Att handla i Nicaragua
Skrivet: 2011-01-31, klockan 23:01:22God dag Sverige, idag har jag vart själv i huset. Berit har vart på jobbet och jag har fått underhålla mig själv. Jag kubbade ner till Centro Comercial för att kolla läget i butikerna där. Jag ville dels ta ut lite inhemsk valuta, skaffa mig ett Nicaraguanskt telefonnummer, äta frukost och handla mat för att ta med hem.
Jag hade en bra dag och lyckades med alla mina mål. Vid banken stod en hård man med hagelbössa i entrén, han scannade mig med metalldetektor innan jag fick gå in, tryggt! I Nicaragua finns två telefonoperatörer, Claro och Moviestar. Jag hittade en ung kille som satt vid en bänk utanför butikerna, frågade honom vilket han tyckte va bäst. Det slutade med att jag valde Claro. Dom har nån skum grej att man får bonus för lite allt möjligt. Dock försvinner den inom ett visst datum så det gäller att hålla igång med sms:andet =P
Ett simkort med telefonnummer kostade 50 cordobas ( 15:-) och om man sen fyllde på med 50 så fick man det fyrdubblat till 200 cordobas att ringa för. Smutt! =)
Sen hittade jag ett café, beställde en kycklingmacka och en stor isté, pyntade 50 cordobas, ungefär 15:- för det. Väl på affären så köpte jag fyra bananer, två paket korv, två flaskor vatten, tre paket spaghetti, en flaska tvål, en påse potatis och en påse bröd för 248 cordobas, ca 85 kronor.
Nu sitter jag och surfar i en gungstol ute på berits "porche" och småpratar med hennes hemhjälp. Imorgon kommer en kille som har bott på soptippen här i Managua. Han har även jobbat med barn som gjort/gör samma sak och vi ska se om inte han vet ett bra ställe där jag kan hjälpa till.
Affären Palí som jag handlade på
Många pimpar sina bilar här, det ser oftast jävligt skoj ut =) Denna bil är dock i ovanligt fint skick må jag säga! Alla bilar är knögliga och krockade, folk kör som svin helt enkelt.
Etiketter: palí, nicaragua, priser, mat, managua, bilar, telefon, claro
Fiesta i Masaya Nicaragua
Skrivet: 2011-01-31, klockan 02:00:55God afton Sverige, jag är helt slut i kropp och huvud. Inatt sov jag nästan 14 timmar. Ruskigt skönt och nödvändigt =P Vi får se hur jetlaggen slår imorgon.
Nicaraguanerna pratar helt annorlunda än vad spanjorerna och mexikanarna gör, vilket jag har tidigare erfarenhet av då jag bodde i Spanien och jobbade med en mexikan. Jag får lyssna noga noga när dom pratar. Dels använder dom jättemycket andra ord och dessutom kortar dom av ord och artikulerar väldigt lite, för att inte säga inget alls =P
Idag följde jag med Berit, hennes granne Ursula och Anna-Bell på födelsedagsfest i Masaya utanför Managua. Man bjöd på typisk Nicaraguansk mat, något som heter Baho och som består av nötkött, cassava, bananer, tomat och lite allt möjligt. Gott och nyttigt =P
Man hade en grupp musikanter på plats som spelade typisk Nica musik och alla dansade till Marimban. Otroligt vackert att se och att få vara en del av idag. Jag fick även Viktors telefonnummer, han är danslärare i folklore och ska eventuellt få lära mig =) Det är han som har lärt flickan här nedan, se och njut! =)
Etiketter: folklore, nicaragua, masaya, folkdans, marimba, baho
Nicaraguanerna pratar helt annorlunda än vad spanjorerna och mexikanarna gör, vilket jag har tidigare erfarenhet av då jag bodde i Spanien och jobbade med en mexikan. Jag får lyssna noga noga när dom pratar. Dels använder dom jättemycket andra ord och dessutom kortar dom av ord och artikulerar väldigt lite, för att inte säga inget alls =P
Idag följde jag med Berit, hennes granne Ursula och Anna-Bell på födelsedagsfest i Masaya utanför Managua. Man bjöd på typisk Nicaraguansk mat, något som heter Baho och som består av nötkött, cassava, bananer, tomat och lite allt möjligt. Gott och nyttigt =P
Man hade en grupp musikanter på plats som spelade typisk Nica musik och alla dansade till Marimban. Otroligt vackert att se och att få vara en del av idag. Jag fick även Viktors telefonnummer, han är danslärare i folklore och ska eventuellt få lära mig =) Det är han som har lärt flickan här nedan, se och njut! =)
I ett enkelt hus mitt i skogen
Etiketter: folklore, nicaragua, masaya, folkdans, marimba, baho
Managua Nicaragua
Skrivet: 2011-01-30, klockan 04:40:36God afton Sverige, yes här i Managua är klockan 19.45 och jag är trött som ett as.
Resan till USA på 9 timmar flyg gick förvånandsvärt bra då det fanns en console i nackstödet framför mig där jag kunde välja på massa filmer eller spela olika spel =) Jag träffade en jätteskön tjej som heter Kajsa på vägen, hon skulle också till Costa Rica men hon skulle inte vidare sen.
I USA gick vi ut och tog en nypa frisk USA-luft, avgaser och mat typ. Men nu har jag i alla fall vart i USA och detta är min erfarenhet av det.
Resan till Costa Rica från New York på 5 timmar va apsegt! Ingen console och min stol hade fuckat up så jag kunde inte luta mig tillbaka. Väl i CR så drog jag och Kajsa till ett hostel, vi kom fram runt 12 på natten och det va varmt som stryk. Vi delade rum med 6 andra människor. Ett par riktigt bittra brudar ska tilläggas. Jag fick skäll för att jag duschade i flickornas dusch, fast jag hade fått tillåtelse av hostelchefen eftersom pojkarnas va ur funktion!
Resan till Nicaragua från Costa Rica va om möjligt, än värre än tidigare omnämnd resa. Jag sov kanske 1 timme på "hostellet". Gick upp 03.30, mörkt som stryk ute, tog en buss till ett ställe där en buss skulle stå och som skulle ta mig till Nicaragua. Min buss stannade mitt i ingenstans, busschaffören varnade mig och bad mig att ta det lugnt då det fortfarande va mörkt och att detta ställe är ett "barrio malo" dåligt kvarter helt enkelt. Så jag kubbade runt där i mörkret och letade efter "TransNica" men det va ju som att leta efter en köttbit hos en vegetarian! Jag frågade mig fram och tog tillslut en taxi som körde mig typ 300 meter till rätt ställe. Pang på bussen bara.
Att ta sig från Nica till CR går bara att beskriva med ett ord; KAOS!
Det är folk överallt, det är biljetter hit och papper dit. Ena gången ska du använda ett papper andra gången ska du använda ett kvitto. Ena gången ska du betala andra ska du inte. Som tur va träffade jag en skön snubbe på bussen som jag snackade och hängde med hela resan. Han blev min guide och räddare i nöden och gjorde så att jag kom igenom gränsen hyffsat smärtfritt.
