Hey Caillou!
Skrivet: 2011-08-31, klockan 08:06:32När jag först kom till Managua så ropade smågrabbarna något efter mig när jag gick föbi på gatan. Jag fattade liksom inte vad dom sa, Cayun eller något i den stilen. Jag frågade alla mina vänner vad det betyder och någon sa att det skulle kunna betyda typ "pelon" som man säger till rakade snubbar.
Men så en dag på soptippen så sa en liten flicka att hon ville spela på datorn. Jaha vad vill du spela då, frågade jag. Cayou, sa hon. Jag tyckte det lät bekant. Hon hämtade cd-skivan och vi körde igång. Det va en skallig liten pojke och när vi körde igång sa en röst "Caillou ska gå och bada". Va fan i helvete, det är därför dom kallar mig Caillou, för att jag ser ut som den lilla skalliga pojken! Och när jag såg pojken kunde jag ju se likheten, lr vad säger du? =P
Men så en dag på soptippen så sa en liten flicka att hon ville spela på datorn. Jaha vad vill du spela då, frågade jag. Cayou, sa hon. Jag tyckte det lät bekant. Hon hämtade cd-skivan och vi körde igång. Det va en skallig liten pojke och när vi körde igång sa en röst "Caillou ska gå och bada". Va fan i helvete, det är därför dom kallar mig Caillou, för att jag ser ut som den lilla skalliga pojken! Och när jag såg pojken kunde jag ju se likheten, lr vad säger du? =P
Hoppspindel vs Fluga
Skrivet: 2011-08-30, klockan 09:40:34På en bar på andra sidan Atlanten...
Surftävling i San Juan del Sur
Skrivet: 2011-08-30, klockan 09:28:59I helgen drog jag till San Juan del Sur, ca 3 timmar från Managua. En av mina bästa väninnor har flyttat dit så jag åkte och hälsade på lite. Vi badade, åt god mat och promenerade runt i byn. San Juan del Sur ligger vid havet, riktigt vackert! Vi tänkte åka och titta på sköldpaddorna som just nu lägger ägg, men det gick inte. För en vecka sedan blev en av strandvakterna mördad och hängd i ett träd för att simulera självmord. Men då polisen såg att han blitt rånad innan han hängt sig så letar dom nu efter förrövarna och har stängt stranden tills vidare. Så kan det gå i Nicaragua...
Idag åkte vi till "las maderas" en strand där dom i dagarna har haft surftävling. Surfare från hela latinamerika va på plats och tävlade och 20.000 dollares låg i potten. Det va riktigt trevligt, även fast det började spöregna precis när vi tänkte promenera hem igen. En stor militärbuss fick hämta oss pga de leriga vägarna.
Jag köpte mig ett par nya solglasögon också, tycker dom är riktigt snygga!
Etiketter: las maderas, surfing, tävling, san juan del sur, nicaragua
Idag åkte vi till "las maderas" en strand där dom i dagarna har haft surftävling. Surfare från hela latinamerika va på plats och tävlade och 20.000 dollares låg i potten. Det va riktigt trevligt, även fast det började spöregna precis när vi tänkte promenera hem igen. En stor militärbuss fick hämta oss pga de leriga vägarna.
Jag köpte mig ett par nya solglasögon också, tycker dom är riktigt snygga!
Etiketter: las maderas, surfing, tävling, san juan del sur, nicaragua
Barhäng i Managua
Skrivet: 2011-08-29, klockan 08:50:16Jag älskar när mina nica-vänner bjuder in mig att följa med på olika barer och "udda ställen" i Managua. Denna gång åkte vi till Art Café. Ett väldigt enkelt ställe med en liten trång scen, ett par bord och en bar. Bandet spelade jättemånga sköna låtar och det blev riktigt härlig stämning =)
Vi avslutade kvällen på Caramanchel, ett ställe som ligger uppe vid Plaza Inter. Också därifrån dansbilden är ifrån.
Jag och Suyen vet hur man festar!
Jag bjöd upp till lite rock´n roll! (60-tal)
Etiketter: patrik appelquist, dans, managua, bar, krog, nicaragua, rock
Vi avslutade kvällen på Caramanchel, ett ställe som ligger uppe vid Plaza Inter. Också därifrån dansbilden är ifrån.
Jag och Suyen vet hur man festar!
Jag bjöd upp till lite rock´n roll! (60-tal)
Etiketter: patrik appelquist, dans, managua, bar, krog, nicaragua, rock
Snuvad på sängkläderna
Skrivet: 2011-08-26, klockan 09:48:20Nej jag har inte tagit hem någon flicka, blivit drogad och rånad. Men idag ringde hyresvärden. Han ville ha tillbaks sina sängkläder =P Jag bönade och bad att jag skulle få behålla dom, riktigt sköna, tillhör egentligen ett hotell tydligen. Men nej det gick inte för sig heller...
Så det va bara att ge sig ut och införskaffa sig egna sängkläder, onödig utgift som jag gärna hade sluppit. Att leva på sparpengar är okul när oväntade utgifter uppenbarar sig. Nåväl det va inte svindyrt, å andra sidan är inte sängkläderna svinsnygga heller =P
Resten av dagen sprang jag runt i Managua och pratade med olika verkstäder, jag letar efter en bra leverantör. Det verkar riktigt klurigt. Men efter att ha pratat med en äldre man som driver ett eget klädmärke här så tror jag att vi är något på spåren.
Att jobba med en Zona Franca är inte aktuellt då dom vill/måste sköta leverans/export för att få ta del av dom fördelaktiga skattelättnaderna. Dessutom får inte produkterna säljas i Nicaragua, allt måste ut på export. Det är precis så som jättemånga amerikanska klädmärken gör tex. Dom pumpar in massa tyg i sina stora fabriker i Nicaragua, syr som fan och exporterar tillbaks allt till staterna. Därifrån säljer man sedan tillbaks prylarna till distributörer/agenter etc, "lite" dyrare då, så klart...
Etiketter: zona franca, nicaragua, sängkläder, klädmärke, export, import, tyg
Så det va bara att ge sig ut och införskaffa sig egna sängkläder, onödig utgift som jag gärna hade sluppit. Att leva på sparpengar är okul när oväntade utgifter uppenbarar sig. Nåväl det va inte svindyrt, å andra sidan är inte sängkläderna svinsnygga heller =P
Patriks nya sängkläder...
Resten av dagen sprang jag runt i Managua och pratade med olika verkstäder, jag letar efter en bra leverantör. Det verkar riktigt klurigt. Men efter att ha pratat med en äldre man som driver ett eget klädmärke här så tror jag att vi är något på spåren.
Att jobba med en Zona Franca är inte aktuellt då dom vill/måste sköta leverans/export för att få ta del av dom fördelaktiga skattelättnaderna. Dessutom får inte produkterna säljas i Nicaragua, allt måste ut på export. Det är precis så som jättemånga amerikanska klädmärken gör tex. Dom pumpar in massa tyg i sina stora fabriker i Nicaragua, syr som fan och exporterar tillbaks allt till staterna. Därifrån säljer man sedan tillbaks prylarna till distributörer/agenter etc, "lite" dyrare då, så klart...
Etiketter: zona franca, nicaragua, sängkläder, klädmärke, export, import, tyg
Ungarna råfuskar i plockepinn!
Skrivet: 2011-08-25, klockan 13:23:15Gualala (Pedro) höll i gitarrlektionen idag, teori om ackorden och gitarren. Idag kom nästan alla grabbarna.
Jag spelar in en video när dom spelar för att ha som bevisföring. Fast mest för att dom ska hålla sig i skinnet och sluta fuska! =P
Vägen ut!
Skrivet: 2011-08-24, klockan 09:43:47From igår har jag gitarrlektion varje morgon klockan 08.00 med några av grabbarna från soptippen. Igår kom Humberto och idag kom Shannon. Det är lite si och så med diciplinen. Shannon hade jag aldrig träffat tidigare. Mycket trevlig kille runt 18-19 års åldern.
