Gatubarn.nu -Välgörenhet för gatubarn på nätet

Jag jobbade inatt. -20 grader blev det som mest, helt klart friskt. Men ändå inte så kallt. Helt vindstilla, luften liksom stod still, och frös.

I väktarbilen är radion igång, högtalarna pumpar ut lågfrekventa toner så gott dom kan. Det är Promoe som kör sin låt "Long distance runner" live i p4. Jag skruvar upp volymen lite till men skruvar snabbt ner igen då jag glider in i ett villaområde. Förmodligen fullt av barnfamiljer som ska upp om någon timme och ta tag i julens alla bestyr.

Det är fredag, en kille promenerar utmed vägkanten med systempåsen i handen, undrar vart han ska? Klockan är ca 19 och jag har ungefär 11 timmar kvar på mitt pass men det känns ändå gott att va på kneget ikväll. En snubbe som heter Marcus Birro har börjat tjöta i radion, verkar va en skön kille. Tuff, bra värderingar, vågar säga emot. Jag minns bara att jag hört honom tidigare i något fotbollssammanhang och jag får det bekräftat då han önskar alla en god jul från "Marcus Francesco Totti Birro". Dom pratar om hur man firar jul, gamla och nya traditioner. Radioprogrammet har fångat mitt intresse, den ena intressanta personen efter den andra ringer in och snackar med Birro, som sköter konversationerna ruskigt bra, utan jobbiga tystnader eller krystade farväl som det så lätt blir i liveradio.

En kille ringer från Abisko, dom har 30 minusgrader där uppe, men han är nöjd ändå. Han trivs hur bra som helst med lugnet i norr och älskar att titta på norrskenet som likt magi uppenbarar sig på himlen. En annan ringer och berättar att hon ska tillbringa sin julafton i ett soppkök och sprida värme och kärlek åt hemlösa. Hon är nöjd så länge hon får sig en skinksmörgås och lite glögg. Jag imponeras av hennes oegoistiska tänkande och tänker att det måste vara skönt att inte bli mer indoktrinerad av julstressen, att kunna nöja sig med det lilla. Bilen svänger upp på gården, det är som om den hittar själv vart den ska. Jag är framme. Vrider av motorn och radion tystnar. Dags att arbeta, men jag är är inte bitter. Just nu är jag bara nöjd...

Etiketter: marcus, birro, hemlösa, totti, väktarbil