Fredag = Företagsdag
Skrivet: 2011-04-30, klockan 09:01:48Just nu känner jag mig lite frustrerad. Jag blir lätt sån när jag blir tvungen att vänta på besked, resultat, instruktioner etc. Jag har redan avslöjat lite om projektet jag planerar för unga män på soptippen, projektet som nu också gått vidare i tävlingen MyMission.
"Säljbrevet" är klart och min kontakt Erik på Coompanion har tagit det vidare till sina kontakter. Bland annat en VD på en PR-byrå som älskade affärsidén. Vad vi letar nu är mentorer inom klädbranschen, en grym PR-byrå och redan etablerade klädmärken. Well, dock jag alltid planera vidare och förfina affärsidén ytterligare. Det finns alltid att göra =)
Annars va det en lugn fredag i Nicaragua. Det blev bio på kvällen, vi gick och såg Rio, som jag måste rekommendera varmt. Nog för att jag, precis som min mamma, är löjligt blödig men denna va både välgjord, rolig och fin!
Etiketter: pr-byrå, klädmärke, mentor, rio, managua, appelquist, bio
"Säljbrevet" är klart och min kontakt Erik på Coompanion har tagit det vidare till sina kontakter. Bland annat en VD på en PR-byrå som älskade affärsidén. Vad vi letar nu är mentorer inom klädbranschen, en grym PR-byrå och redan etablerade klädmärken. Well, dock jag alltid planera vidare och förfina affärsidén ytterligare. Det finns alltid att göra =)
Annars va det en lugn fredag i Nicaragua. Det blev bio på kvällen, vi gick och såg Rio, som jag måste rekommendera varmt. Nog för att jag, precis som min mamma, är löjligt blödig men denna va både välgjord, rolig och fin!
Etiketter: pr-byrå, klädmärke, mentor, rio, managua, appelquist, bio
Oväder i Nicaragua
Skrivet: 2011-04-29, klockan 01:57:11Vintern är på väg till Nicaragua. Det blir regnigt, blåsigt och fuktigt. Det är la bara att ladda upp med paraply och stövlar om det ska bli så här nu i ett par månader...
Etiketter: patrik appelquist, oväder, nicaragua, managua, regn, åska
Vad har hänt med lillkillen på soptippen?
Skrivet: 2011-04-28, klockan 09:57:00Kommer du ihåg att jag har skrivit om en bråkig liten kille. Ja precis han. Han som slåss hela tiden och svär som en borstbindare. Någonting har hänt med honom. Nu tror du att det är något dåligt, men icke! Han är fortfarande lite hetsig när han leker och har fortfarande ett ganska hett temperament, men han visar en helt annan sida nu, som jag aldrig har sett förut.
Förrförra veckan när jag sitter på en av gungorna inne på Juntos Contigo så kommer han gående förbi. Han va på väg till skolan och hade skoluniformen på sig, stiligt värre. Men så ropar han på mig, säger något om en flaska och trycker igenom en liten plastflaska genom stängslet. Jag frågar om han vill att jag skulle fylla upp flaskan åt honom, men nej. Han säger "den är till dig, du kan ha vatten i den". Och ungefär här stannar mitt hjärta för en sekund och jag blir så glad och rörd att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Jag tackade honom ordentligt, jag ville verkligen visa att jag uppskattade hans gåva och att han tänkt på mig. Samtidigt kände jag mig fumlig och nästan paralyserad, förvånad över vad som precis hänt.
Idag gjorde han det igen. Jag och Yader va mitt i ett parti schack när lillkillen kommer in till Juntos Contigo. Och fram på bordet lägger han två godisklubbor. "Här, dom här är till er". Återigen tog han mig med storm, by surprise! Jag ville återigen uppmuntra hans beteende och tackade ordentligt. Han hade klippt sig såg jag, så jag passade även på att ge honom en komplimang för frisyren och menade att den passade honom väl.
Jag vet inte hur det kommer sig att han helt plötsligt visar denna sida men det glädjer mig otroligt att han har den och det är underbart att se när han plockar fram den. Nu är jag beredd, nu vägrar jag bli överraskad igen! =) Jag ska även filura ut ett sätt att överraska honom på måndag. Några förslag? =)
Etiketter: gatubarn, nicaragua, managua, soptipp, barn, utveckling
Förrförra veckan när jag sitter på en av gungorna inne på Juntos Contigo så kommer han gående förbi. Han va på väg till skolan och hade skoluniformen på sig, stiligt värre. Men så ropar han på mig, säger något om en flaska och trycker igenom en liten plastflaska genom stängslet. Jag frågar om han vill att jag skulle fylla upp flaskan åt honom, men nej. Han säger "den är till dig, du kan ha vatten i den". Och ungefär här stannar mitt hjärta för en sekund och jag blir så glad och rörd att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Jag tackade honom ordentligt, jag ville verkligen visa att jag uppskattade hans gåva och att han tänkt på mig. Samtidigt kände jag mig fumlig och nästan paralyserad, förvånad över vad som precis hänt.
Idag gjorde han det igen. Jag och Yader va mitt i ett parti schack när lillkillen kommer in till Juntos Contigo. Och fram på bordet lägger han två godisklubbor. "Här, dom här är till er". Återigen tog han mig med storm, by surprise! Jag ville återigen uppmuntra hans beteende och tackade ordentligt. Han hade klippt sig såg jag, så jag passade även på att ge honom en komplimang för frisyren och menade att den passade honom väl.
Jag vet inte hur det kommer sig att han helt plötsligt visar denna sida men det glädjer mig otroligt att han har den och det är underbart att se när han plockar fram den. Nu är jag beredd, nu vägrar jag bli överraskad igen! =) Jag ska även filura ut ett sätt att överraska honom på måndag. Några förslag? =)
Etiketter: gatubarn, nicaragua, managua, soptipp, barn, utveckling
Alla barnen hängde gubbe, utom Ström...