Han lärde sig fort, på 45 minuter lärde han sig C, F och D-ackorden + en liten melodi. Idag lyckades jag till och med att stämma gitarrerna bra! Se vad man själv lär sig när man måste! =P
Barnen lirade basket hela dagen =P Den nya basketkorgen är mäkta populär. Flera "nya" barn från tippen kom och spelade. Och Pedro, en man runt 30 år, som tidigare skulle hålla i gitarrlektionerna kom förbi, det slutade med att han lirade 2 timmar med barnen =P Det va så jävla härligt att se dom lira ihop medans jag hade engelskalektion. Pedro skrattade högt medans barnen kastade sig över honom och bollen. Haha =P
Mot slutet av dagen kom en ny kille förbi, har aldrig träffat honom förut. Vi tjötade lite och det visade sig att han snackade jättebra engelska. Han berättade en fantastisk historia om hur han kom till La Chureca (soptippen) och hur han sedan jobbade hårt för att lära sig engelska och hur några volontärer uppmuntrat honom att söka jobb som översättare och hur han på så vis kunde flytta.
Han är konstnär också, han bjöd in mig att följa med och titta på hans verk imorgon efter jobbet, det ska bli riktigt intressant. Han ska btw air-brusha en av kontainrarna vi har, det kan bli hur snyggt som helst. Färgen köper jag för pengarna som blev över från när vi tillverkade basketkorgen, vad tror ni om det? =)
Etiketter: patrik appelquist, engelskalektion, la chureca, konstnär, gitarrlektion
Han lärde sig fort, på 45 minuter lärde han sig C, F och D-ackorden + en liten melodi. Idag lyckades jag till och med att stämma gitarrerna bra! Se vad man själv lär sig när man måste! =P
Barnen lirade basket hela dagen =P Den nya basketkorgen är mäkta populär. Flera "nya" barn från tippen kom och spelade. Och Pedro, en man runt 30 år, som tidigare skulle hålla i gitarrlektionerna kom förbi, det slutade med att han lirade 2 timmar med barnen =P Det va så jävla härligt att se dom lira ihop medans jag hade engelskalektion. Pedro skrattade högt medans barnen kastade sig över honom och bollen. Haha =P
Jag och min flitiga engelskastudent =)
Mot slutet av dagen kom en ny kille förbi, har aldrig träffat honom förut. Vi tjötade lite och det visade sig att han snackade jättebra engelska. Han berättade en fantastisk historia om hur han kom till La Chureca (soptippen) och hur han sedan jobbade hårt för att lära sig engelska och hur några volontärer uppmuntrat honom att söka jobb som översättare och hur han på så vis kunde flytta.
Han är konstnär också, han bjöd in mig att följa med och titta på hans verk imorgon efter jobbet, det ska bli riktigt intressant. Han ska btw air-brusha en av kontainrarna vi har, det kan bli hur snyggt som helst. Färgen köper jag för pengarna som blev över från när vi tillverkade basketkorgen, vad tror ni om det? =)
Etiketter: patrik appelquist, engelskalektion, la chureca, konstnär, gitarrlektion
Naken kvinna - Gitarrlektion - Basketkorg
Skrivet: 2011-08-24, klockan 03:44:496 veckor tar det. Det tar 6 veckor. Planerar du någonsin att tillverka en basketkorg i Nicaragua så vet du det nu, 6 veckor. En liten lokal verkstad, bara några hundra meter från soptippen fick uppdraget att tillverka basketkorgen. Det var mycket mañana-mañana och ibland gick det i ultrarapid. Men, jag måste ändå säga att han verkligen fick till det bra! Jag tror att barnen kommer ha jättemycket skoj nu när vi byter ut soptunnan mot en riktig basketkorg =) Tack igen, ni som skänkte pengar till korgen!
På morgonen hade vi första gitarrlektionen. Det gick sådär. Bara Humberto kom och vi kunde inte stämma gitarrerna för han som skulle ta med microfonen hade glömt den. Men vi stämde så gott vi kunde och lirade några melodier, gick riktigt bra ändå =)
På morgonen hade vi första gitarrlektionen. Det gick sådär. Bara Humberto kom och vi kunde inte stämma gitarrerna för han som skulle ta med microfonen hade glömt den. Men vi stämde så gott vi kunde och lirade några melodier, gick riktigt bra ändå =)
Jag och Humberto lirar lite gura
Etiketter: patrik appelquist, gitarrlektion, naket, basketkorg, la churecaPå vägen hem i taxin såg jag det konstigaste jag sett hittills i Nicaragua. Helt plötsligt, mitt på dagen, mitt på gatan går en spritt språngande naken kvinna i 30 års åldern. Vi får se vad morgondagen bjuder på.
Tack kära läsare för basketkorgen!
Skrivet: 2011-08-23, klockan 07:47:02Varför jag älskar sociala media? För 5-6 veckor sedan så spelade vi basket med barnen på soptippen. Eftersom vi inte hade någon basketkorg så spelade vi med vad vi hade, en soptunna. Se video nedan...
Jag frågade jag mina följare på twitter och läsare här på bloggen om det var någon som skulle kunna tänka sig att skänka 90:- till att göra en riktig basketkorg till barnen på soptippen. 3 minuter senare hade 4 personer skänkt pengar till 8 basketkorgar! Kolla video nedan så fin den blev =)
Stort tack till Simon Waara och Cecilia Appelquist, Angela Alvarez och @jennieelfstrom, en stjärna i himlen till er mina vänner!
Stort tack till Simon Waara och Cecilia Appelquist, Angela Alvarez och @jennieelfstrom, en stjärna i himlen till er mina vänner!
Mode - Kläder - Design - Gatubarn - Volontär
Skrivet: 2011-08-22, klockan 00:48:14Måste det ena alltid utesluta det andra? Jag är ett levande bevis på att det inte behöver vara så. Ametist Azordegan sa något till mig i stil med "en kille som är både snygg och jobbar med välgörenhet, ovanligt" och andra har sagt "du såg för cool ut på bilden till artikeln om ditt projekt, du får ju tänka på att du jobbar med gatubarn".
Jag tjötade förresten med Paul Haukka idag ang situationen i Libyen. Varpå någon kläckte ur sig detta (se bild under). Jag känner bara, hur trångsynt och dömmande får man bli?
Det tycks alltid vara det ena eller det andra. Att hjälpa andra med sitt hjärta/tid/pengar ELLER att handla/konsumera och viljan leva ett rikt liv. Jag känner att jag har båda, på väldigt många sätt. Jag skulle gärna träffa fler som tänker som jag så att jag slapp känna mig så ensam om tanken.
Nu ska jag kläcka en nyhet som förmodligen får alla trångsynta jävlar att sätta i halsen. Det råkar vara så att den här volontären älskar kläder! Jag ser på en gång i en butik vad jag gillar och inte. Jag är svag för jackor och skor men har alltid köpt mycket fler jackor än skor, mest för att jag tycker att det är svårt att hitta snygga dojjor!
Sista tiden har jag blivit väldigt intresserad av design, kläder, foto och mode. När jag säger design så är det allt ifrån designen på en mobiltelefon, läskburk eller cykel till en vägg målad med grafitti.
Som ni kanske vet är min syster proffsfotograf och jag tror att vi har den där "skapande-genen" båda två. Även lillasyster Emilia har börjat fota på sista tiden. Förmodligen kommer det från farsgubben som är målare...
Jag hoppas att fler designers, fotografer och modebloggare hittar hit, så att även dom får upp ögonen för projektet för gatubarn. För det ena behöver ju inte utesluta det andra, eller hur?
Etiketter: paul haukka, libyen, mode, kläder, gatubarn, volontär, appelquist
Jag tjötade förresten med Paul Haukka idag ang situationen i Libyen. Varpå någon kläckte ur sig detta (se bild under). Jag känner bara, hur trångsynt och dömmande får man bli?
