen" punkt slut!
Jag avslutar med några citat från en organisation som hjälper småföretagare och som har hittat vart det ofta brister:
"Många har dålig strategisk vision och förmåga att planera stort"
"Liten eller ingen uppfattning om miljön och marknaden dom befinner sig i"
"Man ser sällan en utgift som en investering för att vinna ett mervärde på längre sikt"
Etiketter: nicaragua, företag, business, entreprenör, småföretagare
Enterprising and business development
Skrivet: 2011-07-24, klockan 06:46:00När jag var 19 år och precis hade muckat från lumpen så frågade en väninna mig om jag inte skulle plugga vidare snart. Hon menade att jag började bli gammal. Jag fick värsta chocken och tänkte, vafan jag är bara 19 år! Jag hade läst data på gymnasiet men jag var inte säker på att det var det jag ville jobba med och än mindre läsa vidare i samma ämne.
Nej, inte fan skulle jag läsa något som jag inte va säker på att jag vill hålla på med. Det jobbiga va ju att jag inte visste vad jag ville hålla på med. Jag tror många känner igen sig. Nu är jag 25 år, idag vet jag vad jag vill studera.
Mitt intresse för företagande har utvecklats jättemycket de senaste 2-3 åren och jag bara älskar att hålla på med det. Det är såklart väldigt tidskrävande och jobbigt ibland men det är samtidigt ruskigt intressant och spännande.
Jag vill bli bättre som entreprenör och företagare och därför har jag ansökt till Linnéuniversitetet i Växjö. Enterprising and business development heter utbildningen. Men jag vill inte studera i år, jag söker bara för att få se om jag har vad som krävs för att komma in.
Etiketter: business, företagande, entreprenörskap, växjö, lumpen
Nej, inte fan skulle jag läsa något som jag inte va säker på att jag vill hålla på med. Det jobbiga va ju att jag inte visste vad jag ville hålla på med. Jag tror många känner igen sig. Nu är jag 25 år, idag vet jag vad jag vill studera.
Mitt intresse för företagande har utvecklats jättemycket de senaste 2-3 åren och jag bara älskar att hålla på med det. Det är såklart väldigt tidskrävande och jobbigt ibland men det är samtidigt ruskigt intressant och spännande.
Jag vill bli bättre som entreprenör och företagare och därför har jag ansökt till Linnéuniversitetet i Växjö. Enterprising and business development heter utbildningen. Men jag vill inte studera i år, jag söker bara för att få se om jag har vad som krävs för att komma in.
Etiketter: business, företagande, entreprenörskap, växjö, lumpen
Video: Skorpion bland servetterna på restaurangen
Skrivet: 2011-07-22, klockan 17:50:12Utsatt för bedragare i Nicaragua
Skrivet: 2011-07-22, klockan 13:09:00För att förnya mitt turistvisa så har jag tidigare bara betalat ca 200 kronor och då fått 90 nya dagar. Dock gick det inte denna gången, dom hänvisade mig till "migracion central" där dom skulle hjälpa mig.
Tidigt som stryk vaknar jag på onsdagsmorgonen, klockan är runt 05.00. Sliter på mig ett par ljusa byxor, en svart långärmad tröja och basker på skallen. Solen står högt på himlen, det blir en fin dag.
Jag hittar snabbt en taxi, i radion skrålar nån gammal poplåt, översatt till spanska. Plötsligt stannar vi, nu är vi framme säger han. Det ser inte mycket ut för världen tänker jag. Hoppar ur taxin och blir mött av en man med en id-bricka runt halsen och en pärm i handen. Han frågar vilket ärende jag har och om jag ska till migracion. Jag sa att ja ska förnya mitt turistvisa och söka om permanent uppehållstillstånd. Inga problem säger han, kom ska jag hjälpa dig.
Överraskad av servicen och vänligheten går vi igenom vilka papper jag behöver. Jag har redan ett av papprena ifyllt sedan förut men han menade att det va fel datum på den + att man måste skriva med stora bokstäver i formuläret. Han börjar ivrigt fylla i mina uppgifter på ett nytt formulär. Han skriver som en kråka, över flera rader och när han stavar mitt namn fel (Patrik med ck) så påpekar jag det för honom. Inga problem, säger han. Det är så det stavas på spanska...
Han fortsätter att fylla i formuläret och jag får anstränga mig för att läsa adressen, trots att jag vet vart jag bor. Raskt va pappret ifyllt, nu skulle det fotas. Klick klick, klart. Vi klistrar dit ett foto på formuläret för uppehållstillståndet och resten får jag i handen. Nu går vi över vägen.
Där på en plaststol sitter en medelålders tant och skriver på skrivmaskin, enligt mannen är hon advokat och ska skriva ut ett juridiskt dokument som jag behöver. Vi sätter oss ner och hon frågar efter mitt pass, vem som kommer att försörja mig medans jag är här och hur mycket jag gör av med i månaden osv. Jag svarar på frågorna och efter en 5 minuter är pappret klart. Mycket stiligt.
Jag tackar så mycket för servicen och vänligheten och ber att få ta ett foto på dom alla 3. Jag förklarar att jag är bloggare från Sverige och att det vore roligt att visa bilder från detta. Advokaten säger att hon inte vill vara med på bild, men det va för sent, jag han redan knäppa en bild på henne. Dom andra två posar upp sig mot plåtväggen och jag tar deras bild också. Mannen nämde tidigare ett pris om ca $10, men jag sa att jag kan bara betala $5 för servicen. Resten måste jag ha för att betala där inne på migrationsverket. Ok, han förstår mig och jag räcker över $20.
Mannen pekar vart jag ska gå och ställa mig. Det finns tre köer, alla för olika ärenden. Jag drar upp kragen på tröjan för att skydda nacken från solen, dricker lite vatten och plockar fram min bok "konsten att vara snäll". Någon säger att dom öppnar klockan 8, bara 50 minuter kvar. Tiden går, mer folk kommer och jag har fortfarande inte fått min växel tillbaks.
Jag säger åt dom som står bakom mig att jag bara ska iväg en minut, jag ropar på mannen som springer runt på andra sidan vägen och han kommer över till min sida. Jag frågar honom vad som hände med växeln. Han rycker på axlarna och frågar, vilken växel? Spela inte dum nu, du fick $20 och jag sa att jag bara kan betala $5, sa jag. Mannen ser ut som ett frågetecken och berättar att han klart och tydligt förklarat för mig att servicen kostar $30 och att "dricksen" är på $10. Haha jag tror inte att det är sant, vilket jävla skämt!
Mannen blir upprörd, ropar till sig en av kvinnorna och frågar henne hur mycket servicen kostar. $30 kläcker hon ur sig. Jag menar att han ALDRIG någonsin nämnde något om $30 +dricks. Jag känner mig lurad och vill ha tillbaks mina pengar. Efter 10 minuters tjaffs ger han mig $8 tillbaks, jag är fortfarande irriterad och jag visar det tydligt. Jag gillar inte sättet ni jobbar på, säger jag och kliver över gatan och ställer mig i kön igen.
Några minuter senare öppnar dom. Det går förvånandsvärt smidigt och 10 minuter senare är det min tur att få hjälp. Tyvärr får jag inte betala denna gången heller, jag MÅSTE över till Costa Rica, stanna där i 3 dygn för att sedan återvända och få nya turistdagar, tråkigt. Jag passar på att visa flickan i kassan mitt formulär för min ansökan om uppehållstillstånd, formuläret som advokaten på andra sidan gatan skrivit så prydligt åt mig. Jag frågar om det är korrekt ifyllt. Hon bara skakar på huvudet. Nej nej, det där är helt fel formulär. Du måste gå till kassa 14 och köpa ett formulär. Jaha!?, säger jag. Vad ska jag göra med det här pappret då? Det är bara att kasta, säger hon. Men jag har ju köpt det av dom som hjälper till här utanför!? Dom där utanför har ingenting med oss att göra säger hon, köp ingenting där! Men om dom inte har någonting att göra med er, varför är dom överallt där utanför och "rånar" alla som behöver hjälp då? Varför tar ingen av er bort dom därifrån, ni är ju poliser! Hon rycker på axlarna och ler uppgivet. Jag tackar för hennes hjälp och känner hur ilskan i mig tar över.