Det tar inte mer än 20 minuter i landet för att skaffa sig en uppfattning om situationen här. På 20 minuter hade jag sett hemlösa, crackpipor, halta hundar, undernärda hästar, barn som jobbar, bränder and you name it!
Icke att förglömma den otroligt vackra naturen och dom snälla människorna som gör allt dom kan för att överleva dagen.
Från bussresan väl inne i Nicaragua
Från gränsen till Nicaragua på CR-sidan
Jag spelade schack mot datorn på planet och piskade hårt!
Hostel i Costa Rica, lumpenvarning!
Katastrof på Arlanda
Skrivet: 2011-01-27, klockan 22:54:23Haha ja va ska man säga!? Vilken dag! Jag sov nästan ingenting natten till idag eftersom pappa skulle köra mig till Arlanda runt halv 5 på morgonen. Vi kom fram i bra tid och fick vänta en bra stund på att få checka in väskan. När jag väl kom fram till disken så meddelar dom att flyget från New York är försenat, dom hade inte lämnat USA än och beräknades avgå runt 14.00.
Eftersom flyget va mer än 5 timmar försenat så bjöd flygbolaget på frukost och lunch. Smutt! =P Sagt och gjort. Jag, Petra och farsan kubbade upp på övervåningen och åt en god och välbehövlig frukost. Efter frukosten sa jag hejdå till pappa. Petra valde att stanna kvar tills jag gått igenom security checkpoint.
Jag såg en tjej bredvid oss som läste en bok om Costa Rica. Hon skulle också dit. Plötsligt ringde hennes telefon och dom sa att hon skulle komma ner till receptionen och att dom va tvugna att boka om hennes biljett. Men jag då? Ingen hade ju ringt mig!?
Vi gick ner till receptionen och snackade med killen som hade checkat in mitt bagage. Han sa att han hade dåliga nyheter. Snökaos i New York, jag skulle få åka tidigast om 4 dagar. Herrejesus tänkte jag! Jag frågade hur vi skulle lösa boendefrågan. Jag bor ju inte i Stockholm och här står jag med 14 kilo sommarkläder och 5 almanackor. Han skruvade på sig lite och ropade upp en kollega på radion. Kollegan frågade om jag ville resa redan imorgon. Alltså exakt samma flygschema fast 24 timmar senare helt enkelt. Klart som fan jag ville! =P
Så dom bjöd på en middag och en hotellnatt på Radissons i SkyCity på Arlanda. Fyrstjärnigt hotell, riktigt mysigt! =) Tofflor och badrockar och jaccuzzi på gymmet. Tur att man inte har brådis. Semesterfirare med bara en veckas ledighet hade nog fått panik i den här situationen. Jag gillar läget =P Mañana mañana helt enkelt, ingen idé att stressa upp sig. Jag har ett år på mig...
Etiketter: radisson, skycity, arlanda, kaos, new york, costa rica, appelquist
Eftersom flyget va mer än 5 timmar försenat så bjöd flygbolaget på frukost och lunch. Smutt! =P Sagt och gjort. Jag, Petra och farsan kubbade upp på övervåningen och åt en god och välbehövlig frukost. Efter frukosten sa jag hejdå till pappa. Petra valde att stanna kvar tills jag gått igenom security checkpoint.
Jag såg en tjej bredvid oss som läste en bok om Costa Rica. Hon skulle också dit. Plötsligt ringde hennes telefon och dom sa att hon skulle komma ner till receptionen och att dom va tvugna att boka om hennes biljett. Men jag då? Ingen hade ju ringt mig!?
Vi gick ner till receptionen och snackade med killen som hade checkat in mitt bagage. Han sa att han hade dåliga nyheter. Snökaos i New York, jag skulle få åka tidigast om 4 dagar. Herrejesus tänkte jag! Jag frågade hur vi skulle lösa boendefrågan. Jag bor ju inte i Stockholm och här står jag med 14 kilo sommarkläder och 5 almanackor. Han skruvade på sig lite och ropade upp en kollega på radion. Kollegan frågade om jag ville resa redan imorgon. Alltså exakt samma flygschema fast 24 timmar senare helt enkelt. Klart som fan jag ville! =P
Så dom bjöd på en middag och en hotellnatt på Radissons i SkyCity på Arlanda. Fyrstjärnigt hotell, riktigt mysigt! =) Tofflor och badrockar och jaccuzzi på gymmet. Tur att man inte har brådis. Semesterfirare med bara en veckas ledighet hade nog fått panik i den här situationen. Jag gillar läget =P Mañana mañana helt enkelt, ingen idé att stressa upp sig. Jag har ett år på mig...
Etiketter: radisson, skycity, arlanda, kaos, new york, costa rica, appelquist
Risto och Maggan tipsar
Skrivet: 2011-01-26, klockan 23:09:41Jag fick ett tips igår av Risto och Maggan från Gisslarbo. Ett tips som kan vara viktigare än man tror.
Vi sitter vid matbordet och har precis ätit klart. Risto plockar fram en karta över Nicaragua och berättar med stor inlevelse om olika platser och projekt som han upplevt i landet. Han tittar på mig och säger; "Patrik, det är väldigt viktigt att, när du kommer ner dit, att du...", han tar ett djupt andetag, höger sina armar i höjd med huvudet och andas ut samtidigt som han sänker armarna ner på bordet igen.
"Att du tar det lugnt", fortsätter han. "Es un poco differente", (det är lite annorlunda) säger han med otroligt rullande "r". "Åk dit, känn in omgivningen, känn in staden och människorna innan du ger dig iväg på äventyr".
Risto, Maggan. Jag är otroligt glad att jag har lärt känna er och att ni är så hjälpsamma och goa =) Jag får med mig alla almanackorna och dom kommer att komma väl till hands vill jag lova! =)
Nu ska jag packa klart, gå igenom listan 200 gånger och kontrollera mina prylar.
Etiketter: bagage, gisslarbo, poco, äventyr, nicaragua
Vi sitter vid matbordet och har precis ätit klart. Risto plockar fram en karta över Nicaragua och berättar med stor inlevelse om olika platser och projekt som han upplevt i landet. Han tittar på mig och säger; "Patrik, det är väldigt viktigt att, när du kommer ner dit, att du...", han tar ett djupt andetag, höger sina armar i höjd med huvudet och andas ut samtidigt som han sänker armarna ner på bordet igen.
"Att du tar det lugnt", fortsätter han. "Es un poco differente", (det är lite annorlunda) säger han med otroligt rullande "r". "Åk dit, känn in omgivningen, känn in staden och människorna innan du ger dig iväg på äventyr".
Risto, Maggan. Jag är otroligt glad att jag har lärt känna er och att ni är så hjälpsamma och goa =) Jag får med mig alla almanackorna och dom kommer att komma väl till hands vill jag lova! =)
Nu ska jag packa klart, gå igenom listan 200 gånger och kontrollera mina prylar.