Det tycks alltid vara det ena eller det andra. Att hjälpa andra med sitt hjärta/tid/pengar ELLER att handla/konsumera och viljan leva ett rikt liv. Jag känner att jag har båda, på väldigt många sätt. Jag skulle gärna träffa fler som tänker som jag så att jag slapp känna mig så ensam om tanken.
Nu ska jag kläcka en nyhet som förmodligen får alla trångsynta jävlar att sätta i halsen. Det råkar vara så att den här volontären älskar kläder! Jag ser på en gång i en butik vad jag gillar och inte. Jag är svag för jackor och skor men har alltid köpt mycket fler jackor än skor, mest för att jag tycker att det är svårt att hitta snygga dojjor!
Kolla in http://littlefashionisto.com/
Sista tiden har jag blivit väldigt intresserad av design, kläder, foto och mode. När jag säger design så är det allt ifrån designen på en mobiltelefon, läskburk eller cykel till en vägg målad med grafitti.
Som ni kanske vet är min syster proffsfotograf och jag tror att vi har den där "skapande-genen" båda två. Även lillasyster Emilia har börjat fota på sista tiden. Förmodligen kommer det från farsgubben som är målare...
Jag hoppas att fler designers, fotografer och modebloggare hittar hit, så att även dom får upp ögonen för projektet för gatubarn. För det ena behöver ju inte utesluta det andra, eller hur?
Etiketter: paul haukka, libyen, mode, kläder, gatubarn, volontär, appelquist
Presidentkandidat skjuter folk med pistol
Skrivet: 2011-08-21, klockan 22:20:481a augusti hålls en fest i Nicaragua, då promenerar man runt med ett helgon och den 10e augusti ska man promenera tillbaks med detta helgon. Under denna tid super folk sig fulla, smäller massa smällare och lever rövare. Fest helt enkelt.
Vad som hände den 10e augusti, ca 400 meter från mitt hus var att en presidentkandidat passade på att göra lite reklam för sitt parti. Det är val i Nicaragua i november och stämningen börjar väl värmas upp om man säger så.
Enrique Quiñónez Tuckler, en av presidentkandidaterna hamnade i konflikt med människor ur ett annart parti och vips så började det kastas stenar och vatten. Allt eskalerade och plötsligt sköts det från Quiñonez sida. 3 personer skadades allvarligt men ingen dog. Presidentkandidaten var själv misstänkt för brottet, han är nämligen känd för att dra vapen. Men utredningarna tyder på att det var en annan person ur partiet. Lycka till att bli president nu...
Etiketter: managua, nicaragua, quiñonez, presidentkandidat, pistol
Vad som hände den 10e augusti, ca 400 meter från mitt hus var att en presidentkandidat passade på att göra lite reklam för sitt parti. Det är val i Nicaragua i november och stämningen börjar väl värmas upp om man säger så.
Enrique Quiñónez Tuckler
Enrique Quiñónez Tuckler, en av presidentkandidaterna hamnade i konflikt med människor ur ett annart parti och vips så började det kastas stenar och vatten. Allt eskalerade och plötsligt sköts det från Quiñonez sida. 3 personer skadades allvarligt men ingen dog. Presidentkandidaten var själv misstänkt för brottet, han är nämligen känd för att dra vapen. Men utredningarna tyder på att det var en annan person ur partiet. Lycka till att bli president nu...
Etiketter: managua, nicaragua, quiñonez, presidentkandidat, pistol
La Canicula - Minisommar i Nicaragua
Skrivet: 2011-08-20, klockan 01:00:22Just nu är det vinter i Nicaragua. Med det betyder regn! Det är fortfarande skitvarmt, precis som alltid. Men det kommer regn lite då och då, oftast runt 6 tiden på kvällen.
Så fort regnet kommer så skriver alla om det på twitter =) Många blir mycket glada, även jag. Det blir friskt och skönt när det regnar och efteråt. Man märker verkligen skillnad när det har gått 2-3 veckor utan regn. Det blir en fruktansvärd värme och man liksom känner trycket.
Mellan den 15e juli och 15e augusti pågår något som kallas Canicula. Fyra veckor under regnperioden då det inte regnar, som en minisommar =P Nu har regnet kommit tillbaks igen och nu ser det ut som att vi går in i den riktiga regnperioden då det regnar asmycket!
Etiketter: canicula, managua, minisommar, regn, regnperiod
Så fort regnet kommer så skriver alla om det på twitter =) Många blir mycket glada, även jag. Det blir friskt och skönt när det regnar och efteråt. Man märker verkligen skillnad när det har gått 2-3 veckor utan regn. Det blir en fruktansvärd värme och man liksom känner trycket.
Mellan den 15e juli och 15e augusti pågår något som kallas Canicula. Fyra veckor under regnperioden då det inte regnar, som en minisommar =P Nu har regnet kommit tillbaks igen och nu ser det ut som att vi går in i den riktiga regnperioden då det regnar asmycket!
Etiketter: canicula, managua, minisommar, regn, regnperiod
Barn jobbar som gatumusikanter
Skrivet: 2011-08-19, klockan 21:19:12För många handlar vardagen i Nicaragua om att överleva. Man gör vad man måste för att bli mätt för dagen. Vid rödljusen står folk från morgon till kväll och springer mellan bilarna med små vattenpåsar till bilisterna. 30 öre styck ungefär. Andra säljer tidningar, solglasögon, fåglar, hundar, you name it...
Handikappade körs ofta runt i rullstol, eller blir buren av en släkting, bland avgaser, bilar och under stekande sol. Dom visas upp för allmän beskådning i ett land där det är skämmigt/tabu med handikapp. På ett sätt tycker jag det är så jävla fult. En sjuk människa ska inte behöva stå i avgaser 10 timmar om dagen för att överleva till nästa dag. I längden går dom nog med förlust. På ett annat sätt förstår jag, här lever man för dagen...
Barn jonglerar ofta, två och två eller ensamma. Några jonglerar med brinnande pinnar, särskilt på kvällen när det blitt mörkt. Några går ihop i små grupper och blir gatumusikanter. Dom går runt bland restauranger, fritangor och andra ställen där folk äter middag för att tjäna några kronor. Se videon för exempel. Mellan dansen skriker man ut lustigheter, skämt eller retas med publiken.
Etiketter: nicaragua, barn, gatumusikant, handikapp, rödljus, skämt
Handikappade körs ofta runt i rullstol, eller blir buren av en släkting, bland avgaser, bilar och under stekande sol. Dom visas upp för allmän beskådning i ett land där det är skämmigt/tabu med handikapp. På ett sätt tycker jag det är så jävla fult. En sjuk människa ska inte behöva stå i avgaser 10 timmar om dagen för att överleva till nästa dag. I längden går dom nog med förlust. På ett annat sätt förstår jag, här lever man för dagen...
Barn jonglerar ofta, två och två eller ensamma. Några jonglerar med brinnande pinnar, särskilt på kvällen när det blitt mörkt. Några går ihop i små grupper och blir gatumusikanter. Dom går runt bland restauranger, fritangor och andra ställen där folk äter middag för att tjäna några kronor. Se videon för exempel. Mellan dansen skriker man ut lustigheter, skämt eller retas med publiken.
Etiketter: nicaragua, barn, gatumusikant, handikapp, rödljus, skämt
En fika med nya människor
Skrivet: 2011-08-18, klockan 09:41:29På kvällen drog jag till Metrocentro och casa del café. Träffade Rezaye, en vän och skribent för Nicaraguas största dagstidning. Hon hade i sin tur bjudit in lite folk som hon ville att jag skulle träffa.
En nicaraguansk tjej, en kanadensisk tjej och en kanadensisk kille. Vi hade verkligen supertrevligt, det är så härligt med bra folk! Kanadensiska tjejen är här för att jobba som volontär och kommer eventuellt att jobba tillsammans med mig med planeringen av företaget. Det vore skitskoj att ha en alldeles egen volontär! =)
Tiden gick ruskigt fort, 3.5 timme fikade vi och det kändes som en kvart.