Skrivet: 2011-04-28, klockan 06:42:18Soptippen har två stycken tuber (misstänker att dom menar transformatorer) som förser människorna som bor där med el. Idag pajade en av dom, vilket resulterar i strömlöst. Alla dataklasser utgick och vi fick lösa det på bästa sätt helt enkelt =) Jag plockade fram några säkra kort och barnen kom sakta men säkert in i hur det funkade, vi skulle hänga gubbe!
Dock kör dom med lite andra regler än vad vi gör i Sverige. Här vill dom alltid ha första bokstaven och en jävla massa ledtrådar. Men hur skoj va det när dom vann 10/10 gånger då? Nej tacka vet jag dom svenska reglerna!
Dock kör dom med lite andra regler än vad vi gör i Sverige. Här vill dom alltid ha första bokstaven och en jävla massa ledtrådar. Men hur skoj va det när dom vann 10/10 gånger då? Nej tacka vet jag dom svenska reglerna!
Barnen fick också själva hitta på ord och hålla i leken
Alla behöver ju inte gilla mina lekar, men lite oförskämd knatte att bara somna sådär på bordet!
Etiketter: la chureca, managua, nicaragua, soptipp, gatubarnKriminella gäng i Centralamerika
Skrivet: 2011-04-26, klockan 12:00:00Idag kom även Miguel förbi, han som först tog mig till soptippen och visade mig runt. Han själv jobbar med kriminella gäng här i Managua och han sa att jag gärna får följa med och hjälpa till med ungdomarna, och eventuellt ska jag med redan på torsdag eller fredag kväll. Det ska bli riktigt spännande och intressant. För en gångs skull är man ute på gatan tillsammans, utan uniformen och titlar...
Miguel har själv bott och jobbat på soptippen i Managua men lyckades utbilda sig och ta sig därifrån. Nu jobbar han som sociolog med dessa unga män mellan 14-25 som bär vapen, slåss och ofta har stora drogproblem.
Är du intresserad av hur kriminella gäng från centralamerika fungerar och hur många av dem uppstod så tycker jag att du ska ta en titt på:
18th street gang eller DIECIOCHO
Etiketter: mara salvatrucha, ms13, 18th street gang, dieciocho, kriminella gäng, latinamerika
Saker jag saknar i Sverige efter 3 månader
Skrivet: 2011-04-25, klockan 08:58:34Nu har jag snart vart här i Nicaragua i tre månader. Sakta men säkert ploppar det upp små saker som jag inser att jag faktiskt kan sakna i Sverige.
Förutom vännerna och familjen så kan jag ibland sakna vissa stunder. Jag kan tex sakna en sval, mörk natt som skyddsvakt i Arboga. Jag promenerar omkring hos kunderna, sköter mitt. Tänker och njuter av lugnet som bara natten kan erbjuda.
Jag kan sakna känslan av att sätta mig i min egen bil. Känslan av att köra bilen, kanske till ICA där jag köper något som jag saknar jättemycket, typ lösgodis, bearnaisesås, pizza eller tunnbröd.
Men det jag är mest avundsjuk på är att ni får uppleva våren i Sverige. Jag är så ruskigt svag för våren. Alla svennar som suttit inne hela vintern kommer äntligen ut på gatorna, blir kära, köper fina lätta kläder och börjar leva igen. Det är härlig energi i den svenska våren, eller hur!?
Etiketter: sverige, vår, svenne, ica, saknad, bil, lösgodis
Förutom vännerna och familjen så kan jag ibland sakna vissa stunder. Jag kan tex sakna en sval, mörk natt som skyddsvakt i Arboga. Jag promenerar omkring hos kunderna, sköter mitt. Tänker och njuter av lugnet som bara natten kan erbjuda.
Jag kan sakna känslan av att sätta mig i min egen bil. Känslan av att köra bilen, kanske till ICA där jag köper något som jag saknar jättemycket, typ lösgodis, bearnaisesås, pizza eller tunnbröd.
Men det jag är mest avundsjuk på är att ni får uppleva våren i Sverige. Jag är så ruskigt svag för våren. Alla svennar som suttit inne hela vintern kommer äntligen ut på gatorna, blir kära, köper fina lätta kläder och börjar leva igen. Det är härlig energi i den svenska våren, eller hur!?
Etiketter: sverige, vår, svenne, ica, saknad, bil, lösgodis
Patrik får paket från Sverige!
Skrivet: 2011-04-25, klockan 01:04:06God afton. Idag va jag tillbaks på soptippen och jobbade som vanligt. Det va jätteskoj att vara tillbaks och träffa barnen igen, har saknat dom ordentligt. Idag introducerade jag dem för "hänga gubbe" som blev mäkta populärt =) Dock kör dom med lite andra regler här, mycket lättare för den som ska gissa.
Sen lärde jag en av flickorna hur man slår upp ord i en ordbok. Det slutade med att hon letad upp spanska ord som jag skulle slå upp och översätta till engelska =P
När jag kom hem från soptippen hade något roligt hänt...
Etiketter: gatubarn, latinamerika, patrik appelquist, soptippen, managua
Allergiorsaken är nu utredd!
Skrivet: 2011-04-24, klockan 23:02:44Det är söndag i Nicaragua. Jag är fortfarande förkyld och jag ska se om inte apoteket här har någon dundermedicin åt mig. Helgen blev lugnare än väntat då jag är en ansvarsfull och ordentlig människa som inte dricker öl eller festar när kroppen säger ifrån. Dock har jag lekt utredare och faktiskt tagit reda på varför jag fick den där feta allergiska reaktionen...
I början misstänkte jag att vattnet på soptippen va anledningen, sen tvättmedlet, sen misstänkte jag bett från något djur och sen att solkrämen jag använt för första gången hade gått ut.