Etiketter: bagage, gisslarbo, poco, äventyr, nicaragua
Mindre än 24 timmar till avresa
Skrivet: 2011-01-26, klockan 11:48:44Yeah folks!
Det börjar minst sagt dra ihop sig. 09.00 imorgon lyfter planet mot New York. Igår va jag på Ikea och köpte gardiner. Haha nej jag ska inte ta med mig gardiner för att hänga upp i fönstret. Dom funkar skitbra som myggnät nämligen.
På dagen lunchade jag med en vän nere på Café Latte. Han är en jätteduktig grafisk designer och han erbjöd sig även att hjälpa mig med min grafiska profil till företaget sen =)
Igår sa jag även hejdå till min lille mamma. Nu ses vi inte på ett år. Damn jag kommer sakna dig!
På kvällen åkte jag hem till Risto och Maggan i Gisslarbo, mina vänner från Vänskapsföreningen Sverige Nicaragua. Dom bjöd på god mat och kastade åt mig en hel hög med prylar. Risto ville försäkra sig om att jag hade en bra regnjacka med mig. Och ja, en regnjacka har jag men jag sa att jag funderade på att köpa en poncho väl på plats. Maggan kubbade ut i förrådet och kom snabbt tillbaks med en grön oöppnad poncho som va jätteliten och smidig att ta med sig =) Dom är för goa!
Sen fick jag även ett par stycken väggalmanackor, pennor, karta och en lapp med telefonnummer, namn och emailadresser som kan komma väl till pass i Nicaragua. Du kanske undrar vad jag ska med väggalmanackor till i Latinamerika? Well det är helt enkelt en jättebra present att ge bort. Folk har inte råd att ha tavlor och dylikt på väggarna. Att få en almanacka från Sverige med vackra bilder är för vissa väldigt lyxigt.
Okey nej jag har mycket att pyssla med idag så jag lär springa vidare. Några att träffa, papper som ska lämnas in, packa klart, köpa resgodis osv osv =)
Etiketter: poncho, nicaragua, gisslarbo, vfsn, almanacka, latinamerika
Det börjar minst sagt dra ihop sig. 09.00 imorgon lyfter planet mot New York. Igår va jag på Ikea och köpte gardiner. Haha nej jag ska inte ta med mig gardiner för att hänga upp i fönstret. Dom funkar skitbra som myggnät nämligen.
På dagen lunchade jag med en vän nere på Café Latte. Han är en jätteduktig grafisk designer och han erbjöd sig även att hjälpa mig med min grafiska profil till företaget sen =)
Igår sa jag även hejdå till min lille mamma. Nu ses vi inte på ett år. Damn jag kommer sakna dig!
På kvällen åkte jag hem till Risto och Maggan i Gisslarbo, mina vänner från Vänskapsföreningen Sverige Nicaragua. Dom bjöd på god mat och kastade åt mig en hel hög med prylar. Risto ville försäkra sig om att jag hade en bra regnjacka med mig. Och ja, en regnjacka har jag men jag sa att jag funderade på att köpa en poncho väl på plats. Maggan kubbade ut i förrådet och kom snabbt tillbaks med en grön oöppnad poncho som va jätteliten och smidig att ta med sig =) Dom är för goa!
Sen fick jag även ett par stycken väggalmanackor, pennor, karta och en lapp med telefonnummer, namn och emailadresser som kan komma väl till pass i Nicaragua. Du kanske undrar vad jag ska med väggalmanackor till i Latinamerika? Well det är helt enkelt en jättebra present att ge bort. Folk har inte råd att ha tavlor och dylikt på väggarna. Att få en almanacka från Sverige med vackra bilder är för vissa väldigt lyxigt.
Okey nej jag har mycket att pyssla med idag så jag lär springa vidare. Några att träffa, papper som ska lämnas in, packa klart, köpa resgodis osv osv =)
Etiketter: poncho, nicaragua, gisslarbo, vfsn, almanacka, latinamerika
It´s a little bit funny, the feeling inside...
Skrivet: 2011-01-23, klockan 18:19:12Jag tittar på klockan, tre timmar till hejdå. Tre timmar kvar tills du kommer att ta din väska, lämna mitt hus, säga hejdå, vända dig om för att lämna mig i dörröppningen med blott ett minne. Ett minne som jag vill bevara så väl jag kan under resten av året utan dig. Jag vet redan vid det här laget att mina kinder kommer att bombarderas av tårar från mina ögon. Jag vet det, jag känner mig själv. Jag skulle vilja börja gråta redan nu men jag håller det inom mig. Känslan i magen och bröstet finns där, det skulle bli för jobbigt. Vi ligger på sängen och pratar, tittar på Änglagård. En film full av lyckliga stunder med underbara vänner som skiljs och underbara vänner som hittar tillbaks. Jag kommer på mig själv med att jämföra oss med dom och plötsligt är det för sent, den första lilla rackaren letar sig redan ner längs mitt ansikte...
En timme till hejdå. En timme. Det känns helt sjukt. Helt plötsligt känns det helt overkligt och omöjligt att vara utan. Jag hittar en bläckpenna och skriver något på din arm, du frågar vad det betyder. Jag berättar. Du spelar en sång för mig, den är vacker och lite sorglig. Vi tittar på varandra, filmen är slut. Du somnade en stund, inte jag. Jag ser djupt in i dina gråtfyllda ögon, dina läppar darrar och du försöker säga något. Men din röst är svag, liksom kraftlös. Vi behöver inte prata längre. Vi har redan sagt allt. Vi vet vad det betyder. Vi bara ser på varandra, vi förstår. Lägger armarna om varandra och sluter ögonen, andas tungt.
Jag tänker; "vi ses om ett år min vän...no me olvides!"
En timme till hejdå. En timme. Det känns helt sjukt. Helt plötsligt känns det helt overkligt och omöjligt att vara utan. Jag hittar en bläckpenna och skriver något på din arm, du frågar vad det betyder. Jag berättar. Du spelar en sång för mig, den är vacker och lite sorglig. Vi tittar på varandra, filmen är slut. Du somnade en stund, inte jag. Jag ser djupt in i dina gråtfyllda ögon, dina läppar darrar och du försöker säga något. Men din röst är svag, liksom kraftlös. Vi behöver inte prata längre. Vi har redan sagt allt. Vi vet vad det betyder. Vi bara ser på varandra, vi förstår. Lägger armarna om varandra och sluter ögonen, andas tungt.
Jag tänker; "vi ses om ett år min vän...no me olvides!"
Idag blev jag egenföretagare
Skrivet: 2011-01-20, klockan 20:01:00Idag kändes det verkligen rätt. Idag va tiden inne. Idag tog jag tjuren vid hornen och skickade in ansökan till skatteverket. Det är ingen idé att vänta längre, då blir det inte av. Jag har tänkt på det så länge men det har inte kännts rätt och jag har inte vart helt hundra på hur företaget ska se ut. Idag vet jag, idag har jag en grund att stå på, nu kör vi, nu tjänar vi pengar och räddar världen!