Jag och Niklas kollade Barcelona-Real Madrid på en bar =P
En nicaraguansk tjej, en kanadensisk tjej och en kanadensisk kille. Vi hade verkligen supertrevligt, det är så härligt med bra folk! Kanadensiska tjejen är här för att jobba som volontär och kommer eventuellt att jobba tillsammans med mig med planeringen av företaget. Det vore skitskoj att ha en alldeles egen volontär! =)
Tiden gick ruskigt fort, 3.5 timme fikade vi och det kändes som en kvart.
Mattelektion på soptippen
Skrivet: 2011-08-17, klockan 22:28:13Jag älskar verkligen pappersprojektet Earth Education Project. Ett projekt startat av en tjej som heter Andrea som kommer från Schweiz. Dom jobbar under Juntos Contigo, organisationen jag jobbar för just nu.
Kvinnorna återanvänder papper och gör vykort som sedan säljs i europa. Men, något jag verkligen gillar med projektet är att kvinnorna blir utbildade samtidigt. Dom får lära sig skriva och räkna, något som är viktigt att kunna om man ska kunna utvecklas i organisationen.
Idag hjälpte jag två av kvinnorna, båda är runt 20-25, dvs i min ålder. Den ena höll på med bråk och den andra väldigt mycket mer basic. Men det var riktigt skoj, det är så sjukt härligt att se när poletten faller ner, det gjorde det på ena av tjejerna.
För mig är det en riktig utmaning att försöka vara så pedagogisk som möjligt, hitta rätt nivå, relatera till saker som finns i deras vardag etc.
Kvinnorna återanvänder papper och gör vykort som sedan säljs i europa. Men, något jag verkligen gillar med projektet är att kvinnorna blir utbildade samtidigt. Dom får lära sig skriva och räkna, något som är viktigt att kunna om man ska kunna utvecklas i organisationen.
Idag hjälpte jag två av kvinnorna, båda är runt 20-25, dvs i min ålder. Den ena höll på med bråk och den andra väldigt mycket mer basic. Men det var riktigt skoj, det är så sjukt härligt att se när poletten faller ner, det gjorde det på ena av tjejerna.
För mig är det en riktig utmaning att försöka vara så pedagogisk som möjligt, hitta rätt nivå, relatera till saker som finns i deras vardag etc.
Min kollega Martha på väg till jobbet
Idag gick vi till verkstaden som gör basketkorgen åt oss. Nu ska bara plankan sättas dit och sen är grejen klar! =) Med lite tur är den klar på måndag, eller mañana-mañana ;) Jag fick även hälsa på hemma hos Milton, det va skoj att se hur han bor. Han bor i kvarteret precis utanför soptippen, också ett ganska fattigt kvarter som heter Las Mercedes.
Back on the soptipp
Skrivet: 2011-08-17, klockan 00:36:42Rubén, chefen på organisationen för barnen på soptippen kom hem från Holland för några veckor sedan. Juntos Contigo, som organisationen heter är finansierad av en holländsk organisation med samma namn.
Det finns dåligt om pengar, det var nyheten när han kom tillbaks. Holland kräver resultat, utveckling och framsteg. Något som organisationen egentligen inte har definierat hur man ska mäta.
Under mina 6 månader i organisationen har jag sett både fördelar och nackdelar, vilket jag delade med mig av till chefen. Dock får jag ibland en känsla över att han tar min kritik personligt, att den inte riktigt når fram som jag vill. Mycket beror säkert på att denna förening ligger honom väldigt ömt om hjärtat och att han vill ha kontroll på allt som händer. Då är det lätt att klandra sig själv om något fallerar sen också...
Men jag vill organisationens bästa och därför lägger jag fram mina tankar, hur hårt det än må låta. I fredags fick jag sms av en kollega. Han och en kvinnlig kollega hade fått gå. Rubén själv kommer att delta mycket mer i programmen på plats, tillsammans med Martha och mig.
Holland tycker jag biter sig i röven, dom vill inte släppa domänen till hemsidan. Dom ser förmodligen inte vilka möjligheter organisationen missar genom att inte finnas på nätet och i sociala media, skittråkigt tycker jag. Ibland blir jag så frustrerad!
Etiketter: frustration, välgörenhet, biståndsarbete, pengar, nicaragua
Här ska La Churecas framtid ligga, i nybyggda hus för dom som idag bor i skjul
Det finns dåligt om pengar, det var nyheten när han kom tillbaks. Holland kräver resultat, utveckling och framsteg. Något som organisationen egentligen inte har definierat hur man ska mäta.
Under mina 6 månader i organisationen har jag sett både fördelar och nackdelar, vilket jag delade med mig av till chefen. Dock får jag ibland en känsla över att han tar min kritik personligt, att den inte riktigt når fram som jag vill. Mycket beror säkert på att denna förening ligger honom väldigt ömt om hjärtat och att han vill ha kontroll på allt som händer. Då är det lätt att klandra sig själv om något fallerar sen också...
Än kommer sopbilarna och dumpar på hög
Men jag vill organisationens bästa och därför lägger jag fram mina tankar, hur hårt det än må låta. I fredags fick jag sms av en kollega. Han och en kvinnlig kollega hade fått gå. Rubén själv kommer att delta mycket mer i programmen på plats, tillsammans med Martha och mig.
Holland tycker jag biter sig i röven, dom vill inte släppa domänen till hemsidan. Dom ser förmodligen inte vilka möjligheter organisationen missar genom att inte finnas på nätet och i sociala media, skittråkigt tycker jag. Ibland blir jag så frustrerad!
Etiketter: frustration, välgörenhet, biståndsarbete, pengar, nicaragua
Nya lägenheten i Managua
Skrivet: 2011-08-15, klockan 10:01:52Jag lyckades! I tisdags fick jag veta att jag hade till lördag på mig att hitta ett nytt ställe. 4 dagar, tack för den! Husägarens familj skulle tydligen komma på besök så hon behövde mitt rum inför deras ankomst. Well well, vi hade ju inte skrivit något kontrakt så, det va bara att börja packa.
Jag började leta på en gång. Det dök upp ett par olika möjligheter. Vissa dyra, vissa mindre dyra. Vissa bekväma, andra mindre bekväma. Mitt största problem är att jag inte har några möbler, kylskåp, säng eller spis. Och här är det såna saker som man tar med sig när man flyttar. Dvs nästan alla rum jag tittade på var utan dessa saker.
Men, eftersom jag levt under min budget dessa 6 månader i Nicaragua så valde jag ett ställe som kostar lite mer, men å andra sidan får jag lite mer. Dvs, jag bor helt själv, snabbare internet, möblerat etc. Det ligger i Altamira, ganska nära Centroamerica där jag bodde förut faktiskt.
Jag har sovit en natt i sängen och den är jätteskön =) Jag har även ett skrivbord så att jag kan jobba med datorn hemma, perfekt!
Nu ska jag ta och slagga, imorgon är en ny dag på soptippen med barnen.
Etiketter: patrik appelquist, managua, lägenhet, hus, nicaragua, flytt
Jag började leta på en gång. Det dök upp ett par olika möjligheter. Vissa dyra, vissa mindre dyra. Vissa bekväma, andra mindre bekväma. Mitt största problem är att jag inte har några möbler, kylskåp, säng eller spis. Och här är det såna saker som man tar med sig när man flyttar. Dvs nästan alla rum jag tittade på var utan dessa saker.
Jag har sovit en natt i sängen och den är jätteskön =) Jag har även ett skrivbord så att jag kan jobba med datorn hemma, perfekt!
Nu ska jag ta och slagga, imorgon är en ny dag på soptippen med barnen.
Etiketter: patrik appelquist, managua, lägenhet, hus, nicaragua, flytt
Lägenhet sökes i Managua Nicaragua!
Skrivet: 2011-08-12, klockan 10:00:00Jag har haft roligare för mig en torsdag förmiddag än att springa runt i 40 graders värme och leta hus och rum! Jag va och tittade på en skitfin liten lägenhet. Då är den ungefär lika liten som den är fin. Nej då, den är på hela 45 kvm. Helt okey för mig.