Och hör och häpna! Sen tittar jag på "Felix stör en ingenjör" och får då veta att man inte ska blanda två olika solkrämer, för att det i sig kan framkalla en allergisk reaktion.
Så jag rusar in i badrummet för att läsa på den skumma solskyddsflaskan från Tyskland (som jag faktiskt hade kvar) och inser att jag fått en för-flaska! Jag har fått en flaska FÖR allergiska reaktioner när jag egentligen skulle ha en MOT-flaska. Fan så dumt det kan bli...
Etiketter: solskydd, allergi, nicaragua
I början misstänkte jag att vattnet på soptippen va anledningen, sen tvättmedlet, sen misstänkte jag bett från något djur och sen att solkrämen jag använt för första gången hade gått ut.
Och hör och häpna! Sen tittar jag på "Felix stör en ingenjör" och får då veta att man inte ska blanda två olika solkrämer, för att det i sig kan framkalla en allergisk reaktion.
Så jag rusar in i badrummet för att läsa på den skumma solskyddsflaskan från Tyskland (som jag faktiskt hade kvar) och inser att jag fått en för-flaska! Jag har fått en flaska FÖR allergiska reaktioner när jag egentligen skulle ha en MOT-flaska. Fan så dumt det kan bli...
Etiketter: solskydd, allergi, nicaragua
På tur till San Juan Del Sur
Skrivet: 2011-04-23, klockan 08:26:10Denna vecka är det semana santa i Nicaragua. Vilket betyder att alla som kan åker till kusten och badar och njuter. Så gjorde även jag onsdag-torsdag. Och vilken mysig stad! Skitfin strand, jättebra väder, många restauranger, hotell, barer etc. Priserna va slående låga, dock var alkoholhalten i drinkarna lika låg...
Patrik Appelquist i sin nyinköpta hatt
Inget fel alls på maten!
Barer och restauranger längs stranden
2 av 2 projektidéer vidare i My Mission
Skrivet: 2011-04-21, klockan 13:16:00Jag sökte med två idéer till My Mission i år. Båda projektidéerna har fötts under tiden jag jobbat som ordfördande i ideella föreningen och idag fick jag veta att dom båda gått vidare i gallringen! =)
"Hej, Ett stort tack för ditt deltagande i affärsidétävlingen My Mission.
"Hej, Ett stort tack för ditt deltagande i affärsidétävlingen My Mission.
Vi har glädjen att meddela dig att ditt bidrag ”XXX” har klarat första gallringen och därmed gått vidare till den fördjupade jurybedömningen. Detta betyder att ditt bidrag kan vara en vinnare och två oberoende jurymedlemmar granskar nu din affärsidé ytterligare.
Den slutliga feedbacken på din idé kommer att levereras till dig senast vecka 19."
Ruskigt skoj att få kvitto på att ens idéer är intressanta och har potential. Nu väntar jag med spänning till vecka 19, fel! En av dessa idéer är ganska långt sprungen redan och där pågår planeringen för fullt fortfarande.
Etiketter: my mission, patrik appelquist, projekttävlingPatrik Appelquist mutar gränsvakt
Skrivet: 2011-04-20, klockan 00:43:03Nej inte riktigt så illa behövde det bli. Vad som händer är att mina 90 dagar som turist i Nicaragua nu håller på att gå ut. Och jag som vill stanna till januari har då tre alternativ att välja mellan.
1: Åka till Costa Rica och stanna där i tre dagar för att sedan återvända genom gränsen och få 90 nya dagar. Nackdel: dyrt. Fördel: Skoj att se Costa Rica.
2: Man skiter i allt och bara kör sin grej fram till januari och får då betala en "bot" på $1/dag som du stannat över ditt turistvisa. Nackdel: Dyrt. Fördel: Du behöver inte fixa med några papper.
3: Man åker till "Migracíon", tar en kopia på passet, fyller i ett formulär och betalar 600 cordobas, ca 200 kronor och får 90 nya dagar att avnjuta i detta tropiska land.
Jag valde att köra på det tredje alternativet och det hela gick mycket snabbt och smidigt måste jag säga. Jag minns när jag, Filip och Hanne skulle fixa papper i Spanien för att få jobba lagligt. DET mina vänner, det va en process det ;)
Etiketter: nicaragua, turistvisa, visum, migracion, gränsvakt, appelquist
1: Åka till Costa Rica och stanna där i tre dagar för att sedan återvända genom gränsen och få 90 nya dagar. Nackdel: dyrt. Fördel: Skoj att se Costa Rica.
2: Man skiter i allt och bara kör sin grej fram till januari och får då betala en "bot" på $1/dag som du stannat över ditt turistvisa. Nackdel: Dyrt. Fördel: Du behöver inte fixa med några papper.
3: Man åker till "Migracíon", tar en kopia på passet, fyller i ett formulär och betalar 600 cordobas, ca 200 kronor och får 90 nya dagar att avnjuta i detta tropiska land.
Jag valde att köra på det tredje alternativet och det hela gick mycket snabbt och smidigt måste jag säga. Jag minns när jag, Filip och Hanne skulle fixa papper i Spanien för att få jobba lagligt. DET mina vänner, det va en process det ;)
Etiketter: nicaragua, turistvisa, visum, migracion, gränsvakt, appelquist
Semana santa i Nicaragua
Skrivet: 2011-04-18, klockan 23:59:00Ett barn blir av med barndomen
Skrivet: 2011-04-16, klockan 09:02:36Yader låser upp låset till Juntos Contigo, vi tre kliver in och plockar sedvanligt ner stolarna från borden. En man som bor på soptippen har precis skurat golvet och vi borstar av det värsta av leran från skorna innan vi kliver på, även fast vi vet att det om 5 minuter kommer vara lika skitigt igen.