Yes, du som följt bloggen ett tag vet att jag anser mig själv vara en social entreprenör, en entreprenör som vill driva företag som hjälper människor. Företaget kommer att skänka en del av vinsten till ideella föreningen som ligger till grund för det här projektet för gatubarn för att det projektet i sig ska kunna växa snabbare och i sin tur hjälpa fler barn.
Under detta 1.5 år som jag vart projektledare i ideella föreningen så har jag verkligen insett att det inte spelar någon roll hur mycket tid och energi du har om du inte har pengar. Det är ineffektivt som fan att behöva vänta länge på att få fram material eller produkter som behövs i verksamheten, eller att man ska sätta sig ner och göra det själv för att det är billigast men det blir knappast bra.
Företaget kommer att jobba med olika typer av nätbaserade tjänster för bloggare. När du ansöker om att starta företag hos skatteverket får du även ange de olika näringsgrenarna som du kommer att figurera i och jag passade på att lägga till näringsgrenen "litterärt och konstnärligt skapande" så att jag kan/om jag vill skriva böcker i företaget =)
Nu ska jag göra lite armhävningar, ta en dusch och sedan dra mig till Västerås och träffa ett par goda vänner som är sjukt driftiga och inspirerande. Jag vet inte alls vad dom har styrt upp för ikväll, vet bara att vi ska ses, äta någon form av mat, eventuellt ta en/ett par alkoholhaltig drycker och ta farväl. Trevligt! =)
Trevlig kväll på dig å du bäste läsare!
Etiketter: social entreprenör, internet entreprenör, egenföretagare, starta eget, gatubarn
Yes, du som följt bloggen ett tag vet att jag anser mig själv vara en social entreprenör, en entreprenör som vill driva företag som hjälper människor. Företaget kommer att skänka en del av vinsten till ideella föreningen som ligger till grund för det här projektet för gatubarn för att det projektet i sig ska kunna växa snabbare och i sin tur hjälpa fler barn.
Under detta 1.5 år som jag vart projektledare i ideella föreningen så har jag verkligen insett att det inte spelar någon roll hur mycket tid och energi du har om du inte har pengar. Det är ineffektivt som fan att behöva vänta länge på att få fram material eller produkter som behövs i verksamheten, eller att man ska sätta sig ner och göra det själv för att det är billigast men det blir knappast bra.
Företaget kommer att jobba med olika typer av nätbaserade tjänster för bloggare. När du ansöker om att starta företag hos skatteverket får du även ange de olika näringsgrenarna som du kommer att figurera i och jag passade på att lägga till näringsgrenen "litterärt och konstnärligt skapande" så att jag kan/om jag vill skriva böcker i företaget =)
Nu ska jag göra lite armhävningar, ta en dusch och sedan dra mig till Västerås och träffa ett par goda vänner som är sjukt driftiga och inspirerande. Jag vet inte alls vad dom har styrt upp för ikväll, vet bara att vi ska ses, äta någon form av mat, eventuellt ta en/ett par alkoholhaltig drycker och ta farväl. Trevligt! =)
Trevlig kväll på dig å du bäste läsare!
Etiketter: social entreprenör, internet entreprenör, egenföretagare, starta eget, gatubarn
"Jag ha hela bilen full grejor"
Skrivet: 2011-01-18, klockan 19:12:00Jag känner mig som laserturken! Jag ser säkert lika galen ut också. Det är grejer överallt. Som tur är har jag strukturerat upp det hyffsat så att jag har en påse med "prylar som eventuellt ska med till Nicaragua". 9 dagar kvar...
To-do-list:
Etiketter: nicaragua, vaccin, växla pengar, årsmöte, gymkort, resa
To-do-list:
- Säga upp gymkortet [check]
- Vaccineras mot div jävliga sjukdommar
- Fixa en reseförsäkring [på gång]
- Växla pengar [på gång]
- Fixa stor väska [check]
- Kolla buss mellan Costa Rica och Nicaragua [på gång]
- Fylla hårddisken med filmer
- Packa allt jag ska ha med mig
- Lösa bilen
- Lämna in protokoll från årsmötet till banken
- Lämna tillbaks dammsugaren + böcker till Danne
Etiketter: nicaragua, vaccin, växla pengar, årsmöte, gymkort, resa
Sista natten på jobbet gjord, 10 dagar till avresa!
Skrivet: 2011-01-17, klockan 06:59:13Nu är jag hemma hos pappa igen. Sitter i kalsongerna på min gamla dubbelsäng i källaren med datorn i knät och mobilradion i ena örat med Kodjo som fular sig som vanligt. Känslan är grym. Inte det att jag sitter mer eller mindre naken och surfar utan att sista natten på jobbet nu är gjord. Sista timmen va nästan surrealistisk, det enda jag tänkte på va "det här gör jag för sista gången i år".
Nu är det på riktigt. Tio dagar kvar i Sverige och jag har miljoner små saker att ta hand om innan jag åker. Du skulle se min "to-do-list" just nu! Det ska bli skönt att slippa nattjobb ett tag, få rutin på vardagen, träning, jobb, socialt umgänge osv osv. Det ska faktiskt bli skönt att slippa uniformen också, bara vara människan Putte liksom.
Jag åkte in på Securitaskontoret innan jag åkte hem från jobbet idag. Gick in till gruppledaren och la skyddsvaktsbrickan på bordet. Det va precis som i vilken amerikansk actionfilm som helst, förutom att jag inte gjort något dumt för att bli av med brickan ;)
I veckan ska jag säga upp mitt gymkort, fixa lite dollars, lämna in protokollet från årsmötet till banken, köpa myggnät, börja rodda med kläder och saker jag ska ha med mig. Jag fick en grym ficklampa av mormor i julklapp som ska med, visar den i dagarna ;)
Etiketter: patrik appelquist, securitas, skyddsvakt, action, ficklampa
Nu är det på riktigt. Tio dagar kvar i Sverige och jag har miljoner små saker att ta hand om innan jag åker. Du skulle se min "to-do-list" just nu! Det ska bli skönt att slippa nattjobb ett tag, få rutin på vardagen, träning, jobb, socialt umgänge osv osv. Det ska faktiskt bli skönt att slippa uniformen också, bara vara människan Putte liksom.
Jag åkte in på Securitaskontoret innan jag åkte hem från jobbet idag. Gick in till gruppledaren och la skyddsvaktsbrickan på bordet. Det va precis som i vilken amerikansk actionfilm som helst, förutom att jag inte gjort något dumt för att bli av med brickan ;)
I veckan ska jag säga upp mitt gymkort, fixa lite dollars, lämna in protokollet från årsmötet till banken, köpa myggnät, börja rodda med kläder och saker jag ska ha med mig. Jag fick en grym ficklampa av mormor i julklapp som ska med, visar den i dagarna ;)
Etiketter: patrik appelquist, securitas, skyddsvakt, action, ficklampa
År 2011 köpte jag mig frihet
Skrivet: 2011-01-14, klockan 19:22:00Obs, detta är del två av ett inlägg. Du bör läsa förra delen innan du läser denna.