Med AC, internet, möbler, tv, kabeltv, varmvatten och andra lyxigheter! Det enda som fattas är i princip en tvättmaskin och ett mindre pris =) Vart jag ska tvätta är ännu ett mysterium men det löser sig väl.
Jag mailade ett ett förslag på den lyan idag, vi får la se om dom nappar. Hyran där är nästan 3 ggr den jag har idag. Å andra sidan har jag levt under min budget i 6 månader så jag känner att det kan va hög tid att spendera lite på sig själv, bona om sig lite.
Etiketter: appelquist, managua, nicaragua, hus, lägenhet, rum, hyres
Med AC, internet, möbler, tv, kabeltv, varmvatten och andra lyxigheter! Det enda som fattas är i princip en tvättmaskin och ett mindre pris =) Vart jag ska tvätta är ännu ett mysterium men det löser sig väl.
Jag mailade ett ett förslag på den lyan idag, vi får la se om dom nappar. Hyran där är nästan 3 ggr den jag har idag. Å andra sidan har jag levt under min budget i 6 månader så jag känner att det kan va hög tid att spendera lite på sig själv, bona om sig lite.
Det va lite spännande att va ute på husjakt idag, lärde känna Managua ännu bättre. Jag lunchade på ett Pupusas-ställe. Riktigt nice, det låg nära lägenheten jag va och tittade på. Du som inte vet vad pupusas är, det kommer ett inlägg om det =)
Som i en reklamfilm, fast live!
Skrivet: 2011-08-12, klockan 07:19:31Klockan är 22:41 på kvällen. Mörkret har lagt sig över Managua och jag sitter och tittar på Rivstart på youtube. Grönsaksjuicen är slut, sältan gör sig påminnd på tungan och hunden ligger under bordet.
Jag sitter på uteplatsen i en gungstol med datorn på ett runt litet träbord. Här ute är det svalt och skönt om kvällarna. Gallren vid fönstren håller ovälkomna gäster borta, här känner jag mig trygg.
Plötsligt hör jag ett konstigt ljud. Det liksom växer och växer. Jag hör inte vartifrån det kommer. Men det blir större hela tiden. Jag kan inte säga vad det är. Förrän det är för sent...
Åtta ben kommer springandes i en ruskig fart utanför på gatan. Likt V75-reklamen med hästarna som springer på gatan mitt i natten, två giganter.
Inte ett ljud, bara tassar mot den våta asfalten, klor som gräver sig ner för att få fäste och smidiga muskler som pumpar. Vanligtvis reagerar hundarna i området på ovälkomna gäster, men inte ens dom hör det förrän det är över. Det swishar till, jag får bara en skymt av dom genom den vita metallporten.
Bestarna löper rakt ner på gatan, inte ett skall, inte en tanke på att stanna upp. Det är som att dom båda vet exakt vart dom ska. Kanske tävlar dom. Dom är stora, riktigt stora. Ljusbruna och korthåriga. Ingen hund man vill möta ensam i en mörk gränd, eller på en mörk gata i Managua.
Allt är över på någon sekund men 20 minuter senare sitter jag fortfarande och tänker på det. Alla i huset sover. Hon är 23:08 nu. Hundarna är långt borta, eller runt hörnet.
Etiketter: nicaragua, managua, hundar, natt, hund, vakt, v75
Jag sitter på uteplatsen i en gungstol med datorn på ett runt litet träbord. Här ute är det svalt och skönt om kvällarna. Gallren vid fönstren håller ovälkomna gäster borta, här känner jag mig trygg.
Plötsligt hör jag ett konstigt ljud. Det liksom växer och växer. Jag hör inte vartifrån det kommer. Men det blir större hela tiden. Jag kan inte säga vad det är. Förrän det är för sent...
Åtta ben kommer springandes i en ruskig fart utanför på gatan. Likt V75-reklamen med hästarna som springer på gatan mitt i natten, två giganter.
Inte ett ljud, bara tassar mot den våta asfalten, klor som gräver sig ner för att få fäste och smidiga muskler som pumpar. Vanligtvis reagerar hundarna i området på ovälkomna gäster, men inte ens dom hör det förrän det är över. Det swishar till, jag får bara en skymt av dom genom den vita metallporten.
Bestarna löper rakt ner på gatan, inte ett skall, inte en tanke på att stanna upp. Det är som att dom båda vet exakt vart dom ska. Kanske tävlar dom. Dom är stora, riktigt stora. Ljusbruna och korthåriga. Ingen hund man vill möta ensam i en mörk gränd, eller på en mörk gata i Managua.
Allt är över på någon sekund men 20 minuter senare sitter jag fortfarande och tänker på det. Alla i huset sover. Hon är 23:08 nu. Hundarna är långt borta, eller runt hörnet.
Etiketter: nicaragua, managua, hundar, natt, hund, vakt, v75
Hus/rumsjakt i Managua
Skrivet: 2011-08-11, klockan 07:25:30Upp klockan nio, iväg halv tio till Linda Vista (ett kvarter i managua) för att träffa Lilly. Hon har precis flyttat dit. Kvarteret ligger ett stenkast ifrån soptippen så jag får jättenära till jobbet. Dock får jag jättelångt att åka när jag ska simma, gymma etc.
Med tanke på att det är lite osäkert hur länge jag blir kvar på soptippen så känns det dumt att flytta dit bara pga just det. Men vi hittade två rum idag. Båda med egna ingångar. Dock har inget utav dom kök, kylskåp eller möbler. Lite tråkigt då jag inte har lust att köpa mig något utav det just nu.
Men Lillys kompis pappa va så jävla gullig. Han ringde och frågade vänner om rum, ordnade med möten och erbjöd sig att låna ut ett kök till mig. Med kök menar man typ en gasdriven spis =)
Imorgon ska jag ta en titt på ett litet hus (ett rum) i Altamira, det är bra mycket dyrare där men jag vill bara ha någonstans att bo permanent nu, sluta hatta runt. Allt finns i huset och det ligger nära där jag bor nu, så jag slipper ändra på rutiner etc, det vore skönt.
Ja just ja, jag såg Smurfarna på bio ikväll. Inte alls dum! Jag kanske skulle hitta mig en stor svamp att bosätta mig i? =)
Med tanke på att det är lite osäkert hur länge jag blir kvar på soptippen så känns det dumt att flytta dit bara pga just det. Men vi hittade två rum idag. Båda med egna ingångar. Dock har inget utav dom kök, kylskåp eller möbler. Lite tråkigt då jag inte har lust att köpa mig något utav det just nu.
Men Lillys kompis pappa va så jävla gullig. Han ringde och frågade vänner om rum, ordnade med möten och erbjöd sig att låna ut ett kök till mig. Med kök menar man typ en gasdriven spis =)
Imorgon ska jag ta en titt på ett litet hus (ett rum) i Altamira, det är bra mycket dyrare där men jag vill bara ha någonstans att bo permanent nu, sluta hatta runt. Allt finns i huset och det ligger nära där jag bor nu, så jag slipper ändra på rutiner etc, det vore skönt.
Ja just ja, jag såg Smurfarna på bio ikväll. Inte alls dum! Jag kanske skulle hitta mig en stor svamp att bosätta mig i? =)
Utkastad från huset i Managua
Skrivet: 2011-08-10, klockan 07:45:38Då var det dags igen. Ännu en flytt på gång. Jag fick ett email imorse av husmor. Hon berättade att hennes familj snart kommer på besök och att hon då behöver ha rummet ledigt. Hon gav mig 3 dagar (tills på lördag) att hitta något nytt. Tack för den televerket!
Jag är sjukt trött på att flytta runt. Så fort man fått lite rutin och känner sig som hemma så ska det iväg igen. Nej nu vill jag hitta ett bra ställe och stanna där! Men hur bra ställe hinner jag hitta på tre dagar?