Jag tar en klunk vatten ur min gröna vattenflaska, tittar upp mot solen, inte ett moln på himlen, 36 grader i skuggan. Tänker på människorna där uppe på berget av sopor som letar efter mat och något att sälja. En kille kommer in genom grinden, han är kanske 11 år, smal och med krulligt hår. Han är en ganska lugn kille, sköter sitt, inga större utspel när det inte krävs, även om han säger ifrån på skarpen om någon liten kotte bråkar med honom.
Men idag är han inte som vanligt. Han verkar nedstämd. För några veckor sedan lärde jag honom spela schack och nu brukar vi spela nästan varje dag. Vi inleder partiet, han är vit och jag är svart. Jag frågar vad som tynger honom men han verkar inte vilja prata om det. Till slut kommer det fram att han måste börja jobba snart. Dvs börja leta mat och samla plastflaskor. Eventuellt måste han även sluta skolan. Vi avslutar partiet, han vinner och skrattar högt åt min förlust. Han har slagit mästaren och är mer än nöjd.
Dagar går utan att jag ser min lärjunge. Veckor går utan att han kommer förbi och spelar med mig. Jag och mina kollegor går som vanligt "the walk of death" genom soptippen mot området där vi jobbar. Det är skitvarmt idag, något har hänt med vädret de sista två veckorna. 35 grader i skuggan, man är långt ifrån kaxig när rök och dam drar in i näsa och ögon. Vi möter ett par smutisa män i gamla militärkläder som är på väg upp på berget av sopor, dags att samla plast. Klockan är strax över åtta. Ett gäng hundar kommer springande, jagar en hund från ett annat gäng.
Bakom männen kommer en liten parvel gående med en lång lång pinne. Det är en sån pinne dom använder för att rafsa runt i skräpet. Han kan intvle va gammal tänker jag. När vi möts ser jag ju, det är schack-killen. Jag hajjar till, vill egentligen bara ta hans jävla pinne och kasta åt helvete. Riva sönder påsen som han ska lägga plastflaskorna i och ta med honom till Juntos Contigo för att leka och spela igen, så som sig bör när man är 11 år. Men det går inte. Kanske har han en sjuk pappa eller farbror som inte kan jobba. Kanske är familjen beroende av hans ekonomiska insats.
Jag tar stannar till, tar hans hand och frågar hur han mår. Han nickar och säger att det är lugnt. Jag säger att jag saknar att spela med honom och att han alltid är välkommen till oss, så fort han har tid, om han har tid. Han ler men hans ögon säger något annat. Jag tror inte att han kommer på ett tag, kanske kommer han aldrig igen...
Etiketter: managua, nicaragua, la chureca, soptipp, gatubarn, appelquist
Jag tar en klunk vatten ur min gröna vattenflaska, tittar upp mot solen, inte ett moln på himlen, 36 grader i skuggan. Tänker på människorna där uppe på berget av sopor som letar efter mat och något att sälja. En kille kommer in genom grinden, han är kanske 11 år, smal och med krulligt hår. Han är en ganska lugn kille, sköter sitt, inga större utspel när det inte krävs, även om han säger ifrån på skarpen om någon liten kotte bråkar med honom.
Men idag är han inte som vanligt. Han verkar nedstämd. För några veckor sedan lärde jag honom spela schack och nu brukar vi spela nästan varje dag. Vi inleder partiet, han är vit och jag är svart. Jag frågar vad som tynger honom men han verkar inte vilja prata om det. Till slut kommer det fram att han måste börja jobba snart. Dvs börja leta mat och samla plastflaskor. Eventuellt måste han även sluta skolan. Vi avslutar partiet, han vinner och skrattar högt åt min förlust. Han har slagit mästaren och är mer än nöjd.
Dagar går utan att jag ser min lärjunge. Veckor går utan att han kommer förbi och spelar med mig. Jag och mina kollegor går som vanligt "the walk of death" genom soptippen mot området där vi jobbar. Det är skitvarmt idag, något har hänt med vädret de sista två veckorna. 35 grader i skuggan, man är långt ifrån kaxig när rök och dam drar in i näsa och ögon. Vi möter ett par smutisa män i gamla militärkläder som är på väg upp på berget av sopor, dags att samla plast. Klockan är strax över åtta. Ett gäng hundar kommer springande, jagar en hund från ett annat gäng.
Bakom männen kommer en liten parvel gående med en lång lång pinne. Det är en sån pinne dom använder för att rafsa runt i skräpet. Han kan intvle va gammal tänker jag. När vi möts ser jag ju, det är schack-killen. Jag hajjar till, vill egentligen bara ta hans jävla pinne och kasta åt helvete. Riva sönder påsen som han ska lägga plastflaskorna i och ta med honom till Juntos Contigo för att leka och spela igen, så som sig bör när man är 11 år. Men det går inte. Kanske har han en sjuk pappa eller farbror som inte kan jobba. Kanske är familjen beroende av hans ekonomiska insats.
Jag tar stannar till, tar hans hand och frågar hur han mår. Han nickar och säger att det är lugnt. Jag säger att jag saknar att spela med honom och att han alltid är välkommen till oss, så fort han har tid, om han har tid. Han ler men hans ögon säger något annat. Jag tror inte att han kommer på ett tag, kanske kommer han aldrig igen...
Etiketter: managua, nicaragua, la chureca, soptipp, gatubarn, appelquist
Bra snack med ung man på soptippen
Skrivet: 2011-04-13, klockan 07:38:15Bara som snabbast hejade vi för nästan en månad sedan. Han är ca 17 år, smal och lite kortare än mig. Han ser nästan lite farlig ut, hade jag mött honom i Sverige så hade jag stämplat honom som kriminell samma sekund. Men det är i Sverige det, här betyder det ingenting. Här måste man vara hård för att palla det hårda klimatet. Ett klimat som är byggt på otroligt mycket våld.
