Patrik, din handyman i snöovädret!
Skrivet: 2010-02-24, klockan 23:44:26Om väderleksrapporten visar att det skall snöa de närmsta 24 timmarna så är det lätt hänt att man låter bli att gå ut och drar igång diverse projekt inomhus istället. Det var precis det som hände mig i helgen och detta är resultatet.
Min garderob som fungerar som datorhörna. Vad du ser är det gamla skrivbordet med nya skrivbordsskivan provisoriskt ovanpå.

Det gamla härket är ute!

Sågar till lite reglar...

Sätter upp reglarna...

Rakt som ett välkänt torn i Pisa...

Violá! Nu har jag mycket mer space i det lilla datorrummet och dessutom en större skrivbordsyta. Smutt! =P

Lägg märke till proteindrinken på skrivbordet och Gatubarn.nu-loggan på skärmen...
Och ja, rummet är chockrosa och nej det är inte jag som valt och målat i den färgen!
Och ja, rummet är chockrosa och nej det är inte jag som valt och målat i den färgen!
Etiketter: Händig, snöoväder, chockrosa
Äventyr och oväntade möten
Skrivet: 2010-02-22, klockan 16:28:55Jag vaknade runt 12 snåret igår av att Daniel ringde mig. Hans tåg till Stockholm va inställt, Sj:s telefon och hemsida nerringda och överbelastade. Han behövde skjuss för att hinna i tid till sin spelning och konsert i Maria Magdalena kyrka. Stress!
Sagt och gjort. Som den gode vännen jag är så kastar jag mig i duschen, slänger i mig en macka, tittar ut och konstaterar att jag skulle ha behövt en hjullastare med extra stor plog för att få fram min bil under all snö!
Då jag inte äger någon sådan så fick det bli va de blev. Efter att ha sparkat bort 50 cm snö runt om bilen så försökte jag backa ut. 1.5 meter och sedan satt jag fast som en mygga i ett flugpapper.
MEN, två vänliga själar som stod och tjötade på trottoaren bredvid frågade om jag behövde hjälp och började snart putta på.
En av lirarna frågade om jag skulle mot stan och om han kunde åka med en bit på vägen. Självklart, hopp in bara. Sa jag. Och vilken skön snubbe sen då! 40-45 bast, go och glad, skäggig och lite halvkraftig. Han satt och förbannade vädret och sa att han ser fram emot sin årliga resa till Thailand. Dit hade han åkt de senaste 15 åren för att vila upp sig och komma bort från det "svenska vintervädret". Han förklarade att han är borta 2-3 månader för att verkligen koppla bort svennelivet. Eftersom Köping är en puttestad så var vi snart framme i centrum. Vilket jag tyckte va tråkigt, jag hade gärna suttit och tjötat vidare med denna livsnjutare.
Väl framme vid tågstationen möts jag av en rastlös Danne och en annan snubbe som också skulle till Stockholm. Så självklart fick han åka med oss. Vår medresenär var tillsynes en relaxed snubbe med cammojacka, baggyjeans och lurar runt halsen. Eftersom både jag och Danne är väldans frispråkiga, öppna och översociala så hade vi en riktigt trevlig pratstund i bilen hela vägen till Kungliga hufvudstaden. Snubben hade spenderat ett dygn i Kungsör för att träffa lite folk som han ska spela in en film med. Javisst, vi hade en tvättäkta skådis med oss som sällskap. Vi snackade om allt från lumpen till hiphop och vad man vill få ut av livet. En bra kille med sunda värderingar och en skön syn på livet.