Det finns hus att hyra för $300 dollar, ca 2100 SEK, men det är mycket pengar för en kille som lever på sparpengar och jobbar gratis. Jag önskade att jag slapp denna huvudvärk nu, särskilt som jag fortfarande har en släng av bihåleinflammationen, ja jag tycker synd om mig nu!
Jag tänker dock lite strategiskt nu, kanske bör jag bosätta mig närmare soptippen, då det är människor därifrån jag vill anställa i företaget sen. Vi får se vad dessa tre dagar har att erbjuda.
Jag är sjukt trött på att flytta runt. Så fort man fått lite rutin och känner sig som hemma så ska det iväg igen. Nej nu vill jag hitta ett bra ställe och stanna där! Men hur bra ställe hinner jag hitta på tre dagar?
Här bor jag idag
Det finns hus att hyra för $300 dollar, ca 2100 SEK, men det är mycket pengar för en kille som lever på sparpengar och jobbar gratis. Jag önskade att jag slapp denna huvudvärk nu, särskilt som jag fortfarande har en släng av bihåleinflammationen, ja jag tycker synd om mig nu!
Jag tänker dock lite strategiskt nu, kanske bör jag bosätta mig närmare soptippen, då det är människor därifrån jag vill anställa i företaget sen. Vi får se vad dessa tre dagar har att erbjuda.
Bihåleinflammation och modellmöte
Skrivet: 2011-08-09, klockan 06:45:05Ush fy fan vilken seg dag! Har känt av det i två dagar nu. Idag som värst. Ögonen spränger och huvudet dunkar när jag rör mig. Jag har tydligen dragit på mig en bihåleinflammation. Riktigt jävligt, man känner sig liksom inte sjuk, förrän man rör på sig.
Det blev inget jobb med barnen på soptippen idag. Jag har ugglat hemma, gick till apoteket och fick lite piller och hade ett möte på modellagenturen. Eventuellt får jag inte gå på catwalken ändå. Alla andra killar dom har är rätt så "köttiga", jag är vältränad men smal och inte alls lika köttig.
Jag hoppas att min mentor på Coompanion är online imorgon! Saknar att prata med honom och jag känner att det verkligen är dags att vi får diskutera vissa saker nu.
Etiketter: bihåleinflammation, modell, modellagentur, näskanna, coompanion
Det blev inget jobb med barnen på soptippen idag. Jag har ugglat hemma, gick till apoteket och fick lite piller och hade ett möte på modellagenturen. Eventuellt får jag inte gå på catwalken ändå. Alla andra killar dom har är rätt så "köttiga", jag är vältränad men smal och inte alls lika köttig.
Jag hoppas att min mentor på Coompanion är online imorgon! Saknar att prata med honom och jag känner att det verkligen är dags att vi får diskutera vissa saker nu.
Etiketter: bihåleinflammation, modell, modellagentur, näskanna, coompanion
Sexig dans på födelsedagskalas
Skrivet: 2011-08-09, klockan 06:32:44I torsdags träffade jag lite nytt härligt folk när vi va ute. En kille som jobbar som grafisk designer och målar graffiti. En tjej som är född i Nicaragua men nu bor i California.
Vi blev inbjudna till hennes födelsedagskalas kvällen efter, vilket vi gärna delta i. Dom firade i hennes fasters hus, långt borta. Nära flygplatsen i Managua tror jag att det va. Det kändes lite halvobekvämt att promenera runt på de okända gatorna i mörkret när vi letade efter deras hus.
Men till slut kom vi fram och allt var frid och fröjd. Dom hade mat, öl och sprit i massor. Huset var byggt som en bar och någrade dansade. Hon visade mig några steg i bachata, skitnice dans btw ;)
Men det roligaste av allt var ändå artisterna dom hade hyrt in. Ja se själva ;) Jag gillar verkligen att hänga med lokalbefolkningen på det här viset. Jag umgås 99% av min tid här med människor från Nicaragua och olika samhällsklasser. Jag kan inte förstå gringos som kommer hit och bara hänger med sina egna. Dom lär aldrig känna Nicaragua som land.
Vi blev inbjudna till hennes födelsedagskalas kvällen efter, vilket vi gärna delta i. Dom firade i hennes fasters hus, långt borta. Nära flygplatsen i Managua tror jag att det va. Det kändes lite halvobekvämt att promenera runt på de okända gatorna i mörkret när vi letade efter deras hus.
Men till slut kom vi fram och allt var frid och fröjd. Dom hade mat, öl och sprit i massor. Huset var byggt som en bar och någrade dansade. Hon visade mig några steg i bachata, skitnice dans btw ;)
Men det roligaste av allt var ändå artisterna dom hade hyrt in. Ja se själva ;) Jag gillar verkligen att hänga med lokalbefolkningen på det här viset. Jag umgås 99% av min tid här med människor från Nicaragua och olika samhällsklasser. Jag kan inte förstå gringos som kommer hit och bara hänger med sina egna. Dom lär aldrig känna Nicaragua som land.
Statusuppdatering 6 månader
Skrivet: 2011-08-07, klockan 23:46:37Tiden går så ruskigt fort. För sex månader sedan lämnade jag ett -30-gradigt Sverige mot ett +35 gradigt Nicaragua. Trots denna denna extrema skilnaden i temperatur så är det ändå den minsta skilnaden mellan Sverige och Nicaragua.
Du som följt mig sedan dag 1 vet vad jag pratar om. Om Nicaragua är en annan värld så är La Chureca (soptippen där jag jobbar med barnen) ytterligare en annan värld.
Du ska veta att jag har inte spenderat en krona av föreningens insamlade pengar än så länge. Jag har lärt mig sjukt mycket om biståndsarbete och vart/hur insatser gör mest nytta. Vad jag verkligen lagt märke till är hur svårt det är att direkt hjälpa utsatta barn och hur viktigt det är att jobba med föräldrarna till barnen. Är föräldrarna trygga så blir familjen trygg och då blir barnen trygga.
Planen var att använda pengarna i en lokal organisation här i Nicaragua som jobbar för utsatta barn. Det skulle kunna ha blivit organisationen jag jobbar för idag, men jag tror inte att det blir det. Ett för att organisationen inte har gått igenom registreringsprocessen till 100% än, två för att jag faktiskt finner det väldigt svårt att jobba organisatoriskt med dom.
Det är synd, jag älskar barnen på La Chureca och jag skulle önska att jag ville/kände förtroende att hjälpa organisationen där, men jag måste tänka realistiskt! Tankarna har senaste tiden gått lite åt hållet att starta ett kooperativ för kvinnor eller män och utbilda dessa i ett yrke. Det beror lite på hur många vänner från Nicaragua jag kan få med mig i detta. Det skulle kräva mycket jobb men det skulle kännas tryggt!
Jag pratade med en nicaraguansk väninna idag. Hon sa att hon uppskattar att 90% av alla Nicaraguaner som driver ideella föreningar etc, förskingrar pengar och stoppar i egen ficka. Och jag blir inte förvånad alls. Jag har själv sett några väldigt dåliga exempel på organisationer. Organisationer som bara borde fungera SÅ bra och man fattar inte att dom kan misslyckas. Det verkar docks vårt att sätta dit dom, mycket pga korruptionen i landet.
Vad som händer nu är att jag kommer att göra om mitt schema lite. Jag vill fortsätta jobba med barnen på soptippen, även om inte pengarna kommer att investeras där. Det blir 1-2 dagar i veckan i alla fall, tills vidare. Mycket av min tid framöver kommer jag att spendera i det sociala företaget jag planerar att starta. Företaget kommer att ta ett stort socialt ansvar och det kommer att vara vinstdrivande. Det kommer bli awesome!
Idén om hur/vart föreningens pengar ska användas mognar för varje vecka, ju mer jag lär känna Nicaragua och dess organisationskultur. Jag kommer att besöka fler organisationer för att få inspiration, knyta fler kontakter och hitta nya möjligheter för vår svenska förening att hjälpa utsatta barn i Nicaragua.
Jag har 6 månader kvar i Nicaragua. När jag tänker på att jag vart här lika länge som jag har kvar så känns det som att jag har vart här i flera år. En dag i taget, inga förhastade beslut. Det måste kännas rätt!