Arg som Magnus Betner stövlar jag ut ur migrationsverket, direkt är dom på mig dom jävlarna, frågar om jag behöver hjälp med något papper eller foto. Nej tack, jag ska döda någon, svarar jag. Dom blir på en gång tysta och flyttar sig ur min väg. Jag går bort till vägkanten, mina ögon söker efter banditen som sålde mig papprena. Där är han! HIJO DE LA GRAN PUTA (slå upp själv), skriker jag högt åt honom. Han lommar över till min sida av vägen och undrar vad som hänt. DU VET MYCKET JÄVLA VÄL VAD SOM HAR HÄNT OCH ATT DESSA PAPPER ÄR ETT JÄVLA SKÄMT. Han tittar oroligt omkring sig, förmodligen rädd att andra ur kön ska ta honom för den buse han är. Snabbt kläcker han ur sig att jag får pengarna tillbaks om jag lugnar ner mig. Men jag hade ingen lust att lugna ner mig. Bara tanken av att hans vänlighet och service bara vart ett spel för att lura av mig och säkerligen många andra pengar fick mig att må illa. Jag svor och kallade honom för namn, förbannade hans jävla papper som han "hjälpte" mig med.
Folk tittar på oss, mannen känner sig obekväm och vill gå över till andra sidan vägen igen, hans territorium. Jag har redan fått mina pengar, allt utom 5$ som jag betalar för fotografierna, dom ville jag behålla. Han vill att jag ska förklara vad som hände, och jag förklarar att det dom håller på med är värdelöst, att dom måste sätta sig in i folks problem och lösa dom, inte sälja på dom vilket jävla skitpapper som helst, för det funkar inte. Jag förklarar att jag är hans kund, det är hans uppgift att hjälpa mig, särskilt om han vill ha betalt för det.
Men manen är inte mottaglig för några entreprenörsråd. Han tycker förmodligen att hans business funkar alldeles utmärkt. Jag sätter mig i en taxi och åker hem. Upprörd och besviken. Vad knöligt det ska vara. Nu måste jag åka till Costa Rica också, vad ska jag göra där? Sola, bada och äta frukt i tre dagar eller?
Etiketter: bedragare, fraude, migracion central, managua, uppehållstillstånd
Tidigt som stryk vaknar jag på onsdagsmorgonen, klockan är runt 05.00. Sliter på mig ett par ljusa byxor, en svart långärmad tröja och basker på skallen. Solen står högt på himlen, det blir en fin dag.
Jag hittar snabbt en taxi, i radion skrålar nån gammal poplåt, översatt till spanska. Plötsligt stannar vi, nu är vi framme säger han. Det ser inte mycket ut för världen tänker jag. Hoppar ur taxin och blir mött av en man med en id-bricka runt halsen och en pärm i handen. Han frågar vilket ärende jag har och om jag ska till migracion. Jag sa att ja ska förnya mitt turistvisa och söka om permanent uppehållstillstånd. Inga problem säger han, kom ska jag hjälpa dig.
Överraskad av servicen och vänligheten går vi igenom vilka papper jag behöver. Jag har redan ett av papprena ifyllt sedan förut men han menade att det va fel datum på den + att man måste skriva med stora bokstäver i formuläret. Han börjar ivrigt fylla i mina uppgifter på ett nytt formulär. Han skriver som en kråka, över flera rader och när han stavar mitt namn fel (Patrik med ck) så påpekar jag det för honom. Inga problem, säger han. Det är så det stavas på spanska...
Han fortsätter att fylla i formuläret och jag får anstränga mig för att läsa adressen, trots att jag vet vart jag bor. Raskt va pappret ifyllt, nu skulle det fotas. Klick klick, klart. Vi klistrar dit ett foto på formuläret för uppehållstillståndet och resten får jag i handen. Nu går vi över vägen.
Där på en plaststol sitter en medelålders tant och skriver på skrivmaskin, enligt mannen är hon advokat och ska skriva ut ett juridiskt dokument som jag behöver. Vi sätter oss ner och hon frågar efter mitt pass, vem som kommer att försörja mig medans jag är här och hur mycket jag gör av med i månaden osv. Jag svarar på frågorna och efter en 5 minuter är pappret klart. Mycket stiligt.
Jag tackar så mycket för servicen och vänligheten och ber att få ta ett foto på dom alla 3. Jag förklarar att jag är bloggare från Sverige och att det vore roligt att visa bilder från detta. Advokaten säger att hon inte vill vara med på bild, men det va för sent, jag han redan knäppa en bild på henne. Dom andra två posar upp sig mot plåtväggen och jag tar deras bild också. Mannen nämde tidigare ett pris om ca $10, men jag sa att jag kan bara betala $5 för servicen. Resten måste jag ha för att betala där inne på migrationsverket. Ok, han förstår mig och jag räcker över $20.
Mannen och Kvinnan
Mannen pekar vart jag ska gå och ställa mig. Det finns tre köer, alla för olika ärenden. Jag drar upp kragen på tröjan för att skydda nacken från solen, dricker lite vatten och plockar fram min bok "konsten att vara snäll". Någon säger att dom öppnar klockan 8, bara 50 minuter kvar. Tiden går, mer folk kommer och jag har fortfarande inte fått min växel tillbaks.
"advokaten"
Jag säger åt dom som står bakom mig att jag bara ska iväg en minut, jag ropar på mannen som springer runt på andra sidan vägen och han kommer över till min sida. Jag frågar honom vad som hände med växeln. Han rycker på axlarna och frågar, vilken växel? Spela inte dum nu, du fick $20 och jag sa att jag bara kan betala $5, sa jag. Mannen ser ut som ett frågetecken och berättar att han klart och tydligt förklarat för mig att servicen kostar $30 och att "dricksen" är på $10. Haha jag tror inte att det är sant, vilket jävla skämt!
Mannen blir upprörd, ropar till sig en av kvinnorna och frågar henne hur mycket servicen kostar. $30 kläcker hon ur sig. Jag menar att han ALDRIG någonsin nämnde något om $30 +dricks. Jag känner mig lurad och vill ha tillbaks mina pengar. Efter 10 minuters tjaffs ger han mig $8 tillbaks, jag är fortfarande irriterad och jag visar det tydligt. Jag gillar inte sättet ni jobbar på, säger jag och kliver över gatan och ställer mig i kön igen.
Några minuter senare öppnar dom. Det går förvånandsvärt smidigt och 10 minuter senare är det min tur att få hjälp. Tyvärr får jag inte betala denna gången heller, jag MÅSTE över till Costa Rica, stanna där i 3 dygn för att sedan återvända och få nya turistdagar, tråkigt. Jag passar på att visa flickan i kassan mitt formulär för min ansökan om uppehållstillstånd, formuläret som advokaten på andra sidan gatan skrivit så prydligt åt mig. Jag frågar om det är korrekt ifyllt. Hon bara skakar på huvudet. Nej nej, det där är helt fel formulär. Du måste gå till kassa 14 och köpa ett formulär. Jaha!?, säger jag. Vad ska jag göra med det här pappret då? Det är bara att kasta, säger hon. Men jag har ju köpt det av dom som hjälper till här utanför!? Dom där utanför har ingenting med oss att göra säger hon, köp ingenting där! Men om dom inte har någonting att göra med er, varför är dom överallt där utanför och "rånar" alla som behöver hjälp då? Varför tar ingen av er bort dom därifrån, ni är ju poliser! Hon rycker på axlarna och ler uppgivet. Jag tackar för hennes hjälp och känner hur ilskan i mig tar över.