Väl framme vid målet, Maria Magdalena Kyrka så gjorde Danne det han är bäst på. Själva framförandet av kören och orkestern var mäktigt. Sån ruskig akustik det är i kyrkor. Jag tror att det är lite som när man sjunger i badrummet. Vad man än sjunger och hur man än sjunger så låter det bra! =P
Igår hade jag verkligen en sån där dag då uttrycket "Resan är viktigare än målet" stämmer in. Även om målet (konserten) va bra så tycker jag att dessa oväntade möten med dessa okända människor va mer intressanta och givande. Så, härmed vill jag därför framföra ett stort tack till SJ som gjorde detta möjligt. Jag har även skickat in ett förslag på ny slogan till vårt kära tågbolag: "SJ - Connecting People".
Etiketter: maria magdalena, kyrka, möten, thailand
Sagt och gjort. Som den gode vännen jag är så kastar jag mig i duschen, slänger i mig en macka, tittar ut och konstaterar att jag skulle ha behövt en hjullastare med extra stor plog för att få fram min bil under all snö!
Då jag inte äger någon sådan så fick det bli va de blev. Efter att ha sparkat bort 50 cm snö runt om bilen så försökte jag backa ut. 1.5 meter och sedan satt jag fast som en mygga i ett flugpapper.
MEN, två vänliga själar som stod och tjötade på trottoaren bredvid frågade om jag behövde hjälp och började snart putta på.
En av lirarna frågade om jag skulle mot stan och om han kunde åka med en bit på vägen. Självklart, hopp in bara. Sa jag. Och vilken skön snubbe sen då! 40-45 bast, go och glad, skäggig och lite halvkraftig. Han satt och förbannade vädret och sa att han ser fram emot sin årliga resa till Thailand. Dit hade han åkt de senaste 15 åren för att vila upp sig och komma bort från det "svenska vintervädret". Han förklarade att han är borta 2-3 månader för att verkligen koppla bort svennelivet. Eftersom Köping är en puttestad så var vi snart framme i centrum. Vilket jag tyckte va tråkigt, jag hade gärna suttit och tjötat vidare med denna livsnjutare.
Väl framme vid tågstationen möts jag av en rastlös Danne och en annan snubbe som också skulle till Stockholm. Så självklart fick han åka med oss. Vår medresenär var tillsynes en relaxed snubbe med cammojacka, baggyjeans och lurar runt halsen. Eftersom både jag och Danne är väldans frispråkiga, öppna och översociala så hade vi en riktigt trevlig pratstund i bilen hela vägen till Kungliga hufvudstaden. Snubben hade spenderat ett dygn i Kungsör för att träffa lite folk som han ska spela in en film med. Javisst, vi hade en tvättäkta skådis med oss som sällskap. Vi snackade om allt från lumpen till hiphop och vad man vill få ut av livet. En bra kille med sunda värderingar och en skön syn på livet.
Väl framme vid målet, Maria Magdalena Kyrka så gjorde Danne det han är bäst på. Själva framförandet av kören och orkestern var mäktigt. Sån ruskig akustik det är i kyrkor. Jag tror att det är lite som när man sjunger i badrummet. Vad man än sjunger och hur man än sjunger så låter det bra! =P