I dokumentären som jag berättade om i förra inlägget så talar man om människans föregångare som började utvecklas för ca 3 miljoner år sedan. Anledningen till att dom överlevde va för att dom började ta hand om varandra. Dom blev varandras sociala skyddsnät. Och lets face it, människan som art överlever fortfarande bäst genom att ta hand om varandra.
Dokumentären fortsätter med att en kvinna påstår att det också är då, när vi tar hand om varandra som vi verkligen känner oss levande men att detta händer allt mer sällan i vårt konsumtionssamhälle som vi lever i.
Jag har jobbat hårt, sparat ihop pengar och levt snålt för att kunna köpa mig friheten att göra exakt vad jag känner för under 2011. När jag startade projektet ville jag ha äventyr, utveckling och hjälpa människor och det mina vänner, är exakt vad jag får resten av detta år! Det plus min så högt värderade frihet plus en chans att känna mig levande. Jag har svårt att tro att 2011 inte kommer att bli ett bra år.
Jag är en social entreprenör! Det är exakt så här jag vill leva mitt liv. Jag vägrar acceptera och nöja mig med den "grå vardagen". Livet blir vad man gör det till och jag tänker forma det precis som jag vill ha det.
Etiketter: frihet, livet, lycka, dokumentär, levande, social entreprenör
I dokumentären som jag berättade om i förra inlägget så talar man om människans föregångare som började utvecklas för ca 3 miljoner år sedan. Anledningen till att dom överlevde va för att dom började ta hand om varandra. Dom blev varandras sociala skyddsnät. Och lets face it, människan som art överlever fortfarande bäst genom att ta hand om varandra.
Dokumentären fortsätter med att en kvinna påstår att det också är då, när vi tar hand om varandra som vi verkligen känner oss levande men att detta händer allt mer sällan i vårt konsumtionssamhälle som vi lever i.
Jag har jobbat hårt, sparat ihop pengar och levt snålt för att kunna köpa mig friheten att göra exakt vad jag känner för under 2011. När jag startade projektet ville jag ha äventyr, utveckling och hjälpa människor och det mina vänner, är exakt vad jag får resten av detta år! Det plus min så högt värderade frihet plus en chans att känna mig levande. Jag har svårt att tro att 2011 inte kommer att bli ett bra år.
Jag är en social entreprenör! Det är exakt så här jag vill leva mitt liv. Jag vägrar acceptera och nöja mig med den "grå vardagen". Livet blir vad man gör det till och jag tänker forma det precis som jag vill ha det.
Etiketter: frihet, livet, lycka, dokumentär, levande, social entreprenör
En pappa i Nicaragua till sin 16 åriga son
Skrivet: 2011-01-14, klockan 08:52:48Känner du dig levande och nöjd med livet?
Skrivet: 2011-01-13, klockan 20:00:00Fan det är jävligt intressant detta och jag har tänkt på det så många gånger förut. Nu råkade vaken med p3 diskutera "lyx" och Cecilia från Västerås tipsade mig samtidigt om en dokumentär på SVT som heter "Shop till you drop".
Nu gör vi en liten test:
1. Ta en minut och fundera, vad är lyx för dig?
2. Ta en minut till och fundera, är du lycklig?
3. Ta en minut till och fundera, skulle du bli lyckligare om du fick mer av lyxen som du angav?
4. Tänkte du på materiella saker när du tänkte lyx?
Jag kan erkänna att jag älskar prylar. Om jag fick och kunde så skulle jag förmodligen köpa alla senaste mobiltelefoner, datorer, mp3 spelare och kläder. Men jag gör det inte, varför?
Hela mitt liv har präglats av en tanke om att vara fri. Jag vill helst bestämma själv, göra som jag vill, inte låsa upp mig, inte vara beroende av någon eller något. Detta är helt klart på gott och ont. Det är förmodligen denna tanke som har gjort att jag inte är beroende av cigaretter, alkohol eller har stora lån hos banken. Men det är säkerligen också denna tanke som har gjort att jag förut ganska snabbt dragit mig ur ett förhållande när det blivit lite för seriöst.
Lyx för mig handlar om att vara fri och oberoende. (Och nu menar jag inte som Amish people.) Mestadels handlar det om att vara oberoende av arbetsgivare och få bestämma över 100% av min tid och engagera mig i saker som jag själv brinner för, för det är väl det som är att leva livet?
En kvinna sa: "Lycka är att vara nöjd med den grå vardagen. Livet är inte bara dagarna som vi minns, utan också dagarna som bara passerar...". Kalla mig naiv men jag tror inte att livet behöver bestå av en grå vardag! Att man inte behöver "nöja sig" med den grå vardagen utan att livet blir vad man gör det till!
Fortsättning följer i nästa inlägg...
Etiketter: liberty, frihet, lån, drömmar, livet, lycklig, lyx
Nu gör vi en liten test:
1. Ta en minut och fundera, vad är lyx för dig?
2. Ta en minut till och fundera, är du lycklig?
3. Ta en minut till och fundera, skulle du bli lyckligare om du fick mer av lyxen som du angav?
4. Tänkte du på materiella saker när du tänkte lyx?
Jag kan erkänna att jag älskar prylar. Om jag fick och kunde så skulle jag förmodligen köpa alla senaste mobiltelefoner, datorer, mp3 spelare och kläder. Men jag gör det inte, varför?
Hela mitt liv har präglats av en tanke om att vara fri. Jag vill helst bestämma själv, göra som jag vill, inte låsa upp mig, inte vara beroende av någon eller något. Detta är helt klart på gott och ont. Det är förmodligen denna tanke som har gjort att jag inte är beroende av cigaretter, alkohol eller har stora lån hos banken. Men det är säkerligen också denna tanke som har gjort att jag förut ganska snabbt dragit mig ur ett förhållande när det blivit lite för seriöst.
Lyx för mig handlar om att vara fri och oberoende. (Och nu menar jag inte som Amish people.) Mestadels handlar det om att vara oberoende av arbetsgivare och få bestämma över 100% av min tid och engagera mig i saker som jag själv brinner för, för det är väl det som är att leva livet?
En kvinna sa: "Lycka är att vara nöjd med den grå vardagen. Livet är inte bara dagarna som vi minns, utan också dagarna som bara passerar...". Kalla mig naiv men jag tror inte att livet behöver bestå av en grå vardag! Att man inte behöver "nöja sig" med den grå vardagen utan att livet blir vad man gör det till!
Fortsättning följer i nästa inlägg...