Arg som Magnus Betner stövlar jag ut ur migrationsverket, direkt är dom på mig dom jävlarna, frågar om jag behöver hjälp med något papper eller foto. Nej tack, jag ska döda någon, svarar jag. Dom blir på en gång tysta och flyttar sig ur min väg. Jag går bort till vägkanten, mina ögon söker efter banditen som sålde mig papprena. Där är han! HIJO DE LA GRAN PUTA (slå upp själv), skriker jag högt åt honom. Han lommar över till min sida av vägen och undrar vad som hänt. DU VET MYCKET JÄVLA VÄL VAD SOM HAR HÄNT OCH ATT DESSA PAPPER ÄR ETT JÄVLA SKÄMT. Han tittar oroligt omkring sig, förmodligen rädd att andra ur kön ska ta honom för den buse han är. Snabbt kläcker han ur sig att jag får pengarna tillbaks om jag lugnar ner mig. Men jag hade ingen lust att lugna ner mig. Bara tanken av att hans vänlighet och service bara vart ett spel för att lura av mig och säkerligen många andra pengar fick mig att må illa. Jag svor och kallade honom för namn, förbannade hans jävla papper som han "hjälpte" mig med.
Folk tittar på oss, mannen känner sig obekväm och vill gå över till andra sidan vägen igen, hans territorium. Jag har redan fått mina pengar, allt utom 5$ som jag betalar för fotografierna, dom ville jag behålla. Han vill att jag ska förklara vad som hände, och jag förklarar att det dom håller på med är värdelöst, att dom måste sätta sig in i folks problem och lösa dom, inte sälja på dom vilket jävla skitpapper som helst, för det funkar inte. Jag förklarar att jag är hans kund, det är hans uppgift att hjälpa mig, särskilt om han vill ha betalt för det.
Men manen är inte mottaglig för några entreprenörsråd. Han tycker förmodligen att hans business funkar alldeles utmärkt. Jag sätter mig i en taxi och åker hem. Upprörd och besviken. Vad knöligt det ska vara. Nu måste jag åka till Costa Rica också, vad ska jag göra där? Sola, bada och äta frukt i tre dagar eller?
Etiketter: bedragare, fraude, migracion central, managua, uppehållstillstånd
Revolutionens dag i Nicaragua
Skrivet: 2011-07-20, klockan 22:00:00Igår fick jag uppleva 19e juli i Nicaragua. Revolutionsdagen, frihetsdagen, dagen då Nicaraguas folk äntligen blev fria från Somozas diktatur. Igår var det 32 år sedan och nicaraguanerna samlades på revolutionens torg för att fira, jag var där!
Rebellen Augusto Cesar Sandino ledde på 30-talet kampen mot högerregeringen. 1979 tog partiet makten genom att via en revolution störta Somoza-diktaturen. Medlemmar i partiet kallas för Sandinister eller Sandinistas.
Redan när vi kommer ner på den lite större gatan som går genom vårt kvarter så såg vi en hel hög med bussar som stod på rad, redo att transportera alla till torget. Bussarna va knökfulla och de unga och modiga killarna satt på taken. Jag hade en Che Guevara keps på mig. Ungdomarna skrek, visslade och gjorde segertecknet åt oss när vi kom gående. Det kändes som det va oss dom firade. Det är inte lätt att vara anonym när det inte kryllar av andra utlänningar direkt.
Stora vägen va i princip avspärrad pga bussarna. Vi tog en taxi och drog iväg. Han va tvungen att släppa oss lite tidigare på grund av allt folk som rörde sig mot torget. Vi slöt upp med en vän till mig, hon hade på sig en FSNL tröja, Frente Sandinista de Liberacion Nacional, presidenten Daniel Ortegas parti.
150 skolbussar beräknades komma från olika byar runt om i Nicaragua. Det kryllade av folk. Överallt sprang människor omkring och sålde vatten, bröd, godis, cigg etc etc. Solen stod högt på himlen, en ruskigt vacker dag, men varmt! Vi drog in under ett av tälten och beställde en öl. Jag fick en liter. Det fanns inga små öl, då fick man en stor, inga konstigheter.
Efter en stund gick vi vidare mot torget där presidenten så småningom skulle hålla sitt tal till nationen. Ett hav av människor sjöng, dansade, åt mat, söp och pysslade med i princip allt man kan göra när någon håller tal. Solen tog ordentligt på krafterna, talen var inga "I have a dream" precis.
Vi smög iväg lite tidigare, innan alla tusentals människor skulle börja vallfärda mot bussar och taxibilar. Vi åkte tillbaks där vi tidigare tagit en öl, tog en till, lyssnade på ett band som spelade innan vi åkte hem med en taxichafför som ville bli kallad "señorito" efter att jag mycket artigt kallat honom för "señor". Han körde som ett svin och jag trodde att vi alla skulle dö, men vi överlevde även denna gång, på revolutionens dag och allt. Viva la revolution!
Etiketter: 19e juli, nicaragua, managua, appelquist, revolution, sandino
Rebellen Augusto Cesar Sandino ledde på 30-talet kampen mot högerregeringen. 1979 tog partiet makten genom att via en revolution störta Somoza-diktaturen. Medlemmar i partiet kallas för Sandinister eller Sandinistas.
Augusto Cesár Sandino
Redan när vi kommer ner på den lite större gatan som går genom vårt kvarter så såg vi en hel hög med bussar som stod på rad, redo att transportera alla till torget. Bussarna va knökfulla och de unga och modiga killarna satt på taken. Jag hade en Che Guevara keps på mig. Ungdomarna skrek, visslade och gjorde segertecknet åt oss när vi kom gående. Det kändes som det va oss dom firade. Det är inte lätt att vara anonym när det inte kryllar av andra utlänningar direkt.
Stora vägen va i princip avspärrad pga bussarna. Vi tog en taxi och drog iväg. Han va tvungen att släppa oss lite tidigare på grund av allt folk som rörde sig mot torget. Vi slöt upp med en vän till mig, hon hade på sig en FSNL tröja, Frente Sandinista de Liberacion Nacional, presidenten Daniel Ortegas parti.
Efter en stund gick vi vidare mot torget där presidenten så småningom skulle hålla sitt tal till nationen. Ett hav av människor sjöng, dansade, åt mat, söp och pysslade med i princip allt man kan göra när någon håller tal. Solen tog ordentligt på krafterna, talen var inga "I have a dream" precis.
Vi smög iväg lite tidigare, innan alla tusentals människor skulle börja vallfärda mot bussar och taxibilar. Vi åkte tillbaks där vi tidigare tagit en öl, tog en till, lyssnade på ett band som spelade innan vi åkte hem med en taxichafför som ville bli kallad "señorito" efter att jag mycket artigt kallat honom för "señor". Han körde som ett svin och jag trodde att vi alla skulle dö, men vi överlevde även denna gång, på revolutionens dag och allt. Viva la revolution!
Etiketter: 19e juli, nicaragua, managua, appelquist, revolution, sandino
I jakten på basketkorgen
Skrivet: 2011-07-20, klockan 05:14:51Igår gick jag förbi verkstan där dom ska göra basketkorgen åt oss =) Basketkorgen som några av mina fantastiska läsare har skänkt till barnen på soptippen! =)
Den var inte färdig än och det var väl lika bra det. Jag och Milton mätte upp hur stor en basketboll är och gav mannen nuffrorna. Sedan gick vi iväg och letade efter en liten kedja som vi kan använda som nät till korgen. Så som ungarna behandlar leksaker etc är det bra om sakerna håller ett tag framöver.
Men på verkstan där dom bla sålde kedjor, tror jag majoriteten av personalen va pårökta. Vi frågade efter en liten kedja. Dom tog fram 5 olika storlekar men även den minsta va lite för stor tyckte vi. Nåväl den får duga. Men precis när dom ska klippa av den längd vi behöver så ser jag ju, där på golvet, där låg ju en liten kedja, minst 40 meter lång.
Jag avbröt mannen som precis skulle klippa, frågade tjejen i kassan om inte den kedjan är till salu. Jo, sa hon utan att blinka. Ja, sa ja, den är ju mindre? Ge mig samma längd fast med den storleken då. Fan ibland blir man bra trött på slöheten och bristen på service i det här landet. Service, det är ändå något som funkar bra i Sverige!
Vi fick vår kedja, gick till den andra verkstan och förklarade för honom hur vi vill ha nätet. Imorgon skulle han vara klar sa han men det tror jag inte ett dugg på. Nicatime gäller alla och alltid. Eftersom jag ska till migracion central imorgon och diskutera hur det blir med mitt uppehållstillstånd så har gubben tills på måndag på sig att fixa korgen =) Killarna är mäkta sugna på att inviga korgen kan jag lova!