Han har en tatuering på armen, hans namn. Den är inte på något sätt perfekt, ser mer hemmagjord ut. Vi spelade schack en gång för en månad sedan. Jag vann, han kunde inte riktigt spelet men jag såg att han hade viljan att lära sig, något jag gillar att se. Han stod tom ut med mitt tjat om hur hästen rör sig och att bönderna inte får gå bakåt.
Igår kom han tillbaks. Vi tjötade en bra stund mellan staketet. Riktigt staketsnack, fast bra sådant. Vi snackade initialt om en film som han va med och spelade in. Han hade huvudrollen, jag märkte tydligt hur stolt han är över den filmen. Han menar att han va nära att få ett kontrakt och få flytta till USA för att spela in mer film. Vem vet.
Tugget glider sakta men säkert över till riktigt grabbsnack. Vi pratar om tjejer, livet, framtiden, barn och om de kriminella gängen på soptippen. Han har en tjej men hennes pappa tänker inte ge honom sin dotters hand. Killen är lite bekymrad men tror ändå att det kommer att lösa sig i framtiden, snart. Då ska dom skaffa barn. Vi skrattar och båda instämmer att kärleken är svår.
Han vill bort, han är trött och uttråkad på soptippen i Managua. Jag försöker övertala honom om att komma och lära sig engelska hos Juntos Contigo. Han har tid till det, det säger han, även om han jobbar 08-17. Men det är jobbigt att plugga, han är mer sugen på att göra en ny film och sprida den till hela världen. En idé som jag tycker är jätteintressant och som jag kommer att ta med Rubén som är chefen på Juntos Contigo.
En annan kille kommer fram till oss. Han stöddar sig och retas. Min nyblivne vänn taggar till snabbt och visar direkt att han inte är på humör för massa trams. Men de två unga männen är vänner, det syns tydligt, det blir ingen större grej utav det och den andra killen snackar med oss en stund istället.
Precis när man tror att man har fått en övergripande blick över hur soptippen fungerar så slås man av nya överraskningar. Via samtalet med denna unga man får jag veta att det inte bara finns ett kriminellt gäng inom soptippens murar, utan två stycken. Gängen ligger dessutom i krig med varandra och man går inte säker på den andres mark.
Jag bad killen att börja skriva ner lite tankar och idéer till filmens manus. Tankar och idéer som vi kan använda om projektet blir av.
Etiketter: nicaragua, managua, la chureca, kriminella gäng, soptipp, gatubarn
Han har en tatuering på armen, hans namn. Den är inte på något sätt perfekt, ser mer hemmagjord ut. Vi spelade schack en gång för en månad sedan. Jag vann, han kunde inte riktigt spelet men jag såg att han hade viljan att lära sig, något jag gillar att se. Han stod tom ut med mitt tjat om hur hästen rör sig och att bönderna inte får gå bakåt.
Igår kom han tillbaks. Vi tjötade en bra stund mellan staketet. Riktigt staketsnack, fast bra sådant. Vi snackade initialt om en film som han va med och spelade in. Han hade huvudrollen, jag märkte tydligt hur stolt han är över den filmen. Han menar att han va nära att få ett kontrakt och få flytta till USA för att spela in mer film. Vem vet.
Tugget glider sakta men säkert över till riktigt grabbsnack. Vi pratar om tjejer, livet, framtiden, barn och om de kriminella gängen på soptippen. Han har en tjej men hennes pappa tänker inte ge honom sin dotters hand. Killen är lite bekymrad men tror ändå att det kommer att lösa sig i framtiden, snart. Då ska dom skaffa barn. Vi skrattar och båda instämmer att kärleken är svår.
Bild på pojke från Juntos Contigo när vi letar grodor
Han vill bort, han är trött och uttråkad på soptippen i Managua. Jag försöker övertala honom om att komma och lära sig engelska hos Juntos Contigo. Han har tid till det, det säger han, även om han jobbar 08-17. Men det är jobbigt att plugga, han är mer sugen på att göra en ny film och sprida den till hela världen. En idé som jag tycker är jätteintressant och som jag kommer att ta med Rubén som är chefen på Juntos Contigo.
En annan kille kommer fram till oss. Han stöddar sig och retas. Min nyblivne vänn taggar till snabbt och visar direkt att han inte är på humör för massa trams. Men de två unga männen är vänner, det syns tydligt, det blir ingen större grej utav det och den andra killen snackar med oss en stund istället.
Precis när man tror att man har fått en övergripande blick över hur soptippen fungerar så slås man av nya överraskningar. Via samtalet med denna unga man får jag veta att det inte bara finns ett kriminellt gäng inom soptippens murar, utan två stycken. Gängen ligger dessutom i krig med varandra och man går inte säker på den andres mark.
Jag bad killen att börja skriva ner lite tankar och idéer till filmens manus. Tankar och idéer som vi kan använda om projektet blir av.
Etiketter: nicaragua, managua, la chureca, kriminella gäng, soptipp, gatubarn
Är inte din hund välsignad?
Skrivet: 2011-04-12, klockan 06:12:02Då kan det vara hög tid att göra det. Igår va det San Lazaro, hundhelgonets dag. Helt fantastiskt roligt. Här i Nicaragua, i Masaya klär folk ut sina hundar till i princip vad som helst, sen köper man ljus som snuddar vid helgonet i kyrkan och på så vis blir också hunden välsignad.
När vi ändå snackar om hundar så har jag blandade känslor ang dessa fyrbenta kreatur. Först när jag kom hit så tyckte jag det va ruskigt drygt. På soptippen där jag jobbar springer det runt hundratals hemlösa hundar i flock. På gatorna i Managua springer det också runt endel, särskilt på morgonen. Men det värsta utav allt, det är nog ändå grannarnas hundar.
En granne har en ful liten grå jävla sak som låter som han är i målbrottet. Han kan inte ens skälla ordentligt och jag blir alltid lika förbannad när han övar på sina skall, vilket han ofta gör, på olämpliga tider, tex när jag ska sova!