Etiketter: liberty, frihet, lån, drömmar, livet, lycklig, lyx
Planen för Nicaragua 2011
Skrivet: 2011-01-12, klockan 19:11:11Hey folks, jag får många frågor om vad som händer och vad planen inför resan är, så här kommer det =)
Jag lämnar Sverige 27e januari. Planet går 09.00 och jag landar ca tre timmar senare i New York där jag kommer att få vänta 5 härliga timmar på planet till Costa Rica. Jag landar i San José Costa Rica runt halv tio på kvällen och kommer förmodligen att få spendera natten på flygplatsen. Något säger mig att jag behöver ström till datorn och pengar till mat =P
Dagen efter kommer jag att ta första bästa buss via panamerican highway till Managua i Nicaragua. Där kommer jag förmodligen att stråla samman med Berits dotter som hämtar upp mig. Berit är bosatt i Nicaragua sen 24 år tillbaks och drog igång ett kontor för Rädda Barnen där i slutet på 80-talet. Hon har vart engagerad i sociala projekt i större delen av sitt liv och är väl insatt i vilka organisationer som finns runt om i landet.
Berits hus kommer till en början att bli min bas och högkvarter =) Under året i Nicaragua tänker jag att besöka och jobba på ett flertal sociala projekt och organisationer. Jag måste få en bra känsla över projektet och folket som är involverade för att kunna ta ett beslut om vart pengarna vi samlat in ska användas. Det är viktigt att det blir rätt och känns bra, att man märker att pengarna verkligen kommer att göra skillnad för en längre tid. Och som du vet så tror vi att nyckeln till utveckling ligger i utbildning och kommer därför att satsa på det.
Annars kommer mitt arbete förmodligen att bestå av en mängd olika saker. Att finnas som vuxen, som förebild och som engelskalärare och vän. Många av barnen saknar helt respekt och tillit till vuxna då dom vuxit upp under hemska förhållanden med droger, våld osv. Att få villkorslös kärlek kan betyda mycket.
Samtidigt kommer jag att jobba för att bygga vår organisation i Sverige större. Så länge jag har en uppkoppling så kommer jag att kunna nå vad jag behöver. Dock vet jag att just internet där borta kan komma och gå som det själv vill emellanåt och det kommer definitivt bli klurigare än nu =) Jag får la anamma lite av mañana mañana mentaliteten så kanske jag klarar av det ;)
Planen är att stanna i ett år i Nicaragua. Men jag vet inte alls hur jag kommer att reagera och hur tufft det kommer att vara. Jag känner mig själv ganska väl och jag vet att jag är stark psykiskt och jag har försökt att förbereda mig på ett tufft år med både mycket skratt och gråt. Men det är just det som är så skönt med att driva projekt i egen regi, jag bestämmer själv när, var och hur. En dag i taget helt enkelt.
"Bekostar föreningen din resa med hjälp av mina gåvor"? Svar nej. Jag finansierar min resa, alla utgifter och leverne på egen hand.
Vill du engagera dig för gatubarn, samla in pengar eller på annat sätt jobba för organisationen? Hör av dig till mig på patrik(snabela)gatubarn.nu.
Etiketter: Gatubarn.nu, nicaragua, costa rica, gatubarn, new york
Jag lämnar Sverige 27e januari. Planet går 09.00 och jag landar ca tre timmar senare i New York där jag kommer att få vänta 5 härliga timmar på planet till Costa Rica. Jag landar i San José Costa Rica runt halv tio på kvällen och kommer förmodligen att få spendera natten på flygplatsen. Något säger mig att jag behöver ström till datorn och pengar till mat =P
Dagen efter kommer jag att ta första bästa buss via panamerican highway till Managua i Nicaragua. Där kommer jag förmodligen att stråla samman med Berits dotter som hämtar upp mig. Berit är bosatt i Nicaragua sen 24 år tillbaks och drog igång ett kontor för Rädda Barnen där i slutet på 80-talet. Hon har vart engagerad i sociala projekt i större delen av sitt liv och är väl insatt i vilka organisationer som finns runt om i landet.
Berits hus kommer till en början att bli min bas och högkvarter =) Under året i Nicaragua tänker jag att besöka och jobba på ett flertal sociala projekt och organisationer. Jag måste få en bra känsla över projektet och folket som är involverade för att kunna ta ett beslut om vart pengarna vi samlat in ska användas. Det är viktigt att det blir rätt och känns bra, att man märker att pengarna verkligen kommer att göra skillnad för en längre tid. Och som du vet så tror vi att nyckeln till utveckling ligger i utbildning och kommer därför att satsa på det.
Annars kommer mitt arbete förmodligen att bestå av en mängd olika saker. Att finnas som vuxen, som förebild och som engelskalärare och vän. Många av barnen saknar helt respekt och tillit till vuxna då dom vuxit upp under hemska förhållanden med droger, våld osv. Att få villkorslös kärlek kan betyda mycket.
Samtidigt kommer jag att jobba för att bygga vår organisation i Sverige större. Så länge jag har en uppkoppling så kommer jag att kunna nå vad jag behöver. Dock vet jag att just internet där borta kan komma och gå som det själv vill emellanåt och det kommer definitivt bli klurigare än nu =) Jag får la anamma lite av mañana mañana mentaliteten så kanske jag klarar av det ;)
Planen är att stanna i ett år i Nicaragua. Men jag vet inte alls hur jag kommer att reagera och hur tufft det kommer att vara. Jag känner mig själv ganska väl och jag vet att jag är stark psykiskt och jag har försökt att förbereda mig på ett tufft år med både mycket skratt och gråt. Men det är just det som är så skönt med att driva projekt i egen regi, jag bestämmer själv när, var och hur. En dag i taget helt enkelt.
"Bekostar föreningen din resa med hjälp av mina gåvor"? Svar nej. Jag finansierar min resa, alla utgifter och leverne på egen hand.
Vill du engagera dig för gatubarn, samla in pengar eller på annat sätt jobba för organisationen? Hör av dig till mig på patrik(snabela)gatubarn.nu.
Etiketter: Gatubarn.nu, nicaragua, costa rica, gatubarn, new york
Kan Dees motiv slutsålt!
Skrivet: 2011-01-11, klockan 20:10:36Yes du hörde rätt. Nu är det specialdesignade motivet för gatubarn slutsålt och Kan Dee gjorde sista insättningen till föreningskontot häromdagen. Grattis till er som han köpa er ett exemplar! Ni har ett unikt exemplar! =) Och miljoner tack till Kan Dee för ett jävligt trevligt samarbete och en trevlig tid ihop på kursen vi läste. Stort lycka till i framtiden, hoppas vi kan göra något mer ihop snart =)
Vilken konstnär ska nu få chansen att sälja sina verk via Gatubarn.nu, förslag? Lasse Åberg hade ju vart kanonskoj, han verkar ju vara en jordnära människa som vill alla väl.