Igår hade jag verkligen en sån där dag då uttrycket "Resan är viktigare än målet" stämmer in. Även om målet (konserten) va bra så tycker jag att dessa oväntade möten med dessa okända människor va mer intressanta och givande. Så, härmed vill jag därför framföra ett stort tack till SJ som gjorde detta möjligt. Jag har även skickat in ett förslag på ny slogan till vårt kära tågbolag: "SJ - Connecting People".

Etiketter: maria magdalena, kyrka, möten, thailand
Invägning #2 i vikttävlingen
Skrivet: 2010-02-21, klockan 22:38:39
Tiden går fort när man har roligt och nu har det gått 4 veckor sedan jag och kollegorna startade tävlingen och som vanligt stämmer vi av en gång i veckan hur vi ligger till.
1:a
Leder gör Oscar som nu gått ner hela -7,2 kilo!
2:a

På en andraplats har vi Madde som lyckats ta sig ner -3kg
3:a
Jag ligger fortfarande på +3kg (Oförändrat sedan förra invägningen)
4:a

Nerpin ligger och vilar på +2kg (Oförändrat sedan förra invägningen)
Etiketter: vikttävling, viktökning, gatubarnLeder gör Oscar som nu gått ner hela -7,2 kilo!
2:a
På en andraplats har vi Madde som lyckats ta sig ner -3kg
3:a
Jag ligger fortfarande på +3kg (Oförändrat sedan förra invägningen)
4:a
Nerpin ligger och vilar på +2kg (Oförändrat sedan förra invägningen)
Ja så ligger vi till efter 4 veckor och två invägningar. Oscar går ut stenhårt med en sträng diet bestående av luft och kärlek. Madde har hittat en bra variant och tar det sakta men säkert nedåt. Jag och Nerpin har dock haft en tung vecka med oförändrad vikt sedan sist. Jag ska fixa ett inlägg med bild och beskrivning av min plan för att ta hem detta =)
Tipsa gärna om hur jag kan gå upp dessa tio kilo och ta hem den här tävlingen. 500 riksdaler står på spel till insamlingen till gatubarnen!
Invägning #1 i vikttävlingen
Tipsa gärna om hur jag kan gå upp dessa tio kilo och ta hem den här tävlingen. 500 riksdaler står på spel till insamlingen till gatubarnen!
Invägning #1 i vikttävlingen
På spåret i Argentina
Skrivet: 2010-02-15, klockan 21:41:29Det kunde ha gått riktigt illa om inte dagens hjälte från Tigre i Argentina hade gjort en insats...
Etiketter: hjälte, argentina, tåg
Invägning #1 i vikttävlingen
Skrivet: 2010-02-14, klockan 16:14:34
Yes mina vänner, nu har det gått 3 veckor sedan jag och kollegorna startade tävlingen och idag stämmer vi av hur det har gått för våra kära deltagare hittills...
1:a
Leder gör Oscar som har gått ner 4,5 kilo!
2:or

På en delad andraplats ligger just nu Madde (-3kg) och Jag (+3kg)
3:a

Och på tredjeplats ligger vår gode vän Nerpin som lyckats tjocka till sig 2kg!
Etiketter: vikttävling, viktökning, gatubarnLeder gör Oscar som har gått ner 4,5 kilo!
2:or
På en delad andraplats ligger just nu Madde (-3kg) och Jag (+3kg)
3:a
Och på tredjeplats ligger vår gode vän Nerpin som lyckats tjocka till sig 2kg!
Ja så ligger vi till. Oscar leder alltså med 1,5kg över Patrik och Madde som ligger hack i häl. Nerpin får försöka undvika toabesök under nästa invigningsdag ;) Om OLW eller Estrella läser detta så skicka gärna ett par chipspåsar till Madde och Oscar så att jag och Nerpin får en "sportslig" chans ;)
Tipsa gärna om hur jag kan gå upp dessa tio kilo och ta hem den här tävlingen. 500 riksdaler står på spel till insamlingen till gatubarnen!
Tipsa gärna om hur jag kan gå upp dessa tio kilo och ta hem den här tävlingen. 500 riksdaler står på spel till insamlingen till gatubarnen!
Visdomsord från en fotbollstränare och en alkemist
Skrivet: 2010-02-12, klockan 13:15:00När jag va en liten knatte och spelade fotboll så ropade ofta tränaren "Appelquist för i helvete, släpp fokus på bollen, titta upp!"
Hur fan ska jag kunna se vad jag gör av bollen om jag inte tittar på den!? Tänkte jag. Vad jag inte tänkte på var att...Hur skulle jag veta VART jag skulle göra av bollen om jag inte såg vilka möjligheter som dök upp runt omkring mig? I straffområdet till exempel...
Säga vad man vill, men tränaren kunde inte ha mer rätt redan då. Detsamma tror jag gäller i "verkliga livet" också.
Hur många gånger kör man inte bara ner huvudet och fokuserar på en viss upp gift (läs: plugg, jobb osv)? Glömmer allt som händer runt omkring en, missar kanske det viktigaste av resan och framförallt möjligheterna som dyker upp runt omkring en...
Jag hittade ett bra litet citat om detta ur boken Alkemisten, skriven av Paulo Coelho. Kanske är detta svaret på hur man hittar balansen i livet...
Etiketter: Coelho, alkemisten, visdomsord, fotbollHur fan ska jag kunna se vad jag gör av bollen om jag inte tittar på den!? Tänkte jag. Vad jag inte tänkte på var att...Hur skulle jag veta VART jag skulle göra av bollen om jag inte såg vilka möjligheter som dök upp runt omkring mig? I straffområdet till exempel...