Det är riktigt skoj att umgås med grabbarna sådär. Sticka iväg på "äventyr" och fixa saker.
Etiketter: la chureca, migracion, kedja, basketkorg, sverige
Den var inte färdig än och det var väl lika bra det. Jag och Milton mätte upp hur stor en basketboll är och gav mannen nuffrorna. Sedan gick vi iväg och letade efter en liten kedja som vi kan använda som nät till korgen. Så som ungarna behandlar leksaker etc är det bra om sakerna håller ett tag framöver.
Men på verkstan där dom bla sålde kedjor, tror jag majoriteten av personalen va pårökta. Vi frågade efter en liten kedja. Dom tog fram 5 olika storlekar men även den minsta va lite för stor tyckte vi. Nåväl den får duga. Men precis när dom ska klippa av den längd vi behöver så ser jag ju, där på golvet, där låg ju en liten kedja, minst 40 meter lång.
Jag avbröt mannen som precis skulle klippa, frågade tjejen i kassan om inte den kedjan är till salu. Jo, sa hon utan att blinka. Ja, sa ja, den är ju mindre? Ge mig samma längd fast med den storleken då. Fan ibland blir man bra trött på slöheten och bristen på service i det här landet. Service, det är ändå något som funkar bra i Sverige!
Vi fick vår kedja, gick till den andra verkstan och förklarade för honom hur vi vill ha nätet. Imorgon skulle han vara klar sa han men det tror jag inte ett dugg på. Nicatime gäller alla och alltid. Eftersom jag ska till migracion central imorgon och diskutera hur det blir med mitt uppehållstillstånd så har gubben tills på måndag på sig att fixa korgen =) Killarna är mäkta sugna på att inviga korgen kan jag lova!
Det är riktigt skoj att umgås med grabbarna sådär. Sticka iväg på "äventyr" och fixa saker.
Etiketter: la chureca, migracion, kedja, basketkorg, sverige
Strul med uppehållstillstånd
Skrivet: 2011-07-16, klockan 08:25:2990 dagar fick jag sist. Pynta 600 cordobas och klart! Idag skulle jag göra samma sak. Proceduren är överjävligt dryg. Kommer till migrationsverket runt kvart över 12 för att bli upplyst om att dom har lunch till 13.00. Väntar och väntar. Runt halv tre kom jag in, glad i hågen och med väl ifyllda formulär kastade jag upp grejerna på disken. Bara för att få ett nej.
Tydligen får man bara pynta så som jag gjorde, en enda gång. Hon uppmanade mig att åka till "det andra migrationsverket", migracion central. För att dom där skulle kunna lyssna på varför jag vill vara kvar i Nicaragua och då göra en bedömning om jag får vara kvar eller inte.
Jag som hade tänkt söka Nicaraguanskt medborgarskap också, det gör man tydligen på migracion central också. Detta betyder att jag på måndag måste upp runt 07.00 för att ställa mig i kö och spendera ytterligare en halv dag med alla dessa papper och pengar.
Migrationsverket i Managua
Tydligen får man bara pynta så som jag gjorde, en enda gång. Hon uppmanade mig att åka till "det andra migrationsverket", migracion central. För att dom där skulle kunna lyssna på varför jag vill vara kvar i Nicaragua och då göra en bedömning om jag får vara kvar eller inte.
Jag som hade tänkt söka Nicaraguanskt medborgarskap också, det gör man tydligen på migracion central också. Detta betyder att jag på måndag måste upp runt 07.00 för att ställa mig i kö och spendera ytterligare en halv dag med alla dessa papper och pengar.
Möte med advokat inför företagsstart
Skrivet: 2011-07-15, klockan 12:40:00En av mina vänner jag fått här i Nicaragua är advokat. En smart tjej på 29 år som jobbar hårt och står upp för sig själv. Idag träffades vi och tjötade lite om vilken företagsform som skulle passa mig bäst. Det verkar finnas något som liknar aktiebolag, fast man behöver inget startkapital för det. Dock måste man vara minst 3 ägare. Då jag troligtvis kommer att leta investerare så passar det ganska bra.
Nu fattas bara att jag blir Nicaraguansk medborgare. Det hela skulle bli avsevärt mycket lättare då. Minst en måste vara Nicaraguansk medborgare för att få registrera företaget. Det ser också ut som att man dom första 6 månaderna slipper betala vinstskatt i företaget, så att man ska kunna komma igång lite lättare. Mycket imponerande och förvånande måste jag säga!
Nu mina vänner ska jag krypa till kojs, trött som en apa efter ett hårt simmpass i regn. Jag var ensam i poolen så det blev privatlektion =P God natt!
Etiketter: advokat, företag, aktiebolag, simning, uppehållstillstånd
Nu fattas bara att jag blir Nicaraguansk medborgare. Det hela skulle bli avsevärt mycket lättare då. Minst en måste vara Nicaraguansk medborgare för att få registrera företaget. Det ser också ut som att man dom första 6 månaderna slipper betala vinstskatt i företaget, så att man ska kunna komma igång lite lättare. Mycket imponerande och förvånande måste jag säga!
Nu mina vänner ska jag krypa till kojs, trött som en apa efter ett hårt simmpass i regn. Jag var ensam i poolen så det blev privatlektion =P God natt!
Etiketter: advokat, företag, aktiebolag, simning, uppehållstillstånd
Företagsplanering och möte med chef
Skrivet: 2011-07-14, klockan 11:03:40Chefen för Juntos Contigo kom hem från Holland förra veckan. Han har vart borta nästan 4 månader och vi som faktiskt jobbar på soptippen har i princip fått klara oss själva. Jag hade önskat att vi hade kunnat ha bättre kontakt medans han va borta men nu blev det som det blev.
Idag hade vi ett möte, bara han och jag. Organisationen här kommer få ännu mindre pengar från organisationen i Holland som finansierar hela Juntos Contigo. Efter mina 5 månader med organisationen har jag fått ganska bra insyn i vad som funkar och vad som skulle kunna göras mycket bättre. Det mesta handlar om att aktivera människor, strukturera arbetet, skapa rutiner, definiera mål och bestämma hur resultaten ska mätas.
Ingen lätt uppgift men jag tror inte att det behöver vara så svårt då organisationen inte är särskilt stor. Jag erbjöd Rubén (chefen) min hjälp, jag vet att han har mycket att göra och jag hoppas att vi kan göra det ihop. Det skulle dock betyda att jag kommer att jobba mindre med barnen men mer med själva organisationen och dess framtid.
Resten av dagen planerade jag företagsstarten. Jag har haft tur och träffat många bra människor som gärna hjälper till. Två advokater som hjälper mig hitta information etc. Det finns liksom ingen organisation här som verkligen är till för nyföretagare.
Jag kom precis hem, jag och några vänner va på premiären av Harry Potter =) Helt okey men, inte mer än så. Fantasy är fortfarande inte min kopp of tea så att säga.
Etiketter: patrik appelquist, juntos contigo, harry potter, organisation
Idag hade vi ett möte, bara han och jag. Organisationen här kommer få ännu mindre pengar från organisationen i Holland som finansierar hela Juntos Contigo. Efter mina 5 månader med organisationen har jag fått ganska bra insyn i vad som funkar och vad som skulle kunna göras mycket bättre. Det mesta handlar om att aktivera människor, strukturera arbetet, skapa rutiner, definiera mål och bestämma hur resultaten ska mätas.
Ingen lätt uppgift men jag tror inte att det behöver vara så svårt då organisationen inte är särskilt stor. Jag erbjöd Rubén (chefen) min hjälp, jag vet att han har mycket att göra och jag hoppas att vi kan göra det ihop. Det skulle dock betyda att jag kommer att jobba mindre med barnen men mer med själva organisationen och dess framtid.
Resten av dagen planerade jag företagsstarten. Jag har haft tur och träffat många bra människor som gärna hjälper till. Två advokater som hjälper mig hitta information etc. Det finns liksom ingen organisation här som verkligen är till för nyföretagare.