Etiketter: kan dee, motiv, föreningskonto
Vilken konstnär ska nu få chansen att sälja sina verk via Gatubarn.nu, förslag? Lasse Åberg hade ju vart kanonskoj, han verkar ju vara en jordnära människa som vill alla väl.
Etiketter: kan dee, motiv, föreningskonto
16 dagar till avresa
Skrivet: 2011-01-11, klockan 18:03:43God afton folks, igår åkte jag och Daniel till Borlänge där vi har vår gemensamma vän Berglund från lumpen. Igår krubbade vi på Stationsgatan 1, lirade Dj Hero och skedade tillsammans, precis som back in the days i de gröna.
Bara 16 dagar kvar tills jag åker till Nicaragua. Det är skönt att bara vara, umgås med dom jag kommer sakna som mest när jag är borta. Det känns faktiskt jävligt tungt att lämna familj och vänner men jag vet också att jag kommer få så mycket nya intryck av den för mig okända kontinenten att jag knappt kommer att hinna tänka på annat.
Jag behöver ett myggnät innan jag åker. Vart köper man det?
Måste chila vidare, vi ska spela ett spel där man är trasdocka och fightas mot andra trasdockor =P Ragdoll kung fu heter det tydligen.
Bara 16 dagar kvar tills jag åker till Nicaragua. Det är skönt att bara vara, umgås med dom jag kommer sakna som mest när jag är borta. Det känns faktiskt jävligt tungt att lämna familj och vänner men jag vet också att jag kommer få så mycket nya intryck av den för mig okända kontinenten att jag knappt kommer att hinna tänka på annat.
Jag behöver ett myggnät innan jag åker. Vart köper man det?
Måste chila vidare, vi ska spela ett spel där man är trasdocka och fightas mot andra trasdockor =P Ragdoll kung fu heter det tydligen.
Dildo är också nyvaken
Etiketter: myggnät, nicaragua, stationsgatan, dildo, trasdockor
I Aftonbladet 7/1 -11
Skrivet: 2011-01-09, klockan 20:00:00Jag skrev tidigare att jag skickat in en fråga till Sven Wollter via Aftonbladet och vunnit två biobiljetter. I förrgår publicerades det i papperstidningen =) Klicka på bilden för att läsa min fråga och vad Wollter själv svarade. Tack Jimmy för att du va uppmärksam och såg artikeln och skickade den till mig! =)
Så nu vet jag vad jag måste göra för att bli lika bra som Sven Wollter. Hagateatern, jag hör av mig när jag kommer till Sverige igen ;)
Nu vill jag använda biobiljetterna jag fick innan jag åker till Nicaragua den 27e. Vilken film rekommenderar du?
Klicka bilden för att göra större
Etiketter: sven wollter, aftonbladet, patrik appelquist, biobiljetter
Så nu vet jag vad jag måste göra för att bli lika bra som Sven Wollter. Hagateatern, jag hör av mig när jag kommer till Sverige igen ;)
Nu vill jag använda biobiljetterna jag fick innan jag åker till Nicaragua den 27e. Vilken film rekommenderar du?
Klicka bilden för att göra större
Etiketter: sven wollter, aftonbladet, patrik appelquist, biobiljetter
Youtube förändrar människors liv
Skrivet: 2011-01-09, klockan 18:20:39Ännu ett lysande exempel på vilken genomslagskraft internet och sociala media har. Se bara vad som hände denna sköna snubbe!
Jag vet inte vad som händer just nu, jag hittar en hel massa inspirerande människor där ute. Häromdagen va det den hemlöse mannen med världens bästa radioröst som fångade mitt intresse, idag är det Keenan Cahill. Keenan är en snubbe på 15 år från USA som lägger ut sina klipp på youtube där han mimar till sina favoritartisters låtar. Han ser ut som värsta datageeken och mimar till 50cents "Down on me".
Kanske är det kontrasten som gör det hela så jävla bra! Jag älskar kontraster, geek som gör hiphop. Eller så är det så bra för att han bara kör. Han gör sin grej och skiter i allt. Så oförstörd, så jävla...vackert!
Nu råkar det vara så att Keenan inte är någon geek. Han lider av maroteaux-lamys sjukdom. En mycket ovanlig sjukdom som oftast resulterar i att man blir väldigt kort. Trotts detta tog han mod till sig och la upp sin video på youtube där den klickats snart 17 miljoner gånger =P
Se och njut...
Jag vet inte vad som händer just nu, jag hittar en hel massa inspirerande människor där ute. Häromdagen va det den hemlöse mannen med världens bästa radioröst som fångade mitt intresse, idag är det Keenan Cahill. Keenan är en snubbe på 15 år från USA som lägger ut sina klipp på youtube där han mimar till sina favoritartisters låtar. Han ser ut som värsta datageeken och mimar till 50cents "Down on me".
Kanske är det kontrasten som gör det hela så jävla bra! Jag älskar kontraster, geek som gör hiphop. Eller så är det så bra för att han bara kör. Han gör sin grej och skiter i allt. Så oförstörd, så jävla...vackert!
Nu råkar det vara så att Keenan inte är någon geek. Han lider av maroteaux-lamys sjukdom. En mycket ovanlig sjukdom som oftast resulterar i att man blir väldigt kort. Trotts detta tog han mod till sig och la upp sin video på youtube där den klickats snart 17 miljoner gånger =P
Se och njut...
Etiketter: keenan cahill, 50cent, down on me, youtube, kontraster, geek, expressen
Boogie Woogie & invigningsfest
Skrivet: 2011-01-08, klockan 17:17:13God afton soldater, hoppas ni har en skön helg. Själv försöker jag passa på att fröjda mig på bästa sätt. Bara 20 dagar kvar till avresa. Va ute en sväng igår med Daniel. Det blev ett besök hos Brorsans och Syrrans i Köping. Du som inte känner mig vet kanske inte om det men jag älskar att dansa. Så länge det är lite rytm i musiken, gärna latino, hiphop eller gamla svängiga dansbandslåtar, då jävlar! =P Jag skulle så gärna lära mig att dansa Boogie woogie, ser så sjukt skoj ut! =P
Ikväll blir det invigningsfest på nya frisörsalongen KLIPP DIG i Köping. Anna-Karin Sandblom och Eveline Nyström öppnar och bjuder på skumpa och mingel. Sweet! Anna-Karin är förresten en jävel på att dansa och vi har ofta fått fina kommentarer efter vår dans ihop =)
Trevlig kväll, se och njut...
Ikväll blir det invigningsfest på nya frisörsalongen KLIPP DIG i Köping. Anna-Karin Sandblom och Eveline Nyström öppnar och bjuder på skumpa och mingel. Sweet! Anna-Karin är förresten en jävel på att dansa och vi har ofta fått fina kommentarer efter vår dans ihop =)
Trevlig kväll, se och njut...
Etiketter: boogie woogie, klipp dig, brorsans och syrrans, köping, salong, frisör
Take your voice and make it happen
Skrivet: 2011-01-06, klockan 19:50:00Ted Williams är en snubbe som levt ett hårt liv i USA, med droger och alkoholproblem. Han är hemlös och tigger pengar på gatan med hjälp av sin röst. En perfekt radioröst.