Du som följt mig sedan dag 1 vet vad jag pratar om. Om Nicaragua är en annan värld så är La Chureca (soptippen där jag jobbar med barnen) ytterligare en annan värld.
Du ska veta att jag har inte spenderat en krona av föreningens insamlade pengar än så länge. Jag har lärt mig sjukt mycket om biståndsarbete och vart/hur insatser gör mest nytta. Vad jag verkligen lagt märke till är hur svårt det är att direkt hjälpa utsatta barn och hur viktigt det är att jobba med föräldrarna till barnen. Är föräldrarna trygga så blir familjen trygg och då blir barnen trygga.
Kevin
Planen var att använda pengarna i en lokal organisation här i Nicaragua som jobbar för utsatta barn. Det skulle kunna ha blivit organisationen jag jobbar för idag, men jag tror inte att det blir det. Ett för att organisationen inte har gått igenom registreringsprocessen till 100% än, två för att jag faktiskt finner det väldigt svårt att jobba organisatoriskt med dom.
Det är synd, jag älskar barnen på La Chureca och jag skulle önska att jag ville/kände förtroende att hjälpa organisationen där, men jag måste tänka realistiskt! Tankarna har senaste tiden gått lite åt hållet att starta ett kooperativ för kvinnor eller män och utbilda dessa i ett yrke. Det beror lite på hur många vänner från Nicaragua jag kan få med mig i detta. Det skulle kräva mycket jobb men det skulle kännas tryggt!
Jag pratade med en nicaraguansk väninna idag. Hon sa att hon uppskattar att 90% av alla Nicaraguaner som driver ideella föreningar etc, förskingrar pengar och stoppar i egen ficka. Och jag blir inte förvånad alls. Jag har själv sett några väldigt dåliga exempel på organisationer. Organisationer som bara borde fungera SÅ bra och man fattar inte att dom kan misslyckas. Det verkar docks vårt att sätta dit dom, mycket pga korruptionen i landet.
Vad som händer nu är att jag kommer att göra om mitt schema lite. Jag vill fortsätta jobba med barnen på soptippen, även om inte pengarna kommer att investeras där. Det blir 1-2 dagar i veckan i alla fall, tills vidare. Mycket av min tid framöver kommer jag att spendera i det sociala företaget jag planerar att starta. Företaget kommer att ta ett stort socialt ansvar och det kommer att vara vinstdrivande. Det kommer bli awesome!
Idén om hur/vart föreningens pengar ska användas mognar för varje vecka, ju mer jag lär känna Nicaragua och dess organisationskultur. Jag kommer att besöka fler organisationer för att få inspiration, knyta fler kontakter och hitta nya möjligheter för vår svenska förening att hjälpa utsatta barn i Nicaragua.
Jag har 6 månader kvar i Nicaragua. När jag tänker på att jag vart här lika länge som jag har kvar så känns det som att jag har vart här i flera år. En dag i taget, inga förhastade beslut. Det måste kännas rätt!
Moonlighta som modell
Skrivet: 2011-08-06, klockan 03:30:45Katty, en av mina väninnor här i Nicaragua har jobbat som modell sedan hon va runt 15 år. I dagarna blir hon delägare i en modellagentur och nu vill hon att jag ska jobba för henne som modell.
Igår skickade jag in min info och några foton på mig. Tack syster Cecilia för att du tagit så bra foton förresten, dom älskade mina bilder. Dom tyckte även det var coolt att se hur annorlunda jag ser ut på olika foton.
Idag åkte jag till deras kontor för att träffa doktorn på agenturen. En härlig kvinna i 40 års åldern. Hon vägde och mätte mig och vi pratade om min hälsa. Jag fick ställa mig på en våg som mäter fett, vatten etc. Jag fick ta av mig skjortan och hon tyckte det såg bra ut, inget överblivet fett här inte sa hon.
Vi konstaterade att vi borde sätta mig på gallo pinto-kur. Mycket fet nicaraguansk mat helt enkelt ;) Eventuellt fixar dom mig ett gymkort, det vore nice! =) Det verkar som att dom vill ha vältränade killmodeller. Min idealvikt låg tydligen på 73 kilo, det är ett par kilo dit. Kanske dags för en tjockistävling igen? ;)
Jag har redan fått ett jobb, om 20 dagar! Gå catwalk med 6 andra killar. Fram tills dess ska Katty lära mig allt hon kan om modellande! Det ska bli härligt att tjäna lite cash också, det är ca 6 månader sedan jag fick lön nu. Dessutom passar detta kanonbra ihop med företaget jag planerar att starta här. Jag tror att jag kan knyta många bra kontakter =)
Etiketter: patrik appelquist, modell, nicaragua, gallo pinto, gymkort, catwalk
Igår skickade jag in min info och några foton på mig. Tack syster Cecilia för att du tagit så bra foton förresten, dom älskade mina bilder. Dom tyckte även det var coolt att se hur annorlunda jag ser ut på olika foton.
Idag åkte jag till deras kontor för att träffa doktorn på agenturen. En härlig kvinna i 40 års åldern. Hon vägde och mätte mig och vi pratade om min hälsa. Jag fick ställa mig på en våg som mäter fett, vatten etc. Jag fick ta av mig skjortan och hon tyckte det såg bra ut, inget överblivet fett här inte sa hon.
Vi konstaterade att vi borde sätta mig på gallo pinto-kur. Mycket fet nicaraguansk mat helt enkelt ;) Eventuellt fixar dom mig ett gymkort, det vore nice! =) Det verkar som att dom vill ha vältränade killmodeller. Min idealvikt låg tydligen på 73 kilo, det är ett par kilo dit. Kanske dags för en tjockistävling igen? ;)
Jag har redan fått ett jobb, om 20 dagar! Gå catwalk med 6 andra killar. Fram tills dess ska Katty lära mig allt hon kan om modellande! Det ska bli härligt att tjäna lite cash också, det är ca 6 månader sedan jag fick lön nu. Dessutom passar detta kanonbra ihop med företaget jag planerar att starta här. Jag tror att jag kan knyta många bra kontakter =)
Etiketter: patrik appelquist, modell, nicaragua, gallo pinto, gymkort, catwalk
Kramad av en alkis
Skrivet: 2011-08-04, klockan 21:50:09Jag har precis avslutat mitt simpass för dagen. Klockan är runt nio på kvällen och det är mörkt i Managua. Jag knatar förbi "fritangan" där jag köper mat, gallo pinto, maduro och guayava-dryck. På vägen hem går jag förbi en "pulperia", den lilla kiosken som ligger på hörnet. Där köper jag 10 "pecositas" för 1 peso styck, ca 33 öre.
Plötsligt kommer Luise runt hörnet. Han är en av områdets alkisar. Vi hälsar alltid och pratar oftast en liten stund. Han är på lyset, det är tydligt. Rund under foten och luktar sprit. Men lika glad och trevlig för det. Den långa smala mannen har ett fast handslag och ruskigt mörk röst. Men ingen gammal sliten alkisröst utan mer en lugn, fyllig berättarröst.
Han släpper inte min hand. Han säger att han känner att jag är en bra människa, att jag är en broder, liksom han själv. Han säger att han kan se en god aura runt mig, att inte alla har den. Han vet inte varför. Han tycker det är trevligt att ha mig i området. Luise säger att han är 55 år, att han också vart lika ung som jag. Att jag har mycket kvar att uppleva.
Plötsligt kramar han om mig. Denna långa man. Jag når inte ens upp till axlarna på honom men jag kramar tillbaks. Han luktar inte tårta, han är inte heller den renaste jag träffat men han är mänskligare än många jag träffat.
Plötsligt kommer Luise runt hörnet. Han är en av områdets alkisar. Vi hälsar alltid och pratar oftast en liten stund. Han är på lyset, det är tydligt. Rund under foten och luktar sprit. Men lika glad och trevlig för det. Den långa smala mannen har ett fast handslag och ruskigt mörk röst. Men ingen gammal sliten alkisröst utan mer en lugn, fyllig berättarröst.