Annars har jag en mycket vänlig inställning till människans bästa vän, vi har ju lilla Kati som bor hos oss. Det är egentligen Berits dotters hund men hon jobbar så mycket och är inte hemma så då har hunden mer sällis hos oss =) Vilket vi tycker om, hon är go den lilla rackaren. Igår åkte vi bil, det är så roligt med hundar när dom tittar ut genom fönstret och öronen flyger bak sådär, tungan ut och viftar okontrollerat runt nosen, haha! Jag brukar prata spanska med göteborgsdialekt med Kati, då blir hon förvirrad, det är lite skoj =)
¨
Foto: Suyén Martínez Céliz
När vi ändå snackar om hundar så har jag blandade känslor ang dessa fyrbenta kreatur. Först när jag kom hit så tyckte jag det va ruskigt drygt. På soptippen där jag jobbar springer det runt hundratals hemlösa hundar i flock. På gatorna i Managua springer det också runt endel, särskilt på morgonen. Men det värsta utav allt, det är nog ändå grannarnas hundar.
Foto: Suyén Martínez Céliz
Foto: Suyén Martínez Céliz
En granne har en ful liten grå jävla sak som låter som han är i målbrottet. Han kan inte ens skälla ordentligt och jag blir alltid lika förbannad när han övar på sina skall, vilket han ofta gör, på olämpliga tider, tex när jag ska sova!
Foto: Suyén Martínez Céliz
Annars har jag en mycket vänlig inställning till människans bästa vän, vi har ju lilla Kati som bor hos oss. Det är egentligen Berits dotters hund men hon jobbar så mycket och är inte hemma så då har hunden mer sällis hos oss =) Vilket vi tycker om, hon är go den lilla rackaren. Igår åkte vi bil, det är så roligt med hundar när dom tittar ut genom fönstret och öronen flyger bak sådär, tungan ut och viftar okontrollerat runt nosen, haha! Jag brukar prata spanska med göteborgsdialekt med Kati, då blir hon förvirrad, det är lite skoj =)
Foto: Suyén Martínez Céliz
¨
Dog dancing merengue brought to you by Funny
Etiketter: san lazaro, patrik appelquist, nicaragua, hundar, kyrka, helgon, masaya
Ometepe -en paradisö i Nicaragua
Skrivet: 2011-04-09, klockan 18:52:19Fredag kväll bestämde vi oss. Nu ska vi äntligen få bada. Jag hade vart här i Nicaragua i två månader och fortfarande inte fått bada, värmen höll på att ta kol på mig. Vi bokade hotell och planerade att åka tidigt på lördag morgon, vi skulle till Ometepe.
Ometepe är en ö som ligger i Nicaraguasjön och som i princip består av två vulkaner, aktiva sådana. 04:45 åkte vi. Resan till San Jorge tar ca två timmar och därifrån skulle vi ta färjan över. Vi åkte fel, hamnade i centrala Granada och höll inte på att komma ut. MEN, då träffade vi en snäll tant som hoppade in i bilen och guidade oss ut ur staden. Vi köttade på och kom fram till färjan 3 minuter innan avgång, tack snälla nicaraguanska tant! Nästa färja skulle gå 3 timmar senare.
Vi lämnade bilen på land, det kostade ca 600 cordobas (200 kr) att ta med bilen över och det ville vi inte. Istället hyrde vi en moped (eve lätt motorcykel), den gick iaf i 90 knyck och va ruskigt smidig för att ta sig runt på ön, fruktansvärt mysigt transportmedel! $25 dollar per dygn fick vi hyra den för.
Med strålande solsken, vind i håret och på en moppe i 60 knyck åkte vi runt på ön och utforskade alla smultronställen som folk rekommenderat oss. Kossor och hästar gick fritt på ön, dom två massiva vulkanerna sträckte sig ståtligt upp mot skyn och jag kände mig levande som aldrig förr.
Avgjort bästa stället på ön är "Ojo de agua", en vulkanisk källa med vatten som sägs göra dig 5 år yngre. Vi betalade ca 20 kr per person för att få komma in på området. Vattnet är precis så där kallt så att det är friskt och kylande. Hängmattor, kokosnötsdrinkar och god mat beskriver stället bra, relax helt enkelt.
Vi hade reserverat hotellrum men när vi kom iland på ön så stod det en hel grupp av försäljare och tipsare, redo att distribuera våra pengar på andra sätt. Vi blev rekommenderade ett hospedaje som bara tog $4 per natt istället för $10 där vi hade reserverat, då var det avgjort. Vi skulle bara sova på ön en natt och struntade i lyx och bekvämligheter, en renbäddad säng va allt vi krävde och det fick vi.
Ometepe är en ö som ligger i Nicaraguasjön och som i princip består av två vulkaner, aktiva sådana. 04:45 åkte vi. Resan till San Jorge tar ca två timmar och därifrån skulle vi ta färjan över. Vi åkte fel, hamnade i centrala Granada och höll inte på att komma ut. MEN, då träffade vi en snäll tant som hoppade in i bilen och guidade oss ut ur staden. Vi köttade på och kom fram till färjan 3 minuter innan avgång, tack snälla nicaraguanska tant! Nästa färja skulle gå 3 timmar senare.
Vi lämnade bilen på land, det kostade ca 600 cordobas (200 kr) att ta med bilen över och det ville vi inte. Istället hyrde vi en moped (eve lätt motorcykel), den gick iaf i 90 knyck och va ruskigt smidig för att ta sig runt på ön, fruktansvärt mysigt transportmedel! $25 dollar per dygn fick vi hyra den för.
Med strålande solsken, vind i håret och på en moppe i 60 knyck åkte vi runt på ön och utforskade alla smultronställen som folk rekommenderat oss. Kossor och hästar gick fritt på ön, dom två massiva vulkanerna sträckte sig ståtligt upp mot skyn och jag kände mig levande som aldrig förr.
