Psykiatriavdelning 95
Skrivet: 2009-05-22, klockan 01:43:19Det var lite nervöst att kliva in igenom den låsta dörren som skiljde akutmottagningen och psykiatriavdelningen och undersköterskan ville direkt undersöka vad jag och min vän (patienten) hade i våra påsar som vi hade med oss. Sedan möttes jag av 10 par nyfikna ögon ifrån uppehållsrummet som undrade vad jag var för en prick. Vi promenerade vidare in till hans rum där vi började lyssna på en ljudbok via hans dator. Dock blev vi ganska snabbt tillrättavisade då undersköterskan menade att det var förbjudet att ha dator och dylikt på rummet.
Tio minuter efter att vi klivit in genom dörren så var det middag. Alla samlades runt borden och jag blev mäkta förvånad över hur öppna och pratglada alla var. Det var inget hysch hysch över att någon mådde dåligt och jag behövde inte känna mig obekväm för fem öre över att vara där. Efter maten stannade jag och min vän kvar vid bordet och pratade med en liten dam i en och en halv timme. Otroligt vilken ödmjuk och go människa som satt där bredvid mig vid bordet!
Klockan rusade iväg och klockan 19.00 så var det dags för anhöriga att gå.
Besökstiden var slut och jag ville stanna kvar bland alla fina människor som av en eller annan anledning var där. Det kunde man inte tro när man vaknade i morse, att dagen skulle te sig som den gjorde.
Jag avslutade min dag med 12kg packning på ryggen, 40 minuters promenad genom 5 kilometerspåret. Skönt!
Carpe Diem
Etiketter:psykiatri, promenad, packning, carpe diem
Jag blir inte förvånad för jag tror nog att det är de absolut finaste människorna som mår psykiskt dåligt. Av alla med psykisk ohälsa, med självskadebeteende, flickor och pojkar med anorexi som jag har träffat så har jag märkt att alla de har något gemensamt. De har sådan vacker insida som de tyvärr inte själva kan se.
Och jag tror att det är bra att man vågar prata om det här. Man vågar berätta för andra att man kanske har problem med kroppen men varför ska det vara sådan tabu om den psykiska hälsan? Ju mer man pratar om det, desto mindre hysch hysch blir det nog. Och det är också bra att du skriver om detta.
Du är en fin vän som besökte din kompis. Hoppas att h*n börjar må bättre snart.
2009-05-22 
02:19:50
Jag la in mig på psyk för ganska precis ett år sedan, pga depression. Jag var inte ens där i ett dygn, bara över kvällen, natten och morgonen. Men jag tyckte att dom flesta där var läskiga. Nu vet jag inte om jag skulle tycka detsamma om jag vore där idag.
Jag blev tyvärr inte behandlad som en patient borde bli utan det bröts tystnadsplikter hit och dit. Min syster hade nämligen varit där innan och dom berättade för mig vad hon sagt när hon var där, vilket inte var nyheter för mig, men hade lika gärna kunnat vara. Jag var dessutom där enbart för att jag behövde hjälp och jag ville ha total uppmärksamhet från den jag pratade med.
Men jag fick hjälp och läkaren jag träffade gjorde absolut inga fel. :)