Hur många gånger kör man inte bara ner huvudet och fokuserar på en viss upp gift (läs: plugg, jobb osv)? Glömmer allt som händer runt omkring en, missar kanske det viktigaste av resan och framförallt möjligheterna som dyker upp runt omkring en...
Jag hittade ett bra litet citat om detta ur boken Alkemisten, skriven av Paulo Coelho. Kanske är detta svaret på hur man hittar balansen i livet...
"Där var en gång en gammal man som bad sin son att söka upp den visa alkemisten för att få reda på
livets hemlighet. Han sökte länge och väl efter alkemisten och hittade honom slutligen. Han frågade honom va d hemligheten till ett lyckligt och framgångsrikt liv var – utan att säga något, gav alkemisten honom en silversked och hällde några droppar olivolja på den. Alkemisten sade sedan till honom att att gå runt i slottet i två timmar utan att spilla ut den. Mannen var förvånad men gjorde som han blev tillsagd. Han gick förbi den underbara gården, de magnifika trädgårdarna, de fantastiska tavlorna och landskapen. Efter två timmar kom han tillbaka, stolt över att inte ha spillt en endaste droppe.
Alkemisten frågade honom om han lagt märke till alla de fantastiska omgivningarna, träffat människorna och sett trädgårdarna. Mannen skakade huvudet i skam, han hade fokuserat så mycket på att inte spilla olivoljan att han inte sett allt som hände runt omkring. Alkemisten bad honom att gå runt i slottet igen. Mannen gjorde det och hade den bästa upplevelsen i sitt liv, såg saker han förmodligen aldrig skulle se igen. När han kom tillbaka bad alkemisten honom att titta efter i skeden. Mycket riktigt hade han tyvärr spillt ut oljan.
Alkemisten berättade för honom att hemligheten till ett framgångsrikt och lyckligt liv var att njuta av livet och omgivningen samtidigt som man ser till att inte spilla ut oljan."
livets hemlighet. Han sökte länge och väl efter alkemisten och hittade honom slutligen. Han frågade honom va d hemligheten till ett lyckligt och framgångsrikt liv var – utan att säga något, gav alkemisten honom en silversked och hällde några droppar olivolja på den. Alkemisten sade sedan till honom att att gå runt i slottet i två timmar utan att spilla ut den. Mannen var förvånad men gjorde som han blev tillsagd. Han gick förbi den underbara gården, de magnifika trädgårdarna, de fantastiska tavlorna och landskapen. Efter två timmar kom han tillbaka, stolt över att inte ha spillt en endaste droppe.
Alkemisten frågade honom om han lagt märke till alla de fantastiska omgivningarna, träffat människorna och sett trädgårdarna. Mannen skakade huvudet i skam, han hade fokuserat så mycket på att inte spilla olivoljan att han inte sett allt som hände runt omkring. Alkemisten bad honom att gå runt i slottet igen. Mannen gjorde det och hade den bästa upplevelsen i sitt liv, såg saker han förmodligen aldrig skulle se igen. När han kom tillbaka bad alkemisten honom att titta efter i skeden. Mycket riktigt hade han tyvärr spillt ut oljan.
Alkemisten berättade för honom att hemligheten till ett framgångsrikt och lyckligt liv var att njuta av livet och omgivningen samtidigt som man ser till att inte spilla ut oljan."
En släkting går bort...
Skrivet: 2010-02-11, klockan 11:03:04
Det blir ett dystert inlägg idag, men va fan. Livet är inte alltid så ljust, eller hur? Så varför försköna något...
Ständigt blir man påminnd om döden. Om det är något man är säker på så är det att vi alla någon gång ska dö. Frågan är bara när och hur. Vissa är rädda för döden, andra inte. För vissa är döden en sorts befrielse. Befrielse från smärta eller stress, orsakad av olika faktorer i livet. För andra är döden något mystiskt och lite läskigt. Något som man väljer att inte tro på, något som man gör allt för att undvika.
För min släkting som gick bort i dagarna var det nog en befrielse. Varför begår man annars självmord? Varför bestämmer man sig annars för att ta sitt liv vid 24 års ålder? 24 år!? Och en kvinna jag känner sa att livet börjar vid 40...
Vad är det som gör att unga människor väljer att ta sina liv idag?
En liten flicka, en dotter kommer att växa upp utan sin pappa. Jag hoppas att hon får minnas honom för den bra killen och farsan han var och den kärlek han gav till henne.
Descanse en paz hermano, pienso en ti!
Etiketter: självmord, död, döden, rip
10 kilo för välgörenhet!
Skrivet: 2010-02-10, klockan 04:39:57
Giganternas kamp är igång, nu på Gatubarn.nu!
Tävlingsinfo:
Vissa av oss ska gå ner 10 kilo, andra utav oss ska gå upp 10 kilo!
Vi är 5 stycken som deltar, alla kollegor från Securitas.
Reglerna är enkla, det finns inga! Jo det finns det =P, allt som är lagligt är tillåtet.
Uppdatering / invägning sker varje lördag! Ingen tidsbegränsning, vi kör tills bäste man/kvinna vinner!
Deltagarna:
Jag och Nerpin ska gå upp 10 kilo var.