Avgjort bästa stället på ön är "Ojo de agua", en vulkanisk källa med vatten som sägs göra dig 5 år yngre. Vi betalade ca 20 kr per person för att få komma in på området. Vattnet är precis så där kallt så att det är friskt och kylande. Hängmattor, kokosnötsdrinkar och god mat beskriver stället bra, relax helt enkelt.
Vi hade reserverat hotellrum men när vi kom iland på ön så stod det en hel grupp av försäljare och tipsare, redo att distribuera våra pengar på andra sätt. Vi blev rekommenderade ett hospedaje som bara tog $4 per natt istället för $10 där vi hade reserverat, då var det avgjort. Vi skulle bara sova på ön en natt och struntade i lyx och bekvämligheter, en renbäddad säng va allt vi krävde och det fick vi.
Patrik Appelquist
Efter en lång dag med sol och bad på "Ojo de agua" så åkte vi tillbaks till rummet och sov en timme för att sedan duscha och göra oss i ordning för uteliv. Vi klämde en pizza på en pitoresk liten gata mitt i Moyogalpa innan vi åkte till en bar och drack öl och dansade salsa. Kvällen avslutades på ett disco där det kostade 10 kronor att komma in. Det va kanske inte världens bästa ställe men musiken var bra =)
Dom arrangerade dock en fruktansvärt pinsam tävling kallad "Miss Victoria Frost", Victoria är en öl här i Nicaragua. Fem flickor i 16 års åldern struttade runt i bikini och högklackat och fick svara på ett par omöjliga frågor som dom kunde utantill. Det uppenbara fusket gjorde det pinsamt dåligt. Dom kunde exakta meter på vulkanen, exakta omkretsen på ön och exakta kubikmeter vatten i Nicaraguasjön, come on!
Trots floppen på discot får Ometepe betyget 7 av 10!
Efter två månader i Nicaragua
Skrivet: 2011-04-08, klockan 08:40:29500 ord till en ljusare framtid
Skrivet: 2011-04-06, klockan 05:49:23Idag hade jag lektion med killen som frågade om jag kunde lära honom engelska. Han hade läst på glosorna men vi fick traggla dom ganska ordentligt för att dom skulle sätta sig. Tills imorgon skulle han plugga hårdare sa han.
Idag fick jag det bekräftat. De flesta i gänget är 16 år, killen jag har engelskalektion med är 15. Idag va några av dom andra killarna nyfikna på vad vi gjorde. Kanske kan jag få med dom på undervisning också. Här i Nicaragua är det guld värt om du kan prata engelska. Många företag lägger sin telefonsupport här och tar in samtal från USA osv. Jag läste någonstans att man bara behöver kunna 500 ord för att "förstå" ett nytt språk. På 500 ord kan du göra dig förstådd och hänger med hyffsat bra. Det är mindre än två ord per dag i ett år! Killen lös upp som ett barn på julafton när han fick höra det.
Jag frågade en av killarna vad han vill plugga och jobba med sen. Han svarade att han vill ha ett eget företag, men att han inte riktigt vet vad han vill göra. Dessa unga män har fortfarande en chans att ta sig bortom soptippen, om dom vill. Frågan är om dom vet att dom har möjligheten och hur vägen ut ser ut.
Jag kunde inte låta bli att fantisera ihop ett projekt tillsammans med dessa grabbar. Ett projekt likt pappersåtervinningsprojektet, Earth Education Project. Ett projekt som erbjuder trygghet, bättre arbetsmiljö, utbildning, utveckling och en ljusare framtid för män på soptippen.
Etiketter: appelquist, EEP, soptipp, managua, nicaragua, gatubarn, engelska
Idag fick jag det bekräftat. De flesta i gänget är 16 år, killen jag har engelskalektion med är 15. Idag va några av dom andra killarna nyfikna på vad vi gjorde. Kanske kan jag få med dom på undervisning också. Här i Nicaragua är det guld värt om du kan prata engelska. Många företag lägger sin telefonsupport här och tar in samtal från USA osv. Jag läste någonstans att man bara behöver kunna 500 ord för att "förstå" ett nytt språk. På 500 ord kan du göra dig förstådd och hänger med hyffsat bra. Det är mindre än två ord per dag i ett år! Killen lös upp som ett barn på julafton när han fick höra det.
Jag frågade en av killarna vad han vill plugga och jobba med sen. Han svarade att han vill ha ett eget företag, men att han inte riktigt vet vad han vill göra. Dessa unga män har fortfarande en chans att ta sig bortom soptippen, om dom vill. Frågan är om dom vet att dom har möjligheten och hur vägen ut ser ut.
Jag kunde inte låta bli att fantisera ihop ett projekt tillsammans med dessa grabbar. Ett projekt likt pappersåtervinningsprojektet, Earth Education Project. Ett projekt som erbjuder trygghet, bättre arbetsmiljö, utbildning, utveckling och en ljusare framtid för män på soptippen.
Etiketter: appelquist, EEP, soptipp, managua, nicaragua, gatubarn, engelska
Engelskalektion på soptippen
Skrivet: 2011-04-05, klockan 07:15:08Förra veckan fick jag lite bättre kontakt med ungdommarna på Juntos Contigo. En av killarna frågade om inte jag kan lära honom engelska. Jag menade på att det inte är mitt modersmål och att han kanske skulle ta och joina gruppen med amerikaner som kommer 2 gånger i veckan och håller lektion. Men han ville att jag ska lära honom och jag kunde självklart inte säga nej till en ung herre som vill lära sig språk.
Killen är ca 15 år, ganska öppen, social och med en trevlig uppsyn. Idag hade vi första lektionen. Jag började med att ta reda på vad han kan och det va mindre än 10 ord. Jag insåg att vi måste börja från början men för att inte börja traggla bokstäver och sånt tråk på en gång så körde vi lite spännande glosor som han kan ha användning för direkt.