Jag kom precis hem, jag och några vänner va på premiären av Harry Potter =) Helt okey men, inte mer än så. Fantasy är fortfarande inte min kopp of tea så att säga.
Etiketter: patrik appelquist, juntos contigo, harry potter, organisation
Kevin lär sig säga Patrik
Skrivet: 2011-07-12, klockan 07:04:38Kommer ni ihåg den där lilla parveln som jag brukar prata om här på soptippen. Kevin, han som är ca 3 år och kallar mig för pappa? Det känns lite konstigt att han kallar mig för pappa, speciellt när hans familj hör det, det blir liksom fel.
De sista dagarna har han faktiskt börjat svängt sig med lite fler ord. Förut va det bara mamma och pappa som kom ut som ord ur hans lilla mun. Idag sa han faktiskt Patrik, lr ja, Patik =)
Det tragiska är ändå att det tredje ordet han lärde sig va "reales" som betyder "cash/pengar". Förmodligen för att han ska fråga utlänningar som kommer till soptippen i olika projekt.
Vi spelade kula idag, "chibolas". Kevin lånade snällt ut en blå liten kula till mig, han ritade upp en cirkel i jorden där han la resten av sina kulor. En meter från cirkeln drog han upp en linje, här skulle vi kasta ifrån. Det märktes tydligt att han sett hur dom stora grabbarna gör och han ville nog inte va sämre när han skulle lära mig =)
Jag och Milton drog iväg på hans cykel för att kolla om basketkorgen va klar på verkstaden. Han skjussade mig på sin cykel hela vägen genom soptippen och bort till ett kvarter som ligger i anslutning till tippen. Min kollega Martha va mäkta orolig för att vi skulle åka iväg själva. Jag var tvungen att lämna allt av värde som jag hade på mig innan vi åkte.
Vi träffade mannen som åtagit sig jobbet med basketkorgen, han berättade att dom vart utan ström i två dagar och därför har maskineriet stått still. Jag och Milton åkte vidare för att få tag på en kedja som vi kan hänga i korgen, som nät. Men dom hade också stängt, det var inte våran dag idag helt enkelt!
I dagarna ska vi ha möte med chefen på Juntos Contigo, han är äntligen tillbaks från Holland och jag hoppas att han har goda nyheter ang organisationen.
Etiketter: juntos contigo, nicaragua, chibolas, basketkorg, spanska
De sista dagarna har han faktiskt börjat svängt sig med lite fler ord. Förut va det bara mamma och pappa som kom ut som ord ur hans lilla mun. Idag sa han faktiskt Patrik, lr ja, Patik =)
Det tragiska är ändå att det tredje ordet han lärde sig va "reales" som betyder "cash/pengar". Förmodligen för att han ska fråga utlänningar som kommer till soptippen i olika projekt.
Kevincito
Vi spelade kula idag, "chibolas". Kevin lånade snällt ut en blå liten kula till mig, han ritade upp en cirkel i jorden där han la resten av sina kulor. En meter från cirkeln drog han upp en linje, här skulle vi kasta ifrån. Det märktes tydligt att han sett hur dom stora grabbarna gör och han ville nog inte va sämre när han skulle lära mig =)
Jag och Milton drog iväg på hans cykel för att kolla om basketkorgen va klar på verkstaden. Han skjussade mig på sin cykel hela vägen genom soptippen och bort till ett kvarter som ligger i anslutning till tippen. Min kollega Martha va mäkta orolig för att vi skulle åka iväg själva. Jag var tvungen att lämna allt av värde som jag hade på mig innan vi åkte.
Vi träffade mannen som åtagit sig jobbet med basketkorgen, han berättade att dom vart utan ström i två dagar och därför har maskineriet stått still. Jag och Milton åkte vidare för att få tag på en kedja som vi kan hänga i korgen, som nät. Men dom hade också stängt, det var inte våran dag idag helt enkelt!
I dagarna ska vi ha möte med chefen på Juntos Contigo, han är äntligen tillbaks från Holland och jag hoppas att han har goda nyheter ang organisationen.
Etiketter: juntos contigo, nicaragua, chibolas, basketkorg, spanska
Middag, ambasadsfolk och mobilstöld
Skrivet: 2011-07-12, klockan 04:32:00Igår blev jag hembjuden på middag hos en väninnas vänner. Dom är spanjorer och jobbar på några olika ambasader här i Managua. Dom bodde flott, väldigt flott. Stora hus, pooler och vackra utemöbler. Det är alltid jävligt skumt att byta miljö så mycket som jag gör här. Från att på dagen jobba mad barn som bor på en soptipp till att på kvällen ligga i en hängmatta i en miljonvilla och dricka drinkar. Den resan gör jag inte varje dag men att man färdas i samhällsklasserna så på en dag är oundvikligt.
Vi hängde i utebaren vid poolen, snackade mycket om militärtjänst etc, en av männen hade jobbat som militär i över 23 år. Vi badade och drack drinkar. Mycket trevligt! En av männen älskade blues, precis som min farsa. Jag sa åt honom att vi måste spela någon dag, gitarr alltså. Hoppas det blir av.
Efter några timmar åkte vi några kvarter bort till en annan av herrarna. Där blev vi bjudna på spansk skinka, cigarr och rom. Det var år sedan jag rökte cigarr men rackarns vad fint jag hade det i hängmattan där en stund.
En kanonkväll med kanonfolk helt enkelt. Eller? Jag pratade nyss med min väninna. Hon berättade att två mobiltelefoner blev stulna samma kväll. Hur fan kunde det hända? Vi va 5 inbjudna gäster, matematiken är enkel. VEM tog lurarna? Det visade sig vara en av tjejerna i sällskapet som hade lite för långa fingrar. Efter att ha hotat med polis etc etc etc kom hon gråtande, krypande till korset och erkände sitt brott.
Flera gånger har jag förvånats här över folk. Folk som verkar så himla reko visar sig vara riktiga svin och utan ryggrad. Och det är dock jättesvårt att se det på folk här, än så länge. I Sverige är det lättare, där kan man spelet och ser nog tecknena tidigare.
Etiketter: stöld, middag, ambasad, managua, nicaragua, cigarr, pool, bar
Vi hängde i utebaren vid poolen, snackade mycket om militärtjänst etc, en av männen hade jobbat som militär i över 23 år. Vi badade och drack drinkar. Mycket trevligt! En av männen älskade blues, precis som min farsa. Jag sa åt honom att vi måste spela någon dag, gitarr alltså. Hoppas det blir av.
Efter några timmar åkte vi några kvarter bort till en annan av herrarna. Där blev vi bjudna på spansk skinka, cigarr och rom. Det var år sedan jag rökte cigarr men rackarns vad fint jag hade det i hängmattan där en stund.
En kanonkväll med kanonfolk helt enkelt. Eller? Jag pratade nyss med min väninna. Hon berättade att två mobiltelefoner blev stulna samma kväll. Hur fan kunde det hända? Vi va 5 inbjudna gäster, matematiken är enkel. VEM tog lurarna? Det visade sig vara en av tjejerna i sällskapet som hade lite för långa fingrar. Efter att ha hotat med polis etc etc etc kom hon gråtande, krypande till korset och erkände sitt brott.
Flera gånger har jag förvånats här över folk. Folk som verkar så himla reko visar sig vara riktiga svin och utan ryggrad. Och det är dock jättesvårt att se det på folk här, än så länge. I Sverige är det lättare, där kan man spelet och ser nog tecknena tidigare.
Etiketter: stöld, middag, ambasad, managua, nicaragua, cigarr, pool, bar
Varm slö dag i Managua
Skrivet: 2011-07-10, klockan 00:26:00Idag vaknade jag ganska tidigt. Jag har har kommit in i en jätteskön dygnsrytm och vaknar utvilad på mornarna. Jag låg och drog mig en stund, kollade mailen och drog sedan iväg till Las Galerias, ett shoppingcentra som ligger ganska nära här där jag bor.
Jag och Eunice gick och käkade brunch på SushiItto, ett kanonställe med grymt god sushi! Sedan fick vi en flipp, gick in på bion (klockan 13.00) och såg en skräckfilm, "Den siste exorcisten". En äcklig rulle, precis som alla andra exorcistfilmer. Inget att rekommendera direkt, man vet vad man får.