Han släpper inte min hand. Han säger att han känner att jag är en bra människa, att jag är en broder, liksom han själv. Han säger att han kan se en god aura runt mig, att inte alla har den. Han vet inte varför. Han tycker det är trevligt att ha mig i området. Luise säger att han är 55 år, att han också vart lika ung som jag. Att jag har mycket kvar att uppleva.
Plötsligt kramar han om mig. Denna långa man. Jag når inte ens upp till axlarna på honom men jag kramar tillbaks. Han luktar inte tårta, han är inte heller den renaste jag träffat men han är mänskligare än många jag träffat.
Engelskalektion och uppehållstillstånd
Skrivet: 2011-08-04, klockan 08:50:16Flickorna som jag hade datakurs med kom idag igen. Två utav dom ville ha mer data och den tredje tjejen, Melkin, hon hade engelskauppgifter att göra. Eftersom jag är den enda utav oss i personalen som snackar engelska så erbjöd jag mig hjälpa henne.
Regelbundna verb hade hon fått läxa på, ca 10 stycken. Hon hade ett hum om hur man böjer dom men hon hade inte en aning om vad dom betyder. Vi tragglade och tragglade. Vi hittade på olika övningar för att dom skulle gå in. Jag vet att jag lär mig lättast om jag får se orden samtidigt, gärna mycket bilder som jag kan hänga upp minnet på. Därför provade vi lite olika varianter innan dom till slut satt sig.
När vi satt där så kom en liten chavalo (pojke) till Juntos Contigo. Jag har aldrig sett han förut men han bor tydligen i området utanför soptippen. Han va kanske 8-9 år, hade inga läxor men ville gärna lära sig lite mer engelska, coolt! Självklart sa jag! Vi satte igång med färger, siffror, alfabetet osv osv. Han kunde mycket sedan innan, nästa gång får vi höja ribban. Det är så jävla härligt att se när barn är intresserade och vill. Jag blir helt full av energi och vill aldrig avsluta lektionerna!
Jag håller på och ansöker om permanent uppehållstillstånd, så jag slipper åka ut och in ur landet hela tiden, och så att det blir lättare för mig att starta företag här sen. Jag behöver utdrag ur brottsregistret och personbevis från Sverige, dessa ska skrivas under och stämplas av Nicaraguanska konsulatet i Sverige innan det skickas hit. Sen behövs ett jobbkontrakt, hälsoundersökning och lite andra papper innan ansökan är komplett.
En familj från stället där jag simmar är så jävla goa, dom erbjöd sig att "anställa mig" och ge mig ett kontrakt, bara så att jag har något att visa upp för migrationsverket här. Nu ska jag dra i lite trådar från Sverige för att få hit papprena fort som stryk! =P
Etiketter: uppehållstillstånd, nicaragua, gatubarn, la chureca, datalektion, engelska
Regelbundna verb hade hon fått läxa på, ca 10 stycken. Hon hade ett hum om hur man böjer dom men hon hade inte en aning om vad dom betyder. Vi tragglade och tragglade. Vi hittade på olika övningar för att dom skulle gå in. Jag vet att jag lär mig lättast om jag får se orden samtidigt, gärna mycket bilder som jag kan hänga upp minnet på. Därför provade vi lite olika varianter innan dom till slut satt sig.
Är det bara jag eller är lillkillen lite lik Özz Nuyen? =P
När vi satt där så kom en liten chavalo (pojke) till Juntos Contigo. Jag har aldrig sett han förut men han bor tydligen i området utanför soptippen. Han va kanske 8-9 år, hade inga läxor men ville gärna lära sig lite mer engelska, coolt! Självklart sa jag! Vi satte igång med färger, siffror, alfabetet osv osv. Han kunde mycket sedan innan, nästa gång får vi höja ribban. Det är så jävla härligt att se när barn är intresserade och vill. Jag blir helt full av energi och vill aldrig avsluta lektionerna!
Jag håller på och ansöker om permanent uppehållstillstånd, så jag slipper åka ut och in ur landet hela tiden, och så att det blir lättare för mig att starta företag här sen. Jag behöver utdrag ur brottsregistret och personbevis från Sverige, dessa ska skrivas under och stämplas av Nicaraguanska konsulatet i Sverige innan det skickas hit. Sen behövs ett jobbkontrakt, hälsoundersökning och lite andra papper innan ansökan är komplett.
En familj från stället där jag simmar är så jävla goa, dom erbjöd sig att "anställa mig" och ge mig ett kontrakt, bara så att jag har något att visa upp för migrationsverket här. Nu ska jag dra i lite trådar från Sverige för att få hit papprena fort som stryk! =P
Etiketter: uppehållstillstånd, nicaragua, gatubarn, la chureca, datalektion, engelska
Äntligen tillbaks i Nicaragua!
Skrivet: 2011-08-04, klockan 08:11:30
Jag blev tvungen att åka på en blixtvisit till Costa Rica ett par dagar, närmare bestämt 72 timmar var jag tvungen att uppehålla mig utomlands för att få 90 nya dagar i Nicaragua när jag kom tillbaks.
Sagt och gjort, jag packade en väska lätt, handduk, shorts, kalsonger, en bra bok och lite solkräm. Jag åka till Tamarindo, en stad på västkusten i Costa Rica.
Skitlång kö av lastbilar som väntar på att få komma in i Nicaragua
Jag lämnade Managua klockan 8 på morgonen. Som vanligt var det full kalabalik på Huembes där bussarna går ifrån. Nån snubbe tog min väska och sprang till en buss, dom slåss verkligen om sina klienter här. Sen ville han ha dricks för att han hjälpte mig till rätt buss. Konstigt, sa jag, det har jag aldrig betalat förut. Då försvann han snabbare än kvickt.
Ca 3 timmar tog det till gränsen i Peñas Blancas. Där på Nicaraguanska sidan av gränsen fick jag betala 10 dollar i böter. En dollar per dag extra som jag hade uppehållit mig i landet. Jag fick gå ur kön, gå och ta en massa kopior på mitt pass, gå till ett litet jävla kontor, bekänna mina synder och betala 10 dollar för att sedan snällt gå och ställa mig i kön igen. Det tog lite tid men till slut blev allt bra.
Sen tog jag en buss från gränsen till Liberia, där lämnade jag mina två nya bekanta från Sydafrika och åkte vidare till Tamarindo. Allt som allt tog resan 10 timmar från Managua till Tamarindo. Som tur va fick jag sittplats överallt.
Busshållplatsen i Liberia
På sista bussen pratade jag med en kvinna från Tamarindo, jag frågade om hon kunde rekommendera mig ett bra hostal eller liknande. Hon gav mig ett namn och skrev ett litet brev till mig. Ett brev som jag skulle visa när jag kom fram, då skulle jag få ett bra pris. När jag kom fram så fick jag priset 30 dollar natten. Jävlar va dyrt! I Nicaragua betalar vi 4-10 dollar natten ;)
Nåväl, jag visade brevet och förklarade vad hon sagt. Dom ruskade på huvudet och fattade ingenting. Som tur va hade hon lämnat ett nummer, vilket dom ringde. Till slut fick jag rummet för 20 dollar natten. Ett riktigt bra rum måste jag säga! Tamarindo Inn hette stället.
Jag provade 2 öl från Costa Rica, Pilsen och Imperial. Pilsen va den godare! Jag blev solbränd och fin, dock lite för bränd på ryggen känner jag nu, svårt att komma åt själv! Annars åt jag väldigt nyttigt, mycket frukt, ceviche och pasta.
Jag fick mina 90 nya dagar, allt frid och fröjd. Eve kan jag gå och betala 600 cordobas om tre månader men jag håller på och styr nu så att jag ska få permanent uppehållstillstånd. Ett jäkla bök men jag har snälla människor som hjälper mig =)
För mer bilder, kolla Gatubarn.nu på facebook!
Tillbaks till startsidan