Kanske har vi någon engelskalärare som läser bloggen som har något material att dela med sig av? Kanske i vilken ände man börjar, roliga övningar osv? Har du material att skicka så går det också bra. Hör av dig till mig på patrik[snabela]gatubarn.nu så får du adressen. Annars kanske det finns att ladda hem på nätet?
Imorgon har vi glostest. Jag tänker köpa en anteckningsbok åt honom så att han kan spara allt och gå tillbaks och läsa senare. Idag skrev vi allt på en lapp men alla vet ju vad som händer med lappar =) Det är lite skoj, latinamerikanerna har lite svårt att uttala långa "a" som används i engelskan. Därför behöver man oftast skriva den fonetiska skriften, så att dom kommer ihåg hur man uttalar orden också =)
Etiketter: engelskalektion, la chureca, soptipp, glostest, nicaragua, managua
Killen är ca 15 år, ganska öppen, social och med en trevlig uppsyn. Idag hade vi första lektionen. Jag började med att ta reda på vad han kan och det va mindre än 10 ord. Jag insåg att vi måste börja från början men för att inte börja traggla bokstäver och sånt tråk på en gång så körde vi lite spännande glosor som han kan ha användning för direkt.
Kanske har vi någon engelskalärare som läser bloggen som har något material att dela med sig av? Kanske i vilken ände man börjar, roliga övningar osv? Har du material att skicka så går det också bra. Hör av dig till mig på patrik[snabela]gatubarn.nu så får du adressen. Annars kanske det finns att ladda hem på nätet?
Imorgon har vi glostest. Jag tänker köpa en anteckningsbok åt honom så att han kan spara allt och gå tillbaks och läsa senare. Idag skrev vi allt på en lapp men alla vet ju vad som händer med lappar =) Det är lite skoj, latinamerikanerna har lite svårt att uttala långa "a" som används i engelskan. Därför behöver man oftast skriva den fonetiska skriften, så att dom kommer ihåg hur man uttalar orden också =)
Etiketter: engelskalektion, la chureca, soptipp, glostest, nicaragua, managua
Äntligen sol och bad i Nicaragua!
Skrivet: 2011-04-02, klockan 07:55:13Ometepe heter en ö mitt i Nicaraguasjön. Två stora aktiva vulkaner breder ut sig över ön. Alla här snackar så gott om Ometepe. Många åker hit på semester för att koppla av osv. Och det är precis vad jag tänker göra denna helg. Så om 5 timmar går bilen, då drar jag och en vän dit för att dricka kalla drinkar, sola bort bondebrännan som jag fått på soptippen och äta god mat!
Trevlig helg!
Trevlig helg!
Nicaraguas president gillar Gatubarn.nu
Skrivet: 2011-04-01, klockan 08:14:58Daniel Ortega, Nicaraguas president gillar Gatubarn.nu!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det lönar sig att använda sociala media, så länge man gör det på rätt sätt! Det gäller att utnyttja systemet på bästa sätt. Du tjänar inget på att vara old fashion och skita i saker för att det är nytt, du tjänar heller inget på att bara spionera på vem dina kompisar är tillsammans med på facebook. Nej, använd sociala media på rätt sätt så kommer det att ge utdelning.
Nicaraguas president, Daniel Ortega vet också hur viktigt det är att finnas på sociala media. Många av hans viktiga väljare i överklassen följer varje steg han tar och här gäller det att hålla god kontakt.
Igår fick jag ett långt mail från en av Ortegas sekreterare som skrev att presidenten med partikamrater informerats om Gatubarn.nu och är mycket imponerade och tacksamma för vad vi gör för folket i Nicaragua. Ortega själv och två personer ur partiet har redan gått med i FACEBOOKGRUPPEN. Efter artikeln i morgondagens "Nuevo Diario" så kommer vi nog få förstärkning med många spansktalande soldater i vår armé som krigar för gatubarn!
Sekreteraren tillägger att ett möte kommer att planeras inom snar framtid och att Ortega i egen hög person vill spendera en dag med barnen på soptippen La Chureca där jag jobbar. "Han älskar att gunga och kommer att ta med sig en hel skolväska full med bananer till barnen för att visa sitt stöd".
Etiketter: daniel ortega, nicaragua, managua, gatubarn, soptipp, president
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det lönar sig att använda sociala media, så länge man gör det på rätt sätt! Det gäller att utnyttja systemet på bästa sätt. Du tjänar inget på att vara old fashion och skita i saker för att det är nytt, du tjänar heller inget på att bara spionera på vem dina kompisar är tillsammans med på facebook. Nej, använd sociala media på rätt sätt så kommer det att ge utdelning.
Nicaraguas president, Daniel Ortega vet också hur viktigt det är att finnas på sociala media. Många av hans viktiga väljare i överklassen följer varje steg han tar och här gäller det att hålla god kontakt.
Igår fick jag ett långt mail från en av Ortegas sekreterare som skrev att presidenten med partikamrater informerats om Gatubarn.nu och är mycket imponerade och tacksamma för vad vi gör för folket i Nicaragua. Ortega själv och två personer ur partiet har redan gått med i FACEBOOKGRUPPEN. Efter artikeln i morgondagens "Nuevo Diario" så kommer vi nog få förstärkning med många spansktalande soldater i vår armé som krigar för gatubarn!
Sekreteraren tillägger att ett möte kommer att planeras inom snar framtid och att Ortega i egen hög person vill spendera en dag med barnen på soptippen La Chureca där jag jobbar. "Han älskar att gunga och kommer att ta med sig en hel skolväska full med bananer till barnen för att visa sitt stöd".
Etiketter: daniel ortega, nicaragua, managua, gatubarn, soptipp, president
Tillbaks till startsidan