Idag är det lördag, det betyder att man kan få tag på "Nacatamal", en kanongod maträtt som kommer inlindad i bananblad. Maten består av majs, kött och lite tomat. Oftast går det bara att få tag på på lördagar och söndagar.
Sen gick jag iväg till La Colonia, mataffären och köpte omogen banan och mosade bönor på påse. Det ska bli fin frukost imorgon! =P
Nu är jag helt slut, jag har försökt beställa några intressanta böcker från Amazon.com men det gick på röven. Det verkar både klurigare och dyrare än att beställa till Sverige =/ Jag vill ha: BrandSimple, Building Strong Brands och Twitter Power. Eventuellt har jag hittat ett företag som kan skicka böckerna till mig. Men frakten blir helt plötsligt mer än dubbelt så dyr.
21:35 God natt Nicaragua, god morgon Sverige!
Etiketter: nicaragua, appelquist, bönor, managua, sushi, japan, banan
Jag och Eunice gick och käkade brunch på SushiItto, ett kanonställe med grymt god sushi! Sedan fick vi en flipp, gick in på bion (klockan 13.00) och såg en skräckfilm, "Den siste exorcisten". En äcklig rulle, precis som alla andra exorcistfilmer. Inget att rekommendera direkt, man vet vad man får.
Idag är det lördag, det betyder att man kan få tag på "Nacatamal", en kanongod maträtt som kommer inlindad i bananblad. Maten består av majs, kött och lite tomat. Oftast går det bara att få tag på på lördagar och söndagar.
Sen gick jag iväg till La Colonia, mataffären och köpte omogen banan och mosade bönor på påse. Det ska bli fin frukost imorgon! =P
Nu är jag helt slut, jag har försökt beställa några intressanta böcker från Amazon.com men det gick på röven. Det verkar både klurigare och dyrare än att beställa till Sverige =/ Jag vill ha: BrandSimple, Building Strong Brands och Twitter Power. Eventuellt har jag hittat ett företag som kan skicka böckerna till mig. Men frakten blir helt plötsligt mer än dubbelt så dyr.
21:35 God natt Nicaragua, god morgon Sverige!
Etiketter: nicaragua, appelquist, bönor, managua, sushi, japan, banan
Vad kan man göra för 9.5 miljarder kronor?
Skrivet: 2011-07-08, klockan 16:26:07Jag läste precis på e24.se att Warren Buffet skänkt sin årliga gåva till Bill Gates välgörenhetsorganisation. Han har tidigare sagt att han planerar att skänka större delen av sin förmögenhet och den här gången skänkte han aktier i sitt företag till ett värde av 9.5 miljarder kronor.
Vet du hur många människor det bor på jorden? Ca 7 miljarder. Warren Buffet skänker alltså mer än en krona per person i hela världen. Frågan som dyker upp i min skalle då är ju, hur många kan man hjälpa med dom pengarna? Jag tänker att 20% av världens befolkning lever i extrem fattigdom (under $1.25 om dagen). En siffra som ändå sedan 80-talet har halverats!
20% av jordens befolkning är ca 1.4 miljarder människor. Det skulle alltså bli nästan 7 kronor per person, mer än en dollar. Både Bill Gates och Warren Buffet tjatar på andra dollarmiljonärer att skänka mer pengar men alla är inte lika givmilda som dessa två herrar.
Etiketter: warren buffet, bill gates, pengar, skänka, välgörenhetsorganisation
Foto: AFP
Vet du hur många människor det bor på jorden? Ca 7 miljarder. Warren Buffet skänker alltså mer än en krona per person i hela världen. Frågan som dyker upp i min skalle då är ju, hur många kan man hjälpa med dom pengarna? Jag tänker att 20% av världens befolkning lever i extrem fattigdom (under $1.25 om dagen). En siffra som ändå sedan 80-talet har halverats!
20% av jordens befolkning är ca 1.4 miljarder människor. Det skulle alltså bli nästan 7 kronor per person, mer än en dollar. Både Bill Gates och Warren Buffet tjatar på andra dollarmiljonärer att skänka mer pengar men alla är inte lika givmilda som dessa två herrar.
Etiketter: warren buffet, bill gates, pengar, skänka, välgörenhetsorganisation
När vi hånar amerikaner i Nicaragua!
Skrivet: 2011-07-08, klockan 01:20:00Jag är så imponerad av vårt kvinnliga fotbollslag! Igår piskade vi USA och vann gruppen. Det var faktiskt riktigt underhållande fotboll. Mycket bättre än för någa år sedan när jag tittade sist.
Jag ska retas som fan med amerikanerna som kommer till La Chureca och håller engelskalektioner =P Det här ska dom få äta! =P
Jag blev helt förvånad när jag kom hem från soptippen igår och fick se att matchen gick på tv här! Jag missade första halvleken men fick njuta av den andra halvan. Nu väntar jag med spänning på nästa match, vad tror du, tar vi guldet eller?
Etiketter: fotboll, kvinnor, landslaget, vm, nicaragua, usa. aftonbladet
Jag ska retas som fan med amerikanerna som kommer till La Chureca och håller engelskalektioner =P Det här ska dom få äta! =P
Jag blev helt förvånad när jag kom hem från soptippen igår och fick se att matchen gick på tv här! Jag missade första halvleken men fick njuta av den andra halvan. Nu väntar jag med spänning på nästa match, vad tror du, tar vi guldet eller?
Etiketter: fotboll, kvinnor, landslaget, vm, nicaragua, usa. aftonbladet
Vill du skänka en basketkorg till barnen på soptippen?
Skrivet: 2011-07-07, klockan 17:12:27Det finns inte mycket att göra för barnen på soptippen. Juntos Contigo, organisationen jag jobbar för här har inte heller särskilt mycket pengar. Därför tager man vad man haver och gör det bästa med det.
Förra veckan konstruerade vi en basketkorg av en gammal soptunna som vi satte upp i en trädklyka. Det funka de ganska bra, jag, Milton och grabbarna lirade flera timmar, tills korgen sprack och inte kunde användas längre.
Nu skulle jag vilja göra en riktig basketkorg och sätta upp. Jag gick till en lokal järnsmed och frågade vad han skulle ta för att göra en basketkorg med fäste osv. Visst skulle vi kunna köpa en från någon sportaffär men dels blir det dyrare och dels vill jag gärna supporta de små lokala handlarna som sliter för brödfödan.
250 cordobas skulle basketkorgen kosta. Det är ca 90 svenska kronor. Vill du skänka en basketkorg till barnen på soptippen? Sätt in 90:- på föreningens bankgirokonto 363-5356 och märk insättningen "Basketkorg". Tweeta mig, maila mig eller skriv en rad på facebook när du gjort din insättning. Jag och barnen vill gärna se vem du är och tacka dig =)
Sprid gärna vidare bland dina vänner på facebook och twitter. Love!
Etiketter: nicaragua, gatubarn, basket, soptipp, la chureca
Förra veckan konstruerade vi en basketkorg av en gammal soptunna som vi satte upp i en trädklyka. Det funka de ganska bra, jag, Milton och grabbarna lirade flera timmar, tills korgen sprack och inte kunde användas längre.
250 cordobas skulle basketkorgen kosta. Det är ca 90 svenska kronor. Vill du skänka en basketkorg till barnen på soptippen? Sätt in 90:- på föreningens bankgirokonto 363-5356 och märk insättningen "Basketkorg". Tweeta mig, maila mig eller skriv en rad på facebook när du gjort din insättning. Jag och barnen vill gärna se vem du är och tacka dig =)
Sprid gärna vidare bland dina vänner på facebook och twitter. Love!
Etiketter: nicaragua, gatubarn, basket, soptipp, la chureca
Barnmisshandel
Skrivet: 2011-07-07, klockan 06:00:00Jag visste att det skulle bli tufft att komma hit till ett främmande land och jobba med gatubarn eller barn som mer eller mindre lever ensamma medans föräldrarna jobbar. Jag förstod också att frustration skulle bli en del av vardagen.