När Ted va ung så jobbade han med radio, det vill han gärna göra igen. Efter att tidningen The Columbus Dispatch publicerat ett youtubeklipp om honom så är han enligt Aftonbladet en av USAs mest kända personer =P
Han har verkligen en speciell röst. Påminner om killen i trailern om senaste actionfilmen =P Lyssna själv. Jag hoppas att han får ett radiojobb så att han får tillbringa sina sista år i värme och under tak.
Etiketter: ted williams, röst, radio, USA, youtube, hemlös
När Ted va ung så jobbade han med radio, det vill han gärna göra igen. Efter att tidningen The Columbus Dispatch publicerat ett youtubeklipp om honom så är han enligt Aftonbladet en av USAs mest kända personer =P
Han har verkligen en speciell röst. Påminner om killen i trailern om senaste actionfilmen =P Lyssna själv. Jag hoppas att han får ett radiojobb så att han får tillbringa sina sista år i värme och under tak.
Etiketter: ted williams, röst, radio, USA, youtube, hemlös
Och vinnaren i Piercing.nu tävlingen är...
Skrivet: 2011-01-05, klockan 22:25:20
Ett stort grattis till dig Sandra! Ett brev kommer på posten med din presentkupong på 250:- att handla för på Piercing.nu. Hoppas det kommer till nytta. Du får gärna maila in bild på dig själv med smyckena som pryder din kropp =P
Ny sajt och tjänst på gång!
Skrivet: 2011-01-03, klockan 19:26:27God afton vänner, sitter i Västerås med Mårten och Tom på NyWeb och planerar en helt ny sajt och tjänst som så småningom kommer att släppas för att generera ännu mer gåvor till gatubarn. Detta blir ett vinstdrivande projekt som kommer att jobba väldigt mycket parallellt med ideella föreningen för gatubarn. Jag tror stenhårt på kombinationen för att få projektet att utvecklas.
Jag kan inte avslöja mer just nu men jag berättar mer och mer så snart jag kan =P Allt är på planeringsstadiet fortfarande men efter kvällens snack med NyWeb så ser det lovande ut. Mårten har godkänt i princip alla mina funktioner som jag vill ha med så jag känner mig mycket nöjd. Fantastiskt! =P
Nu ska vi ut och fika lite ihop med en genensam vän i Västerås. Hoppas ni har hämtat er från nyårsfirandet. Själv misstänker jag att jag blev drogad under nyårsaftonen, men det är en annan historia. Jag mår bra nu i alla fall =)
Etiketter: tjänst, sajt, drogad, nyweb, västerås, fika
Jag kan inte avslöja mer just nu men jag berättar mer och mer så snart jag kan =P Allt är på planeringsstadiet fortfarande men efter kvällens snack med NyWeb så ser det lovande ut. Mårten har godkänt i princip alla mina funktioner som jag vill ha med så jag känner mig mycket nöjd. Fantastiskt! =P
Nu ska vi ut och fika lite ihop med en genensam vän i Västerås. Hoppas ni har hämtat er från nyårsfirandet. Själv misstänker jag att jag blev drogad under nyårsaftonen, men det är en annan historia. Jag mår bra nu i alla fall =)
Etiketter: tjänst, sajt, drogad, nyweb, västerås, fika
25 år och hemma i pojkrummet
Skrivet: 2011-01-02, klockan 01:15:45God afton folks, vilken dag jag hade idag! Vaknade helt utslagen och mådde allt annat än bra. Vi skulle städa klart lägenheten för klockan 15.00 skulle vi träffa killen som ska hyra min lya under tiden jag är i Nicaragua. Eftersom jag mådde dåligt så fallerade hela vår planering med städningen och vi flyttade fram träffen till 18.00. Vi (läs Petra) slet som djur för att få ordning på lyan och det blev så sjukt fint tillslut tack vare min lilla vän.
Det kändes sjukt konstigt att tömma lille lyan på prylar. Städa dess golv för sista gången, låsa dörren och veta att jag inte kommer att gå in där på mer än ett år. Min hyresgäst är som tur var en riktigt go kille, ordentlig och skötsam så jag är inte det minsta orolig. Han kommer att ta väl hand om lyan.
Nu sitter jag i pappas hus, i mitt pojkrum i källaren. Här har man bott i ca 19 år. Man känner sig hemma. Det spelar ingen roll hur länge man är borta. Man springer likt förbannat lika fort i trappen ner till källaren och vet exakt vart alla trappstegen sitter och hur man snabbast tar sig ner. Det sitter i ryggraden sen man va ung och hade brådis =P
Det ska faktiskt bli lite mysigt att bo här i 4 veckor innan jag åker till Nicaragua. Lite quality time med farsgubben innan jag lämnar för ett år kanske sitter på sin plats. Ska passa på att krama på gubben och spela lite gitarr ihop, det kommer jag sakna där borta.
Nej nu ska jag krypa ner i min gamla säng, en dubbelsäng faktiskt. Den står kvar än men tillhör min lillasyster. Kommer säkert ha svårt att sova inatt, första natten är alltid lite konstig kan jag tycka. Hoppas du hade en skön avslutning på 2010 igår och att du får ett grymt 2011, nu smäller det!
Etiketter: nicaragua, pojkrum, farsan, lägenhet, hyresgäst, latinamerika
Det kändes sjukt konstigt att tömma lille lyan på prylar. Städa dess golv för sista gången, låsa dörren och veta att jag inte kommer att gå in där på mer än ett år. Min hyresgäst är som tur var en riktigt go kille, ordentlig och skötsam så jag är inte det minsta orolig. Han kommer att ta väl hand om lyan.
Nu sitter jag i pappas hus, i mitt pojkrum i källaren. Här har man bott i ca 19 år. Man känner sig hemma. Det spelar ingen roll hur länge man är borta. Man springer likt förbannat lika fort i trappen ner till källaren och vet exakt vart alla trappstegen sitter och hur man snabbast tar sig ner. Det sitter i ryggraden sen man va ung och hade brådis =P
Det ska faktiskt bli lite mysigt att bo här i 4 veckor innan jag åker till Nicaragua. Lite quality time med farsgubben innan jag lämnar för ett år kanske sitter på sin plats. Ska passa på att krama på gubben och spela lite gitarr ihop, det kommer jag sakna där borta.
Nej nu ska jag krypa ner i min gamla säng, en dubbelsäng faktiskt. Den står kvar än men tillhör min lillasyster. Kommer säkert ha svårt att sova inatt, första natten är alltid lite konstig kan jag tycka. Hoppas du hade en skön avslutning på 2010 igår och att du får ett grymt 2011, nu smäller det!
Etiketter: nicaragua, pojkrum, farsan, lägenhet, hyresgäst, latinamerika
Tillbaks till startsidan