Oscar och Madde ska gå ner 10 kilo var.




Oscar och Madde ska gå ner 10 kilo var.


Jag och Nerpin inser att övriga deltagare har en viss fördel då det anses lättare att gå ner i vikt än upp. Särskillt då både jag och Nerpin har en ämnesomsättning som en brunstig kamelhane på grönbete! Men, vi vet att samtliga av de övriga deltagarna lider av ett fruktansvärt sug och beroende på onyttigheter. Något som vi självklart kommer att utnyttja till fullo!
Jag har dessutom en extra morot inför detta, Oscar har lovat att skänka 500 riksdaler till gatubarnen om jag vinner över honom. Du som läser detta får gärna sätta emot, det sporrar mig ännu mer! =)
Tävlingen startade:
23:e Januari 2010!
Tipsa!
Nu behöver jag alla huskurer och tips du har på hur jag ska gå upp dessa tio kilo! =)
Let the game begin!
Över 9000 kronor insamlat till gatubarn via bloggen!
Skrivet: 2010-02-05, klockan 07:13:05
Yes mina vänner, nu har det hänt igen! Idag klättrade vi över 9000:- insamlat till gatubarn.
Ruskigt skoj att så många av er där ute stöttar projektet och bryr sig, jag blir alltid lika glad när jag ser att någon av er satt in en krona eller två, särskillt skoj är det när ni lämnar ett litet meddelande också! Fortsätt med det =)
För dig som inte skänkt ditt bidrag men gärna vill göra det så kan du välja mellan 3 sätt:
Ruskigt skoj att så många av er där ute stöttar projektet och bryr sig, jag blir alltid lika glad när jag ser att någon av er satt in en krona eller två, särskillt skoj är det när ni lämnar ett litet meddelande också! Fortsätt med det =)
För dig som inte skänkt ditt bidrag men gärna vill göra det så kan du välja mellan 3 sätt:
- Direkt till Bankgiro (Tex via din internetbank)
- SMS (Ruskigt snabbt & enkelt)
Vill du inte skänka pengar men gärna vill stötta projektet så får du gärna skriva ett inlägg om Gatubarn.nu i din blogg eller dyl.
Simma lugnt! =)
Etik & moralfråga - Är barnarbete alltid fel?
Skrivet: 2010-02-03, klockan 03:26:05
En vis kvinna skickade mig ett långt email innehållande några frågor som kan vara värda att fundera på när man bedriver ett välgörenhetsprojekt som jag gör. Några utav frågeställningarna hade jag funderat på tidigare, andra hade jag aldrig ens reflekterat över. Jag vill vara så väl förberedd som möjligt när jag åker till Latinamerika, därför måste jag grubbla på detta och ta reda på vad jag själv tycker...
Nu behöver jag din hjälp, din åsikt, oavsett vad du tycker. Svara anonymt om du känner för det, huvudsaken jag får veta vad du tycker och hur du tänker.
Fråga: Är det alltid fel att hjälpa ett barn att skaffa sig ett inkomstbringande yrke?
Hjälpfrågor;
Är det någonsin okey för företag att ha barn jobbandes för sig?
Är det någonsin okey för föräldrar att tvinga ut sina barn på jobb?
Finns det tillfällen då det är okey för tex en biståndsarbetare (som mig) att hjälpa ett barn till ett jobb för att slippa gatan?
Etiketter: barnarbete, välgörenhet, gatubarn, biståndsarbete, etik, moral









Tillbaks till startsidan