Men aldrig har jag blivit så frustrerad som jag blev idag när en moster till en 6 åring slår honom i ryggen med knuten näve så att han börjar gråta, för att sedan kasta en halvfull plastflaska mot en 3åring och kalla samma grabb för horunge.
Det är tydligt att det förekommer mycket våld i den familjen. Det märks tydligt på barnen hur dom leker också. Det präglar hela deras sätt att vara och uttrycka sig. Jag tycker så synd om Kevin som inte blev tagen till ett barnhem av den där organisationen som kom och utvärderade hans situation. Han hade förmodligen fått det mycket bättre på annat håll. Vad som krävdes var en underskrift från en förälder. Vilket dom aldrig fick.
I deras ögon är ju allt bra, precis som det ska va och alltid ha vart. Soptippen är ett fruktansvärt hårt ställe att växa upp på. Störst och starkast bestämmer och respekt vinns ofta genom våld.
Nu till den självklara frågan, gjorde jag något när jag såg detta? Nej jag gjorde inte det. Jag vet inte om jag ska skämmas för det eller inte men det är så annorlunda här, svårt att förklara. Jag tror att det kanske är fel väg att gå genom att hoppa på en mamma/moster och berätta för henne hur hon ska uppfostra sina barn när hon är mitt upp i det.
Hon är redan uppe i varv, arg, så långt som möjligt ifrån ett normalt sinnestillstånad för ett normalt samtal. För att mötas tror jag att man måste prata när hon är mottaglig och när jag slipper kränka henne som mamma. Dock vet jag att jag hade gått emellan om hon slagit honom upprepade gånger. Nu blev det en smäll, en smäll för mycket. Förmodligen inte sista heller.
Jag kommer att berätta vad som hände för chefen på Juntos Contigo och så får vi se hur dom brukar sköta sådana här händelser. Resurserna är små, många hål skulle behöva fyllas och många magar mättas.
Etiketter: misshandel, barn, gatubarn, nicaragua, soptipp, la chureca, , appelquist
Men aldrig har jag blivit så frustrerad som jag blev idag när en moster till en 6 åring slår honom i ryggen med knuten näve så att han börjar gråta, för att sedan kasta en halvfull plastflaska mot en 3åring och kalla samma grabb för horunge.
Det är tydligt att det förekommer mycket våld i den familjen. Det märks tydligt på barnen hur dom leker också. Det präglar hela deras sätt att vara och uttrycka sig. Jag tycker så synd om Kevin som inte blev tagen till ett barnhem av den där organisationen som kom och utvärderade hans situation. Han hade förmodligen fått det mycket bättre på annat håll. Vad som krävdes var en underskrift från en förälder. Vilket dom aldrig fick.
I deras ögon är ju allt bra, precis som det ska va och alltid ha vart. Soptippen är ett fruktansvärt hårt ställe att växa upp på. Störst och starkast bestämmer och respekt vinns ofta genom våld.
Nu till den självklara frågan, gjorde jag något när jag såg detta? Nej jag gjorde inte det. Jag vet inte om jag ska skämmas för det eller inte men det är så annorlunda här, svårt att förklara. Jag tror att det kanske är fel väg att gå genom att hoppa på en mamma/moster och berätta för henne hur hon ska uppfostra sina barn när hon är mitt upp i det.
Syskonkärlek!
Hon är redan uppe i varv, arg, så långt som möjligt ifrån ett normalt sinnestillstånad för ett normalt samtal. För att mötas tror jag att man måste prata när hon är mottaglig och när jag slipper kränka henne som mamma. Dock vet jag att jag hade gått emellan om hon slagit honom upprepade gånger. Nu blev det en smäll, en smäll för mycket. Förmodligen inte sista heller.
Jag kommer att berätta vad som hände för chefen på Juntos Contigo och så får vi se hur dom brukar sköta sådana här händelser. Resurserna är små, många hål skulle behöva fyllas och många magar mättas.
Etiketter: misshandel, barn, gatubarn, nicaragua, soptipp, la chureca, , appelquist
Wordpress och besök hos Berit
Skrivet: 2011-07-05, klockan 12:00:00Idag har jag jobbat med en ny design till Gatubarn.nu, tanken är att vi efter mycket om och men ska flytta till wordpress istället. En plattform som är mer användarvänlig och som erbjuder mer möjligheter.
Dessutom har jag snart fixat klart foldern som jag designar åt en org här. Det ska bli skönt att få den klart och det ska bli skoj att se hur den blir tryckt sen. Hoppas dom blir nöjda.
På kvällskvisten kilade jag över till fritangan och köpte mat och sen vidare hem till Berit. Berit bjöd på té och jag åt min mat, vi pratade om organisationer, företag och det mesta. Det va skoj att se dom igen. Hon har ju en liten kille som bor hos henne också, skitsöt grabb på typ 5 bast. Han slänger sig med uttryck som "fett coolt" och "fett me soft" =P Haha så skön!
Nu ska jag slagga, hon är nästan 21 och jag är helt död. Det var en lång dag idag. Hoppas det blir en bra dag imorgon. Jag tror att chefen för Juntos Contigo kommer att vara där, äntligen ska vi få snacka igen.
På torsdag eller fredag kommer jag förmodligen att besöka en annan organisation. Jag vill öppna upp möjljigheterna och jämföra olika organisationer och vart vi ska använda alla pengar som du och jag samlat ihop till barnen.
Dessutom har jag snart fixat klart foldern som jag designar åt en org här. Det ska bli skönt att få den klart och det ska bli skoj att se hur den blir tryckt sen. Hoppas dom blir nöjda.
På kvällskvisten kilade jag över till fritangan och köpte mat och sen vidare hem till Berit. Berit bjöd på té och jag åt min mat, vi pratade om organisationer, företag och det mesta. Det va skoj att se dom igen. Hon har ju en liten kille som bor hos henne också, skitsöt grabb på typ 5 bast. Han slänger sig med uttryck som "fett coolt" och "fett me soft" =P Haha så skön!
Nu ska jag slagga, hon är nästan 21 och jag är helt död. Det var en lång dag idag. Hoppas det blir en bra dag imorgon. Jag tror att chefen för Juntos Contigo kommer att vara där, äntligen ska vi få snacka igen.
På torsdag eller fredag kommer jag förmodligen att besöka en annan organisation. Jag vill öppna upp möjljigheterna och jämföra olika organisationer och vart vi ska använda alla pengar som du och jag samlat ihop till barnen.
Skjuten i benet
Skrivet: 2011-07-04, klockan 18:04:00Dagen kom, som jag väntat på så länge. Men jag trodde väl aldrig att det skulle hända i Nicaragua. Något jag alltid velat prova, att lira paintball! =)
Igår drog vi iväg, jag Eunice, hennes brorsa och några andra av deras vänner. Vi delade upp oss i två lag. 4vs3. Vi var tre i mitt lag. Med två hundra bollar i magasinet gav vi oss iväg i terrängen. Bland höns och getter tog vi skydd bakom plåtbitar och jordhögar. Kulorna ven i luften och adrenalinet började pumpa.
Våra kära motståndare, som faktiskt var en gubbe (kvinna) fler än oss, låg och tröck som små kycklingar i sina bon. Vägrade att avancera och möta oss fair play. De två första ronderna förlorade vi. Jag blev skjuten på fingret första gången, som tur var så va det på långt avstånd och det gjorde inte speciellt ont.
Efter att ha förlorat de två första ronderna så va vi mer furiosa än någonsin. Vi smidde planer och förberedde oss väl. Vi va korta om bollar och visste att vi skulle behöva spara, one shot one kill, inget annat! Vi tänkte storma dom, springa fort längs kanterna för att ta oss in i deras camp och mörsa från sidan.
Rond tre drog igång, vi blev kraftigt ner skjutna i skydd från start. Med 25 bollar var hade vi dåligt med eld i luften, vilket ledde till att det andra laget avancerade i ruskig fart. Vi höll oss kyliga. En kille stormade mitt skydd och jag sköt honom i armvecket så att han började skrika av smärta. En annan kille stormade min kamrats skydd, jag träffade honom i bröstet och benet. Två ute, två kvar.
Min kamrat tog ut den 3e, bara flickan kvar. Jag ropade "avancera" så högt jag kunde och som två brunstiga älgkor sprang vi mot flaggan. Mina bulor tog slut och, bam! Jag blev träffad av två skott, ett i låret och ett i bröstet. Min kollega han dock ända fram till flaggan och vi hade vunnit rond tre! Una gran victoria!
Etiketter: paintball, skjuten, nicaragua, appelquist, höns, getter, flagga
Igår drog vi iväg, jag Eunice, hennes brorsa och några andra av deras vänner. Vi delade upp oss i två lag. 4vs3. Vi var tre i mitt lag. Med två hundra bollar i magasinet gav vi oss iväg i terrängen. Bland höns och getter tog vi skydd bakom plåtbitar och jordhögar. Kulorna ven i luften och adrenalinet började pumpa.
Våra kära motståndare, som faktiskt var en gubbe (kvinna) fler än oss, låg och tröck som små kycklingar i sina bon. Vägrade att avancera och möta oss fair play. De två första ronderna förlorade vi. Jag blev skjuten på fingret första gången, som tur var så va det på långt avstånd och det gjorde inte speciellt ont.
Jag och min wingman Eliezzer
Efter att ha förlorat de två första ronderna så va vi mer furiosa än någonsin. Vi smidde planer och förberedde oss väl. Vi va korta om bollar och visste att vi skulle behöva spara, one shot one kill, inget annat! Vi tänkte storma dom, springa fort längs kanterna för att ta oss in i deras camp och mörsa från sidan.
Rond tre drog igång, vi blev kraftigt ner skjutna i skydd från start. Med 25 bollar var hade vi dåligt med eld i luften, vilket ledde till att det andra laget avancerade i ruskig fart. Vi höll oss kyliga. En kille stormade mitt skydd och jag sköt honom i armvecket så att han började skrika av smärta. En annan kille stormade min kamrats skydd, jag träffade honom i bröstet och benet. Två ute, två kvar.
Min kamrat tog ut den 3e, bara flickan kvar. Jag ropade "avancera" så högt jag kunde och som två brunstiga älgkor sprang vi mot flaggan. Mina bulor tog slut och, bam! Jag blev träffad av två skott, ett i låret och ett i bröstet. Min kollega han dock ända fram till flaggan och vi hade vunnit rond tre! Una gran victoria!
Etiketter: paintball, skjuten, nicaragua, appelquist, höns, getter, flagga
Samlar information, planerar och utvärderar
Skrivet: 2011-07-02, klockan 18:33:00Att starta ett företag i Nicaragua var inget som jag direkt hade planerat innan jag åkte, även om idén om socialt företagande redan fanns där. Men nu har jag denna kanonidé, en vision som jag vill realisera. Något som jag tror kan hjälpa ännu fler människor, i kombination med ideella föreningen.
Men som svenne i Nicaragua är det inte helt lätt att förstå hur man gör affärer, hur löner sätts, kontrakt skrivs och hur skatter betalas. Därför sätter jag nu ihop ett team av människor, organisation och myndigheter som kan detta. Folk som jag kan kontakta när jag behöver råd och hjälp.
Jag hittade bla http://www.pronicaragua.org som hjälper människor att investera eller flytta sin business till Nicaragua. Dom verkar kunna det mesta om skatter och löner och dom hjälper även till om du behöver köpa en fastighet till din verksamhet. Dom är en "non-profit" och som jag förstår tar dom inte betalt för sina tjänster.
Annars har jag en väninna här som är advokat, hon kan mycket om det byråkratiska och hur pappren etc ska fyllas i. Det är mycket som ska planeras, men jag har tid. Ju mer man planerar innan man startar desto mindre otrevliga överraskningar behöver man råka ut för när man väl är igång.
Just nu kollar jag upp fraktpriser, lönesättningar, skatter, tillverkningskostnad, hur mycket vi måste sälja för att gå runt etc. Det är ganska intressant att se allt detta framför sig. Det är som ett pussel, ska det gå ihop? Ska sista biten falla på plats?
Etiketter: nicaragua, appelquist, socialt entreprenörskap, planering, advokat, skatter
Men som svenne i Nicaragua är det inte helt lätt att förstå hur man gör affärer, hur löner sätts, kontrakt skrivs och hur skatter betalas. Därför sätter jag nu ihop ett team av människor, organisation och myndigheter som kan detta. Folk som jag kan kontakta när jag behöver råd och hjälp.
Foto: Cecilia Appelqvist
Jag hittade bla http://www.pronicaragua.org som hjälper människor att investera eller flytta sin business till Nicaragua. Dom verkar kunna det mesta om skatter och löner och dom hjälper även till om du behöver köpa en fastighet till din verksamhet. Dom är en "non-profit" och som jag förstår tar dom inte betalt för sina tjänster.
Annars har jag en väninna här som är advokat, hon kan mycket om det byråkratiska och hur pappren etc ska fyllas i. Det är mycket som ska planeras, men jag har tid. Ju mer man planerar innan man startar desto mindre otrevliga överraskningar behöver man råka ut för när man väl är igång.
Just nu kollar jag upp fraktpriser, lönesättningar, skatter, tillverkningskostnad, hur mycket vi måste sälja för att gå runt etc. Det är ganska intressant att se allt detta framför sig. Det är som ett pussel, ska det gå ihop? Ska sista biten falla på plats?
Etiketter: nicaragua, appelquist, socialt entreprenörskap, planering, advokat, skatter
Designjobb och hämtpizza
Skrivet: 2011-07-01, klockan 11:26:00Rackarns jag har vänt på dygnet! Varför måste jag bli så kreativ på nätterna för? Varför kan inte inspirationen komma på dagarna istället? Då hade det sluppit bli så här!
Nåväl, idag jobbar jag med en design på en folder för en organisation här nere. Bara några finjusteringar kvar nu, sen är den snart klar. Det blir min första inkomt på 5 månader, trevligt! =) Det är ju lite av en dröm att kunna jobba utomlands, vart som helst, bara med en laptop på magen =)
Jag provade att beställa hämtpizza idag. Från Valenti´s. Jag måste säga att pizzabuden har alla odds mot sig då gatorna inte har några namn och adresserna ibland blir ett halvt a4 långa. Jag ringde och beställde. Hon sa 40 minuter, han va här innan 15 min hade gått. Pizzan i sig är faktiskt riktigt god. Dom skickar med servetter och två små påsar med kryddor =P Jag betalade 250 cordobas, nästan 85 kronor för pizzan och det får man väl ändå säga är i dyraste laget för att vara Nicaragua. Nere på "fritangan" äter jag mat för 90 cordobas.
Nu blev i och för sig halva pizzan över så den räcker till två middagar. Sen att man kan få starköl hemlevererat till pizzan är ju inte heller så dumt! =P
Etiketter: pizza, valentis, managua, designjobb, folder, utlandsjobb
Nåväl, idag jobbar jag med en design på en folder för en organisation här nere. Bara några finjusteringar kvar nu, sen är den snart klar. Det blir min första inkomt på 5 månader, trevligt! =) Det är ju lite av en dröm att kunna jobba utomlands, vart som helst, bara med en laptop på magen =)
Jag provade att beställa hämtpizza idag. Från Valenti´s. Jag måste säga att pizzabuden har alla odds mot sig då gatorna inte har några namn och adresserna ibland blir ett halvt a4 långa. Jag ringde och beställde. Hon sa 40 minuter, han va här innan 15 min hade gått. Pizzan i sig är faktiskt riktigt god. Dom skickar med servetter och två små påsar med kryddor =P Jag betalade 250 cordobas, nästan 85 kronor för pizzan och det får man väl ändå säga är i dyraste laget för att vara Nicaragua. Nere på "fritangan" äter jag mat för 90 cordobas.
Mitt kontor på uteplatsen
Nu blev i och för sig halva pizzan över så den räcker till två middagar. Sen att man kan få starköl hemlevererat till pizzan är ju inte heller så dumt! =P
Etiketter: pizza, valentis, managua, designjobb, folder, utlandsjobb
Tillbaks till startsidan
